1 december

Pirret Surret Viljan

Det börjar oftast som ett pirr. Inte det där rakt av positiva pirret som får en att må bra någonstans i magtrakten, utan det är ett pirr som likt en lång rysning får en att brista ut i en grimas.
Pirret kommer stötvis och ibland helt utan förvarning.
De utlösande faktorerna skiftar, men ofta är det de mest triviala och vardagliga företeelserna. TV:n. Reklamen. Kaffet. Festerna. Människorna. Morgnarna. Vädret.

Pirret blir till ett surr. Det är inget obehagligt i det, utan surret vill göra gott. Varenda tanke och möjlighet känns nåbar. Surret filtrerar och sorterar bort det som inte längre betyder något. Kvar finns bara det viktiga och det riktiga.

När det viktiga och riktiga träder fram ser jag min verklighet ligga uppdukad och sorterad utifrån den sanning som jag matats med sedan - jag vet inte när.
Framför mig ser jag en fläta av studier arbete lärdomar räkningar kaffe nikotin och vänskap

Surret rinner av
faller ned
svävar bort


Kvar är viljan.
Jag har följt den där viljan förut. Den fick mig att flytta från Stockholm, från Linköping, från Prag. Viljan har inget mål, och heller inget slut.
Jag tror en annan hade kallat det för viljan till flykt.