Jag måste...
Hela världen har rätt ibland. Jag gillar att gå emot strömmar av åsikter och allmänt tyckande, men denna gång måste jag buga med resten. Karl Ove Knausgårds Min kamp är briljant! Jag har i tre dagar svullat i mig denna blytunga, ja vad är det? Fadersskilldring, självbiografi, roman whatever.. Den är skarp och tung. Skrämmande och rolig. Svepande och detaljerad. Kritikerna och försäljningsstatistiken har aldrig haft så rätt!
Okej..
Nyår
Jag har aldrig varit någon duktig nyårsfirare. Det brukar oftast sluta med ångestmacka till frukost i något kyffe beläget i Stockholms norra förorter. Jag tror jag är inkompetent när det gäller att bygga upp den där hej-dundrans-stämningen. Därför har jag i år valt att tona ned betydelsen av 2011 års födelse. Jag och ett par kompisar ska förutsättningslöst öla i min morsas lägenhet ett tag för att sedan hälsa på en tillställning i sumpan. Vi håller oss på mattan.
torsdag 30 december 2010
måndag 27 december 2010
27 december
Måndag
Tackade precis ja till att göra standup den tredje februari på en ny klubb i Linköping. Det ska bli kul, men just nu känner jag mig lite för-stressad inför våren. Jag ser hur arbete tornar upp sig. Det kommer bli stormigt. Men jag vet att det är då jag trivs bäst. När vila och ro är välförtjända ting.
Segt att jobba på posten, segt att klaga på sitt jobb, segt att försöka vara tyst om det.
Att leva längst ute på fingertoppen av handen, det är vad jag vill.
Tackade precis ja till att göra standup den tredje februari på en ny klubb i Linköping. Det ska bli kul, men just nu känner jag mig lite för-stressad inför våren. Jag ser hur arbete tornar upp sig. Det kommer bli stormigt. Men jag vet att det är då jag trivs bäst. När vila och ro är välförtjända ting.
Segt att jobba på posten, segt att klaga på sitt jobb, segt att försöka vara tyst om det.
Att leva längst ute på fingertoppen av handen, det är vad jag vill.
söndag 26 december 2010
26 december
En annan annandag
Enligt traditionen så träffas faderns släkt på Kungsholmen varje annandag jul. I år står kalaset uppdukat i söderort, närmare bestämt Blåsut.
Jag är peppad till max, för jag ska få träffa min gudson Vincent. Han är nu drygt sex månader och kanske något av det sötaste på vår planet.
I övrigt är jag förvirrad. Jag läser ett av hennes meddelanden fyrtioelva gånger, men kan inte bestämma mig för om det är jag som inbillar mig, eller om allt bara verkligen sker. Söndag, hej.
Enligt traditionen så träffas faderns släkt på Kungsholmen varje annandag jul. I år står kalaset uppdukat i söderort, närmare bestämt Blåsut.
Jag är peppad till max, för jag ska få träffa min gudson Vincent. Han är nu drygt sex månader och kanske något av det sötaste på vår planet.
I övrigt är jag förvirrad. Jag läser ett av hennes meddelanden fyrtioelva gånger, men kan inte bestämma mig för om det är jag som inbillar mig, eller om allt bara verkligen sker. Söndag, hej.
onsdag 22 december 2010
22 december
Pretentiöst, men sant
Vad jag önskar mig i julklapp?
En läsvärd bok, en tandborste, nya lakan, men mest av allt tid.
Tid att vara ledig.
Tid att slösa bort.
Tid att tillbringa och använda.
Mycket tid går åt annat nu.
Jag är i huvudstaden över "jullovet". Men jag har inte sett en gata värd namnet än. Istället jobbar jag ute i orten. På posten. Bukowski jobbade länge som brevbärare.
Det känns i dess kyliga decemberdagar som att posten förbrödrar oss.
Vad jag önskar mig i julklapp?
En läsvärd bok, en tandborste, nya lakan, men mest av allt tid.
Tid att vara ledig.
Tid att slösa bort.
Tid att tillbringa och använda.
Mycket tid går åt annat nu.
Jag är i huvudstaden över "jullovet". Men jag har inte sett en gata värd namnet än. Istället jobbar jag ute i orten. På posten. Bukowski jobbade länge som brevbärare.
Det känns i dess kyliga decemberdagar som att posten förbrödrar oss.
tisdag 21 december 2010
21
Stockholm
Tillbaka i staden Stockholm, tillbaka på Kungsholmen. Skulle gärna njuta mer. Slösar all tid på posten, då jag är i fett behov av cash. Julen ligger på lur.
Jag skulle gärna skriva någonting underbart, någonting intressant. Men nu är jag för trött och för sliten. Imorgon, då jävlar..
Tillbaka i staden Stockholm, tillbaka på Kungsholmen. Skulle gärna njuta mer. Slösar all tid på posten, då jag är i fett behov av cash. Julen ligger på lur.
Jag skulle gärna skriva någonting underbart, någonting intressant. Men nu är jag för trött och för sliten. Imorgon, då jävlar..
fredag 17 december 2010
17 december
På krogen
K = Jag
M= Tjej
Tio minuter in i ett samtal om moderat jämställdhetspolitik
K: Så du winar om sjuksköterkselöner eftersom du kallar dig feminist, samtidigt tycker du att Nyamko Sabuni gör ett bra jobb? Jag tycker hon är en skam.
M: Nyamko Sabuni är faktiskt en stark kvinna, en stark individ.
K: So what
M: Hon är ju den första negerkvinnan i regeringen någonsin!
K: Ursäkta, vad sa du?
M: Ja, hon är ju den första negern som blivit minister, och så är hon kvinna på det.
K: Oj, att du använder det gamla skällsordet, är du en sån som kallar chokladboll för negerboll och cykelhandlarn i ryd för cyckelturken?
M: hehe nej
godnatttackförkaffethejdå
Kort reflektion. Ett bakverk hade hon inte mage att kränka med det det rasistiska benämningen Neger, men en levande människa gick tydligen bra att beskriva utifrån dess gamla "lexikala" betydelse. Skrämmande.
K = Jag
M= Tjej
Tio minuter in i ett samtal om moderat jämställdhetspolitik
K: Så du winar om sjuksköterkselöner eftersom du kallar dig feminist, samtidigt tycker du att Nyamko Sabuni gör ett bra jobb? Jag tycker hon är en skam.
M: Nyamko Sabuni är faktiskt en stark kvinna, en stark individ.
K: So what
M: Hon är ju den första negerkvinnan i regeringen någonsin!
K: Ursäkta, vad sa du?
M: Ja, hon är ju den första negern som blivit minister, och så är hon kvinna på det.
K: Oj, att du använder det gamla skällsordet, är du en sån som kallar chokladboll för negerboll och cykelhandlarn i ryd för cyckelturken?
M: hehe nej
godnatttackförkaffethejdå
Kort reflektion. Ett bakverk hade hon inte mage att kränka med det det rasistiska benämningen Neger, men en levande människa gick tydligen bra att beskriva utifrån dess gamla "lexikala" betydelse. Skrämmande.
tisdag 14 december 2010
måndag 13 december 2010
13 december
Siiiiiiiling thöö diiiil
Knyter ihop lite löst hängande trådar.
Terminens sista tenta är gjord, har inte några vik-timmar att planera och Muttos kortfilm är färdiginspelad. Allt börjar falla på plats inför den kommande ledigheten.
Skoja ba. Vilken ledighet?
Posten ska ut detta år med! Jobbar i jul som vanligt.
Men för stunden leker jag ledig och låtsas som att allt läggs på is ett tag.
Jag kopplar av, dricker kaffe och läser Siri Hustvedts briljanta roman "Vad jag älskade". Romanen innehåller en smakfull blandning av intellektuellt porriga relationer och dramatiska New York-öden i den kulturakademiska gräddhyllan. Det kan inte gå fel, och det gör det heller inte.
ciao
Knyter ihop lite löst hängande trådar.
Terminens sista tenta är gjord, har inte några vik-timmar att planera och Muttos kortfilm är färdiginspelad. Allt börjar falla på plats inför den kommande ledigheten.
Skoja ba. Vilken ledighet?
Posten ska ut detta år med! Jobbar i jul som vanligt.
Men för stunden leker jag ledig och låtsas som att allt läggs på is ett tag.
Jag kopplar av, dricker kaffe och läser Siri Hustvedts briljanta roman "Vad jag älskade". Romanen innehåller en smakfull blandning av intellektuellt porriga relationer och dramatiska New York-öden i den kulturakademiska gräddhyllan. Det kan inte gå fel, och det gör det heller inte.
ciao
söndag 12 december 2010
12 december
Ge sig totalt
Vaknade upp, kände för att skriva något om gårdagens omskakande händelser i huvudstaden, nu är det tomt i huvudet.
Vad ska man säga?
En självmordsbombare i julhandeln. Tanken känns främmande, skrämmande och fruktansvärt overklig.
I sitt mejl i TT hade den misstänkte bombaren hotat allt och alla för hanteringen av Afghanistan-frågan och Vilks-affären. Vilken verklighet levde den mannen i?
Hur ska vi kunna svara på en kritiker som inte längre finns?
Han gav sig totalt. Det måste varit en mycket ensam och vilsen ung man.
Vaknade upp, kände för att skriva något om gårdagens omskakande händelser i huvudstaden, nu är det tomt i huvudet.
Vad ska man säga?
En självmordsbombare i julhandeln. Tanken känns främmande, skrämmande och fruktansvärt overklig.
I sitt mejl i TT hade den misstänkte bombaren hotat allt och alla för hanteringen av Afghanistan-frågan och Vilks-affären. Vilken verklighet levde den mannen i?
Hur ska vi kunna svara på en kritiker som inte längre finns?
Han gav sig totalt. Det måste varit en mycket ensam och vilsen ung man.
lördag 11 december 2010
11 december
Lördag
När vi skålar i champagne vid det kommande nyåret kommer någon säga med en gäspning att året 2010 gick aldeles för fort.
Jag kommer skåla och le med en protest inom mig.
Året som börjar ta slut har varit det längsta i mitt liv. Det har sträckt sig över perioder och sammanvävda ändlösa dagar.
Våren i Prag, sommaren i Stockholm, hösten i Linköping.
Året har inte flugit förbi. Jag tar det som ett kvitto på en bra affär.
När vi skålar i champagne vid det kommande nyåret kommer någon säga med en gäspning att året 2010 gick aldeles för fort.
Jag kommer skåla och le med en protest inom mig.
Året som börjar ta slut har varit det längsta i mitt liv. Det har sträckt sig över perioder och sammanvävda ändlösa dagar.
Våren i Prag, sommaren i Stockholm, hösten i Linköping.
Året har inte flugit förbi. Jag tar det som ett kvitto på en bra affär.
onsdag 8 december 2010
8 december
Zombie
Jag, Eggis, Mitlou och Mutto tittade igår på första avsnittet av Walkin Dead. Serien gör just nu succè i staterna och ryktena säger att zombies är de nya vampyrerna. Jag tror dock det kan bli svårt att snida ihop sexikoniserade karaktärer likt Edward Cullen i framtida zombiefilmer. Det är svårt att göra zombies söta och älskvärda.
Walking Dead-serien kretsar kring en sydstatssheriffs taskiga öde - att bli ensam människa kvar efter att en zombieinvasion ägt rum. Med en stor picka och en rejäl portion mod ger han sig ut på zombiejakt, med målet att finna sin familj som drivande kraft.
Det vankas zombieslakt i vinter. Jag är på!
Jag, Eggis, Mitlou och Mutto tittade igår på första avsnittet av Walkin Dead. Serien gör just nu succè i staterna och ryktena säger att zombies är de nya vampyrerna. Jag tror dock det kan bli svårt att snida ihop sexikoniserade karaktärer likt Edward Cullen i framtida zombiefilmer. Det är svårt att göra zombies söta och älskvärda.
Walking Dead-serien kretsar kring en sydstatssheriffs taskiga öde - att bli ensam människa kvar efter att en zombieinvasion ägt rum. Med en stor picka och en rejäl portion mod ger han sig ut på zombiejakt, med målet att finna sin familj som drivande kraft.
Det vankas zombieslakt i vinter. Jag är på!
måndag 6 december 2010
6 december
Kul med djur
Wikileaks omskrivna publiceringar av diplomatiska dokument rör om i det politiska toppskiktet. Politiker och diplomater, erkänt tråkiga människor, verkar dock ha en besynnerligt elak och kul humor. Flera kända politiker skall ha varit på tapeten under diplomaternas groggblöta konferenskvällar.
En av dessa politiker är våre käre utrikesminister, Sveriges kanske viktigaste nörd - Carl Bildt.
Tydligen verkar hans sävligt halländska framtoning inte falla jänkarna i smaken. De kallar honom för dryg och de nämner honom i samma andetag som det internationellt erkända kränkningsordet hund.
Liknelser och metaforer för makten och folkets samspel, med inspiration från djurriket, har alltid varit en specialitet när det gäller den svenska nationalkänslan.
Gustav II Adolf - det Modiga lejonet
Per Albin Hansson - den Svenska Tigern
Carl Bildt - den Dryge Hunden?
Wikileaks omskrivna publiceringar av diplomatiska dokument rör om i det politiska toppskiktet. Politiker och diplomater, erkänt tråkiga människor, verkar dock ha en besynnerligt elak och kul humor. Flera kända politiker skall ha varit på tapeten under diplomaternas groggblöta konferenskvällar.
En av dessa politiker är våre käre utrikesminister, Sveriges kanske viktigaste nörd - Carl Bildt.
Tydligen verkar hans sävligt halländska framtoning inte falla jänkarna i smaken. De kallar honom för dryg och de nämner honom i samma andetag som det internationellt erkända kränkningsordet hund.
Liknelser och metaforer för makten och folkets samspel, med inspiration från djurriket, har alltid varit en specialitet när det gäller den svenska nationalkänslan.
Gustav II Adolf - det Modiga lejonet
Per Albin Hansson - den Svenska Tigern
Carl Bildt - den Dryge Hunden?
lördag 4 december 2010
4 december
En kväll
Fann mig själv stå i baren på NH. Lite ensam stod jag och höll in magen samtidigt som jag försökte hitta en vän att språka med. Livebandet spelade och det var packat med folk.
Jag tror jag kände mig lite förvirrad. Rödvinet spökade och en känsla av rastlöshet hade slagit rot.
En någon pressar sig fram mellan människorna i baren. Ett igenkännande leende och en utforskande blick. Jag försökte minnas. Ett flimmer av bilder i oskärpa - från ett i fyllan svåråtkomligt register - lekte med mitt inre öga. Nej. Jag vet inte vem det är.
Någon hade suttit i publiken för en vecka sen. Någon sa att jag var duktig - tillochmed fantastisk.
Jag tror jag sa tack, eller menade tack.
Fann mig själv stå i baren på NH. Lite ensam stod jag och höll in magen samtidigt som jag försökte hitta en vän att språka med. Livebandet spelade och det var packat med folk.
Jag tror jag kände mig lite förvirrad. Rödvinet spökade och en känsla av rastlöshet hade slagit rot.
En någon pressar sig fram mellan människorna i baren. Ett igenkännande leende och en utforskande blick. Jag försökte minnas. Ett flimmer av bilder i oskärpa - från ett i fyllan svåråtkomligt register - lekte med mitt inre öga. Nej. Jag vet inte vem det är.
Någon hade suttit i publiken för en vecka sen. Någon sa att jag var duktig - tillochmed fantastisk.
Jag tror jag sa tack, eller menade tack.
torsdag 2 december 2010
2 december
Barcelona
Skavlan är fantastisk! Jag såg intervjun med Woody Allen igår i SVT, vilka slipade killar. En briljant journalist, och en briljant regissör!
Efter intervjun visade SVT Allens Vicky Christina Barcelona.
Jag blev: hänförd förförd förstörd
Woody är en tänkare av måttet större. Bara ett geni kan lura publiken som han gör.
Scarlett Johanson och Penelope Cruz visade sina kvaliteter, samtidigt som Allen fick måla med sin svarta humorpensel över allt vad kärlek heter.
Woody Allen har fattat vad kärlek och romantik innebär. Romantik är kärlekens fiende. Romantik kräver problem. Problem i form av hinder likt sjukdom, missbruk, avundsjuka eller ren idioti. För kärlek krävs perfektion, och perfektion har ingenting med romantik att göra.
Allen visar på hur vi människor strävar efter den perfekta kärleken, samtidigt som vi lockas av det romantiska. Det gör oss dumma och irrationella - precis som karaktärerna i hans filmer.
Bara en man med en livssyn svart som natten kan vara så rolig som Woody Allen.
Skavlan är fantastisk! Jag såg intervjun med Woody Allen igår i SVT, vilka slipade killar. En briljant journalist, och en briljant regissör!
Efter intervjun visade SVT Allens Vicky Christina Barcelona.
Jag blev: hänförd förförd förstörd
Woody är en tänkare av måttet större. Bara ett geni kan lura publiken som han gör.
Scarlett Johanson och Penelope Cruz visade sina kvaliteter, samtidigt som Allen fick måla med sin svarta humorpensel över allt vad kärlek heter.
Woody Allen har fattat vad kärlek och romantik innebär. Romantik är kärlekens fiende. Romantik kräver problem. Problem i form av hinder likt sjukdom, missbruk, avundsjuka eller ren idioti. För kärlek krävs perfektion, och perfektion har ingenting med romantik att göra.
Allen visar på hur vi människor strävar efter den perfekta kärleken, samtidigt som vi lockas av det romantiska. Det gör oss dumma och irrationella - precis som karaktärerna i hans filmer.
Bara en man med en livssyn svart som natten kan vara så rolig som Woody Allen.
onsdag 1 december 2010
1 december
Pirret Surret Viljan
Det börjar oftast som ett pirr. Inte det där rakt av positiva pirret som får en att må bra någonstans i magtrakten, utan det är ett pirr som likt en lång rysning får en att brista ut i en grimas.
Pirret kommer stötvis och ibland helt utan förvarning.
De utlösande faktorerna skiftar, men ofta är det de mest triviala och vardagliga företeelserna. TV:n. Reklamen. Kaffet. Festerna. Människorna. Morgnarna. Vädret.
Pirret blir till ett surr. Det är inget obehagligt i det, utan surret vill göra gott. Varenda tanke och möjlighet känns nåbar. Surret filtrerar och sorterar bort det som inte längre betyder något. Kvar finns bara det viktiga och det riktiga.
När det viktiga och riktiga träder fram ser jag min verklighet ligga uppdukad och sorterad utifrån den sanning som jag matats med sedan - jag vet inte när.
Framför mig ser jag en fläta av studier arbete lärdomar räkningar kaffe nikotin och vänskap
Surret rinner av
faller ned
svävar bort
Kvar är viljan.
Jag har följt den där viljan förut. Den fick mig att flytta från Stockholm, från Linköping, från Prag. Viljan har inget mål, och heller inget slut.
Jag tror en annan hade kallat det för viljan till flykt.
Det börjar oftast som ett pirr. Inte det där rakt av positiva pirret som får en att må bra någonstans i magtrakten, utan det är ett pirr som likt en lång rysning får en att brista ut i en grimas.
Pirret kommer stötvis och ibland helt utan förvarning.
De utlösande faktorerna skiftar, men ofta är det de mest triviala och vardagliga företeelserna. TV:n. Reklamen. Kaffet. Festerna. Människorna. Morgnarna. Vädret.
Pirret blir till ett surr. Det är inget obehagligt i det, utan surret vill göra gott. Varenda tanke och möjlighet känns nåbar. Surret filtrerar och sorterar bort det som inte längre betyder något. Kvar finns bara det viktiga och det riktiga.
När det viktiga och riktiga träder fram ser jag min verklighet ligga uppdukad och sorterad utifrån den sanning som jag matats med sedan - jag vet inte när.
Framför mig ser jag en fläta av studier arbete lärdomar räkningar kaffe nikotin och vänskap
Surret rinner av
faller ned
svävar bort
Kvar är viljan.
Jag har följt den där viljan förut. Den fick mig att flytta från Stockholm, från Linköping, från Prag. Viljan har inget mål, och heller inget slut.
Jag tror en annan hade kallat det för viljan till flykt.
måndag 29 november 2010
29 november
Ett andra inlägg
Läste i DN om hur en undersökning har visat att 4 av 5 människor dör deprimerade. I slutet av våra liv så dör vi olyckliga och deppiga. Vi tar ett långt bittert farväl till livet, medans vi deppar över vad som hänt och inte hänt i våra liv.
Vilken muppig undersökning.
Idag är alltför många hetsiga med att döma ut diagnoser till höger och vänster. Våra barn och äldre är de värst drabbade. Standarden, det normala, kan bara en vuxen och kärnfrisk människa leva upp till. Vi ska alla gilla att vara hälsosamma i både kropp och själ.
Vi ska alla gilla att grilla.
En annant liv än gilla-att-grilla-livet kan leda till att du får en otäck diagnos. Ord som narcisissm, manodepressivitet och sociopati slänger vi ur oss så fort kostymen sitter illa på någon som sticker ut.
Det normala, det som oftast ses som tråkigt och blekt, står sig benhårt i konkurrensen om det som skall vara viktigt i våra liv. Vi värnar om det normala (traditioner), vi hyllar det (allsång på skansen) och skrattar åt det (solsidan).
Jag är normal tror jag, och det skrämmer mig.
Läste i DN om hur en undersökning har visat att 4 av 5 människor dör deprimerade. I slutet av våra liv så dör vi olyckliga och deppiga. Vi tar ett långt bittert farväl till livet, medans vi deppar över vad som hänt och inte hänt i våra liv.
Vilken muppig undersökning.
Idag är alltför många hetsiga med att döma ut diagnoser till höger och vänster. Våra barn och äldre är de värst drabbade. Standarden, det normala, kan bara en vuxen och kärnfrisk människa leva upp till. Vi ska alla gilla att vara hälsosamma i både kropp och själ.
Vi ska alla gilla att grilla.
En annant liv än gilla-att-grilla-livet kan leda till att du får en otäck diagnos. Ord som narcisissm, manodepressivitet och sociopati slänger vi ur oss så fort kostymen sitter illa på någon som sticker ut.
Det normala, det som oftast ses som tråkigt och blekt, står sig benhårt i konkurrensen om det som skall vara viktigt i våra liv. Vi värnar om det normala (traditioner), vi hyllar det (allsång på skansen) och skrattar åt det (solsidan).
Jag är normal tror jag, och det skrämmer mig.
söndag 28 november 2010
29 november
Måndag
Igår kväll åt jag årets första julbord. Jag var lagom pepp på det hela, men mina kollektivskamrater insisterade. Vi var ambitiösa nog att göra en fet skinka, prinskorv, sill och att värma ett paket frysta köttbullar.
Det blev ändå julsmak på det hela. Tror det va rödbetssalladen. Oavsett när på året, så får jag alltid en smak av jul i munnen när jag äter rödbetssallad.
Klockan närmar sig åtta. Jag måste springa till jobbet. Cykeln står och vilar i snön.
Förresten! Jag måste berätta att Muttos och hans klasskamraters kortfilm snart är färdiginspelad. Vi jobbade i typ åtta timmar i fredags.
Jag hoppas och tror att filmen kommer bli obehaglig och bra.
Skriver imorgon med.
Igår kväll åt jag årets första julbord. Jag var lagom pepp på det hela, men mina kollektivskamrater insisterade. Vi var ambitiösa nog att göra en fet skinka, prinskorv, sill och att värma ett paket frysta köttbullar.
Det blev ändå julsmak på det hela. Tror det va rödbetssalladen. Oavsett när på året, så får jag alltid en smak av jul i munnen när jag äter rödbetssallad.
Klockan närmar sig åtta. Jag måste springa till jobbet. Cykeln står och vilar i snön.
Förresten! Jag måste berätta att Muttos och hans klasskamraters kortfilm snart är färdiginspelad. Vi jobbade i typ åtta timmar i fredags.
Jag hoppas och tror att filmen kommer bli obehaglig och bra.
Skriver imorgon med.
torsdag 25 november 2010
25 november
Långtbort
Thåströms låt med titeln ovan lär va den bästa svenska rockballaden sen Lundells Tre Bröder. Gamle Thåström verkar ha på senare år blivit fascinerad av tåg som poetisk metafor, precis som Dylan.
Vad är det med tåg?
Bob Dylan "Slow Train Coming"
Cat Stevens "Peace Train"
Thåström "Som Tåg Av Längtan"
Tågen står säkert stilla idag. Snön bara fortsätter med vad snö gör bäst.
Idag har bara världens kanske tråkigaste människa gjort mer pappersarbete och mailpyssel än jag.
Arbetet efter arbetena. Jag vill bara ha lön.
Thåströms låt med titeln ovan lär va den bästa svenska rockballaden sen Lundells Tre Bröder. Gamle Thåström verkar ha på senare år blivit fascinerad av tåg som poetisk metafor, precis som Dylan.
Vad är det med tåg?
Bob Dylan "Slow Train Coming"
Cat Stevens "Peace Train"
Thåström "Som Tåg Av Längtan"
Tågen står säkert stilla idag. Snön bara fortsätter med vad snö gör bäst.
Idag har bara världens kanske tråkigaste människa gjort mer pappersarbete och mailpyssel än jag.
Arbetet efter arbetena. Jag vill bara ha lön.
tisdag 23 november 2010
23 november
Som en snö
Jag vaknade imorse med ett leende på läpparna. Giget igår gick bättre än vad jag hade vågat hoppats på. En fantastisk kväll med en fantastisk publik!
Rytmen, tempot - allt satt perfekt när det verkligen gällde. Trött men nöjd somnade jag som jag vaknade.
En snöstorm härjar över tätorten på slätten. Vind och snö ställer till med ordentligt kaos.
Jag sitter på andra sidan, inne i värmen och läser Oksanen. Samtidigt slösar jag tankar och tid på att vara kvar i gårdagskvällen, på scen, på drift.
Jag vaknade imorse med ett leende på läpparna. Giget igår gick bättre än vad jag hade vågat hoppats på. En fantastisk kväll med en fantastisk publik!
Rytmen, tempot - allt satt perfekt när det verkligen gällde. Trött men nöjd somnade jag som jag vaknade.
En snöstorm härjar över tätorten på slätten. Vind och snö ställer till med ordentligt kaos.
Jag sitter på andra sidan, inne i värmen och läser Oksanen. Samtidigt slösar jag tankar och tid på att vara kvar i gårdagskvällen, på scen, på drift.
lördag 20 november 2010
20 november
Oseriöst allvar
Det är inte jag på bilden och det är inte mitt namn som är skrivet med feta bokstäver, men jag är med.
På måndag kommer Tobias Persson, en av Sveriges roligaste män, till HG, och jag ska också uppträda. Det ska bli kul att få uppträda inför hemmapublik. Kul och fruktansvärt nervöst.
Inte en ursäkt i världen skulle kunna snygga till ett taffligt sett på måndag, utan förutsättningarna är perfekta. Det är skrämmande.
Jag kommer göra min grej. En kvarts röst i mikrofon. Sen kanske det blir tyst ett tag.
Jag hör ett brus av verklighet i mina öron som gör allt mindre skinande.
Det är inte jag på bilden och det är inte mitt namn som är skrivet med feta bokstäver, men jag är med.
På måndag kommer Tobias Persson, en av Sveriges roligaste män, till HG, och jag ska också uppträda. Det ska bli kul att få uppträda inför hemmapublik. Kul och fruktansvärt nervöst.
Inte en ursäkt i världen skulle kunna snygga till ett taffligt sett på måndag, utan förutsättningarna är perfekta. Det är skrämmande.
Jag kommer göra min grej. En kvarts röst i mikrofon. Sen kanske det blir tyst ett tag.
Jag hör ett brus av verklighet i mina öron som gör allt mindre skinande.
torsdag 18 november 2010
18 november
and.. Action!
Mutto och ett par klasskamrater till honom håller på att göra en kortfilm till ett skolprojekt. Filmen är tre minuter lång och dystopisk. Det är deppigt och bra.
Idag var första inspelningsdagen och eftersom jag spelar huvudrollen så var jag på plats.
Det är uppfriskande med små kreativa aktiviteter i dessa dagar av jobb och plugg.
Läste i förbifarten att Aussange, grundaren av Wikileaks, återigen har en häktningsbegäran på sig. Våldtäkt och ofredande. Tre olika incidenter. Det är läge för paranoida konspirationsteorier, men det verkar ändå onekligen som att den gode Aussange, inte alls är särskillt god. Future will tell.
Mutto och ett par klasskamrater till honom håller på att göra en kortfilm till ett skolprojekt. Filmen är tre minuter lång och dystopisk. Det är deppigt och bra.
Idag var första inspelningsdagen och eftersom jag spelar huvudrollen så var jag på plats.
Det är uppfriskande med små kreativa aktiviteter i dessa dagar av jobb och plugg.
Läste i förbifarten att Aussange, grundaren av Wikileaks, återigen har en häktningsbegäran på sig. Våldtäkt och ofredande. Tre olika incidenter. Det är läge för paranoida konspirationsteorier, men det verkar ändå onekligen som att den gode Aussange, inte alls är särskillt god. Future will tell.
måndag 15 november 2010
15 november
Svår Mojito
Jag (K), Mutto (M), och Raxl (R), står mosiga i drinkbaren på HG.
M: Kan du göra en vettig Mojito..ööh
Bartentern: Jossan.
M: Kan du göra en vettig Mojito Jossan?
K: Är det svårt att göra en Mojito?
M: Jo det kan det vara, mynta och skit i vettu, han gör skitdåliga Mojitos! (Mutto pekar på en annan bartender längre bort)
K: Oh fyfan, Jossan, kan DU göra en bra Mojito?
Bartendern: Jag kan nog fixa bra Mojitos till er.
K: Jag ska inte ha Mojito, drack den en gång, smaka inge bra.
R: Drack du den här på HG? Kanske var han som gjorde den? (pekar på samme bartender som fortfarande står en bit bort)
M: Jag ska ha Mojito.
K: Jag tar en GT.
En stund senare vid ett bord i hörnet av lokalen. Jag väntar på M som är och pissar. Drinkarna står på bordet. Mitlou kommer fram ur housedimman.
Lou: Hej Kinaski! Vad mycket drinkar du har!
K: Ja, M beställde en Mojito, ta dej en slurk.
Lou: Är det hon som gjort den? (Pekar på Jossan)
K: Ja
Lou: Hon gör pissiga Mojitos.
K: Jag misstänkte nästan det.
Jag (K), Mutto (M), och Raxl (R), står mosiga i drinkbaren på HG.
M: Kan du göra en vettig Mojito..ööh
Bartentern: Jossan.
M: Kan du göra en vettig Mojito Jossan?
K: Är det svårt att göra en Mojito?
M: Jo det kan det vara, mynta och skit i vettu, han gör skitdåliga Mojitos! (Mutto pekar på en annan bartender längre bort)
K: Oh fyfan, Jossan, kan DU göra en bra Mojito?
Bartendern: Jag kan nog fixa bra Mojitos till er.
K: Jag ska inte ha Mojito, drack den en gång, smaka inge bra.
R: Drack du den här på HG? Kanske var han som gjorde den? (pekar på samme bartender som fortfarande står en bit bort)
M: Jag ska ha Mojito.
K: Jag tar en GT.
En stund senare vid ett bord i hörnet av lokalen. Jag väntar på M som är och pissar. Drinkarna står på bordet. Mitlou kommer fram ur housedimman.
Lou: Hej Kinaski! Vad mycket drinkar du har!
K: Ja, M beställde en Mojito, ta dej en slurk.
Lou: Är det hon som gjort den? (Pekar på Jossan)
K: Ja
Lou: Hon gör pissiga Mojitos.
K: Jag misstänkte nästan det.
söndag 14 november 2010
14 november
Shine
Jag gör Norden en kulturgärning genom att läsa den finska succèförfattaren Sofi Oksanens bok Utrensning. Den är tjock och mäktig. Handlingen kretsar kring två estniska kvinnoöden och ämnen som prostitution och mänskliga svek. Det är inte en bok för läsare vana vid Twilight och Läckberg, men jag rekomenderar den ändå. Jag gillar att ställa litterära krav på min omgivning.
Lördagskvällen gick åt att att rehabba min kropp och själ. Slökollade på The Shining som jag hittade i min kollektivkamrats bokhylla. Jag hade glömt bort att den var så pass läskig som den faktiskt är, speciellt musiken!
På onsdag skriver jag en mördartenta. Jag hoppas på att finna inspriation till att plugga inom kort. Annars kan det bli en svettig morgon i terran.
Jag förlitar mig på välförtjänad tur och Dylan som vanligt.
Jag gör Norden en kulturgärning genom att läsa den finska succèförfattaren Sofi Oksanens bok Utrensning. Den är tjock och mäktig. Handlingen kretsar kring två estniska kvinnoöden och ämnen som prostitution och mänskliga svek. Det är inte en bok för läsare vana vid Twilight och Läckberg, men jag rekomenderar den ändå. Jag gillar att ställa litterära krav på min omgivning.
Lördagskvällen gick åt att att rehabba min kropp och själ. Slökollade på The Shining som jag hittade i min kollektivkamrats bokhylla. Jag hade glömt bort att den var så pass läskig som den faktiskt är, speciellt musiken!
På onsdag skriver jag en mördartenta. Jag hoppas på att finna inspriation till att plugga inom kort. Annars kan det bli en svettig morgon i terran.
Jag förlitar mig på välförtjänad tur och Dylan som vanligt.
lördag 13 november 2010
13 november
Redan
Redan nu börjar jag peppa om. Den 22:a november så ska jag öppna för Tobias Persson på HG. Jag längtar.
Fredrik Strage skrev igår i DN påstan om hur musiken har påverkat seriemördare genom tiderna. Tydligen så hade Peter Mang bokhyllan fylld med Eric Clapton-plattor när Polisen gjorde tillslaget i hans lägenhet.
Peter Mangs var en man beväpnad med pistoler, hat och blues.
Jag är trött ikväll. Ingenting utanför lägenheten lockar mig. Jag tänker på onsdagen som kommer. En muppig tenta ligger och skaver och jag önskar helgen kunde vara lite längre.
Redan nu börjar jag peppa om. Den 22:a november så ska jag öppna för Tobias Persson på HG. Jag längtar.
Fredrik Strage skrev igår i DN påstan om hur musiken har påverkat seriemördare genom tiderna. Tydligen så hade Peter Mang bokhyllan fylld med Eric Clapton-plattor när Polisen gjorde tillslaget i hans lägenhet.
Peter Mangs var en man beväpnad med pistoler, hat och blues.
Jag är trött ikväll. Ingenting utanför lägenheten lockar mig. Jag tänker på onsdagen som kommer. En muppig tenta ligger och skaver och jag önskar helgen kunde vara lite längre.
fredag 12 november 2010
12 november
Mikrofonkåt
Det ekade glest när applåderna kom för min entré på scen. I den rymliga cafélokalen satt ett dussintal betalande gäster med skeptiska blickar. Från scenen såg allt mycket sorgligt ut. Jag tog mikrofonen och försökte se tacksam ut. De nedskjutna förhoppningarna och scenljusets elaka kraft fick mitt ansikte att brista. Jag var reducerad till en grimage.
Sen gjorde jag vad jag kunde och drygt tio minuter senare gick jag ned från scenen med en märklig magkänsla.
Den sitter i än.
Jag vet inte vart mitt huvud är.
Stand up är en jakt på en känsla. Känslan gömmer sig i den kreativa leken och kontakten med publiken. Jag jagar den och inbillar mig att det tillhör leken att inte alltid lyckas fullt ut. Det skulle annars inte finnas någon mening med att sträva mot det bättre, det fulländade.
Jag skriver så här för att jag vet att jag behöver det.
I morgon skriver jag om något helt annat...
Det ekade glest när applåderna kom för min entré på scen. I den rymliga cafélokalen satt ett dussintal betalande gäster med skeptiska blickar. Från scenen såg allt mycket sorgligt ut. Jag tog mikrofonen och försökte se tacksam ut. De nedskjutna förhoppningarna och scenljusets elaka kraft fick mitt ansikte att brista. Jag var reducerad till en grimage.
Sen gjorde jag vad jag kunde och drygt tio minuter senare gick jag ned från scenen med en märklig magkänsla.
Den sitter i än.
Jag vet inte vart mitt huvud är.
Stand up är en jakt på en känsla. Känslan gömmer sig i den kreativa leken och kontakten med publiken. Jag jagar den och inbillar mig att det tillhör leken att inte alltid lyckas fullt ut. Det skulle annars inte finnas någon mening med att sträva mot det bättre, det fulländade.
Jag skriver så här för att jag vet att jag behöver det.
I morgon skriver jag om något helt annat...
måndag 8 november 2010
9 november
Censuren
Tack Mitlu för ett trevligt gästinlägg.
Nu tillbaka till ordningen...
Nytt på bloggen. Har från och med nu hävt censuren som jag utfört på bloggen senaste månaden. Kommentarfältet är nu öppet om någon skulle vilja dela med sig av tankar eller synpunkter på bloggen. Lite nordkorea, jag vet, men jag kommer att godkänna alla kommentarer innan de publiceras.
Varför detta?
Orsak och verkan. Ganska ointressant historia om en liten människa med stort minne och tråkig fritid.
Ikväll då?
UNCUT! Kom till HG, det börjar klockan sju!
Tack Mitlu för ett trevligt gästinlägg.
Nu tillbaka till ordningen...
Nytt på bloggen. Har från och med nu hävt censuren som jag utfört på bloggen senaste månaden. Kommentarfältet är nu öppet om någon skulle vilja dela med sig av tankar eller synpunkter på bloggen. Lite nordkorea, jag vet, men jag kommer att godkänna alla kommentarer innan de publiceras.
Varför detta?
Orsak och verkan. Ganska ointressant historia om en liten människa med stort minne och tråkig fritid.
Ikväll då?
UNCUT! Kom till HG, det börjar klockan sju!
Gästskribent
Hej.
Bloggen har fått fint besök av Kinaskis vän Mitlu, aka en av albanerna. Han tvingar mig att skriva, trots att jag egentligen inte vågar. Ni som läser bloggen vet att han skriver bra, riktigt bra så jag tänker inte ens tävla med det. Men samtidigt kan jag mig inte minnas att han har haft någon gästskribent innan, därför är det ganska kul att vara den första.
Jag och han bor inte väldigt långt ifrån varandra. För att vara mer exakt bor vi exakt på "en cigg avstånd". Du hinner tända den utanför din egen dörr och du hinner precis släcka den utanför den andres dörr. Jag tycker om att bo så nära, vad Kinaski tycker bryr jag mig inte om egentligen, men jag tror att han också tycker att det är skönt för han är hos mig hela tiden. Vet inte om det är mitt enorma sortiment av thesorter eller om det är mitt sällskap, men jag väljer att tro på det senare alternativet.
Nu ska jag nog rulla hem till mig i alla fall, för han ska iväg till Mutto och preppa inför imorgon, Uncut vol 4 på Hg. Alla borde vara där, kommer bli grymt!
Jag funderar på hur jag ska avsluta detta på ett grymt sätt, men jag kommer inte på något. Så vi tar det på albanska istället.
Ditën e mirë.
Bloggen har fått fint besök av Kinaskis vän Mitlu, aka en av albanerna. Han tvingar mig att skriva, trots att jag egentligen inte vågar. Ni som läser bloggen vet att han skriver bra, riktigt bra så jag tänker inte ens tävla med det. Men samtidigt kan jag mig inte minnas att han har haft någon gästskribent innan, därför är det ganska kul att vara den första.
Jag och han bor inte väldigt långt ifrån varandra. För att vara mer exakt bor vi exakt på "en cigg avstånd". Du hinner tända den utanför din egen dörr och du hinner precis släcka den utanför den andres dörr. Jag tycker om att bo så nära, vad Kinaski tycker bryr jag mig inte om egentligen, men jag tror att han också tycker att det är skönt för han är hos mig hela tiden. Vet inte om det är mitt enorma sortiment av thesorter eller om det är mitt sällskap, men jag väljer att tro på det senare alternativet.
Nu ska jag nog rulla hem till mig i alla fall, för han ska iväg till Mutto och preppa inför imorgon, Uncut vol 4 på Hg. Alla borde vara där, kommer bli grymt!
Jag funderar på hur jag ska avsluta detta på ett grymt sätt, men jag kommer inte på något. Så vi tar det på albanska istället.
Ditën e mirë.
fredag 5 november 2010
torsdag 4 november 2010
4 november
Uncut
På tisdag på torsdag på tisdag på torsdag
På tisdag är det för fjärde terminen i rad open mic-kväll på HG. Kvällen kallas Uncut. Det var jag och några kompisar som startade upp projektet för två år sedan, men har nu låtit andra förmågor ta hand om arrangemanget. Därför kändes det lite extra fint när de frågade mig om jag ville konfa kvällen. Nu blire jag och Mutto som styr upp shiten. Vi hade möte igår och fixade inför det som komma skall, och jag tror vi har något galet på gång.
På torsdag nästa vecka så har jag ett gig i metropolen Motala, Vätterns pärla. Jag och Ben ska åka dit och han har lovat Blonde on Blonde i bilen och jag ser fram emot det. Jag har inte förberett så mycket än, men jag har på känn att jag kommer vara rolig.
Ett annat kul projekt som jag troligtvis kommer få ta del av i höst - är Muttos kortfilm som han och några kursare ska göra för ett skolprojekt. De ska göra en dystopisk kortfilm med poetisk underton och de behövde en man som ställde upp som skådespelare. Jag tackade inte nej.
Och detta är mina hobbys för tillfället.
På tisdag på torsdag på tisdag på torsdag
På tisdag är det för fjärde terminen i rad open mic-kväll på HG. Kvällen kallas Uncut. Det var jag och några kompisar som startade upp projektet för två år sedan, men har nu låtit andra förmågor ta hand om arrangemanget. Därför kändes det lite extra fint när de frågade mig om jag ville konfa kvällen. Nu blire jag och Mutto som styr upp shiten. Vi hade möte igår och fixade inför det som komma skall, och jag tror vi har något galet på gång.
På torsdag nästa vecka så har jag ett gig i metropolen Motala, Vätterns pärla. Jag och Ben ska åka dit och han har lovat Blonde on Blonde i bilen och jag ser fram emot det. Jag har inte förberett så mycket än, men jag har på känn att jag kommer vara rolig.
Ett annat kul projekt som jag troligtvis kommer få ta del av i höst - är Muttos kortfilm som han och några kursare ska göra för ett skolprojekt. De ska göra en dystopisk kortfilm med poetisk underton och de behövde en man som ställde upp som skådespelare. Jag tackade inte nej.
Och detta är mina hobbys för tillfället.
måndag 1 november 2010
1 november
Ingen aningar
Vid den här tiden förra året dagdrömde jag om vårterminen och den kommande pragvistelsen. Jag minns det som en fin period av förhoppning och förväntan. Utan att rodna vid tanken lät jag fantasierna om livet i utlandet kretsa kring ytligheter som europeiska kvinnor och vindränkta nätter.
Det var en höst med ständigt redigerande av hur den närliggande framtiden skulle se ut och upplevas.
Annat är det idag.
Mina dagar i löven på marken 2010 ser annorlunda ut jämfört med förra årets lättsinniga tillvaro.
Idag vadar jag genom vardagen med arbete och studier upp till knäna. Det är befriande att kännas behövd och nödvändig, men även en semi-ung Kinaski kan få överdoser av diskbänksrealistiska morgnar med tio-kaffet som hägrande mål.
Det händer dock ibland att jag kliver ur rollen som den samhällsnyttige medborgaren. Oftast är det under mina schemalagda promenader i Vallaskogen.
Då är jag mig själv igen. Okunnig om allt och lycklig i att inte veta vad jag vill ska hända.
Då är jag på rätt väg.
Vid den här tiden förra året dagdrömde jag om vårterminen och den kommande pragvistelsen. Jag minns det som en fin period av förhoppning och förväntan. Utan att rodna vid tanken lät jag fantasierna om livet i utlandet kretsa kring ytligheter som europeiska kvinnor och vindränkta nätter.
Det var en höst med ständigt redigerande av hur den närliggande framtiden skulle se ut och upplevas.
Annat är det idag.
Mina dagar i löven på marken 2010 ser annorlunda ut jämfört med förra årets lättsinniga tillvaro.
Idag vadar jag genom vardagen med arbete och studier upp till knäna. Det är befriande att kännas behövd och nödvändig, men även en semi-ung Kinaski kan få överdoser av diskbänksrealistiska morgnar med tio-kaffet som hägrande mål.
Det händer dock ibland att jag kliver ur rollen som den samhällsnyttige medborgaren. Oftast är det under mina schemalagda promenader i Vallaskogen.
Då är jag mig själv igen. Okunnig om allt och lycklig i att inte veta vad jag vill ska hända.
Då är jag på rätt väg.
söndag 31 oktober 2010
31 oktober
Tack
Blev inkallad till ett gig i torsdags. Short notice. Ville jag uppträda samma kväll? Klart jag ville, men det var knappt att jag kunde. Jag hade inget nytt inrepat material och jag var allmänt oslipad efter en jobbig arbetsvecka.
En två timmar lång promenad senare hade jag tänkt igenom hur jag skulle forcera ett orepat set med ruffiga skämt om sex, vampyrer och annat smaskigt.
Den sedvanliga nervositeten infann sig aldrig. Något värre fyllde det tomrummet. En känsla av att vad som än skulle ske, skulle det ske med smärta och förödmjukelse. Inget skulle fungera och publiken skulle skratta inombords åt fjanten med micken.
En halvtimme innan jag skulle påas på scen så kom räddningen.
Två vänner.
Jag visste inte att de hade tänkt komma och jag blev gladare än kanske någonsin över att se dem.
De sa att det skulle gå bra och att oavsett hur oförberedd jag var skulle jag ändå "Knock em dead".
De hade rätt. Och det tackar jag dem för.
Det blev inte mitt bästa uppträdande men sannolikt inte heller mitt sämsta.
Och jag vill tacka mina vänner för det.
Blev inkallad till ett gig i torsdags. Short notice. Ville jag uppträda samma kväll? Klart jag ville, men det var knappt att jag kunde. Jag hade inget nytt inrepat material och jag var allmänt oslipad efter en jobbig arbetsvecka.
En två timmar lång promenad senare hade jag tänkt igenom hur jag skulle forcera ett orepat set med ruffiga skämt om sex, vampyrer och annat smaskigt.
Den sedvanliga nervositeten infann sig aldrig. Något värre fyllde det tomrummet. En känsla av att vad som än skulle ske, skulle det ske med smärta och förödmjukelse. Inget skulle fungera och publiken skulle skratta inombords åt fjanten med micken.
En halvtimme innan jag skulle påas på scen så kom räddningen.
Två vänner.
Jag visste inte att de hade tänkt komma och jag blev gladare än kanske någonsin över att se dem.
De sa att det skulle gå bra och att oavsett hur oförberedd jag var skulle jag ändå "Knock em dead".
De hade rätt. Och det tackar jag dem för.
Det blev inte mitt bästa uppträdande men sannolikt inte heller mitt sämsta.
Och jag vill tacka mina vänner för det.
onsdag 27 oktober 2010
28 oktober
Oj oj oj!
Oj oj oj! Vilken rolig bok!
Läser Kalle Linds Människor det varit synd om, en fruktansvärt rolig repotagebok om kända människor och deras svåraste stunder. Läs den! Och du kommer få reda på hur det gick till när Jan Guillo och Göran Skytte kallade Rikard Wolf för stjärtälskare, och hur aktören bakom rolltolkningen av Farbror Melker i Saltkråkan fick sitt liv förstört av Astrid Lindgren-älskande snorungar.
Imorgon ska vi ha fest i kollektivet. Wö woö ou wöö öö! Det kommer bli mycket folk och så.
Brakfest.
Oj oj oj! Vilken rolig bok!
Läser Kalle Linds Människor det varit synd om, en fruktansvärt rolig repotagebok om kända människor och deras svåraste stunder. Läs den! Och du kommer få reda på hur det gick till när Jan Guillo och Göran Skytte kallade Rikard Wolf för stjärtälskare, och hur aktören bakom rolltolkningen av Farbror Melker i Saltkråkan fick sitt liv förstört av Astrid Lindgren-älskande snorungar.
Imorgon ska vi ha fest i kollektivet. Wö woö ou wöö öö! Det kommer bli mycket folk och så.
Brakfest.
måndag 25 oktober 2010
26 oktober
Woop woop
Firade en kompis 21-årsdag igår. Det bjöds in till klassiskt kalas. Jag har inte varit så sockerhög sen mellanstadiedagarna. Mår fortfarande lite funky.
Dagens planering är fet och lite osexig. Mycket att göra. Borde därför inte sitta och skriva blogg med nyhetsmorgon surrandes i bakgrunden.
Nej, nu gör jag något.
Firade en kompis 21-årsdag igår. Det bjöds in till klassiskt kalas. Jag har inte varit så sockerhög sen mellanstadiedagarna. Mår fortfarande lite funky.
Dagens planering är fet och lite osexig. Mycket att göra. Borde därför inte sitta och skriva blogg med nyhetsmorgon surrandes i bakgrunden.
Nej, nu gör jag något.
söndag 24 oktober 2010
24 oktober
Och en söndag i oktober nästan november
En dag från löning. Ljusgråa himlar och avslagen cola i kylen. Söndag hela dagen. Tittar på viktiga papper och skjuter upp saker. Jag skulle behöva söndag hela veckan.
På sistone har jag tänkt ganska mycket på den nye lasermannen. Det hela blir bara mer och mer obegripligt. Tänkandet leder inte någonvart, men jag kan inte låta bli.
Jag är för trött för att skriva. Känner mig varken snärtig eller fyndig, inga tänkvärda tankar att dela med sig av.
Stänger denna söndag nu.
En dag från löning. Ljusgråa himlar och avslagen cola i kylen. Söndag hela dagen. Tittar på viktiga papper och skjuter upp saker. Jag skulle behöva söndag hela veckan.
På sistone har jag tänkt ganska mycket på den nye lasermannen. Det hela blir bara mer och mer obegripligt. Tänkandet leder inte någonvart, men jag kan inte låta bli.
Jag är för trött för att skriva. Känner mig varken snärtig eller fyndig, inga tänkvärda tankar att dela med sig av.
Stänger denna söndag nu.
fredag 22 oktober 2010
22 oktober
En helt vanlig laserman
I Malmö sprider en ensam man skräck bland stadens invandrare. Skotten ekar i medierna och alla håller andan. Jakten har börjat.
Vi försöker få perspektiv på sakernas tillstånd. Rädslan och oron måste få kanaliseras. Vi kämpar för att behålla lugnet.
Det talas om politiska vindar från höger. Det snackas om ett förhårdnat och kyligt samhällsklimat. Det pratas om en laserman som sedan länge skakar galler.
Jag tror att de senaste skjutningarna i Malmö jämförs med Lasermannens terror av flera anledningar. De uppenbara likheterna är en viktig del, men jag tror det finns mer att hämta ur en analys av den jämförelsen.
Historien om Lasermannen är avslutad. Polisen fångade skurken. Terrorn fick ett abrupt slut och Ny Demokrati fasade ut sig själva från den politiska makten. Vi tittar tillbaka för att få tröst. Att jämföra Malmö-mannens skott med Ausonius är en förhoppning om det lyckliga slutet.
Det finns inget som är så bekvämt som att jämföra med det förflutna. Rasismen, galenskapen och hatet, är ständigt repriserade draman som vi drabbas av likt elakartad cancer.
En galen man med vapen i en galen tid gömmer sig i Malmö. Ett helt land likaså.
I Malmö sprider en ensam man skräck bland stadens invandrare. Skotten ekar i medierna och alla håller andan. Jakten har börjat.
Vi försöker få perspektiv på sakernas tillstånd. Rädslan och oron måste få kanaliseras. Vi kämpar för att behålla lugnet.
Det talas om politiska vindar från höger. Det snackas om ett förhårdnat och kyligt samhällsklimat. Det pratas om en laserman som sedan länge skakar galler.
Jag tror att de senaste skjutningarna i Malmö jämförs med Lasermannens terror av flera anledningar. De uppenbara likheterna är en viktig del, men jag tror det finns mer att hämta ur en analys av den jämförelsen.
Historien om Lasermannen är avslutad. Polisen fångade skurken. Terrorn fick ett abrupt slut och Ny Demokrati fasade ut sig själva från den politiska makten. Vi tittar tillbaka för att få tröst. Att jämföra Malmö-mannens skott med Ausonius är en förhoppning om det lyckliga slutet.
Det finns inget som är så bekvämt som att jämföra med det förflutna. Rasismen, galenskapen och hatet, är ständigt repriserade draman som vi drabbas av likt elakartad cancer.
En galen man med vapen i en galen tid gömmer sig i Malmö. Ett helt land likaså.
torsdag 21 oktober 2010
21 oktober
CSN
Hata rubriken tack!
Annars då?
Annars är det bra. Får finbesök i helgen. Brorsan, "brorsan" och "brorsan" kommer ner till Linkan och fest skare bli!
Försöker reda ut min livssituation bit för bit. CSN och annat djävulskap står i vägen, men jag håller humöret uppe genom att inse att dårarna blir fler. Jag såg på Aschbergs machoporriga kreation Grannfejden igår. En man i skåne var beredd att slå ihjäl sin granne för att grannen kanske hade råkat gräva ned en sten. En sten.
Hata rubriken tack!
Annars då?
Annars är det bra. Får finbesök i helgen. Brorsan, "brorsan" och "brorsan" kommer ner till Linkan och fest skare bli!
Försöker reda ut min livssituation bit för bit. CSN och annat djävulskap står i vägen, men jag håller humöret uppe genom att inse att dårarna blir fler. Jag såg på Aschbergs machoporriga kreation Grannfejden igår. En man i skåne var beredd att slå ihjäl sin granne för att grannen kanske hade råkat gräva ned en sten. En sten.
tisdag 19 oktober 2010
19 september
Kampen mot inget
Jag är sällan trött. Eller jag försöker att sällan vara trött. Det är osexigt och irriterande med trötta människor. Så jag försöker göra rätt utifrån den vetskapen.
Idag är jag trött. Inte irriterad, men iriterande trött.
När tröttheten slår in gäller det att hålla i sär begreppen.
Kampen mot tröttheten är som kampen mot ingenting. Förbannat svår att vinna och helt omöjlig att sluta upp med.
Du borde läsa "Up in Michigan", en novel skriven av Hemingway. Jag har gjort det. Smärtsamt bra.
Jonas Tenthe var alldeles till sig idag i DN:s kultursidor. Bolanos sista roman 2666 släpps idag för första gången med svensk översättning.
Jag är för trött för att hjula runt av glädje, men ett leende kostar jag på mig ifrån min nedsuttna TV-soffa.
Jag är sällan trött. Eller jag försöker att sällan vara trött. Det är osexigt och irriterande med trötta människor. Så jag försöker göra rätt utifrån den vetskapen.
Idag är jag trött. Inte irriterad, men iriterande trött.
När tröttheten slår in gäller det att hålla i sär begreppen.
Kampen mot tröttheten är som kampen mot ingenting. Förbannat svår att vinna och helt omöjlig att sluta upp med.
Du borde läsa "Up in Michigan", en novel skriven av Hemingway. Jag har gjort det. Smärtsamt bra.
Jonas Tenthe var alldeles till sig idag i DN:s kultursidor. Bolanos sista roman 2666 släpps idag för första gången med svensk översättning.
Jag är för trött för att hjula runt av glädje, men ett leende kostar jag på mig ifrån min nedsuttna TV-soffa.
söndag 17 oktober 2010
torsdag 14 oktober 2010
14 oktober
Helg i Hälsingland
Imorgon åker jag till Stockholm för att halvvägsstoppa innan jag reser till hälsingland på lördag morgon.
Det känns fint att Vincents dop hålls där uppe. Nya upplevelser på nya platser. Kan inte minnas sist jag var i Hälsingland.
På sistone har oväntade saker hänt. En människa jag känner och inte känner på samma gång, har börjat närma sig. Jag försöker följa med och jag försöker göra det med stil. Det är en svår konst.
Nu skriver jag inte på ett tag. Kanske på söndag eller måndag.
K.
Imorgon åker jag till Stockholm för att halvvägsstoppa innan jag reser till hälsingland på lördag morgon.
Det känns fint att Vincents dop hålls där uppe. Nya upplevelser på nya platser. Kan inte minnas sist jag var i Hälsingland.
På sistone har oväntade saker hänt. En människa jag känner och inte känner på samma gång, har börjat närma sig. Jag försöker följa med och jag försöker göra det med stil. Det är en svår konst.
Nu skriver jag inte på ett tag. Kanske på söndag eller måndag.
K.
onsdag 13 oktober 2010
13 oktober
Vincent
På lördag döps min nybakade kusin Vincent. Han är liten, mörk och söt. Kinderna är som uppblåsta och han verkar gilla att le. Jag har inte träffat honom än, men jag har sett honom på kort.
På lördag döps Vincent i Hällbo kapell och jag kommer att ha min kavaj på mig.
Vincent är min kusin och hans mamma är min faster.
På lördag blir jag Vincents gudfar och han min gudson.
På lördag döps min nybakade kusin Vincent. Han är liten, mörk och söt. Kinderna är som uppblåsta och han verkar gilla att le. Jag har inte träffat honom än, men jag har sett honom på kort.
På lördag döps Vincent i Hällbo kapell och jag kommer att ha min kavaj på mig.
Vincent är min kusin och hans mamma är min faster.
På lördag blir jag Vincents gudfar och han min gudson.
måndag 11 oktober 2010
11 oktober
Så mycket så fort
Sedan jag skrev sist har jag hunnit med allt och inget. Jag har festat på Sweat, på kårallen och i Ryd. Jag har hunnit se tre filmer och ätit två kebaber, en pizza och varit en sväng på McDonalds.
I lördags gymmade jag för första gången sedan 2005 och idag har jag svårt att röra min vänsterarm.
Trevligt väder idag. Kanske borde börja löpträna?
Kanske borde jag plugga lite mer än vad jag vanligtvis gör?
Jag kanske borde börja läsa Steinbecks "When the moon shakes". En klassiker. Det är skamligt att slösa en bra dag på vädret när du har en klassiker som ligger oläst och dammar.
Och i helgen råkade jag träffa på henne för andra gången. Vi dansade lite och jag tror att jag bad om ursäkt för mina spasmliknande danssteg.
Hon tog min keps och satte den på sitt huvud och skrattade lite grann, sen tog jag tillbaka den och tänkte att det var det roligaste som hänt på länge.
Sedan jag skrev sist har jag hunnit med allt och inget. Jag har festat på Sweat, på kårallen och i Ryd. Jag har hunnit se tre filmer och ätit två kebaber, en pizza och varit en sväng på McDonalds.
I lördags gymmade jag för första gången sedan 2005 och idag har jag svårt att röra min vänsterarm.
Trevligt väder idag. Kanske borde börja löpträna?
Kanske borde jag plugga lite mer än vad jag vanligtvis gör?
Jag kanske borde börja läsa Steinbecks "When the moon shakes". En klassiker. Det är skamligt att slösa en bra dag på vädret när du har en klassiker som ligger oläst och dammar.
Och i helgen råkade jag träffa på henne för andra gången. Vi dansade lite och jag tror att jag bad om ursäkt för mina spasmliknande danssteg.
Hon tog min keps och satte den på sitt huvud och skrattade lite grann, sen tog jag tillbaka den och tänkte att det var det roligaste som hänt på länge.
torsdag 7 oktober 2010
7 oktober
Ryan Adams
Gång på gång återvänder jag till Ryan. Han är magnetisk på något vis. Just nu är jag övertygad om att "The Last Dance" är världens bästa låt, alla kategorier.
Det brukar bli så här ibland. Jag tror det är hans deppighet som får mig att försöka bli av med honom. Dessa ständiga försök. Nu är han tillbaka.
Firar födelsedagar idag. Två vänner ska bocka av ännu ett år och det skall bli fika och sånt. Det tycker jag om. Känner på mig att en jävligt god tårta kommer bli uppäten.
Annars då?
Inget chillar softar pluggar läser skriver äter tömmer sover och umgås
Gång på gång återvänder jag till Ryan. Han är magnetisk på något vis. Just nu är jag övertygad om att "The Last Dance" är världens bästa låt, alla kategorier.
Det brukar bli så här ibland. Jag tror det är hans deppighet som får mig att försöka bli av med honom. Dessa ständiga försök. Nu är han tillbaka.
Firar födelsedagar idag. Två vänner ska bocka av ännu ett år och det skall bli fika och sånt. Det tycker jag om. Känner på mig att en jävligt god tårta kommer bli uppäten.
Annars då?
Inget chillar softar pluggar läser skriver äter tömmer sover och umgås
tisdag 5 oktober 2010
5 oktober
Istället för fest, förvirring!
Vi fick tillbaka våra hemtentor igår. Vår lärare som skitit i de flesta regler och direktiv under kursen var förvånansvärt snabb med att rätta dem.
Till exempel var tentan inte anonym, inte körd genom Urkund och hon antydde även att närvaro under kursen skulle räknas in i betyget.
Hon hade även förvarnat oss om att kompletteringar kunde utdömas för de stackare som ej lämnat in uppsatser med önskvärd kvalitè.
Jag var pissigt nära att ingå i den gruppen stackare.
På sista sidan av min hemtenta stod ett G utskrivet med ett stort fett minus bredvid.
G-
Oj, tänkte jag. Betyder detta att jag måste komplettera något för att få ett snyggt och ståtligt G.
Ackompanjerad av min vän Eggis gick jag fram till den snabbrättande läraren och frågade med tillgjort sävlig röst:
- Hej, betyder detta minus att jag måste snygga till min uppsatts för att få G?
- Nej, men det betyder att du borde läsa om litteraturen..
- Öh, okej. Tack då
- Mm
Kråka
Vi fick tillbaka våra hemtentor igår. Vår lärare som skitit i de flesta regler och direktiv under kursen var förvånansvärt snabb med att rätta dem.
Till exempel var tentan inte anonym, inte körd genom Urkund och hon antydde även att närvaro under kursen skulle räknas in i betyget.
Hon hade även förvarnat oss om att kompletteringar kunde utdömas för de stackare som ej lämnat in uppsatser med önskvärd kvalitè.
Jag var pissigt nära att ingå i den gruppen stackare.
På sista sidan av min hemtenta stod ett G utskrivet med ett stort fett minus bredvid.
G-
Oj, tänkte jag. Betyder detta att jag måste komplettera något för att få ett snyggt och ståtligt G.
Ackompanjerad av min vän Eggis gick jag fram till den snabbrättande läraren och frågade med tillgjort sävlig röst:
- Hej, betyder detta minus att jag måste snygga till min uppsatts för att få G?
- Nej, men det betyder att du borde läsa om litteraturen..
- Öh, okej. Tack då
- Mm
Kråka
lördag 2 oktober 2010
2 oktober
Den lugna jakten på oktober
Sitter och svär åt en förkylning som tvingar mig till TV-soffan. Alla vänner peppar inför fest. Bittert, o ja.
Det är lugnt och skönt i och för sig. Till skillnad från i torsdags. Då dansade jag på HG. Sound of arrows gästade indieklubben John Doe. Jag dansade och sörjde.
Vad fan har hänt med John Doe?
Det är hjärteskärande att se en gammal vän stå på knäna.
Någonting har hänt. Klubben lyckas inte få igång sina besökare. Banden spelar inför en relativt ålderstigen och indieviktig publik, som är för stel och för fin för att röja loss. Dansgolvet som sätter igång efter spelningen stod tommare än någonsin i torsdags. Allt var sorgligt och ensamt. En klubb som en gång var fet och briljant i sin motsträvighet till det ölsvenniga studentlivet, ser jag nu på dekis. Evil strikes back. Eller vafan säger man. Kravallen på Kårallen var nog en lyckligare plats i torsdagskväll.
Vad gör man med ett lik som vill leva?
Sitter och svär åt en förkylning som tvingar mig till TV-soffan. Alla vänner peppar inför fest. Bittert, o ja.
Det är lugnt och skönt i och för sig. Till skillnad från i torsdags. Då dansade jag på HG. Sound of arrows gästade indieklubben John Doe. Jag dansade och sörjde.
Vad fan har hänt med John Doe?
Det är hjärteskärande att se en gammal vän stå på knäna.
Någonting har hänt. Klubben lyckas inte få igång sina besökare. Banden spelar inför en relativt ålderstigen och indieviktig publik, som är för stel och för fin för att röja loss. Dansgolvet som sätter igång efter spelningen stod tommare än någonsin i torsdags. Allt var sorgligt och ensamt. En klubb som en gång var fet och briljant i sin motsträvighet till det ölsvenniga studentlivet, ser jag nu på dekis. Evil strikes back. Eller vafan säger man. Kravallen på Kårallen var nog en lyckligare plats i torsdagskväll.
Vad gör man med ett lik som vill leva?
onsdag 29 september 2010
29 september
Jag bor i ett kollektiv
Det är en romantisk ungkarlsdröm. En parantes i det allvarliga inträdet till vuxenlivet. Tiden går och jag finner inga anledningar till att bosätta mig ensam i en liten lägenhet med mig själv som sällskap. Jag tillbringar tillräckligt med tid åt mig själv som det är redan nu.
Jag behöver ständigt påminnas om vad jag gör, därför bor jag i ett kollektiv. En tyst liten tjatig mamma bor i alla mina kollektivskamrater. Jag känner deras blickar i nacken och jag sköter mig därefter. Jag behöver det.
Om du som inte kände mig fick se in i vår lägenhet skulle du aldrig kunna tänka dig att denna bloggskribent huserar där. Du skulle bli förvånad över hur charmigt stökig jag är i min totala slapphet inför allt vad ordning och stil innebär.
Jag är en dåre som trivs med andra som sällskap. En obotlig ensamvarg som alltid rear ut sig själv.
Det är en romantisk ungkarlsdröm. En parantes i det allvarliga inträdet till vuxenlivet. Tiden går och jag finner inga anledningar till att bosätta mig ensam i en liten lägenhet med mig själv som sällskap. Jag tillbringar tillräckligt med tid åt mig själv som det är redan nu.
Jag behöver ständigt påminnas om vad jag gör, därför bor jag i ett kollektiv. En tyst liten tjatig mamma bor i alla mina kollektivskamrater. Jag känner deras blickar i nacken och jag sköter mig därefter. Jag behöver det.
Om du som inte kände mig fick se in i vår lägenhet skulle du aldrig kunna tänka dig att denna bloggskribent huserar där. Du skulle bli förvånad över hur charmigt stökig jag är i min totala slapphet inför allt vad ordning och stil innebär.
Jag är en dåre som trivs med andra som sällskap. En obotlig ensamvarg som alltid rear ut sig själv.
söndag 26 september 2010
27 september
Lönehelgen och alla djävulska främlingar
Text-TV sa till mig att någon blev knivad till döds i Kallhäll under fredagsnatten. En blodig man hade sjunkit ihop på en gata och ingen hade kunnat hjälpa. Det stod inget om hur det hade kunnat ske, men en polis kommenterade att lönehelgerna ofta blir stökiga.
Det finns en bitterljuv humor i tragiska underdrifter.
En måndag vaknar jag och vet exakt vad som skall göras. Wordikonen på skrivbordet vill bli tryckt på. En fil vill bli öppnad och skriven. Jag säger till den, du är redan halvfull, låt mig skriva min blogg.
Ett jobb gör sig påmint. En skjorta ligger skrynklig i hallen. Den vill bli slät och fin och jag vet att jag måste sköta min uniform. Nu när man jobbar för dineros måste allting göras med stil tänker jag.
Det finns en billig hederlighet i att veta vad man skall göra. Ingenting kan komma i vägen.
Nu gör jag det jag borde gjort men som jag aldrig hade chansen att göra.
Text-TV sa till mig att någon blev knivad till döds i Kallhäll under fredagsnatten. En blodig man hade sjunkit ihop på en gata och ingen hade kunnat hjälpa. Det stod inget om hur det hade kunnat ske, men en polis kommenterade att lönehelgerna ofta blir stökiga.
Det finns en bitterljuv humor i tragiska underdrifter.
En måndag vaknar jag och vet exakt vad som skall göras. Wordikonen på skrivbordet vill bli tryckt på. En fil vill bli öppnad och skriven. Jag säger till den, du är redan halvfull, låt mig skriva min blogg.
Ett jobb gör sig påmint. En skjorta ligger skrynklig i hallen. Den vill bli slät och fin och jag vet att jag måste sköta min uniform. Nu när man jobbar för dineros måste allting göras med stil tänker jag.
Det finns en billig hederlighet i att veta vad man skall göra. Ingenting kan komma i vägen.
Nu gör jag det jag borde gjort men som jag aldrig hade chansen att göra.
torsdag 23 september 2010
24 september
Stress
Jobb och plugg får skulden för bloggtorkan. Springer mest runt och flåsar i chinos och finskjorta. Skrivandet får vila.
Imorgon skriver jag kanske världens bästa inlägg..
Jobb och plugg får skulden för bloggtorkan. Springer mest runt och flåsar i chinos och finskjorta. Skrivandet får vila.
Imorgon skriver jag kanske världens bästa inlägg..
måndag 20 september 2010
20 september
En tyst vinge slog...
någongång när jag log och sov. Det är i sömnens dvala allting gror. En man väljer och gör sig hörd medans den andre tiger i sin sömn.
Någon vinge slog, tog ett tag, eller bara rörde sig. En annan såg på.
Fyra långa år av stillsam sömn och vemodigt grubblande. Ingenting var sig likt den dagen jag insåg hur lika allting är. En mäktig man blev till en annan. En färg byttes ut.
Det är nu i uppvaknandet de nyktra analyserna skall få värderas mot samvetet av ingenting.
Det är nu i slutet av den tysta processen alla vill höras.
En morgon vaknar du och säger att du inte känner igen dig.
Något har förändrats.
En ideologi som gör dig illa till mods har satt klorna i dina grannar.
Sömnen knackar på din axel, ber dig komma tillbaka.
Den lovar dig, här finns ingen Jimmie, inget hat, heller inget Rut-avdrag.
Här finns melodifestivaler, Idol-tävlingar och Lars Winnerbäcks nya höstmys.
Du kastar en blick över axeln och en rysning far innanför din nystrukna skjorta. Sen väljer du.
någongång när jag log och sov. Det är i sömnens dvala allting gror. En man väljer och gör sig hörd medans den andre tiger i sin sömn.
Någon vinge slog, tog ett tag, eller bara rörde sig. En annan såg på.
Fyra långa år av stillsam sömn och vemodigt grubblande. Ingenting var sig likt den dagen jag insåg hur lika allting är. En mäktig man blev till en annan. En färg byttes ut.
Det är nu i uppvaknandet de nyktra analyserna skall få värderas mot samvetet av ingenting.
Det är nu i slutet av den tysta processen alla vill höras.
En morgon vaknar du och säger att du inte känner igen dig.
Något har förändrats.
En ideologi som gör dig illa till mods har satt klorna i dina grannar.
Sömnen knackar på din axel, ber dig komma tillbaka.
Den lovar dig, här finns ingen Jimmie, inget hat, heller inget Rut-avdrag.
Här finns melodifestivaler, Idol-tävlingar och Lars Winnerbäcks nya höstmys.
Du kastar en blick över axeln och en rysning far innanför din nystrukna skjorta. Sen väljer du.
lördag 18 september 2010
18 september
Lördag
Det börjar bli någonting nytt av all tid som finns över. Nytt jobb, nya bekantskaper och nya gig. Befriande är känslan av att allting ej står stilla. En lördagsmorgon vaknar jag och känner mig främmande inför dagens händelser. Det är mitt egna verk, försöker jag inbilla mig, så där lagom ödmjukt.
En höst utspelar sig utanför mitt fönster. En grå himmel släpper kalla tårar över slätten ner mot stan. Kyliga vindar får träden att svaja stillsamt. Ingenting av det där får fram ett ljud i mitt huvud.
Jag lyssnar på svensk pop och kaffebryggarens dova brummande.
Ett lugn över allt som gör sig påmint.
Det börjar bli någonting nytt av all tid som finns över. Nytt jobb, nya bekantskaper och nya gig. Befriande är känslan av att allting ej står stilla. En lördagsmorgon vaknar jag och känner mig främmande inför dagens händelser. Det är mitt egna verk, försöker jag inbilla mig, så där lagom ödmjukt.
En höst utspelar sig utanför mitt fönster. En grå himmel släpper kalla tårar över slätten ner mot stan. Kyliga vindar får träden att svaja stillsamt. Ingenting av det där får fram ett ljud i mitt huvud.
Jag lyssnar på svensk pop och kaffebryggarens dova brummande.
Ett lugn över allt som gör sig påmint.
onsdag 15 september 2010
16 september
Länge sen
Och bara sådär:
Hej Kinaski! Jag sa ju när vi sågs att jag följer din blogg! Jag har nu läst igenom augusti och september och måste bara tala om att jag tycker att du är en väldigt begåvad och intressant människa! Du borde verkligen kunna få bra betalt för dina fantastiska recensioner och intressanta skrivsätt. Skriv en bok, jag köper den! Ha det så bra! /En gammal räv (jag har nog passerat till legend nu?
En trevlig liten anonym hälsning till bloggförfattaren. Självklart smickrande och en aning mystiskt. Jag har dock mina aningar om vem det kan vara ifrån.
Min kyss-debut (puss med öppen mun) skedde i en lekpark i Tibble 1997. Det var efter en skolavslutning och jag var sockerhög på godis och avslagen läsk. Några tjejer i klassen hade styrt upp en liten get-together nere i lekparken vid Hallonvägen. Och till min stora glädje stod Sanning och Konsekvens på schemat. En lek som satte små mellanstadiehjärtan i brand.
En erfarenhet rikare blev jag under den eftermiddagen, och jag tog mig an sommarlovet med nyupptäck självförtoende.
Jag misstänker att det är kysspartnern från sandlådan anno 1997 som nu hör av sig och skriver att hon gillar min blogg.
Jag tackar och jag skriver om det.
Och bara sådär:
Hej Kinaski! Jag sa ju när vi sågs att jag följer din blogg! Jag har nu läst igenom augusti och september och måste bara tala om att jag tycker att du är en väldigt begåvad och intressant människa! Du borde verkligen kunna få bra betalt för dina fantastiska recensioner och intressanta skrivsätt. Skriv en bok, jag köper den! Ha det så bra! /En gammal räv (jag har nog passerat till legend nu?
En trevlig liten anonym hälsning till bloggförfattaren. Självklart smickrande och en aning mystiskt. Jag har dock mina aningar om vem det kan vara ifrån.
Min kyss-debut (puss med öppen mun) skedde i en lekpark i Tibble 1997. Det var efter en skolavslutning och jag var sockerhög på godis och avslagen läsk. Några tjejer i klassen hade styrt upp en liten get-together nere i lekparken vid Hallonvägen. Och till min stora glädje stod Sanning och Konsekvens på schemat. En lek som satte små mellanstadiehjärtan i brand.
En erfarenhet rikare blev jag under den eftermiddagen, och jag tog mig an sommarlovet med nyupptäck självförtoende.
Jag misstänker att det är kysspartnern från sandlådan anno 1997 som nu hör av sig och skriver att hon gillar min blogg.
Jag tackar och jag skriver om det.
måndag 13 september 2010
13 september
Måndag
Sahlin VS Reinfeldt
Östros VS Borg
o-2 till Alliansen.
Eftersom jag poströstar i detta val betyder den kommande söndagen ingenting för mig. Jag kommer sova som vanligt och jag kommer vakna som vanligt. Plikten att rösta tar jag på allvar och hedrar. Att bry sig om resultatet känns minre intressant.
Politiska frågor tänder eldar någonstanns inom mig. Poltiska partier släcker dem.
Den politiska scenen ter sig allt mer främmande för en vanlig dödlig. Aktörerna känns glammigt dekadenta i sin iver att få styra och förändra. SVT försöker göra Melodifestival av politiken. Peter Settman gör komedi kring den, Belinda Ohlsson tragedi.
Jag säger, Fuck balansen mellan roligt och allvarligt. Måla mer svart, måla mer rött och blått. Kräv rättvisa istället för att erbjuda den.
På söndag bjuder jag och Axel in till pannkaksparty på Syrengatan 5.
Sahlin VS Reinfeldt
Östros VS Borg
o-2 till Alliansen.
Eftersom jag poströstar i detta val betyder den kommande söndagen ingenting för mig. Jag kommer sova som vanligt och jag kommer vakna som vanligt. Plikten att rösta tar jag på allvar och hedrar. Att bry sig om resultatet känns minre intressant.
Politiska frågor tänder eldar någonstanns inom mig. Poltiska partier släcker dem.
Den politiska scenen ter sig allt mer främmande för en vanlig dödlig. Aktörerna känns glammigt dekadenta i sin iver att få styra och förändra. SVT försöker göra Melodifestival av politiken. Peter Settman gör komedi kring den, Belinda Ohlsson tragedi.
Jag säger, Fuck balansen mellan roligt och allvarligt. Måla mer svart, måla mer rött och blått. Kräv rättvisa istället för att erbjuda den.
På söndag bjuder jag och Axel in till pannkaksparty på Syrengatan 5.
lördag 11 september 2010
11 september
I min ägo
Orsak och verkan. Palla tänka på sånt för ofta. Utan att veta varför gick jag och köpte två CD-skivor. Senast det hände var drygt fem år sedan. I sann anglofilisk anda åkte jag då till Jakobsbergs centrum för att köpa Arctic Monkeys och Babyshambles debutalbum. Nu så här fem år senare blev det ett par mer livsviktiga skivor som köptes.
"John Wesley Harding", Bob Dylan. 1967.
Dylans kanske viktigaste skiva. Ett uppbrott från idolen och mediamyten. En ensam liten skiva inspelad i isolation. Den påstådda motorcykelolyckan gav ett andrum som resulterade i en magnifikt avskalat album. Dylan intar rollen som the Preacher, the Seer and the Singer. Enligt mig i alla fall. Lyssna och lär.
"Planet Waves", Bob Dylan. 1974.
Tema skillsmässa. Tema kärlek. Smärtsamma låtar som "Dirge" och "Wedding Song" är koncentrerade konstverk som ställer allt på sin spets. Dylans rakaste och ärligaste album. Skillsmässan från sin fru Sarah var troligtvis drivkraften och inspirationen. Detta till trots är det kanske det mest lyckliga album han någonsin fått fram. Oemotståndligt!
Jag lyssnar till kaffet och till livet.
Orsak och verkan. Palla tänka på sånt för ofta. Utan att veta varför gick jag och köpte två CD-skivor. Senast det hände var drygt fem år sedan. I sann anglofilisk anda åkte jag då till Jakobsbergs centrum för att köpa Arctic Monkeys och Babyshambles debutalbum. Nu så här fem år senare blev det ett par mer livsviktiga skivor som köptes.
"John Wesley Harding", Bob Dylan. 1967.
Dylans kanske viktigaste skiva. Ett uppbrott från idolen och mediamyten. En ensam liten skiva inspelad i isolation. Den påstådda motorcykelolyckan gav ett andrum som resulterade i en magnifikt avskalat album. Dylan intar rollen som the Preacher, the Seer and the Singer. Enligt mig i alla fall. Lyssna och lär.
"Planet Waves", Bob Dylan. 1974.
Tema skillsmässa. Tema kärlek. Smärtsamma låtar som "Dirge" och "Wedding Song" är koncentrerade konstverk som ställer allt på sin spets. Dylans rakaste och ärligaste album. Skillsmässan från sin fru Sarah var troligtvis drivkraften och inspirationen. Detta till trots är det kanske det mest lyckliga album han någonsin fått fram. Oemotståndligt!
Jag lyssnar till kaffet och till livet.
onsdag 8 september 2010
8 september
Vad som händer dig
Jag dricker kaffe medan jag lyssnar på vad som hänt dig. Vad som händer med dig. Det är inte dig jag talar med utan en annan och jag tänker på vad du själv skulle säga, om det var dig jag talade med. Men som du vet talar vi inte särskilt ofta längre, knappt ingenting. Orsakerna och anledningarna till det är sedan länge glömda. Det är minnen som bleknat.
Vi träffades ju i somras och du såg frisk ut. Jag tänkte då att jag var glad för din skull och jag hoppades att det skulle vara. Du var som jag vill minnas dig. Glad, intelligent och nyfiken på allt.
Du ville veta hur jag haft det och vad jag planerade att göra. Jag svarade och vi pratade om varandras liv. Likt gamla vänner bör lovade vi varandra att synas inom kort, vilket är ett löfte gamla vänner i regel bryter. Så även denna gång.
Nu hör jag att du höll på att försvinna och att du inte längre klarar av att vara dig själv.
Det där du behöver, det där som dödar dig, är det som händer dig. Samma gamla visa - skulle vissa säga med en fnysning. Men vissa har oftast fel. Om jag tänkte så hade jag redan gett upp hoppet om att allt ska sluta hända dig och att det där du behöver skall försvinna.
Jag vet inte vad du känner, vart du är, eller vad du tänker. Gatorna du gått, nätterna du levt och festerna du festat är okända för mig. Dock vet jag vart du är ifrån, vart du var på väg, och att du kan, om du vill, komma tillbaka.
Dina horisonter verkar ha krympt ihop till små dammtussar som du sköter om med ditt begär.
Vad som händer dig angår mig inte längre, men jag vill att det ska angå dig. Jag glömmer aldrig en vän.
Och jag dricker upp mitt kaffe.
Jag dricker kaffe medan jag lyssnar på vad som hänt dig. Vad som händer med dig. Det är inte dig jag talar med utan en annan och jag tänker på vad du själv skulle säga, om det var dig jag talade med. Men som du vet talar vi inte särskilt ofta längre, knappt ingenting. Orsakerna och anledningarna till det är sedan länge glömda. Det är minnen som bleknat.
Vi träffades ju i somras och du såg frisk ut. Jag tänkte då att jag var glad för din skull och jag hoppades att det skulle vara. Du var som jag vill minnas dig. Glad, intelligent och nyfiken på allt.
Du ville veta hur jag haft det och vad jag planerade att göra. Jag svarade och vi pratade om varandras liv. Likt gamla vänner bör lovade vi varandra att synas inom kort, vilket är ett löfte gamla vänner i regel bryter. Så även denna gång.
Nu hör jag att du höll på att försvinna och att du inte längre klarar av att vara dig själv.
Det där du behöver, det där som dödar dig, är det som händer dig. Samma gamla visa - skulle vissa säga med en fnysning. Men vissa har oftast fel. Om jag tänkte så hade jag redan gett upp hoppet om att allt ska sluta hända dig och att det där du behöver skall försvinna.
Jag vet inte vad du känner, vart du är, eller vad du tänker. Gatorna du gått, nätterna du levt och festerna du festat är okända för mig. Dock vet jag vart du är ifrån, vart du var på väg, och att du kan, om du vill, komma tillbaka.
Dina horisonter verkar ha krympt ihop till små dammtussar som du sköter om med ditt begär.
Vad som händer dig angår mig inte längre, men jag vill att det ska angå dig. Jag glömmer aldrig en vän.
Och jag dricker upp mitt kaffe.
måndag 6 september 2010
6 september
Septembererere
Nu börjar jag bo in mig i lägenheten. Jag har börjat koka kaffe oftare och jag skäms inte över min musiksmak när jag sitter vid min dator. De andra i kollektivet är good people och jag trivs.
På söndag skall jag och Raxl göra comeback med arbetarfiket. Vi ska styra pannaksbrunch hos mig och jag hoppas på en avslappnad succè.
Kursen jag läser nu är förvånansvärt intressant. Det intetsägande kursnamnet Kultur och Samhälle lovade inte mycket, men det rullar fint nu så här två veckor in i studierna. Jag är glad att Egerhag går i min klass, annars hade jag varit fruktansvärt ensam. Vi är nästan ensamna om att inte ha fyllt trettio och inte ha skaffat barn. Morsorna i klassen är ganska ruffiga och hårda, de är där för att visa sig sturska inför den akademiska världen. Jag sitter mest bara och förvånas över hur t ex tio års erfarenhet av arbete inom förskola kan generera i så pass mycket bitterhet. Klassrummet osar av vrede mot system, samhälle och attityder.
Måste handla. Pass på Konsum, dyrt och dåligt. Jag vandrar ner mot netto. Billigt och dåligt.
Nu börjar jag bo in mig i lägenheten. Jag har börjat koka kaffe oftare och jag skäms inte över min musiksmak när jag sitter vid min dator. De andra i kollektivet är good people och jag trivs.
På söndag skall jag och Raxl göra comeback med arbetarfiket. Vi ska styra pannaksbrunch hos mig och jag hoppas på en avslappnad succè.
Kursen jag läser nu är förvånansvärt intressant. Det intetsägande kursnamnet Kultur och Samhälle lovade inte mycket, men det rullar fint nu så här två veckor in i studierna. Jag är glad att Egerhag går i min klass, annars hade jag varit fruktansvärt ensam. Vi är nästan ensamna om att inte ha fyllt trettio och inte ha skaffat barn. Morsorna i klassen är ganska ruffiga och hårda, de är där för att visa sig sturska inför den akademiska världen. Jag sitter mest bara och förvånas över hur t ex tio års erfarenhet av arbete inom förskola kan generera i så pass mycket bitterhet. Klassrummet osar av vrede mot system, samhälle och attityder.
Måste handla. Pass på Konsum, dyrt och dåligt. Jag vandrar ner mot netto. Billigt och dåligt.
fredag 3 september 2010
3 september
Återkomsten
Ikväll skall jag göra ordentlig comeback på HG. Först skall jag hem till Mutto och såga plankor, sen till Björn för att dricka öl. Och sen.. Sen brakar det.
Är peppad för fest. Det har varit en lugn vecka. Lite skola och mycket häng. Måste jaga iväg lite rastlöshet.
Annars? Glömt att betala en räkning. Gör det nu. Skriver imorgon. peace
Ikväll skall jag göra ordentlig comeback på HG. Först skall jag hem till Mutto och såga plankor, sen till Björn för att dricka öl. Och sen.. Sen brakar det.
Är peppad för fest. Det har varit en lugn vecka. Lite skola och mycket häng. Måste jaga iväg lite rastlöshet.
Annars? Glömt att betala en räkning. Gör det nu. Skriver imorgon. peace
tisdag 31 augusti 2010
31 augusti
Café Eden
Det var Robban som visade mig Cafè Eden, vi var femton år och han hade några kompisar som satt där och ogenerat spelade poker om småpengar. Eden, som idag inte finns längre, låg i korsningen Folkungagatan Götgatan var ett smutsigt ställe med klassisk barinredning. Där hängde de omyndiga som ville känna på söders charmiga puls. Dit gick jag och mina vänner för att dricka hutlösa mängder kaffe och läsk, byta msn-adresser med tjejer och för att slippa vara hemma i kengen.
Molins Konditori
Jag hittade Molins själv. Ett typiskt förortskonditori. Billig inredning och förvånansvärt brett utbud av onyttigheter. Jag var 19 år gammal och nyinflyttad i Ryd. Korridoren jag kvartade i var snuskig och full av märkliga utbytesstudenter. Molins Konditori drivs av tre generationer Molinare, alla trivsamt mulliga och trevliga. De gav mig alltid igenkännande och varma blickar när jag kom för mitt bryggkaffe och min kolakaka. Där satt jag med de andra stammisarna. Den rödnästa olyckliga mannen. Kvinnan med det arbetslösa utseendet. Och jag satt för mig själv.
Dit gick jag själv för att sluta tänka och för att sluta oroa mig, men mest av allt för att slippa vara hemma.
Cevarna
I utkanten av Prags äldre stadsdelar, inte alls långt ifrån Vaclavplatsen, hittade jag själv ett konditori som påminde mig om Molins. Personalen var dock inte lika trevliga, utan de var som pragborna är mest. Kyligt avståndstagande och oklädsamt korta i ton. Men de serverade bra espresso och hade fint fikabröd till det, så jag hamnade där mer än ibland. Utan att förstå vad de pensionerade gästerna talade om satt jag i det lågmälda tjeckiska surret. En dag i maj kom jag på mig själv med att sista där för sista gången. Jag gick och dricksade extra generöst men sa inget om varför.
Borgs Konditori
Jo jag har redan utforskat Valla i hopp om ett nytt ställe dit jag kan gå för att umgås med mig själv, och det gav resultat omedelbart. Borgs Konditori är ett gammeldags konditori med avskillt rum för sittande gäster. Ett litet men billigt utbud av godsaker och bryggkaffe på värmeplatta. Till min smått perversa glädje tar de inte ens betalt med kort. I det avskillda rummet satt jag i morse under en tafflig Van Gogh-kopia och drack deras kaffe och läste min bok. Ett sällskap med hantverkare satt vid bordet bredvid och pratade östgötska och jag trivdes. Ni hittar mig där nu.
Det var Robban som visade mig Cafè Eden, vi var femton år och han hade några kompisar som satt där och ogenerat spelade poker om småpengar. Eden, som idag inte finns längre, låg i korsningen Folkungagatan Götgatan var ett smutsigt ställe med klassisk barinredning. Där hängde de omyndiga som ville känna på söders charmiga puls. Dit gick jag och mina vänner för att dricka hutlösa mängder kaffe och läsk, byta msn-adresser med tjejer och för att slippa vara hemma i kengen.
Molins Konditori
Jag hittade Molins själv. Ett typiskt förortskonditori. Billig inredning och förvånansvärt brett utbud av onyttigheter. Jag var 19 år gammal och nyinflyttad i Ryd. Korridoren jag kvartade i var snuskig och full av märkliga utbytesstudenter. Molins Konditori drivs av tre generationer Molinare, alla trivsamt mulliga och trevliga. De gav mig alltid igenkännande och varma blickar när jag kom för mitt bryggkaffe och min kolakaka. Där satt jag med de andra stammisarna. Den rödnästa olyckliga mannen. Kvinnan med det arbetslösa utseendet. Och jag satt för mig själv.
Dit gick jag själv för att sluta tänka och för att sluta oroa mig, men mest av allt för att slippa vara hemma.
Cevarna
I utkanten av Prags äldre stadsdelar, inte alls långt ifrån Vaclavplatsen, hittade jag själv ett konditori som påminde mig om Molins. Personalen var dock inte lika trevliga, utan de var som pragborna är mest. Kyligt avståndstagande och oklädsamt korta i ton. Men de serverade bra espresso och hade fint fikabröd till det, så jag hamnade där mer än ibland. Utan att förstå vad de pensionerade gästerna talade om satt jag i det lågmälda tjeckiska surret. En dag i maj kom jag på mig själv med att sista där för sista gången. Jag gick och dricksade extra generöst men sa inget om varför.
Borgs Konditori
Jo jag har redan utforskat Valla i hopp om ett nytt ställe dit jag kan gå för att umgås med mig själv, och det gav resultat omedelbart. Borgs Konditori är ett gammeldags konditori med avskillt rum för sittande gäster. Ett litet men billigt utbud av godsaker och bryggkaffe på värmeplatta. Till min smått perversa glädje tar de inte ens betalt med kort. I det avskillda rummet satt jag i morse under en tafflig Van Gogh-kopia och drack deras kaffe och läste min bok. Ett sällskap med hantverkare satt vid bordet bredvid och pratade östgötska och jag trivdes. Ni hittar mig där nu.
lördag 28 augusti 2010
28 augusti
Nyheter
Såtuppframträdandet i torsdags gick grejt! Mycket skratt och applåder, många dunkar i ryggen. Fruktansvärt skönt, jag var nervös som in i bomben.
Min vän Enöga är en generös prick. Idag gav han mig en cyckel. Så framöver kommer ni se mig glida runt på en orange Crescent över slätten mellan Ryd...
och mitt nya boende i Valla. Imorgon flyttar jag till ett kollektiv i Valla. Syrengatan kommer bli mina nya hoods. Ska bli skoj!
Ciao
onsdag 25 augusti 2010
25 augusti
Cash och fred
Jag och Mutto drog ner på stan (Linköping) för att bränna lite sommarjobbscash. EFter att ha dragit runt och slängt pengar på jeans, t-tröjor och grekmat kom vi överens om att gå till klädbutiken Carlings. Trots att Carlings har hyffsat snygga kläder har jag svårt för den butikskedjan. Personalen där är alltid påträngande häftiga och trevligt avslappnade på samma gång och jag blir nervös av deras slentriantränade rockposer. Denna gång bestämde jag mig innan för att hålla dem på mattan för att slippa deras jidder.
Jag och Mutto hann bara vara inne i butiken i en knapp minut innan en personalbrutta med trevligt leende kommer fram till mig som håller i en randig t-shirt och slänger ur sig:
-Trevlig tisha, kommer passar på dig.
-Mm
-Vill du ha den?
-Mm
-Schysst, den e skitsnygg
-Mm, då tar jag den.
-Vill du ha nå mer?
- Mm, fred i Palestina.
- Ursäkta vad sa du?
-Nä inget.
-Vadå Palestina?
-Palestina, Jag vill ha fred i Palestina.
- Men vadå? Vad menar du?
- Jo det pågår någon slags konflikt där nere. Fred vill jag ha. Men nu räcker det med den här t-shirten. Tack.
-Okej, den kommer sitta skitsnyggt på dig.
-Tack
Jag och Mutto drog ner på stan (Linköping) för att bränna lite sommarjobbscash. EFter att ha dragit runt och slängt pengar på jeans, t-tröjor och grekmat kom vi överens om att gå till klädbutiken Carlings. Trots att Carlings har hyffsat snygga kläder har jag svårt för den butikskedjan. Personalen där är alltid påträngande häftiga och trevligt avslappnade på samma gång och jag blir nervös av deras slentriantränade rockposer. Denna gång bestämde jag mig innan för att hålla dem på mattan för att slippa deras jidder.
Jag och Mutto hann bara vara inne i butiken i en knapp minut innan en personalbrutta med trevligt leende kommer fram till mig som håller i en randig t-shirt och slänger ur sig:
-Trevlig tisha, kommer passar på dig.
-Mm
-Vill du ha den?
-Mm
-Schysst, den e skitsnygg
-Mm, då tar jag den.
-Vill du ha nå mer?
- Mm, fred i Palestina.
- Ursäkta vad sa du?
-Nä inget.
-Vadå Palestina?
-Palestina, Jag vill ha fred i Palestina.
- Men vadå? Vad menar du?
- Jo det pågår någon slags konflikt där nere. Fred vill jag ha. Men nu räcker det med den här t-shirten. Tack.
-Okej, den kommer sitta skitsnyggt på dig.
-Tack
måndag 23 augusti 2010
23 augusti
Varvet runt
Det känns märkligt att packa väskorna inför flytten till Linköping. Jag känner igen mig själv i situationen, i händelserna. Allt går per automatik. Imorgon kommer jag somna i Ryd.
Östersund
Kungsängen
Ryd
Prag
Jugoslavien
Kungsholmen
Ryd
Varvet runt...
Märkligt måste inte innebära något dåligt. Jag längtar efter mina vänner nere på slätten, och skolan känns faktiskt kul att sätta igång med.
Helgen i Visby var fantastisk. Vi åt gott, drack gott och sov gott. Mer om det någon annan gång.
Peace
Det känns märkligt att packa väskorna inför flytten till Linköping. Jag känner igen mig själv i situationen, i händelserna. Allt går per automatik. Imorgon kommer jag somna i Ryd.
Östersund
Kungsängen
Ryd
Prag
Jugoslavien
Kungsholmen
Ryd
Varvet runt...
Märkligt måste inte innebära något dåligt. Jag längtar efter mina vänner nere på slätten, och skolan känns faktiskt kul att sätta igång med.
Helgen i Visby var fantastisk. Vi åt gott, drack gott och sov gott. Mer om det någon annan gång.
Peace
onsdag 18 augusti 2010
18 augusti
Briljans
Ordet ovan är det som snurrar i mitt huvud efter att ha läst Per Hagmans 15 år gamla bok Volt. Hagman som nu frontas hos bokhandlarna med sin nya roman Vänner för livet. Volt, var en briljant liten bok om en ung tjej som svävar runt i 1990-talets Stockholm. En verklighetsfrånvänd och smutsig glamour präglar Hagmans miljöer. Människorna är vilsna och ledsna, men också vackra i sin misär. På vågor av cigaretter, kokain och popmusik flyter hans karaktärer runt i en dröm som känns verkligare än livet i sig. Efter att ha läst Volt, kan jag inte sluta dagdrömma om Hagmans och Thåströms Stockholm. Staden som både han och alla andra lämnade och glömde bort. Stockholm som bara går att läsa om.
Jag känner mig inte så briljant för tillfället. Hade en pissig dag på jobbet och självförtoendet är inte på topp inför Standupen nästa torsdag. Inget och allt känns meningslöst och tomt. Försöker längta mig bort i litteraturen så länge. Tills allvaret letar sig in via de öppna ventilerna som står på glänt.
Ordet ovan är det som snurrar i mitt huvud efter att ha läst Per Hagmans 15 år gamla bok Volt. Hagman som nu frontas hos bokhandlarna med sin nya roman Vänner för livet. Volt, var en briljant liten bok om en ung tjej som svävar runt i 1990-talets Stockholm. En verklighetsfrånvänd och smutsig glamour präglar Hagmans miljöer. Människorna är vilsna och ledsna, men också vackra i sin misär. På vågor av cigaretter, kokain och popmusik flyter hans karaktärer runt i en dröm som känns verkligare än livet i sig. Efter att ha läst Volt, kan jag inte sluta dagdrömma om Hagmans och Thåströms Stockholm. Staden som både han och alla andra lämnade och glömde bort. Stockholm som bara går att läsa om.
Jag känner mig inte så briljant för tillfället. Hade en pissig dag på jobbet och självförtoendet är inte på topp inför Standupen nästa torsdag. Inget och allt känns meningslöst och tomt. Försöker längta mig bort i litteraturen så länge. Tills allvaret letar sig in via de öppna ventilerna som står på glänt.
söndag 15 augusti 2010
15 augusti
Bland andra
Sökte skugga inne på Kulturhuset vid Sergels torg. Efter att ha fikat kaffe och bulle tog jag rulltrappan upp till Galleri 3. För att fördriva söndagens minuter valde jag att se Jens Assurs fotoutställning Hunger. Jens Assurs fotografier föreställde olika miljöer ifrån San Paulo och Los Angeles. Det handlade om konsumtion och klimat, lyx och fattigdom. Polemik och politik - allt som får mig att må dåligt. Assur hade flinat nöjt åt min klena motståndskraft till hans träffsäkra bildspråk.
I hörnet av utställningshallen, i skuggan av allt satt ett gäng tonårstjejer på golvet och bara hängde. Med slö nonchalans inför besökarnas blickar blåste de bubblor med sina tuggumin och pillade på sina mobiler. De hade klätt på sig kulturhusets tonårsuniformer. Rutiga kjolar, slitna t-tröjor med tryck, rufsiga frisyrer och generöst med kajal kring ögonen. I mörkret satt de och viskade och av någon okänd anledning ville jag för en sekund ansluta mig till dem.
Men sekunden efter gick jag ut från galleriet, nedför rulltrappan och sedan in i stadens sömniga söndagsljus.
Gick sedan hem längs kugsholmsstrand. Längs Karlbergskanalen vandrade jag mellan de guppande båtarna och de sommarsnygga joggarna. Och allt var precis som vanligt.
Sökte skugga inne på Kulturhuset vid Sergels torg. Efter att ha fikat kaffe och bulle tog jag rulltrappan upp till Galleri 3. För att fördriva söndagens minuter valde jag att se Jens Assurs fotoutställning Hunger. Jens Assurs fotografier föreställde olika miljöer ifrån San Paulo och Los Angeles. Det handlade om konsumtion och klimat, lyx och fattigdom. Polemik och politik - allt som får mig att må dåligt. Assur hade flinat nöjt åt min klena motståndskraft till hans träffsäkra bildspråk.
I hörnet av utställningshallen, i skuggan av allt satt ett gäng tonårstjejer på golvet och bara hängde. Med slö nonchalans inför besökarnas blickar blåste de bubblor med sina tuggumin och pillade på sina mobiler. De hade klätt på sig kulturhusets tonårsuniformer. Rutiga kjolar, slitna t-tröjor med tryck, rufsiga frisyrer och generöst med kajal kring ögonen. I mörkret satt de och viskade och av någon okänd anledning ville jag för en sekund ansluta mig till dem.
Men sekunden efter gick jag ut från galleriet, nedför rulltrappan och sedan in i stadens sömniga söndagsljus.
Gick sedan hem längs kugsholmsstrand. Längs Karlbergskanalen vandrade jag mellan de guppande båtarna och de sommarsnygga joggarna. Och allt var precis som vanligt.
torsdag 12 augusti 2010
12 augusti
Ni hittar mig:
Nästa helg i Visby. Staden som förhoppningsvis befinner sig i en skön och avslappnad baksmälla efter Stockholmsinvasionen, medeltidsveckan och övriga kaosigheter. Ni hittar mig vilsen med flit i nätet av kullerstensgator.
Om två veckor i Linköping. Ståendes på scen. Inför en trångt sittandes publik på Cafe M. Ni hittar mig svettig och nervös och förhoppningsvis framgångsrik i mitt försök att göra humor.
Just nu. På Kungsholmen, i min mammas lägenhet. Sömnigt vilar kvarteret i sommarskymningen. Kulturfestivalens festligheter lyckas inte ta sig in. Ni hittar mig i arbetskläderna. Trött och lycklig.
Nästa helg i Visby. Staden som förhoppningsvis befinner sig i en skön och avslappnad baksmälla efter Stockholmsinvasionen, medeltidsveckan och övriga kaosigheter. Ni hittar mig vilsen med flit i nätet av kullerstensgator.
Om två veckor i Linköping. Ståendes på scen. Inför en trångt sittandes publik på Cafe M. Ni hittar mig svettig och nervös och förhoppningsvis framgångsrik i mitt försök att göra humor.
Just nu. På Kungsholmen, i min mammas lägenhet. Sömnigt vilar kvarteret i sommarskymningen. Kulturfestivalens festligheter lyckas inte ta sig in. Ni hittar mig i arbetskläderna. Trött och lycklig.
tisdag 10 augusti 2010
10 augusti
Jävla George
Såg igårkväll Up in the air, som förra året blev hyllad av både kritiker och publik. George Clooney skulle tydligen va i sitt esse, och Juno-regissören Jason Reitman skulle tydligen ha knåpat ihop en lika rolig som tänkvärd feelgoodrulle till allas stora glädje. Tyvärr måste jag protestera. Jag fann Up in the Air helt meningslös och totalt ointressant. Varken rolig eller tänkvärd enligt mig. Visst, Clooney charmerade så gott han kunde, men det gick inte rädda filmens lövtunna story. Enda behållningen i denna film var, precis som i Juno, soundtracket.
Är frisk nu. Från förkylningen alltså. Min och min väns Aris besatthet av Resident evil 5 börjar nu ta sjukliga former. Nu är det inte många zombies kvar att göra gröt av, och jag känner på mig att vi kommer att lida av svår separationsångest när vi varvat spelet. Igår var Sofia (Aris fruntimmer), på Winnerbäck konsert. Det resulterade i fyra timmars oavbrutet spelande.
Nörderierna vet ingen hejd.
Såg igårkväll Up in the air, som förra året blev hyllad av både kritiker och publik. George Clooney skulle tydligen va i sitt esse, och Juno-regissören Jason Reitman skulle tydligen ha knåpat ihop en lika rolig som tänkvärd feelgoodrulle till allas stora glädje. Tyvärr måste jag protestera. Jag fann Up in the Air helt meningslös och totalt ointressant. Varken rolig eller tänkvärd enligt mig. Visst, Clooney charmerade så gott han kunde, men det gick inte rädda filmens lövtunna story. Enda behållningen i denna film var, precis som i Juno, soundtracket.
Är frisk nu. Från förkylningen alltså. Min och min väns Aris besatthet av Resident evil 5 börjar nu ta sjukliga former. Nu är det inte många zombies kvar att göra gröt av, och jag känner på mig att vi kommer att lida av svår separationsångest när vi varvat spelet. Igår var Sofia (Aris fruntimmer), på Winnerbäck konsert. Det resulterade i fyra timmars oavbrutet spelande.
Nörderierna vet ingen hejd.
lördag 7 augusti 2010
7 augusti
TV-spel och Sjukdom
Vaknade med en smula feber idag. Har ont i halsen och känner mig hängig. Så pass att jag var tvungen att ställa in min medverkan på Muttos kräftskiva. Känns bittert. Jag hade verkligen velat vara med. Ägnar dagen åt dumbruken istället.
Ett litet boktips. Läs ex-politikern Gustav Fridolins bok Blåsta!. Den är intressant för oss 80-talister. Många skarpa analyser och värdiga resonemang kring 1990-talets finansiella kris. Promiss, den är mycket roligare än vad det låter.
Jag och min vän Ari har nördat ner oss totalt i TV-spelet Resident Evil 5. Jag är helt torsk på detta Zombiespel. Tillsammans kutar vi runt med pickor och skjuter zombies i zaharaöknen och säger coola grejer till varandra. Typ: "What kind of monster could have done this", åså plötsligt dyker en flygande monsterräka upp från ingenstanns. Monsterräkan måste man självklart spränga i luften utan att ställa några frågor. Splash boom pang!
Helt sjukt underhållande spel.
Well well.
peace
Vaknade med en smula feber idag. Har ont i halsen och känner mig hängig. Så pass att jag var tvungen att ställa in min medverkan på Muttos kräftskiva. Känns bittert. Jag hade verkligen velat vara med. Ägnar dagen åt dumbruken istället.
Ett litet boktips. Läs ex-politikern Gustav Fridolins bok Blåsta!. Den är intressant för oss 80-talister. Många skarpa analyser och värdiga resonemang kring 1990-talets finansiella kris. Promiss, den är mycket roligare än vad det låter.
Jag och min vän Ari har nördat ner oss totalt i TV-spelet Resident Evil 5. Jag är helt torsk på detta Zombiespel. Tillsammans kutar vi runt med pickor och skjuter zombies i zaharaöknen och säger coola grejer till varandra. Typ: "What kind of monster could have done this", åså plötsligt dyker en flygande monsterräka upp från ingenstanns. Monsterräkan måste man självklart spränga i luften utan att ställa några frågor. Splash boom pang!
Helt sjukt underhållande spel.
Well well.
peace
torsdag 5 augusti 2010
5 augusti
Björklund
Gamle Janne B har alltid varit en rätt hopplös politiker. Okunnig, stelbent och tråkig i sitt sätt. Efter att ha tjatat om de svenska elevernas värdelöshet i ett par år börjar han nu bredda sin repertoar. Tyvärr har Janne nu gett sig in på både djupt och grumligt vatten. Slöjans vara eller icke vara i skolan, oavsett åsikt - är en fråga som borde diskuteras på ett myndigt och nyktert sätt. Janne verkar ha bestämt sig. Valtiderna kräver löften och hårda nypor, folk verkar ju gilla det. Förhoppningsvis har Björklund nu dribblat bort sig själv och sitt märkliga parti från den seriösa debatten.
Annars då? Hänger på holmen. Ska träffa Johan och Chompen om ett tag. Entvåöl och häng. Är redigt trött på jobbet nu, ska bli skönt med annat.
Tjing tjing
Gamle Janne B har alltid varit en rätt hopplös politiker. Okunnig, stelbent och tråkig i sitt sätt. Efter att ha tjatat om de svenska elevernas värdelöshet i ett par år börjar han nu bredda sin repertoar. Tyvärr har Janne nu gett sig in på både djupt och grumligt vatten. Slöjans vara eller icke vara i skolan, oavsett åsikt - är en fråga som borde diskuteras på ett myndigt och nyktert sätt. Janne verkar ha bestämt sig. Valtiderna kräver löften och hårda nypor, folk verkar ju gilla det. Förhoppningsvis har Björklund nu dribblat bort sig själv och sitt märkliga parti från den seriösa debatten.
Annars då? Hänger på holmen. Ska träffa Johan och Chompen om ett tag. Entvåöl och häng. Är redigt trött på jobbet nu, ska bli skönt med annat.
Tjing tjing
söndag 1 augusti 2010
1 augusti
New month
Sitter och degar i soffan. Med vinfejja och söndagsfrossa sappar på TV:n. Surfar runt bland idiotin. Jersey Shore Weekend på MTV, vem ligger bakom detta? Jaja..
Som för att retas har någon ordnat fint väder idag. Borde vara kreativ och spontan, men sitter hellre och bara är till imorgon. Jobb och sånt.
Lugnt och stilla försöker jag sortera upp vad som skall och inte skall göras.
Fixa jobb.
Fixa gig
Fixa stand upklubb
och sånt.
Sitter och degar i soffan. Med vinfejja och söndagsfrossa sappar på TV:n. Surfar runt bland idiotin. Jersey Shore Weekend på MTV, vem ligger bakom detta? Jaja..
Som för att retas har någon ordnat fint väder idag. Borde vara kreativ och spontan, men sitter hellre och bara är till imorgon. Jobb och sånt.
Lugnt och stilla försöker jag sortera upp vad som skall och inte skall göras.
Fixa jobb.
Fixa gig
Fixa stand upklubb
och sånt.
torsdag 29 juli 2010
29 juli
Hete Harald
Vi som har hjärndöda arbeten, vi har förmånen att kunna dela oss i tu. Ena halvan av jag sorterar post och den andra lyssnar på radio. Eftersom medelåldern på posten är hyffsat hög så är det P4 Stockholm vi lyssnar på dagarna i ända.
Detta är P4 Stockholm på morgonen.
Nyheter
Trafiknyheter
Nyheter
Robyn, Dancin on my own, som avbryts av gissa vad:
Trafiknyheter
Väder
Trafiknyheter
Nyheter
Lisa Nilsson, Samma Andetag
Nyheter
Väder
Nytt försök med Robyn, Dancing on my own, avbryts dock av:
Trafiknyheter
Randomlåt av Mauro Scocco
Nyheter
Väder
Trafiknyheter
och så fortsätter det....
Fram till eftermiddagen. Då sätter Harald Treutiger (ja, han från 24 karat) igång sitt myspysiga och melankoliska pratprogram, som till största del går ut på att man ska lyssna på hans inochutandning, samt hans göteborskt naiva föreställningar om världen. Idag intervjuade Harald sångerskan Maia Hirasawa. Intervjun gick ut på att hon skulle berätta om sitt liv i Japan, och Harald skulle låta förvånad slash intresserad över varje detalj ur hennes liv. Harald blev flåsig på ett myspelligt sätt och lyckades klämma in att han varit kär i henne sedan hennes bortglömda medverkan i melodifestivalen 2008. Hete Harald.
P4 Stockholm är det enda som kan få mig att sakna Linköping just nu.
Vi som har hjärndöda arbeten, vi har förmånen att kunna dela oss i tu. Ena halvan av jag sorterar post och den andra lyssnar på radio. Eftersom medelåldern på posten är hyffsat hög så är det P4 Stockholm vi lyssnar på dagarna i ända.
Detta är P4 Stockholm på morgonen.
Nyheter
Trafiknyheter
Nyheter
Robyn, Dancin on my own, som avbryts av gissa vad:
Trafiknyheter
Väder
Trafiknyheter
Nyheter
Lisa Nilsson, Samma Andetag
Nyheter
Väder
Nytt försök med Robyn, Dancing on my own, avbryts dock av:
Trafiknyheter
Randomlåt av Mauro Scocco
Nyheter
Väder
Trafiknyheter
och så fortsätter det....
Fram till eftermiddagen. Då sätter Harald Treutiger (ja, han från 24 karat) igång sitt myspysiga och melankoliska pratprogram, som till största del går ut på att man ska lyssna på hans inochutandning, samt hans göteborskt naiva föreställningar om världen. Idag intervjuade Harald sångerskan Maia Hirasawa. Intervjun gick ut på att hon skulle berätta om sitt liv i Japan, och Harald skulle låta förvånad slash intresserad över varje detalj ur hennes liv. Harald blev flåsig på ett myspelligt sätt och lyckades klämma in att han varit kär i henne sedan hennes bortglömda medverkan i melodifestivalen 2008. Hete Harald.
P4 Stockholm är det enda som kan få mig att sakna Linköping just nu.
tisdag 27 juli 2010
27 juli
Inte redo, men vem fan är det?
Om nästan presajsly en månad ska jag gå upp på scenen för att göra stand up igen. Cafè M, säsongspremiär för Lkpg HAHA, förmodligen fullproppat med folk. Jag är nervös redan nu. På sistone har jag jobbat på ett nytt set, en ny laddning med skämt och driverier. Känns mer läskigt än någonsin. Men också mer spännande.
Sommarkvällarna börjar bli mörkare och kallare. Dricker ett glas rött ikväll. Rosèn kanske har gjort sitt för i år. Vet inte.
Börjar bli redigt trött på jobbet. Dagarna vävs ihop per automatik. Dagens höjdpunkt är mina stunder med Markus Luszak under resorna till och från Kengen.
Är inte redo för allt. Men vem fan är det?
Nu kör jag.
Om nästan presajsly en månad ska jag gå upp på scenen för att göra stand up igen. Cafè M, säsongspremiär för Lkpg HAHA, förmodligen fullproppat med folk. Jag är nervös redan nu. På sistone har jag jobbat på ett nytt set, en ny laddning med skämt och driverier. Känns mer läskigt än någonsin. Men också mer spännande.
Sommarkvällarna börjar bli mörkare och kallare. Dricker ett glas rött ikväll. Rosèn kanske har gjort sitt för i år. Vet inte.
Börjar bli redigt trött på jobbet. Dagarna vävs ihop per automatik. Dagens höjdpunkt är mina stunder med Markus Luszak under resorna till och från Kengen.
Är inte redo för allt. Men vem fan är det?
Nu kör jag.
söndag 25 juli 2010
25 juli
Töntarna
Brorsan och jag gick och såg Kent spela på långholmen i torsdags. Det var en bra spelning rakt igenom. Inget sentimental smörja (Winnerbäck), utan de gamla låtar de spelade var sminkade i elektrobas och framfördes på ett härligt sätt. Låten Ensamheten från skivan Röd var fetast. Tyvärr så orkade inte de pösmagiga sensjuttitalisterna i publiken röra på sig till Kents nya mer dansvänliga elektrorock. Utan det blev en tämligen lugn afton, vilket jag i och för sig behövde.
Som jag tidigare berättat har jag sökt en plats i ett kollektiv inför hösten. Om det löser sig, så bor jag i fortsättningen i en femrummare i Valla, ett stenkast från kyrkogården mellan Ryd och centrala Linköping. Träffade en från kollektivet igår på Waynes vid medis. Hon hette Anna och var från Åland. Jag försökte var så avlsappnat charmig och fullständigt normal som jag bara kan. Jag tror det gick hyffsat, hon sa att jag skulle få svar på måndag.
Varför har jag fastnat i How I met your mother? Jag har baktalat serien i två år, och nu sitter jag fastlimmad framför dumburken så ofta jag kan 19.00 (20.00 på söndagar), för att få höra på Barneys sexskämt och för att följa Robin och Teds "Ross n' Rachel"-aktiga relation. Varför?
Brorsan och jag gick och såg Kent spela på långholmen i torsdags. Det var en bra spelning rakt igenom. Inget sentimental smörja (Winnerbäck), utan de gamla låtar de spelade var sminkade i elektrobas och framfördes på ett härligt sätt. Låten Ensamheten från skivan Röd var fetast. Tyvärr så orkade inte de pösmagiga sensjuttitalisterna i publiken röra på sig till Kents nya mer dansvänliga elektrorock. Utan det blev en tämligen lugn afton, vilket jag i och för sig behövde.
Som jag tidigare berättat har jag sökt en plats i ett kollektiv inför hösten. Om det löser sig, så bor jag i fortsättningen i en femrummare i Valla, ett stenkast från kyrkogården mellan Ryd och centrala Linköping. Träffade en från kollektivet igår på Waynes vid medis. Hon hette Anna och var från Åland. Jag försökte var så avlsappnat charmig och fullständigt normal som jag bara kan. Jag tror det gick hyffsat, hon sa att jag skulle få svar på måndag.
Varför har jag fastnat i How I met your mother? Jag har baktalat serien i två år, och nu sitter jag fastlimmad framför dumburken så ofta jag kan 19.00 (20.00 på söndagar), för att få höra på Barneys sexskämt och för att följa Robin och Teds "Ross n' Rachel"-aktiga relation. Varför?
onsdag 21 juli 2010
21 juli
Sommar sommar sommar
å du härliga sommar..
Svettigt och släpigt ute på postturen i Brunna. Sitter efterdåsig i mammas kök och funderar på boken jag läser. Boktjuve, skriven av Markus Luszak. En internationell best seller som verkar lovande. Mer om den senare.
AIK kvalar in till Champions Leauge ikväll. Håller tummar och tår.
På sistone har jag effektivt lyckats undvika att ta tag i mitt bostadssökande inför höstterminen i Linköping. Lathet, tidsbrist och ett kvävt intresse ligger till grund för detta oansvariga beteende.
Ska ta tag i skiten imorgon.. Eller?
å du härliga sommar..
Svettigt och släpigt ute på postturen i Brunna. Sitter efterdåsig i mammas kök och funderar på boken jag läser. Boktjuve, skriven av Markus Luszak. En internationell best seller som verkar lovande. Mer om den senare.
AIK kvalar in till Champions Leauge ikväll. Håller tummar och tår.
På sistone har jag effektivt lyckats undvika att ta tag i mitt bostadssökande inför höstterminen i Linköping. Lathet, tidsbrist och ett kvävt intresse ligger till grund för detta oansvariga beteende.
Ska ta tag i skiten imorgon.. Eller?
söndag 18 juli 2010
18 juli
För femte året i rad
firade vi Chompens födelsedag på hans landställe utanför Enköping. Fem vänner tog sig ut för att grilla, dricka öl och bada ifrån brygga. Det gick ovanligt smidigt till. För att vara ett rätt barnsligt grabbgäng så blev det ganska städat. Chompens farsa har stått ut med både det ena och det andra efter våra årliga besök. Denna kväll var det bara luftgervärsskyttetävlingen som upprörde the man of the house.
Är lite seg idag efter utflykten. Min mor har kommit tillbaka efter en tågluff på rivieran, så ikväll vankas det kycklingsallad och tilltugg. Måste sova lite först för att stila till mig.
Veckan som kommer är fylld med jobb. Breven skall som vanligt delas ut. Vissa stunder vill jag banna denna värmebölja som lagt sig över vårt land, men med den senaste svinkalla vintern i närminnet så försöker jag hålla god min.
Skriver snart igen.
firade vi Chompens födelsedag på hans landställe utanför Enköping. Fem vänner tog sig ut för att grilla, dricka öl och bada ifrån brygga. Det gick ovanligt smidigt till. För att vara ett rätt barnsligt grabbgäng så blev det ganska städat. Chompens farsa har stått ut med både det ena och det andra efter våra årliga besök. Denna kväll var det bara luftgervärsskyttetävlingen som upprörde the man of the house.
Är lite seg idag efter utflykten. Min mor har kommit tillbaka efter en tågluff på rivieran, så ikväll vankas det kycklingsallad och tilltugg. Måste sova lite först för att stila till mig.
Veckan som kommer är fylld med jobb. Breven skall som vanligt delas ut. Vissa stunder vill jag banna denna värmebölja som lagt sig över vårt land, men med den senaste svinkalla vintern i närminnet så försöker jag hålla god min.
Skriver snart igen.
onsdag 14 juli 2010
14 juli
Manly man
Littorin Littorin vad har du ställt till med? Jag har aldrig haft mycket till övers för vår förre arbetsmarknadsminister, men detta tar priset. Smutsigt och ovärdigt (jo jag tror han är skyldig). Skandalöst avsked från Herr Otto, som nu får vandra nedför en medial golgata.
Läste idag ut Mons Kallentofts senaste Malin Fors-deckare. Mons poliser jagar mördare, våldtäktsmän och annat pack över östgötaslätten och är ett skönt gäng som gärna krökar till när chanser ges. För att vara deckarförfattare har Kallentoft ett förvånansvärt bra och underhållande språk. Snitsiga formuleringar och tänkvärda inre dialoger lyfter hans annars ganska orealistiska polisskilldringar.
Sitter nu framför TV:n och undviker solen. Efter en dag på posten vill jag bara vara i skugga.
Ciao
Littorin Littorin vad har du ställt till med? Jag har aldrig haft mycket till övers för vår förre arbetsmarknadsminister, men detta tar priset. Smutsigt och ovärdigt (jo jag tror han är skyldig). Skandalöst avsked från Herr Otto, som nu får vandra nedför en medial golgata.
Läste idag ut Mons Kallentofts senaste Malin Fors-deckare. Mons poliser jagar mördare, våldtäktsmän och annat pack över östgötaslätten och är ett skönt gäng som gärna krökar till när chanser ges. För att vara deckarförfattare har Kallentoft ett förvånansvärt bra och underhållande språk. Snitsiga formuleringar och tänkvärda inre dialoger lyfter hans annars ganska orealistiska polisskilldringar.
Sitter nu framför TV:n och undviker solen. Efter en dag på posten vill jag bara vara i skugga.
Ciao
lördag 10 juli 2010
10 juli
Dansa då!
Ramlade mig hem från Sommar. Med vinglande steg följde jag Kungsholmsstrand, trots mörkret var det så pass varmt att jag bar min jacka i handen. Lämnade sällskapet inne på klubben för sömn och vila. Kände mig aldrig riktigt hemma där.
Vi går längs med stranden
av ett stort ensamt vatten
Jag har lämnat dem jag älskar
Nu går vi rakt ut i natten
Jo jag tänkte på textraderna skrivna av Plura.
Skeppsklockan slår
på en båt nedför floden
Alla ska vi ner
ner ner ner
Ikväll ska jag ner igen. Mutto bjuder upp till party på debaser.
Jag säger aldrig nej.
Ramlade mig hem från Sommar. Med vinglande steg följde jag Kungsholmsstrand, trots mörkret var det så pass varmt att jag bar min jacka i handen. Lämnade sällskapet inne på klubben för sömn och vila. Kände mig aldrig riktigt hemma där.
Vi går längs med stranden
av ett stort ensamt vatten
Jag har lämnat dem jag älskar
Nu går vi rakt ut i natten
Jo jag tänkte på textraderna skrivna av Plura.
Skeppsklockan slår
på en båt nedför floden
Alla ska vi ner
ner ner ner
Ikväll ska jag ner igen. Mutto bjuder upp till party på debaser.
Jag säger aldrig nej.
tisdag 6 juli 2010
6 juli
I don't mind
På sistone har jag snöat in helt på Nicke Andersson. Jag vet inte varför jag började, men jag vet varför jag inte slutar. Nicke Andersson är en bortglömd typ av musiker, en utdöende sort i popkletiga musiksverige. Jag har varit med om två minnesvärda konserter med det nu nedlagda projektet Hellacopters. Det var länge sen nu. 2001 och 2003 tror jag.
Nicke Andersson har fattat att Rock n' Roll är en konstart i sig. Det är inte lätt att vara "garage-ig" och samtidigt cool, och på samma gång göra bra musik. Flämtig rock med banala texter kan ställa till med en hel del skön oröra i min vardag. I alla fall så länge det är med finess ala Andersson. Lyssnar mycket nu på hans soulband The Solution. Coolt, energifullt, svängigt och oförtjänt olyssnade bland gemene man är The Solution. Ändra på det gott folk.
Hälsade på min morfar efter jobbet idag. Drack där två stycken burkar Arboga till lunch. Helt jäst sitter jag nu och försöker peppa inför semifinalen. Heja Uruguay!
På sistone har jag snöat in helt på Nicke Andersson. Jag vet inte varför jag började, men jag vet varför jag inte slutar. Nicke Andersson är en bortglömd typ av musiker, en utdöende sort i popkletiga musiksverige. Jag har varit med om två minnesvärda konserter med det nu nedlagda projektet Hellacopters. Det var länge sen nu. 2001 och 2003 tror jag.
Nicke Andersson har fattat att Rock n' Roll är en konstart i sig. Det är inte lätt att vara "garage-ig" och samtidigt cool, och på samma gång göra bra musik. Flämtig rock med banala texter kan ställa till med en hel del skön oröra i min vardag. I alla fall så länge det är med finess ala Andersson. Lyssnar mycket nu på hans soulband The Solution. Coolt, energifullt, svängigt och oförtjänt olyssnade bland gemene man är The Solution. Ändra på det gott folk.
Hälsade på min morfar efter jobbet idag. Drack där två stycken burkar Arboga till lunch. Helt jäst sitter jag nu och försöker peppa inför semifinalen. Heja Uruguay!
söndag 4 juli 2010
4 juli
Söndag
Är på ett mystiskt humör. Diskbänksrealistisk söndagsmorgon. Åt lite bacon till frukost och lyssnade på the Drums. Är inte alls bakis efter igår, vilket är märkligt. Drack öl och vin nere på Trädgårn tillsammans med sollentunas finest. Vi blev tillräckligt druckna för att senare sätta oss på Harry B James.
Något märkligt är det med dagen idag. Ska skaka av mig detta vad. Har planerat in att träffa min far om ett par timmar. Vi ska löpträna ute på järvafältet. Se där.
Börjar om allt igen.
Är på ett mystiskt humör. Diskbänksrealistisk söndagsmorgon. Åt lite bacon till frukost och lyssnade på the Drums. Är inte alls bakis efter igår, vilket är märkligt. Drack öl och vin nere på Trädgårn tillsammans med sollentunas finest. Vi blev tillräckligt druckna för att senare sätta oss på Harry B James.
Något märkligt är det med dagen idag. Ska skaka av mig detta vad. Har planerat in att träffa min far om ett par timmar. Vi ska löpträna ute på järvafältet. Se där.
Börjar om allt igen.
fredag 2 juli 2010
2 juli
Skullekunnavart
Vi drack vin och skrålade med till gamla Eldkvarnlåtar, jag och min bror. Törstiga och sugna på mer lämnade vi hans lägenhet runt tiotiden för att finna liv i vasastan. Efter en kort men tämligen vinglig promenad entrade vi Arizona Bar på rörstrandsgatan. Stället var nästintill tomt på folk, men vi steppade ändå fram till baren och beställde varsin öl. Lutandes mot bardisken svepte jag med blicken över den ödsliga lokalen, och då fick jag plötsligt syn på aftonbladets fotbollskrönikör Robert Laul. Han satt bredvid en till synes uttråkad blond donna med välsvarvad kropp. Lauls blick mötte min och han höjde på ögonbrynen, för att sedan viska något i den långbenta blondinens röra.
Jag gjorde min bror uppmärksam på Lauls närvaro, och kändiskåta som vi är parkerade vi oss vid bordet intill Laul och hans sällskap.
Tankad med vin och mod böjde jag mig över till Laul och sa:
"Öh Laul, va säger du om försäljningen av Martin och Bojan" (två AIK-spelare som lämnat klubben i veckan)
"Äh svårt att säga nu, får vänta tills mer information kommer ut, men fan! När du stod i baren trodde jag att du var Håkan hellström! Min kompis här (han la handen på damens ben) trodde samma sak!"
Blondinen nickade instämmande.
"Ne, jag är bara jag", svarade jag och tog en klunk öl.
Sen pratade vi lite fotboll tills han blev uttråkad och gick hem. Jag likaså.
Vi drack vin och skrålade med till gamla Eldkvarnlåtar, jag och min bror. Törstiga och sugna på mer lämnade vi hans lägenhet runt tiotiden för att finna liv i vasastan. Efter en kort men tämligen vinglig promenad entrade vi Arizona Bar på rörstrandsgatan. Stället var nästintill tomt på folk, men vi steppade ändå fram till baren och beställde varsin öl. Lutandes mot bardisken svepte jag med blicken över den ödsliga lokalen, och då fick jag plötsligt syn på aftonbladets fotbollskrönikör Robert Laul. Han satt bredvid en till synes uttråkad blond donna med välsvarvad kropp. Lauls blick mötte min och han höjde på ögonbrynen, för att sedan viska något i den långbenta blondinens röra.
Jag gjorde min bror uppmärksam på Lauls närvaro, och kändiskåta som vi är parkerade vi oss vid bordet intill Laul och hans sällskap.
Tankad med vin och mod böjde jag mig över till Laul och sa:
"Öh Laul, va säger du om försäljningen av Martin och Bojan" (två AIK-spelare som lämnat klubben i veckan)
"Äh svårt att säga nu, får vänta tills mer information kommer ut, men fan! När du stod i baren trodde jag att du var Håkan hellström! Min kompis här (han la handen på damens ben) trodde samma sak!"
Blondinen nickade instämmande.
"Ne, jag är bara jag", svarade jag och tog en klunk öl.
Sen pratade vi lite fotboll tills han blev uttråkad och gick hem. Jag likaså.
onsdag 30 juni 2010
30 juni
Vilken kille!
Det kanske är för tidigt att hylla och hissa, men jag gör det ändå. Håller på att läsa Dokument rörande spelaren Rubashov skriven av Carl-Johan Vallgren. Vallgren som jag läste för första gången för ett år sedan. Då briljerade han med boken Kunzelman och Kunzelman. Boken om spelaren Rubashov, som publicerades 1998, är en historisk roman om den olycklige Josef Rubashov. Josef är en spelmissbrukare i 1910-talets St:Petersburg, han har skulder upp till öronen och är hatad av sin familj. Jakten på spelandets spänning går så långt att han till slut ställer upp i ett pokerparti med självaste djävulen. Josef satsar sin själ, och torskar den efter en dålig hand. Satan, som är en rätt hygglig figur i Vallgrens Ryssland, låter Josef slippa helvetet men dömer honom till evigt liv. Den odödlige Rubashov börjar därmed sitt liv i evigheten. Hans liv följer Rysslands historia. Intressanta herrar som Rasputin och Tsar Nikolaij är några av de välkända personer som korsar Josefs oändliga resa.
Som ni märker kan jag inte låta bli att skriva och berätta om boken. Vallgren är kingen av det absurda, det sorgligt dråpliga och det oväntade! tjoho!
Ikväll ska jag till min storasyster och äta musslor. shoo
Det kanske är för tidigt att hylla och hissa, men jag gör det ändå. Håller på att läsa Dokument rörande spelaren Rubashov skriven av Carl-Johan Vallgren. Vallgren som jag läste för första gången för ett år sedan. Då briljerade han med boken Kunzelman och Kunzelman. Boken om spelaren Rubashov, som publicerades 1998, är en historisk roman om den olycklige Josef Rubashov. Josef är en spelmissbrukare i 1910-talets St:Petersburg, han har skulder upp till öronen och är hatad av sin familj. Jakten på spelandets spänning går så långt att han till slut ställer upp i ett pokerparti med självaste djävulen. Josef satsar sin själ, och torskar den efter en dålig hand. Satan, som är en rätt hygglig figur i Vallgrens Ryssland, låter Josef slippa helvetet men dömer honom till evigt liv. Den odödlige Rubashov börjar därmed sitt liv i evigheten. Hans liv följer Rysslands historia. Intressanta herrar som Rasputin och Tsar Nikolaij är några av de välkända personer som korsar Josefs oändliga resa.
Som ni märker kan jag inte låta bli att skriva och berätta om boken. Vallgren är kingen av det absurda, det sorgligt dråpliga och det oväntade! tjoho!
Ikväll ska jag till min storasyster och äta musslor. shoo
måndag 28 juni 2010
28 juni
De è knas
Byråkratin har tagit ett styvmoderligt grepp om mitt nackskinn och vägrar släppa. LiU vill att jag ska ta reda på dokument och papper jag trodde (med rätta) var oviktiga. Det ska skickas och stämplas och massa hit och dit. De hotar och de gnäller. Gaaah! Lämna mig ifred!
Det tär på en.
Jobbet med...
Gnäll?
Jo, det är en gnällig dag idag. Det kastar skugga över en annars trevlig helg. Jag firade midsommar på ett uppfriskande traditionellt sett med goda vänner. Vi åt och drack, sjöng och dansade. Emys hemmagjorda glass var minnesvärd.
Men tillbaka till gnället.
Fint väder är det också... Självklart nu när jag är på dåligt humör. Har skickat ett tiotal mail angående problemen med min Pragvistelse. Sitter och väntar på irriterande och intetsägande svar som alla antyder att det är jag som gjort fel, och nu ska jag få fa'an för det.
Eftersom jag är en snäll bloggare och inte hänger ut människor (Emys glass var ett undantag), väljer jag att inte flippa ur och skriva dumheter om diverse universitetsknegare. men... vafan, spotta ut lussebullen och tala klarspråk!!
Byråkratin har tagit ett styvmoderligt grepp om mitt nackskinn och vägrar släppa. LiU vill att jag ska ta reda på dokument och papper jag trodde (med rätta) var oviktiga. Det ska skickas och stämplas och massa hit och dit. De hotar och de gnäller. Gaaah! Lämna mig ifred!
Det tär på en.
Jobbet med...
Gnäll?
Jo, det är en gnällig dag idag. Det kastar skugga över en annars trevlig helg. Jag firade midsommar på ett uppfriskande traditionellt sett med goda vänner. Vi åt och drack, sjöng och dansade. Emys hemmagjorda glass var minnesvärd.
Men tillbaka till gnället.
Fint väder är det också... Självklart nu när jag är på dåligt humör. Har skickat ett tiotal mail angående problemen med min Pragvistelse. Sitter och väntar på irriterande och intetsägande svar som alla antyder att det är jag som gjort fel, och nu ska jag få fa'an för det.
Eftersom jag är en snäll bloggare och inte hänger ut människor (Emys glass var ett undantag), väljer jag att inte flippa ur och skriva dumheter om diverse universitetsknegare. men... vafan, spotta ut lussebullen och tala klarspråk!!
torsdag 24 juni 2010
24 juni
Torsdag
Jag satt med Ari igår på gamla "Grabbarnas" uteservering. Priserna där är hyggliga och det var en märklig blandning med folk. Ölsvennar, hässelbygubbar och serbiska fotbollsfans trängdes med ett stort afrikanst sällskap. Vi snackade gamla minnen och beställde in ett par för många öl.
Vi kom fram till att vi antagligen var de sämsta handbollsspelarna genom tiderna. Det var ett par år, fyra fem kanske, som vi spelade handboll i ung ålder. Vårt lag vann nästan aldrig. Om jag minns rätt så vann vi en match per säsong, mot Haninges andralag. KSK pojkar 87 var ett ganska sorgligt gäng. Vår bästa spelare var en thug från Brunna som kunde skjuta hårt, men aldrig i mål, och jag tror många i laget endast spelade för att många bortamatcher resulterade i ett McDonaldsbesök på hemvägen. Haha, jag flinar åt det i skrivande stund.
Imorgon ska jag fira midsommar. Det blir ute på Lidingö med lite Linköping/Hässelby-vänner. Jag håller på att fila på lite lekar och aktiviteter. Inspiration för dena gång är doksåpan Robinson. Eftersom vi är på en ö liksom.
Annars då Kinaski?
Jo jag håller på att knåpa ihop ett nytt sett till min vilande standupkarriär. Det går lite trögt. Idéerna finns men flowet känns avlägset. Måste ha ett mål känns det som. JAg kanske är lite som Man United - jobbar bäst under press. Ge mig ett gig!!
Jag satt med Ari igår på gamla "Grabbarnas" uteservering. Priserna där är hyggliga och det var en märklig blandning med folk. Ölsvennar, hässelbygubbar och serbiska fotbollsfans trängdes med ett stort afrikanst sällskap. Vi snackade gamla minnen och beställde in ett par för många öl.
Vi kom fram till att vi antagligen var de sämsta handbollsspelarna genom tiderna. Det var ett par år, fyra fem kanske, som vi spelade handboll i ung ålder. Vårt lag vann nästan aldrig. Om jag minns rätt så vann vi en match per säsong, mot Haninges andralag. KSK pojkar 87 var ett ganska sorgligt gäng. Vår bästa spelare var en thug från Brunna som kunde skjuta hårt, men aldrig i mål, och jag tror många i laget endast spelade för att många bortamatcher resulterade i ett McDonaldsbesök på hemvägen. Haha, jag flinar åt det i skrivande stund.
Imorgon ska jag fira midsommar. Det blir ute på Lidingö med lite Linköping/Hässelby-vänner. Jag håller på att fila på lite lekar och aktiviteter. Inspiration för dena gång är doksåpan Robinson. Eftersom vi är på en ö liksom.
Annars då Kinaski?
Jo jag håller på att knåpa ihop ett nytt sett till min vilande standupkarriär. Det går lite trögt. Idéerna finns men flowet känns avlägset. Måste ha ett mål känns det som. JAg kanske är lite som Man United - jobbar bäst under press. Ge mig ett gig!!
måndag 21 juni 2010
21 juni
Att vara tillbaka. Same same but different.
Same
Posten. Första passet idag. Bro, platsen Gud förträngde med flit, blev jag utkommenderad till. Min åttonde sommar i brevets tjänst. Det var same som tidigare.
Same
Solen gömmer sig bakom molnen på junihimmlen och det blåser höstvindar längs kungsolmens stränder. Svensk sommar. Sillen och nubben hägrar till midsommar. Same same som tidigare år.
Different
Rojalisternas vecka. Flaggor, folkdräkter och kollektiv bröllopslycka för kronsprinsessans bröllop. Folk snackar fortfarande på Daniels tal och om sagan som blev sanning. Tjatigt och ointressant.
Försvarsmaktens intensiva PR-kampanj är massiv. Med en aggresiv och medveten provokativ strategi försöker de väcka vår uppmärksamhet och tycke. Intressant att de uppmanar oss att försöka se militären som vårt viktigaste försvar för demokratin, med frågan - Har du vad som krävs för att ha en åsikt?
Same same but different
På det personliga planet är det mesta sig likt. Men utöver det...
Same
Posten. Första passet idag. Bro, platsen Gud förträngde med flit, blev jag utkommenderad till. Min åttonde sommar i brevets tjänst. Det var same som tidigare.
Same
Solen gömmer sig bakom molnen på junihimmlen och det blåser höstvindar längs kungsolmens stränder. Svensk sommar. Sillen och nubben hägrar till midsommar. Same same som tidigare år.
Different
Rojalisternas vecka. Flaggor, folkdräkter och kollektiv bröllopslycka för kronsprinsessans bröllop. Folk snackar fortfarande på Daniels tal och om sagan som blev sanning. Tjatigt och ointressant.
Försvarsmaktens intensiva PR-kampanj är massiv. Med en aggresiv och medveten provokativ strategi försöker de väcka vår uppmärksamhet och tycke. Intressant att de uppmanar oss att försöka se militären som vårt viktigaste försvar för demokratin, med frågan - Har du vad som krävs för att ha en åsikt?
Same same but different
På det personliga planet är det mesta sig likt. Men utöver det...
fredag 18 juni 2010
18 juni
Rökfria rum
Jag och Steff träffades och drack inte en utan tre koppar kaffe på ett litet kondotori på Kungsholmen. Som vanligt när man fikar med Steff så svängde samtalet mellan alla världens möjliga ämnen. Vi pratade Prag, Balkan, lärarprogrammet, kronprinsessans klassföräderi och dödsstraff. Bland annat.
Jag fylldes av en angenäm känsla. Det är fint att ha vänner som Steff in närheten. Särskillt nu när man är tillbaka.
Sitter inte på Kungsholmens bibliotek. Skaffade ett lånekort för att få möjlighet att leva lite på nätet. Det känns märkligt att bo här nu. Jag har alltid sett mig som en förortskille. Någon som kommer långt härifrån. Oavsett i förhållande till vart. Kungsängen, Ryd, Hostivar och Suchdol. Allt har varit långt ifrån. Alla platser lite värre än det bästa. Och nu bor jag ett stenkast från Karlbergskanalen. Istället för tibblepizzerian är det nu en fräsig sushibar som är närmsta snabbmatställe.
Jag promenarar hem. Med ett leende på läpparna. Ikväll ska jag träffa flera vänner. Vänner i närheten, men nu i också i närheten till det bästa.
Jag och Steff träffades och drack inte en utan tre koppar kaffe på ett litet kondotori på Kungsholmen. Som vanligt när man fikar med Steff så svängde samtalet mellan alla världens möjliga ämnen. Vi pratade Prag, Balkan, lärarprogrammet, kronprinsessans klassföräderi och dödsstraff. Bland annat.
Jag fylldes av en angenäm känsla. Det är fint att ha vänner som Steff in närheten. Särskillt nu när man är tillbaka.
Sitter inte på Kungsholmens bibliotek. Skaffade ett lånekort för att få möjlighet att leva lite på nätet. Det känns märkligt att bo här nu. Jag har alltid sett mig som en förortskille. Någon som kommer långt härifrån. Oavsett i förhållande till vart. Kungsängen, Ryd, Hostivar och Suchdol. Allt har varit långt ifrån. Alla platser lite värre än det bästa. Och nu bor jag ett stenkast från Karlbergskanalen. Istället för tibblepizzerian är det nu en fräsig sushibar som är närmsta snabbmatställe.
Jag promenarar hem. Med ett leende på läpparna. Ikväll ska jag träffa flera vänner. Vänner i närheten, men nu i också i närheten till det bästa.
onsdag 16 juni 2010
16 juni
Tillbaka
Ja, nu är jag tillbaka. Tillbaka till vadå? Jag är tillbaka till något nytt. Lämnade Prag snabbt efter Balkanresan. Sa knappt hejdå till vänner och bekanta.
Bor just nu hos madre i Stadshagen.
Det känns märkligt att vara, ja, tillbaka.
Vill träffa alla igen. Vill berätta om de senaste månaderna, men samtidigt känns det svårt just nu att finna ord och sätta fingret på vad man upplevt. Just nu vill jag mest bara njuta av känslan att vara tillbaka.
Madre har inte hunnit fixa internet till lägenheten än, så nu sitter jag som en turist på ett internetcafe inne på centralen.
En turist ja. Det är väl det jag är nu. Fortfarande.
Ja, nu är jag tillbaka. Tillbaka till vadå? Jag är tillbaka till något nytt. Lämnade Prag snabbt efter Balkanresan. Sa knappt hejdå till vänner och bekanta.
Bor just nu hos madre i Stadshagen.
Det känns märkligt att vara, ja, tillbaka.
Vill träffa alla igen. Vill berätta om de senaste månaderna, men samtidigt känns det svårt just nu att finna ord och sätta fingret på vad man upplevt. Just nu vill jag mest bara njuta av känslan att vara tillbaka.
Madre har inte hunnit fixa internet till lägenheten än, så nu sitter jag som en turist på ett internetcafe inne på centralen.
En turist ja. Det är väl det jag är nu. Fortfarande.
onsdag 9 juni 2010
9 juni
Sarajevo
Sitter och skriver med en underbar utsikt over Sarajevo. Balkongen jag sitter pa tillhor hostellet jag bor pa. Sarajevo ar en markligt vacker stad. Minareterna och moskeerna ligger tatt in pa varandra. Skotthallen i husvaggarna likasa.
Traffade en Skotte som heter Scott pa nattaget hit fran Zagreb. Det ar hans andra besok i Sarajevo, sa idag har han visat mig runt lite. Imorgon aker jag buss till Dubrovnik. Behover havet.
Om ni vill, sa kan ni lasa en novell jag skrivit. Den hittar ni har:
http://www.dast.nu/novell/det-var-morrissey
PS. Tack till B-M, Johan X2 och Marco for genomlasning och feedback.
Sitter och skriver med en underbar utsikt over Sarajevo. Balkongen jag sitter pa tillhor hostellet jag bor pa. Sarajevo ar en markligt vacker stad. Minareterna och moskeerna ligger tatt in pa varandra. Skotthallen i husvaggarna likasa.
Traffade en Skotte som heter Scott pa nattaget hit fran Zagreb. Det ar hans andra besok i Sarajevo, sa idag har han visat mig runt lite. Imorgon aker jag buss till Dubrovnik. Behover havet.
Om ni vill, sa kan ni lasa en novell jag skrivit. Den hittar ni har:
http://www.dast.nu/novell/det-var-morrissey
PS. Tack till B-M, Johan X2 och Marco for genomlasning och feedback.
lördag 5 juni 2010
5 juni
Sammanfattningsvis. Sa har langt.
Bratislava var ett ganska trist stalle. Litet, fult och regnigt. Tillsammans med min tyske van Benny akte jag till Wien. Dar krascha vi hos en kompis till honom. Vi drack god ol pa dyra krogar och gott kaffe pa osterrikiskt vis. Grosse Braune!
Benny stack hem igar formiddags, sa jag spenderade kvallen med en annan tysk snubbe jag larde kanna i Wien. Tysken var schysst nog att lata mig sova pa hans soffa.
Tidigt i morse tog jag taget till Ljubljana. Resan var fantastisk! Utsiken var underbar. Babybla himmel och gront skogsbekladda berg och parlande backar.
Ska utforska Ljuljana nu!
Mors
Bratislava var ett ganska trist stalle. Litet, fult och regnigt. Tillsammans med min tyske van Benny akte jag till Wien. Dar krascha vi hos en kompis till honom. Vi drack god ol pa dyra krogar och gott kaffe pa osterrikiskt vis. Grosse Braune!
Benny stack hem igar formiddags, sa jag spenderade kvallen med en annan tysk snubbe jag larde kanna i Wien. Tysken var schysst nog att lata mig sova pa hans soffa.
Tidigt i morse tog jag taget till Ljubljana. Resan var fantastisk! Utsiken var underbar. Babybla himmel och gront skogsbekladda berg och parlande backar.
Ska utforska Ljuljana nu!
Mors
onsdag 2 juni 2010
2 juni
Farväl för nu
Är för stressad för att skriva ett långt och smärtsamt avskedsbrev till Prag. Får spara det till senare. Kommer mellanlanda här för att plocka upp lite saker innan jag åker hem till Sverige. Men min tid här i Prag, mina studier, mitt boende och allt det där är över.
Klockan ett går min buss till Bratislava. Sen Wien-Ljubjana-Zagreb-Dubrovnik-Sarajevo-Montenogro-senvetjaginte.
Bloggen kommer under ungefär två veckor endast få lite sporadiska inlägg. Tillgång till internet mm får avgöra saken.
Dylan får självklart sista ordet i Prag.
"And I was standin' on the side of the road, rain fallin' on my shoes'. Headin up for the east coast, Lord know's I paid my dues'
Är för stressad för att skriva ett långt och smärtsamt avskedsbrev till Prag. Får spara det till senare. Kommer mellanlanda här för att plocka upp lite saker innan jag åker hem till Sverige. Men min tid här i Prag, mina studier, mitt boende och allt det där är över.
Klockan ett går min buss till Bratislava. Sen Wien-Ljubjana-Zagreb-Dubrovnik-Sarajevo-Montenogro-senvetjaginte.
Bloggen kommer under ungefär två veckor endast få lite sporadiska inlägg. Tillgång till internet mm får avgöra saken.
Dylan får självklart sista ordet i Prag.
"And I was standin' on the side of the road, rain fallin' on my shoes'. Headin up for the east coast, Lord know's I paid my dues'
måndag 31 maj 2010
31 maj
Budapest
Tillbaka i Prag. Budapest var en häfigt stad, gillade den starkt. Mycket påminde om Prag, men på något märkligt sätt kändes staden mer exotisk. Jag åkte med tolv andra erasmusstudenter och vi gjorde staden ordentligt. Nattlivet var uppfriskande och dagarna heta. Lyckades få till en schysst bonnbränna.
Idag såg jag Ridley Scotts tolkning av medeltidslegenden Robin Hood. Det var en rätt dålig idé att gå och se den. Filmen var trist och handlingen blytung och intetsägande. Inte ens Russel Crows lätttillgängliga machoattityd kunde piffa till detta frosseri i medeltidsklychor.
Jaja.. Jag har nog blivit för gammal för svärdaction och riddarhistorier.
Den senaste veckan har jag lidit av en förklyning som vägrar att släppa. Hosta, snor och slem.. Fyfan! Igårkväll kände jag mig till och med lite febrig. Not cool.
Åker till Bratislava senare denna vecka. Där ska jag träffa min tyske vän Benny som har en bror stationerad där. Efter att ha umgåtts tyskt ett par dagar siktar jag på att styra skutan söderut.
Ciao
Tillbaka i Prag. Budapest var en häfigt stad, gillade den starkt. Mycket påminde om Prag, men på något märkligt sätt kändes staden mer exotisk. Jag åkte med tolv andra erasmusstudenter och vi gjorde staden ordentligt. Nattlivet var uppfriskande och dagarna heta. Lyckades få till en schysst bonnbränna.
Idag såg jag Ridley Scotts tolkning av medeltidslegenden Robin Hood. Det var en rätt dålig idé att gå och se den. Filmen var trist och handlingen blytung och intetsägande. Inte ens Russel Crows lätttillgängliga machoattityd kunde piffa till detta frosseri i medeltidsklychor.
Jaja.. Jag har nog blivit för gammal för svärdaction och riddarhistorier.
Den senaste veckan har jag lidit av en förklyning som vägrar att släppa. Hosta, snor och slem.. Fyfan! Igårkväll kände jag mig till och med lite febrig. Not cool.
Åker till Bratislava senare denna vecka. Där ska jag träffa min tyske vän Benny som har en bror stationerad där. Efter att ha umgåtts tyskt ett par dagar siktar jag på att styra skutan söderut.
Ciao
torsdag 27 maj 2010
27 maj
Torsdag
'Poesin lever for fan' har nagon anonym blogglasare kommenterat pa mitt forra inlagg. Ja, vissa sager sa om punken ocksa. Poesin ar dod. Poeterna ar fler an lasarna. Ingen pratar om poesi , nastan ingen saknar den.. Tyvarr. Daremot sa finns det tappra darar som forsoker. All heder at dem.
Ikvall reser jag till Budapest. Jag och ett gang kompisar fran europas alla horn ska dit och gora staden. Darfor komma bloggen sta orord till pa mandag. Las nagon annan nastan lika bra blogg under tiden. Sa kommer jag tillbaka mer inspirerad an nagonsin.
Btw.
Har kirrat mina betyg for terminen. Skamligt bra har det gatt. Darfor unnar jag mig en dubbel espresso och en kolace pa narmsta coffeyshop nar jag skrivit fardigt detta.
Och nu ar jag fardig.
'Poesin lever for fan' har nagon anonym blogglasare kommenterat pa mitt forra inlagg. Ja, vissa sager sa om punken ocksa. Poesin ar dod. Poeterna ar fler an lasarna. Ingen pratar om poesi , nastan ingen saknar den.. Tyvarr. Daremot sa finns det tappra darar som forsoker. All heder at dem.
Ikvall reser jag till Budapest. Jag och ett gang kompisar fran europas alla horn ska dit och gora staden. Darfor komma bloggen sta orord till pa mandag. Las nagon annan nastan lika bra blogg under tiden. Sa kommer jag tillbaka mer inspirerad an nagonsin.
Btw.
Har kirrat mina betyg for terminen. Skamligt bra har det gatt. Darfor unnar jag mig en dubbel espresso och en kolace pa narmsta coffeyshop nar jag skrivit fardigt detta.
Och nu ar jag fardig.
tisdag 25 maj 2010
25 maj
Litteraturen förstör mitt liv
Jag tror det började för ett par år sedan. Minns inte exakt när och hur eller varför, men Charles Bukowski tog sig in i mitt liv som en objuden gäst. En objuden gäst som kom för att stanna. Allt jag tidigare visste om skönhet och misär var jag tvungen att ifrågasätta. Bukowski förklarade vart skönheten gömde sig i misären och i livet sig. Han berättade om gatorna, spriten, kvinnorna och smutsen. Jag skulle vilja kalla det en helvetisk upplysning. Orden smakade illa. Att läsa Bukowskis Hollywood var som att dricka bensin. Det förändrade saker.
Det slutade inte där. Bokhyllan hemma i Linköping vittnar om ett intresse för utforskning av det okända. Klassikerna gjorde sitt. En cocktail av Camus, Dostojeskij, Lessing, Kafka och Bernhard. Jag försökte förstå för mycket vilket resulterade i lärorika misstag. Den enda av de stora som redde ut ett och annat för mig var Camus.
Min vandring genom litteraturens finrum var mindre problematisk när jag kom till Sverige. Min norrländska själ fick mig att uppskatta PO Enqvist och Torgny Lindgren, de enda svenska författare som försökt göra upp med den svenska spirualiteten. Jag läste dem och Sverige växte. Nya landskap och nya perspektiv.
Till skillnad från Bukowski, så smög sig poesin på för att sedan försvinna. Den försvann in i musiken. Men när den smög sig på var det genom Birro, Öijer och Boye. Poesin för mig är idag död. Ingen läser poesi. Det är en konstform som inte överlevde digitaliseringen, förslappningen och kommersen. Poesin lämnade mig. Någon kajalig och piercad fjortonårig tjej har förmodligen tagit den till sitt hjärta.
Efter att ha hängt med bland andra Östergren, Begnt Ohlsson och en drös debuterande svenska författare återvände jag till Amerika, men med lite bredare perspektiv.
Sydamerika talade helt plötsligt. Jag läste Bolano och Toscana och helt plötsligt så förstod jag att tempratenten, de exotiska kvinnorna, den sydamerikanska dråpliga humorn och allt annat som vi älskar med de södra breddgraderna - också kunde återfinnas i deras litteratur.
USA gjorde också comeback. Likt en gammal vän du inte träffat på länge, bjöd USA på sitt allra finaste. Oates förklarade för mig vad USA egentligen är. Allt som medvetet glömts bort i Hollywood pekade hon ut på ett onostalgiskt sätt. Likt en gammal stilig dam som vet bäst berättade hon för mig om varför det inte är någon mening med att återvända till Sverige.
Dennis Lehane gjorde detsamma. På sitt brutala och raka sätt visade han hur medelmåttiga hans svenska yrkeskollegor är. Varför skulle jag någonsin slösa liv på att läsa Läckberg, Ljunggren och Mankell igen när jag blir deckarsugen?
Litteraturen förstör mitt liv. Som ni märker är det en bråkig vänskap jag har byggt upp med litteraturen. När jag en gång för alla tror jag vet hur det är, hur det ska vara - dyker någon bättre vetande upp och lägger sig i. För att ge ett aktuellt exempel; jämställdhet har alltid varit en naturlig drivkraft hos mig. Men Hemingway som just nu softar på mitt köksbord försöker att få mig ur balans i denna fråga. Han menar att mannen är vilsen och ensam. Han proppar i mig machoberättelser om tjurfäktning, boxningsmatcher och andra manliga våldsamma aktiviteter. Och visst kittlar det. Läs novellen The Killers och ni kommer fatta.
Varför slutar jag inte då? Det går inte. Har du en gång låtit litteraturen rasera din världsbild för att sedan bygga upp den, är det omöjligt att sluta. För visst har jag fått med mig något på vägen.
Jag har Torgny Lindgrens humor, Bergmans ångest, Marqez fantasi, Oates rättvisa, Östergrens berättarglädje och Bukowskis hopplöshet. Allt det där. Just nu i alla fall.
Jag tror det började för ett par år sedan. Minns inte exakt när och hur eller varför, men Charles Bukowski tog sig in i mitt liv som en objuden gäst. En objuden gäst som kom för att stanna. Allt jag tidigare visste om skönhet och misär var jag tvungen att ifrågasätta. Bukowski förklarade vart skönheten gömde sig i misären och i livet sig. Han berättade om gatorna, spriten, kvinnorna och smutsen. Jag skulle vilja kalla det en helvetisk upplysning. Orden smakade illa. Att läsa Bukowskis Hollywood var som att dricka bensin. Det förändrade saker.
Det slutade inte där. Bokhyllan hemma i Linköping vittnar om ett intresse för utforskning av det okända. Klassikerna gjorde sitt. En cocktail av Camus, Dostojeskij, Lessing, Kafka och Bernhard. Jag försökte förstå för mycket vilket resulterade i lärorika misstag. Den enda av de stora som redde ut ett och annat för mig var Camus.
Min vandring genom litteraturens finrum var mindre problematisk när jag kom till Sverige. Min norrländska själ fick mig att uppskatta PO Enqvist och Torgny Lindgren, de enda svenska författare som försökt göra upp med den svenska spirualiteten. Jag läste dem och Sverige växte. Nya landskap och nya perspektiv.
Till skillnad från Bukowski, så smög sig poesin på för att sedan försvinna. Den försvann in i musiken. Men när den smög sig på var det genom Birro, Öijer och Boye. Poesin för mig är idag död. Ingen läser poesi. Det är en konstform som inte överlevde digitaliseringen, förslappningen och kommersen. Poesin lämnade mig. Någon kajalig och piercad fjortonårig tjej har förmodligen tagit den till sitt hjärta.
Efter att ha hängt med bland andra Östergren, Begnt Ohlsson och en drös debuterande svenska författare återvände jag till Amerika, men med lite bredare perspektiv.
Sydamerika talade helt plötsligt. Jag läste Bolano och Toscana och helt plötsligt så förstod jag att tempratenten, de exotiska kvinnorna, den sydamerikanska dråpliga humorn och allt annat som vi älskar med de södra breddgraderna - också kunde återfinnas i deras litteratur.
USA gjorde också comeback. Likt en gammal vän du inte träffat på länge, bjöd USA på sitt allra finaste. Oates förklarade för mig vad USA egentligen är. Allt som medvetet glömts bort i Hollywood pekade hon ut på ett onostalgiskt sätt. Likt en gammal stilig dam som vet bäst berättade hon för mig om varför det inte är någon mening med att återvända till Sverige.
Dennis Lehane gjorde detsamma. På sitt brutala och raka sätt visade han hur medelmåttiga hans svenska yrkeskollegor är. Varför skulle jag någonsin slösa liv på att läsa Läckberg, Ljunggren och Mankell igen när jag blir deckarsugen?
Litteraturen förstör mitt liv. Som ni märker är det en bråkig vänskap jag har byggt upp med litteraturen. När jag en gång för alla tror jag vet hur det är, hur det ska vara - dyker någon bättre vetande upp och lägger sig i. För att ge ett aktuellt exempel; jämställdhet har alltid varit en naturlig drivkraft hos mig. Men Hemingway som just nu softar på mitt köksbord försöker att få mig ur balans i denna fråga. Han menar att mannen är vilsen och ensam. Han proppar i mig machoberättelser om tjurfäktning, boxningsmatcher och andra manliga våldsamma aktiviteter. Och visst kittlar det. Läs novellen The Killers och ni kommer fatta.
Varför slutar jag inte då? Det går inte. Har du en gång låtit litteraturen rasera din världsbild för att sedan bygga upp den, är det omöjligt att sluta. För visst har jag fått med mig något på vägen.
Jag har Torgny Lindgrens humor, Bergmans ångest, Marqez fantasi, Oates rättvisa, Östergrens berättarglädje och Bukowskis hopplöshet. Allt det där. Just nu i alla fall.
söndag 23 maj 2010
23 maj
Härliga helg
Bra party både fredags och igårkväll. Såg CL-finalen i Beer Garden, ett fett parkområde med ölstånd och matchen visades på storskärm. Härligt!
Efter matchen styrdes kosan mot Akropolis - en riktigt go nattklubb! Spejsig elektromusik, med många internationella influenser. Jag tror jag dansade vilt till tonerna av något som lät som "elektrosalsa".
Idag har jag för första gången i mitt liv lirat paintball. Det var uppfriskande kul och smärtsamt. Blev bland annat träffad på hjässan (oskyddad plätt), vilket gjorde fruktansvärt ont. Men det var skoj. Paintballområdet var beläget på en ö som rätt och slätt kallas för "Fun-Island". Efter att vi skjutit varandra färgglada gick vi till en uteservering och drack iskall pilsner. "Fun-Island" levde upp till sitt namn.
Nu är jag dödstrött och lycklig. Ny vecka runt hörnet. ciao
Bra party både fredags och igårkväll. Såg CL-finalen i Beer Garden, ett fett parkområde med ölstånd och matchen visades på storskärm. Härligt!
Efter matchen styrdes kosan mot Akropolis - en riktigt go nattklubb! Spejsig elektromusik, med många internationella influenser. Jag tror jag dansade vilt till tonerna av något som lät som "elektrosalsa".
Idag har jag för första gången i mitt liv lirat paintball. Det var uppfriskande kul och smärtsamt. Blev bland annat träffad på hjässan (oskyddad plätt), vilket gjorde fruktansvärt ont. Men det var skoj. Paintballområdet var beläget på en ö som rätt och slätt kallas för "Fun-Island". Efter att vi skjutit varandra färgglada gick vi till en uteservering och drack iskall pilsner. "Fun-Island" levde upp till sitt namn.
Nu är jag dödstrött och lycklig. Ny vecka runt hörnet. ciao
lördag 22 maj 2010
22 maj
Senaste nytt
Min bulgariske rumskompis säger att vädret är fantastic. Han sitter ute på balkongen.
Jag är seg och trött efter gårdagens festligheter.
Inter möter Bayern ikväll.
Jordan 13 år stod igår på toppen av Mount Everest.
Imorgon skiver jag på riktigt..
Min bulgariske rumskompis säger att vädret är fantastic. Han sitter ute på balkongen.
Jag är seg och trött efter gårdagens festligheter.
Inter möter Bayern ikväll.
Jordan 13 år stod igår på toppen av Mount Everest.
Imorgon skiver jag på riktigt..
tisdag 18 maj 2010
19 maj
Rikets framtid
Det är en ganska trög och långtråkig karusell som snurrar detta valår. Prinsessans bröllop och fotbolls VM väcker större intresse och känslor i de svenska hemmen än partiernas vallöften. Inte konstigt alls. Den centrerade mellanmjölksfighten mellan A-kassemördarna och betongvänstern är ungefär lika spännande som en amatörmässig boulematch.
Varför? Ingen glöd och inga krig.
Att Sahlins Tobleronetabbe anno 1995 används som vapen i högerleden säger en del om hur tråkigt okoruppt Sveriges politiker är. Jämför hennes P-böter och chokladsug, med t ex Berlusconis nakenpartyn och muthärvor.
Men självklart är det inte skandalerna som skall avgöra valet eller göra det intressant för oss soffiga svenskar. Det är svårt att tända en politisk eld i den svettiga medelklassen, och bland de potentiella vänstergrupperna är Gagaismen hundra gånger större än socialismen. Allt är öppet för Alliansen. De har chansen och de kommer att ta den. Borgerligheten och dess stora wannabeskara som gillar Reinfeldt kommer att avgöra valet.
Och Hägglund har ju "Verklighetens folk" i ryggen. (DVS tonårsmorsorna, porrsurfarna och kassörskan på ICA?).
Vänsterkoalitionen har inga beundrare och inga ideèr(mp som undantag). Sahlin väcker ingen inspiration, hon är ingens idol. Jämför det med t ex Anders Borg. Han har gett alla pigtailsbärande mattesnillen ett hopp om att det är dom som bär ansvaret för nationen.
Det är detta som kommer att avgöra... Tyvärr
Det är en ganska trög och långtråkig karusell som snurrar detta valår. Prinsessans bröllop och fotbolls VM väcker större intresse och känslor i de svenska hemmen än partiernas vallöften. Inte konstigt alls. Den centrerade mellanmjölksfighten mellan A-kassemördarna och betongvänstern är ungefär lika spännande som en amatörmässig boulematch.
Varför? Ingen glöd och inga krig.
Att Sahlins Tobleronetabbe anno 1995 används som vapen i högerleden säger en del om hur tråkigt okoruppt Sveriges politiker är. Jämför hennes P-böter och chokladsug, med t ex Berlusconis nakenpartyn och muthärvor.
Men självklart är det inte skandalerna som skall avgöra valet eller göra det intressant för oss soffiga svenskar. Det är svårt att tända en politisk eld i den svettiga medelklassen, och bland de potentiella vänstergrupperna är Gagaismen hundra gånger större än socialismen. Allt är öppet för Alliansen. De har chansen och de kommer att ta den. Borgerligheten och dess stora wannabeskara som gillar Reinfeldt kommer att avgöra valet.
Och Hägglund har ju "Verklighetens folk" i ryggen. (DVS tonårsmorsorna, porrsurfarna och kassörskan på ICA?).
Vänsterkoalitionen har inga beundrare och inga ideèr(mp som undantag). Sahlin väcker ingen inspiration, hon är ingens idol. Jämför det med t ex Anders Borg. Han har gett alla pigtailsbärande mattesnillen ett hopp om att det är dom som bär ansvaret för nationen.
Det är detta som kommer att avgöra... Tyvärr
söndag 16 maj 2010
16 maj
I all hast
Sitter och gör söndagen så gott jag kan. Kaffe, plugg och Ryan Adams till frukost. Det är en mulig scen som utspelar sig utanför mitt fönster. Jag fokuserar på annat.
Pratade nyss med min bror. Han fyller tjugofyra idag, men vi pratade mest om Dylan.
Tre salstentor och två uppsatser skall göras, avklaras och glömmas denna vecka.
Johan och Johannas sista kväll i Prag blev mystrevlig och cool. Vi lagade svensk tacos och drck öl hemma hos mig.
Nu är tiden ute. Måste gå. Hej å hå
Sitter och gör söndagen så gott jag kan. Kaffe, plugg och Ryan Adams till frukost. Det är en mulig scen som utspelar sig utanför mitt fönster. Jag fokuserar på annat.
Pratade nyss med min bror. Han fyller tjugofyra idag, men vi pratade mest om Dylan.
Tre salstentor och två uppsatser skall göras, avklaras och glömmas denna vecka.
Johan och Johannas sista kväll i Prag blev mystrevlig och cool. Vi lagade svensk tacos och drck öl hemma hos mig.
Nu är tiden ute. Måste gå. Hej å hå
fredag 14 maj 2010
14 maj
There is a light
Staden sov i mörkret. Vi delade en taxi. Båda satt i baksätet. Jag gjorde allt för att inte se åt hennes håll.
Hon tryckte min hand lite extra hårt. Hon ville säga I'm sorry. Jag tryckte tillbaka, men menade ingenting. Jag visste att hon skulle lämna Prag om en vecka och att hon älskar någon annan, och det förlamade mina sinnen. Så jag undvek att se åt hennes håll.
Hon frågade något och jag svarade. Jag minns inte vad. Berusad och besviken lät jag allt passera.
För en gångs skulle vet jag, med säkerhet - att jag gjort allt jag kunnat. Likt en stolt men missnöjd idrottsman med silvermedalj runt halsen, satt jag och försökte se oberörd ut. Det var ett sista tappert försök att visa hur okej det är att bara vara vänner.
Taxin stannade utanför hennes lägenhet. Hon visste att jag visste och att jag förstod.
En kram, ett par ord och några tysta sekunder. Sen var hon borta.
Staden sov i mörkret. Vi delade en taxi. Båda satt i baksätet. Jag gjorde allt för att inte se åt hennes håll.
Hon tryckte min hand lite extra hårt. Hon ville säga I'm sorry. Jag tryckte tillbaka, men menade ingenting. Jag visste att hon skulle lämna Prag om en vecka och att hon älskar någon annan, och det förlamade mina sinnen. Så jag undvek att se åt hennes håll.
Hon frågade något och jag svarade. Jag minns inte vad. Berusad och besviken lät jag allt passera.
För en gångs skulle vet jag, med säkerhet - att jag gjort allt jag kunnat. Likt en stolt men missnöjd idrottsman med silvermedalj runt halsen, satt jag och försökte se oberörd ut. Det var ett sista tappert försök att visa hur okej det är att bara vara vänner.
Taxin stannade utanför hennes lägenhet. Hon visste att jag visste och att jag förstod.
En kram, ett par ord och några tysta sekunder. Sen var hon borta.
tisdag 11 maj 2010
11 maj
Tisdag!
I got my ass full. Det är sant. Jag borde inte sitta här och blogga, men jag kämpar på för att behålla varannandagsrytmen på bloggen.
Tentorna duggar tätt on the road I'm walkin'. Börjar bli lite less nu faktiskt. Semester och hemresa känns eftertraktat.
Men först!... Ska min vän och vapenbroder Johan komma på besök med sin flickvän Johanna. De ska spendera helgen här i Prag, vilket jag verkligen ser fram emot, trots tidspressat schema iochmed alla tentor.
Let's go!
I got my ass full. Det är sant. Jag borde inte sitta här och blogga, men jag kämpar på för att behålla varannandagsrytmen på bloggen.
Tentorna duggar tätt on the road I'm walkin'. Börjar bli lite less nu faktiskt. Semester och hemresa känns eftertraktat.
Men först!... Ska min vän och vapenbroder Johan komma på besök med sin flickvän Johanna. De ska spendera helgen här i Prag, vilket jag verkligen ser fram emot, trots tidspressat schema iochmed alla tentor.
Let's go!
söndag 9 maj 2010
9 maj
Vykort från bron
Idag kämpade tusentals svettiga tjecker sig runt det klassiska marathonloppet. Frustande och pustande. Den yttersta fysiska utmaningen, en drygt fyra mils lång kamp mot hjärtat.
På andra sidan stan samlades tusentals tjecker för en politisk manifestation. Marijuana Marsch 2010. En salig blandning människor som vill liberalisera mera. Den redan luftiga lagstiftningen som hindrar människor från att sälja cannibis vill de rasera. En segdragen kamp mot hjärnan.
Mitt i kontrasterna, i mitten av Karlsbron, stod jag och funderade över situationen. Prag vilade stilla på båda sidorna av floden. Det var söndag och helgens turister var ute för en sista promenad. Jag skrev mitt vykort.
Fyra gatumusikanter, en kvartett manliga celloister i tonåren, stod för inramningen av detta vykort. De framförde intressanta tolkningar av klassiska hårdrockslåtar.
Ur folkmassan som stod och beundrade de flyhänta pojkarna, klev en heroinist i kortbyxor och jeansjacka fram. Han sjöng frimodigt med till tonerna av "Nothing else matters". De klassiskt skolade cellogossarna log åt spektaklet och fortsatte spela.
Kontraster.
Efter ett par minuters lyssnande lämnade jag heroinisten och kvartetten för att vandra upp mot slottet, med vykortet tätt intill det innersta.
Idag kämpade tusentals svettiga tjecker sig runt det klassiska marathonloppet. Frustande och pustande. Den yttersta fysiska utmaningen, en drygt fyra mils lång kamp mot hjärtat.
På andra sidan stan samlades tusentals tjecker för en politisk manifestation. Marijuana Marsch 2010. En salig blandning människor som vill liberalisera mera. Den redan luftiga lagstiftningen som hindrar människor från att sälja cannibis vill de rasera. En segdragen kamp mot hjärnan.
Mitt i kontrasterna, i mitten av Karlsbron, stod jag och funderade över situationen. Prag vilade stilla på båda sidorna av floden. Det var söndag och helgens turister var ute för en sista promenad. Jag skrev mitt vykort.
Fyra gatumusikanter, en kvartett manliga celloister i tonåren, stod för inramningen av detta vykort. De framförde intressanta tolkningar av klassiska hårdrockslåtar.
Ur folkmassan som stod och beundrade de flyhänta pojkarna, klev en heroinist i kortbyxor och jeansjacka fram. Han sjöng frimodigt med till tonerna av "Nothing else matters". De klassiskt skolade cellogossarna log åt spektaklet och fortsatte spela.
Kontraster.
Efter ett par minuters lyssnande lämnade jag heroinisten och kvartetten för att vandra upp mot slottet, med vykortet tätt intill det innersta.
fredag 7 maj 2010
7 maj
Missbrukad konst
Lady Gaga är överallt. Hon hörs och hon syns. Det finns något befriande med Gaga. Hon är ett konstverk på två ben och hon ställer ut sig själv världen runt. Mode och musik. Hon har lyckats bemöta konsumenternas krav på ytlig sexighet med det fulsnygga och burleska. Men musiken? För mig är den rätt och slätt intetsägande. Noll, nada och inget väcks inom mig när jag ofrivilligt drabbas av hennes yviga popkreationer.
I en välskriven artikel på Aftonbladets hemsida läste jag att Lady Gagas största inspirationskälla är (föga förvånande) Andy Warhol. Hennes bisarra klädsmak och fantasifulla peruker har sitt ursprung i Warhols populärkulturella konst. Men även hennes syn på kändisskap är färgat av Warhols läror. "Kvarten i strålkastarljuset", och hyllandet av kändisskapet som konstform i sig självt har gått hem hos Gaga. Minutrarna i strålkastarljuset är viktigare än innehållet.
Det är lätt att missbruka Warhols konst och teorier. Jag tror inte att han syftade på tjejer från New Yorks överklass (Lady Gaga gick i samma high school som Paris hilton), när han pratade om kvarten i strålkastarljuset. Jag tror inte Warhol skulle se Gaga som en värdig tronföljare till Madonna. Kändisar som Gaga, Hilton och diverse reality-stjärnor får mig att ge upp.
Eller så är jag bara bitter på Warhol. Han och Dylan beefade under 1960-talet. Warhol snodde tydligen Dylans flickvän genom att bjuda in henne till grädden i Chelsea Hotel. Oförlåtligt.
Lady Gaga är överallt. Hon hörs och hon syns. Det finns något befriande med Gaga. Hon är ett konstverk på två ben och hon ställer ut sig själv världen runt. Mode och musik. Hon har lyckats bemöta konsumenternas krav på ytlig sexighet med det fulsnygga och burleska. Men musiken? För mig är den rätt och slätt intetsägande. Noll, nada och inget väcks inom mig när jag ofrivilligt drabbas av hennes yviga popkreationer.
I en välskriven artikel på Aftonbladets hemsida läste jag att Lady Gagas största inspirationskälla är (föga förvånande) Andy Warhol. Hennes bisarra klädsmak och fantasifulla peruker har sitt ursprung i Warhols populärkulturella konst. Men även hennes syn på kändisskap är färgat av Warhols läror. "Kvarten i strålkastarljuset", och hyllandet av kändisskapet som konstform i sig självt har gått hem hos Gaga. Minutrarna i strålkastarljuset är viktigare än innehållet.
Det är lätt att missbruka Warhols konst och teorier. Jag tror inte att han syftade på tjejer från New Yorks överklass (Lady Gaga gick i samma high school som Paris hilton), när han pratade om kvarten i strålkastarljuset. Jag tror inte Warhol skulle se Gaga som en värdig tronföljare till Madonna. Kändisar som Gaga, Hilton och diverse reality-stjärnor får mig att ge upp.
Eller så är jag bara bitter på Warhol. Han och Dylan beefade under 1960-talet. Warhol snodde tydligen Dylans flickvän genom att bjuda in henne till grädden i Chelsea Hotel. Oförlåtligt.
torsdag 6 maj 2010
6 maj
En torsdag i slutet
Mina vänner här i Prag börjar boka sina biljetter. Alla frågar varandra; när ska du åka? Hur ska du åka?...Hem.
Slutet av terminen närmar sig. Lärare pratar om finals, examinations och evaluations.
Jag låtsas som ingenting. Visst, jag ´pluggar inför tentorna och våndas över slutet. Men samtidigt smider jag resplaner. Efter slutklämmen här i Prag vill jag sticka österut. Eller rättare sagt sydost. Budapest, Ljubjana, Dubrovnik och Montenegro kanske. Sen hem.
Men vart hem?
Båda mina föräldrar flyttar i juni ifrån Kungsängen. Jakobsberg och Stadshagen blir deras nya hoods. Inget av det där rör mig. Min bas är i Linköping, men visst känns det konstigt att inte längre ha någon naturlig koppling till Kengen. Platsen där jag formats.
Sommaren skall tillbringas i Jakobsberg har jag bestämt. En trevlig och klassisk förtort. The home of Persbrandt och Lokko.
Mina vänner här i Prag börjar boka sina biljetter. Alla frågar varandra; när ska du åka? Hur ska du åka?...Hem.
Slutet av terminen närmar sig. Lärare pratar om finals, examinations och evaluations.
Jag låtsas som ingenting. Visst, jag ´pluggar inför tentorna och våndas över slutet. Men samtidigt smider jag resplaner. Efter slutklämmen här i Prag vill jag sticka österut. Eller rättare sagt sydost. Budapest, Ljubjana, Dubrovnik och Montenegro kanske. Sen hem.
Men vart hem?
Båda mina föräldrar flyttar i juni ifrån Kungsängen. Jakobsberg och Stadshagen blir deras nya hoods. Inget av det där rör mig. Min bas är i Linköping, men visst känns det konstigt att inte längre ha någon naturlig koppling till Kengen. Platsen där jag formats.
Sommaren skall tillbringas i Jakobsberg har jag bestämt. En trevlig och klassisk förtort. The home of Persbrandt och Lokko.
tisdag 4 maj 2010
4 maj
Sexy in a Clooney kind of way.. maybe
På väg hem från en kvällslektion. Tunnelbanevagnen var packad. Jag satt upptryckt mot fönstret. En överviktig dam med osympatisk utstrålning satt jämte mig och mina två fyllda matkassar. City life, tänkte jag och drog en djup suck.
Pristi zatavska Starometska.
Tuben tog fart. Jag blundade. Ville inte fästa blicken vid någon eller något. Synen av inget rubbades. En smula tentaångest gnagde någonstanns. Jag öppnade ögonen. Förde blicken till fönstret intill mig. Mörkret i tunneln på andra sidan glaset gav fönstret reflekterande krafter.
Jag såg mig själv.
Nysnaggad och allt.. Men det var någonting annat som jag la märke till. Någonting nytt.
Någonstanns på vägen till fönstret, under resan till idag har en rynka slagit rot i min panna. En dryg decimeter lång och anmärkningsvärt djup rynka. Rynkan, skåran i huden på min panna, skrämde mig en aning. Bara någon dag tidigare hade jag läst och fnissat åt nyheten om att Fadde Darwich botoxat sin dörrvaktiga pondusfejja. Går jag samma öde till mötes? Tjugotvå år gammal och redan rynkig.
Rynkan, ett resultat av timmar i djupa funderingar? Eller ett oskojigt och allt för tidigt bett av ålderns bitterhet?
Jag bestämde mig för att rynkan var sexig på ett Clooneyskt sätt. George Clooney, alla unga silverrävars tröst och hopp.
När jag kom hem gick jag in i badrummet och letade gråa hår.
Och nu bloggar jag om det.
På väg hem från en kvällslektion. Tunnelbanevagnen var packad. Jag satt upptryckt mot fönstret. En överviktig dam med osympatisk utstrålning satt jämte mig och mina två fyllda matkassar. City life, tänkte jag och drog en djup suck.
Pristi zatavska Starometska.
Tuben tog fart. Jag blundade. Ville inte fästa blicken vid någon eller något. Synen av inget rubbades. En smula tentaångest gnagde någonstanns. Jag öppnade ögonen. Förde blicken till fönstret intill mig. Mörkret i tunneln på andra sidan glaset gav fönstret reflekterande krafter.
Jag såg mig själv.
Nysnaggad och allt.. Men det var någonting annat som jag la märke till. Någonting nytt.
Någonstanns på vägen till fönstret, under resan till idag har en rynka slagit rot i min panna. En dryg decimeter lång och anmärkningsvärt djup rynka. Rynkan, skåran i huden på min panna, skrämde mig en aning. Bara någon dag tidigare hade jag läst och fnissat åt nyheten om att Fadde Darwich botoxat sin dörrvaktiga pondusfejja. Går jag samma öde till mötes? Tjugotvå år gammal och redan rynkig.
Rynkan, ett resultat av timmar i djupa funderingar? Eller ett oskojigt och allt för tidigt bett av ålderns bitterhet?
Jag bestämde mig för att rynkan var sexig på ett Clooneyskt sätt. George Clooney, alla unga silverrävars tröst och hopp.
När jag kom hem gick jag in i badrummet och letade gråa hår.
Och nu bloggar jag om det.
söndag 2 maj 2010
2 maj
With a little help from my friends
Jag har alltid intalat mig själv att jag inte saknar Sverige och allt som hör där till. Envist har jag övertalat mig själv och min omgivning om att jag är bättre utan allt som kan få en att kalla något för hem.
Men det är bara lögner och förtal.
Mina vänner har nu åkt hem. Och jag saknar dem redan. Och det finns så mycket annat jag också saknar. Banala ting som svenskt bryggkaffe och snus, men också familj, vänner och Linköping.
Samtidigt får jag lust att behålla det så. Jag skulle kunna tänka mig att bo utomlands för alltid. Saknad är överkomlig och ibland tillochmed en mysig känsla.
Om fem minuter sparkas derbyt mellan AIK och DIF igång. Vill vara där. Brorsan och farsan är antagligen där.
Jag är här.
Jag har alltid intalat mig själv att jag inte saknar Sverige och allt som hör där till. Envist har jag övertalat mig själv och min omgivning om att jag är bättre utan allt som kan få en att kalla något för hem.
Men det är bara lögner och förtal.
Mina vänner har nu åkt hem. Och jag saknar dem redan. Och det finns så mycket annat jag också saknar. Banala ting som svenskt bryggkaffe och snus, men också familj, vänner och Linköping.
Samtidigt får jag lust att behålla det så. Jag skulle kunna tänka mig att bo utomlands för alltid. Saknad är överkomlig och ibland tillochmed en mysig känsla.
Om fem minuter sparkas derbyt mellan AIK och DIF igång. Vill vara där. Brorsan och farsan är antagligen där.
Jag är här.
fredag 30 april 2010
30 april
Valborg
Ikväll firar jag och linköpingsmänschorna valborg i Prag. Jag tänker ta med dem på en pubrunda i stan. Nu kör vi liksom bah!
Ikväll firar jag och linköpingsmänschorna valborg i Prag. Jag tänker ta med dem på en pubrunda i stan. Nu kör vi liksom bah!
onsdag 28 april 2010
28 april
Vänner på väg
Pencilinet gör sitt jobb. Pillren får mig att må piss, men halsflussen är på väg bort. Orkar till och med gå till skolan idag...
Och idag kommer Märta Mutto och Mita till Prag! De tre goda M:n. Denna Linköpingstrio kommer för att besöka mig och stannar ända tills på söndag. Det ska bli fruktansvärt kul!
Tyvärr kan jag inte dricka någon öl till på lördag, så jag får vara nyktert trevlig.
Nu måste jag skriva på min Bob Dylan-uppsats.
Peeeace
Pencilinet gör sitt jobb. Pillren får mig att må piss, men halsflussen är på väg bort. Orkar till och med gå till skolan idag...
Och idag kommer Märta Mutto och Mita till Prag! De tre goda M:n. Denna Linköpingstrio kommer för att besöka mig och stannar ända tills på söndag. Det ska bli fruktansvärt kul!
Tyvärr kan jag inte dricka någon öl till på lördag, så jag får vara nyktert trevlig.
Nu måste jag skriva på min Bob Dylan-uppsats.
Peeeace
måndag 26 april 2010
26 april
Mardrömsresan
Jag är tillbaka ifrån Berlin. Hade en helvetisk helg där borta. Drabbades av skyhög och aggressiv feber under bussresan dit på fredag morgon. Jag hoppades att en vilokväll skulle råda bot på skiten. Men på lördagen var läget oförändrat. Bestämde mig då för att pröva den tyska sjukvården. (Mycket smidig), läkaren s att jag hade streptokocker, halsfluss alltså. Fick pencilin och order om vila.
så mycket blev det av den härliga Berlinresan.
är trött och seg i huvudet, därav detta smått kladdiga blogginlägg.
hej
Jag är tillbaka ifrån Berlin. Hade en helvetisk helg där borta. Drabbades av skyhög och aggressiv feber under bussresan dit på fredag morgon. Jag hoppades att en vilokväll skulle råda bot på skiten. Men på lördagen var läget oförändrat. Bestämde mig då för att pröva den tyska sjukvården. (Mycket smidig), läkaren s att jag hade streptokocker, halsfluss alltså. Fick pencilin och order om vila.
så mycket blev det av den härliga Berlinresan.
är trött och seg i huvudet, därav detta smått kladdiga blogginlägg.
hej
torsdag 22 april 2010
22 april
Behövligt
Jag och ett gäng kompisar åker till Berlin imorgon. Bussbiljetten är betald och vandrarhemmet i Kreuzberg är bokat. Ett par dagars brejk från Prag känns perfekt. Behövligt. Det ska bli kul att återse Berlin. Jag var där när jag var tolv senast.
Igårkväll i dimman träffade jag på ett par svenskar. Lustigt nog var de också LiU-studenter. I:are och maskinare. Roliga killar. Vi snusade och snackade Linköping. Självklart visade det sig att vi hade några gemensamma vänner och bekanta. Eftersom att jag hade skola tidigt imorse, tackade jag för mig rätt tidigt. Det var också behövligt.
Marockanen flyttar ut i helgen. Ett par snubbar har varit på audition för att komma in i vårat lägenhetskolloktiv. En bulgar gjorde bäst intryck, så han fick tummen upp, och han flyttade in igårkväll.
Bulgaren heter Stani och jobbar som Motorcyckelbud. Han gillar att prata om elektroniska bilar och Ikea. Det verkar som att han länge levt ett nomadliv. Han hade inte mycket packning och jag såg att när han käkade frukost imorse använde han en schweizerkniv för att cutta brödet.
Det ska bli intressant att dela rum med honom.
På grund av Berlinresan kommer bloggen få stå orörd till på måndag.
Aufwiedersehen.
Jag och ett gäng kompisar åker till Berlin imorgon. Bussbiljetten är betald och vandrarhemmet i Kreuzberg är bokat. Ett par dagars brejk från Prag känns perfekt. Behövligt. Det ska bli kul att återse Berlin. Jag var där när jag var tolv senast.
Igårkväll i dimman träffade jag på ett par svenskar. Lustigt nog var de också LiU-studenter. I:are och maskinare. Roliga killar. Vi snusade och snackade Linköping. Självklart visade det sig att vi hade några gemensamma vänner och bekanta. Eftersom att jag hade skola tidigt imorse, tackade jag för mig rätt tidigt. Det var också behövligt.
Marockanen flyttar ut i helgen. Ett par snubbar har varit på audition för att komma in i vårat lägenhetskolloktiv. En bulgar gjorde bäst intryck, så han fick tummen upp, och han flyttade in igårkväll.
Bulgaren heter Stani och jobbar som Motorcyckelbud. Han gillar att prata om elektroniska bilar och Ikea. Det verkar som att han länge levt ett nomadliv. Han hade inte mycket packning och jag såg att när han käkade frukost imorse använde han en schweizerkniv för att cutta brödet.
Det ska bli intressant att dela rum med honom.
På grund av Berlinresan kommer bloggen få stå orörd till på måndag.
Aufwiedersehen.
onsdag 21 april 2010
21 april
Vila i frid
Keith "Guru" Elam. Den rappande halvan av hiphopduon Gangstarr gick bort tidigare idag. Cancern tog hans liv, 43 år gammal. Han kommer för evigt vara en legend. Han skapade tillsammans med DJ Premier den kanske viktigaste hiphopen någonsin. De förenade det gatusmarta med det ickekomersiella. I mitten av 1990-talet var Guru en stenhård ordkonstnär som gav fingret till dem som sålde sig för de stora kulorna från skivbolagen.
Han gjorde sin grej och han gjorde det bra.
För mig har "Work" varit den viktigaste låten Guru snickrat ihop texten till. Den tolfte januari i år skrev jag ett inlägg om hur besviken jag blev när det sket sig med standupgiget på Big ben. Jag skrev om hur jag peppade mig själv med gangstarr och citerade några rader. Idag gör jag det igen.
R.I.P Guru
I'm gonna be a tip-top, that's all my eyes can see
Victory is mine, yeah surprisingly
I've been laying, waiting for your next mistake
I put in work, and watch my status escalate
Keith "Guru" Elam. Den rappande halvan av hiphopduon Gangstarr gick bort tidigare idag. Cancern tog hans liv, 43 år gammal. Han kommer för evigt vara en legend. Han skapade tillsammans med DJ Premier den kanske viktigaste hiphopen någonsin. De förenade det gatusmarta med det ickekomersiella. I mitten av 1990-talet var Guru en stenhård ordkonstnär som gav fingret till dem som sålde sig för de stora kulorna från skivbolagen.
Han gjorde sin grej och han gjorde det bra.
För mig har "Work" varit den viktigaste låten Guru snickrat ihop texten till. Den tolfte januari i år skrev jag ett inlägg om hur besviken jag blev när det sket sig med standupgiget på Big ben. Jag skrev om hur jag peppade mig själv med gangstarr och citerade några rader. Idag gör jag det igen.
R.I.P Guru
I'm gonna be a tip-top, that's all my eyes can see
Victory is mine, yeah surprisingly
I've been laying, waiting for your next mistake
I put in work, and watch my status escalate
söndag 18 april 2010
18 april
Senaste nytt
Släktingar och vänner har varit på besök. Tre trevliga middagar på raken och en guidad tur genom de judiska kvarteren blev det bland annat.
Ett moln bekymrar hela europa.
Dagermans Bränt barn släpps i ny upplaga i Sverige. P-O Enquist har skrivit förord. Vill ha.
Min marockanske roomie ska flytta ut ur lägenheten. Han tröttnade på sitt jobb och sa upp sig med dunder och brak. Cool kille som inte tar någon skit. Jag gillar det, men jag kommer sakna honom.
.........
Och jag fick ditt sms. Ditt smått kryptiska elektroniska brev. Du är ett talangfullt proffs i att göra mig glad. Jag blir gång på gång överraskad av mina reaktioner på ditt sätt att vara, tala och tillochmed sms:a. Det finns något okänt hos mig som du ständigt tar fram, värderar och berömmer. Märkligt är det. Jag blir ett barn. Någonstans vill då jag synas mer och höras högre, och då vill jag att du ska vara där. När jag är som bäst, då vill jag se dig igen.
Släktingar och vänner har varit på besök. Tre trevliga middagar på raken och en guidad tur genom de judiska kvarteren blev det bland annat.
Ett moln bekymrar hela europa.
Dagermans Bränt barn släpps i ny upplaga i Sverige. P-O Enquist har skrivit förord. Vill ha.
Min marockanske roomie ska flytta ut ur lägenheten. Han tröttnade på sitt jobb och sa upp sig med dunder och brak. Cool kille som inte tar någon skit. Jag gillar det, men jag kommer sakna honom.
.........
Och jag fick ditt sms. Ditt smått kryptiska elektroniska brev. Du är ett talangfullt proffs i att göra mig glad. Jag blir gång på gång överraskad av mina reaktioner på ditt sätt att vara, tala och tillochmed sms:a. Det finns något okänt hos mig som du ständigt tar fram, värderar och berömmer. Märkligt är det. Jag blir ett barn. Någonstans vill då jag synas mer och höras högre, och då vill jag att du ska vara där. När jag är som bäst, då vill jag se dig igen.
lördag 17 april 2010
17 april
Molnet på din himmel
Moder jords hämnd. En oanvänd rubrik för det kaos som följt vulkanutbrottet på Island. De senaste åren har vårt flygande utpekats som en av de värsta miljöbrotten. Vi har alla varit miljöbovar i flygplan. Nu säger moder jord ifrån.. Med ett vulkanutbrott.
På ett apokalyptiskt sätt har askmolnet svept över Europa. Stoppat all trafik. Molnet på din himmer är en svart svävande hämnd. Vi är strandande på vår egen jord. Maktlösa följer vi nyhetsinslagen. Moder jord är sträng. Utan att bry sig ser hon en man betala 38 lakan för en taxifärd från paris till oslo. Skrockandes ser hon människor campa inne i flygplatsernas vänthallar.
Vi är sårbara. Ett moln, ett ord eller en terrorist kan skaka vår värld i ett ögonblicks verk . Idag är det ett moln på din himmel.
Moder jords hämnd. En oanvänd rubrik för det kaos som följt vulkanutbrottet på Island. De senaste åren har vårt flygande utpekats som en av de värsta miljöbrotten. Vi har alla varit miljöbovar i flygplan. Nu säger moder jord ifrån.. Med ett vulkanutbrott.
På ett apokalyptiskt sätt har askmolnet svept över Europa. Stoppat all trafik. Molnet på din himmer är en svart svävande hämnd. Vi är strandande på vår egen jord. Maktlösa följer vi nyhetsinslagen. Moder jord är sträng. Utan att bry sig ser hon en man betala 38 lakan för en taxifärd från paris till oslo. Skrockandes ser hon människor campa inne i flygplatsernas vänthallar.
Vi är sårbara. Ett moln, ett ord eller en terrorist kan skaka vår värld i ett ögonblicks verk . Idag är det ett moln på din himmel.
onsdag 14 april 2010
14 april
Onsdag
Nu är tentaperioden över. Jag har pluggat färdigt för ett tag nu. Gjorde min första och förhoppningsvis sista muntliga redovisning idag på engelska. Jag snubblade på ord och mina småvitsiga förklaringar till det ottomanska rikets fall funkade dåligt.
Men, vattafakk. Nu är det gjort.
Imorgon anländer min moster med familj till Prag. Ska bli kul att äntligen träffas igen. Det blir allt för sällan nu för tiden. Jag hoppas på en rejäl utgång. Sist vi var ute och svajade var i visbys ljumma sommarnatt förra året. Nu gör vi Prag.
Jag är pepp.
Annars då? Ne chillar bah du vet.
Nu är tentaperioden över. Jag har pluggat färdigt för ett tag nu. Gjorde min första och förhoppningsvis sista muntliga redovisning idag på engelska. Jag snubblade på ord och mina småvitsiga förklaringar till det ottomanska rikets fall funkade dåligt.
Men, vattafakk. Nu är det gjort.
Imorgon anländer min moster med familj till Prag. Ska bli kul att äntligen träffas igen. Det blir allt för sällan nu för tiden. Jag hoppas på en rejäl utgång. Sist vi var ute och svajade var i visbys ljumma sommarnatt förra året. Nu gör vi Prag.
Jag är pepp.
Annars då? Ne chillar bah du vet.
söndag 11 april 2010
11 april
Kinaski says
Jag har följt debatten, eller rättare sagt hysterin, i Sverige kring det nya fenomenet näthat.
Kränkningar, hot och allmänt verbalt dreggande på nätet har blivit uppmärksammat i flera forum på sistone. Tragedin i hälsingland och senast dödsmisshandeln i Landskrona är de två senaste exemplen på hur pöbeln fått nyttja yttrandefriheten bakom tangentborden till det yttersta. Detta fenomen, detta näthat, har blivit så vanligt och så omdiskuterat att det fått en egen underkategori, nämligen nätmobbning. Nätmobbningen drabbar mest kändisar, särskillt sådana som redan tidigare (innan nätet var en del av vår vardag) var betraktade som udda fåglar. Jag tänker på Marcus Birro och Thomas Di leva med flera.
Tomas Di leva publicerade förra veckan ett brev på Newsmill där han på sitt patenterade kärleksfulla sätt, rasade över mobbningen som sker mot honom på diverse internetforum. Han tyckte det var trist att folk snackade skit om honom efter att han blev misstänkt för att ha spöat på sin flickvänn för ett tag sen. Di leva anser att kändisskapet inte nödvändigtvis borde innebära att hans privatliv skall dissekeras och diskuteras av dessa näthatare. Det kan man ju hålla med om, däremot är han nog rätt nöjd idag över att ha fått mer uppmärksamhet för detta brev, än för själva anklagelsen. Det har ju räddat hans anseende som kärleksfull rymdman. (Jo jag vet att han inte längre är misstänkt, anklagelserna togs tillbaka).
Näthatets rasistism och sexism är kanske de fulaste fiskarna i internetströmmen. Senast blev den misstänkte Landskronamannens familj hotad och påhoppad av näthatare. Brottets förfärlighet föll i skuggan av rasismen på nätet. Enligt mig helt förståligt. Rasism är upprörande förfärligt och upprörande förfärligt säljer förfärligt bra. Död och sorg är bara död och sorg.
Som ni märker är jag konfunderad och splittrad över situationen. Självklart upprörs jag också över vilka pantande saker människor kan skriva på olika internetforum. Men jag fattar inte varför vi vill göra detta till ett eget fenomen. Detta näthat. Självklart är internet en förmildrande omständighet i den idiotiska människans ögon. Men hatet, kärnan till problemet, är inte beroende av mediet - själva internet.
Jag menar, Di Leva borde fatta att vi åttitalister har snackar skit om honom vid köksbordet hur länge som helst. Vi har varit rädda för hans vattenkanna och hans klänningar sedan barnsben. Och nu när kärlekspredikaren blev mistänkt för kvinnomisshandel, klart som fan att snacket går. Det vardagliga skitsnacket har bara bytt plats från köksborden till internetforumen. Stora delar av vårt sociala liv idag utspelas på nätet. En naturlig följd av det sociala umgänget på internet är att alla dess delar får sinplats. Skitsnack, ryktesspridningar och lögner är en del av den kakan. Tyvärr, vill jag tillägga.
Internet är självklart den smygrastistiske tillika rödnackade bonnläppens bäste vän. Här kan hans hat få flöda. Hans rädslor och hans minimala intellekt kan få tala utan att någon kan höra darrningen på hans röst. Förjävligt är hans (eller hennes) beteende, men är det internet som fått honom att löpa linan ut? Nej, hade vi satt oss ned vid den rödnackade mannens köksbord 1987 hade vi fått ta del av samma rädsla, samma hat. Darrningen på hans röst skulle vara den ynkliga skillnaden.
Näthatet är inte ett fenomen att studera. Vi kan stirra oss blinda på idiotierna. Vi kan läsa och bli förfärade tills ögonen blöder. Källan, kärnan, du kan kalla det vad du vill, är någon annanstans.
Jag vill avsluta med att nämna att det gömmer sig ironi i stora delar av denna text. Risken att bli kallad näthatare är för stor för att låta det vara osagt.
Jag har följt debatten, eller rättare sagt hysterin, i Sverige kring det nya fenomenet näthat.
Kränkningar, hot och allmänt verbalt dreggande på nätet har blivit uppmärksammat i flera forum på sistone. Tragedin i hälsingland och senast dödsmisshandeln i Landskrona är de två senaste exemplen på hur pöbeln fått nyttja yttrandefriheten bakom tangentborden till det yttersta. Detta fenomen, detta näthat, har blivit så vanligt och så omdiskuterat att det fått en egen underkategori, nämligen nätmobbning. Nätmobbningen drabbar mest kändisar, särskillt sådana som redan tidigare (innan nätet var en del av vår vardag) var betraktade som udda fåglar. Jag tänker på Marcus Birro och Thomas Di leva med flera.
Tomas Di leva publicerade förra veckan ett brev på Newsmill där han på sitt patenterade kärleksfulla sätt, rasade över mobbningen som sker mot honom på diverse internetforum. Han tyckte det var trist att folk snackade skit om honom efter att han blev misstänkt för att ha spöat på sin flickvänn för ett tag sen. Di leva anser att kändisskapet inte nödvändigtvis borde innebära att hans privatliv skall dissekeras och diskuteras av dessa näthatare. Det kan man ju hålla med om, däremot är han nog rätt nöjd idag över att ha fått mer uppmärksamhet för detta brev, än för själva anklagelsen. Det har ju räddat hans anseende som kärleksfull rymdman. (Jo jag vet att han inte längre är misstänkt, anklagelserna togs tillbaka).
Näthatets rasistism och sexism är kanske de fulaste fiskarna i internetströmmen. Senast blev den misstänkte Landskronamannens familj hotad och påhoppad av näthatare. Brottets förfärlighet föll i skuggan av rasismen på nätet. Enligt mig helt förståligt. Rasism är upprörande förfärligt och upprörande förfärligt säljer förfärligt bra. Död och sorg är bara död och sorg.
Som ni märker är jag konfunderad och splittrad över situationen. Självklart upprörs jag också över vilka pantande saker människor kan skriva på olika internetforum. Men jag fattar inte varför vi vill göra detta till ett eget fenomen. Detta näthat. Självklart är internet en förmildrande omständighet i den idiotiska människans ögon. Men hatet, kärnan till problemet, är inte beroende av mediet - själva internet.
Jag menar, Di Leva borde fatta att vi åttitalister har snackar skit om honom vid köksbordet hur länge som helst. Vi har varit rädda för hans vattenkanna och hans klänningar sedan barnsben. Och nu när kärlekspredikaren blev mistänkt för kvinnomisshandel, klart som fan att snacket går. Det vardagliga skitsnacket har bara bytt plats från köksborden till internetforumen. Stora delar av vårt sociala liv idag utspelas på nätet. En naturlig följd av det sociala umgänget på internet är att alla dess delar får sinplats. Skitsnack, ryktesspridningar och lögner är en del av den kakan. Tyvärr, vill jag tillägga.
Internet är självklart den smygrastistiske tillika rödnackade bonnläppens bäste vän. Här kan hans hat få flöda. Hans rädslor och hans minimala intellekt kan få tala utan att någon kan höra darrningen på hans röst. Förjävligt är hans (eller hennes) beteende, men är det internet som fått honom att löpa linan ut? Nej, hade vi satt oss ned vid den rödnackade mannens köksbord 1987 hade vi fått ta del av samma rädsla, samma hat. Darrningen på hans röst skulle vara den ynkliga skillnaden.
Näthatet är inte ett fenomen att studera. Vi kan stirra oss blinda på idiotierna. Vi kan läsa och bli förfärade tills ögonen blöder. Källan, kärnan, du kan kalla det vad du vill, är någon annanstans.
Jag vill avsluta med att nämna att det gömmer sig ironi i stora delar av denna text. Risken att bli kallad näthatare är för stor för att låta det vara osagt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
