31 mars

Sista dagen i mars månad

Fick tillbaka mitt "paper" jag lämnade in förra veckan i min American History class. På sista sidan var ett stort A och ett litet minustecken inringat. A-.

Det kändes bra. Om jag skall var ärlig har senaste veckan varit tuff. Näst intill svart. Av anledningar som inte kvalificeras som bloggmaterial har jag varit nedstämd, frustrerad och ibland förtvivlad.

Det inringade A:et och det lilla minustecknet var en ljusglimt.

The struggle continues. But I`ll be back.

29 mars

Du är inte Dylan

Bob Dylan lyckades svika en hel generation Folk Music-älskare under mitten av 1960-talet när han gick från akustisk till elektrisk gitarr. Besvikelsen blev till ilska, men till slut blev ilskan till glädje. Ingen kunde rata den nya ylande och riffande Dylan.

Det finns en rad exempel lyckade och mindre lyckade förändringar i artisters och konstnärers karriärer. Kommer oavsiktligt att tänka på Mickey Rourke. Denne 80-tals-gigant valde att lägga skådespelaryrket på hyllan för att få en massa spö i halvproffisionella boxningsmatcher. Rourke lämnade allt, men blev återigen hyllad vid sin efterlängtade comeback i filmatiseringen av Sin City.

Fansen tog både Dylan och Rourke tillbaka till sina hjärtan.

Det finns inte en chans i helvetet att jag gör detsamma med Marcus Birro.

En gång för inte alls många år sedan, var jag en stolt läsare av Marcus Birros böcker. Hans dikter och romaner var något spänannde och fräscht. Han var Broder Daniel på papper. Den punkiga attityden och det spännande hatet var allt jag behövde - och han levererade.

Och nu?

Marcus Birro har svikit det mesta han en gång stod för. Han använder sin ålder och sin mognad som ursäkt till hans förändring. Från punkighet till folklighet. Från rännstenen till allsång på skansen. Självklart vill jag inte se honom i rännstenen, men hellre där än i Let`s Dance. Istället för att skriva vacker poesi väljer han att sälja sin själ för att skriva krönikor i Expressen - vilket han gör jävligt dåligt ska tilläggas. En gång var han sångare i punkbandet The Christer Petterssons och var arg på allt. Idag skriver han småbittra texter om hur neslig Jonas Gardell är för att han snackar skit om påven.

Birro är inte Dylan. Elgittaren gav mästaren från Minnesota möjligheten att skapa låtar som "Like a rolling Stone" och "Tangled up in blue". Birros medverkan i På spåret och Let`s Dance har bara dragit hans namn i smutsen och gjort honom osynlig på min litterära karta.

Nuff said for now.

28 mars

Och solen har sin gång

Sitter och är nervös i soffan. Imorgon har ja min första midterm-tenta. Tjeckisk historia, från ursprung till 1840-tal. Ska bli intressant att skriva salstenta på engelska. Jag ger järnet.

Är frustrerad över min fysiska status. Har varit trött de senaste två dagarna trots försök till vila.
Hoppas på bättre tider.

Och så har solen sin gång. En timme förlorad.

26 mars

Araber

Min marockanske flat mate Zak har två vänner från Tunisien på besök. Två kvällar på rad har jag umgåtts med denna nordafrikanska trio. Vi har roligt tillsammans. De använder hela kryddhyllan när de lagar mat och de pratar i munnen på varandra. Jag gillar det.

Wallid heter den en tunisiern. Han pluggar till apotekare och är morgontrött. Wallid gillar hallonvodka, svenska tjejer och är icke-rökare.

Den andra tunisiern heter Amine. Precis som Wallid gillar Amine hallonvodka, men allra mest gillar han Swedish House Mafia. När han lyssnar på Axwells biffiga housekreationer blundar han och lutar huvudet bakåt för att sedan gunga det sida till sida.

Ikväll ska vi ut ännu en gång.

Look out!

25 mars

Fotografi

Det var i slutet mars. Jag satt för mig själv på uteservering i en smal gränd, inte alls långt ifrån Starometski Namesti. Solen såg mig, trots huskropparnas försök att skugga den lilla gränden.
Den milda väderleken tillät mig att sitta i kortärmat och tunna byxor. Det turkiska kaffet, med sin lätta och kryddiga karaktär, drack jag där medan turisterna lunkade förbi på gatan med sina gigantiska kameror och färgglada midjeväskor.

Vet inte varför jag satt där, och jag vet inte varför jag berättar om det. Istället för vykort kanske.

24 mars

Just nu

Tvättmaskinen snurrar och jag är på väg ut för att gå en sväng. Jag har min första midterm på måndag. Plugget väntar men jag behöver få lite frisk luft innan jag tar tag i det.

Är inte på något kreativt humör idag. Ordlös liksom...

Skriver imorgon istället. Gästade en annan blogg igår. Läs en intervju med mig här.. http://skyllintepahugo.blogg.se/

22 mars

Att språka som fan

Jag lever i ett kaosigt språklandskap. Just nu delar jag lägenhet med en fransman, en marockan och en spansk tjej. I min lägenhet språkas det spanska, franska och engelska hej vilt. Den smattrande franskan varvas med spanjorskans Sevilla-läspande. Alla talar spanska förutom jag.
Turligt nog talar de alla bra engelska.

Det är värre med grekerna.

En av mina närmsta vänner här i Prag, grekiskan Julia, pratar rätt taskig engelska. Vi pratar långsamt, gestikulerar och betonar. Det hela genererar i en hel del skratt.

"Faaaaanniiiii" säger hon och skrattar.

Mina kamrater i Prag tycker det är roligt när jag härmar de olika europeiska versionerna av engelska. De tycker jag är rolig och jag fortsätter. De tycker jag gör det bra och jag försöker göra det bättre.

Jag är som jag brukar vara. Smärtsamt inställsam till skratt.

Jag tror jag saknar standupen.

20 mars

Prague by night

Efter en långtråkig guidad tur i de judiska kvarteren tog jag intiativ till att riva ridån mellan de europeiska och amerikanska studenterna. Jag föreslog mina klasskamrater en kopp kaffe. Tre jänkare hängde med. Vi tog oss till en kaffebar i gamla stan. Där satt vi och drack kaffe och pratade skit om Florida.

Kaffe blev till öl. Öl blev till middag.

Efter ett att ha ätit på en småluffig resturang några kvarter ifrån bron tog vi oss till Andel. Jag introducerade de tre jänkarna för mina erasmusvänner. De skakade tass och sen va vi igång.
Det tog en stund innan vi hittade en bar som kunde ta in ett bullrigt gäng på 15 pers. Till slut fick vi tummen upp på ett ställe som var härligt sketchy. Vi satt utomhus och drack billig öl. Ljudnivån steg och en skönt mosig stämning började ta form. När vi var som bäst gick två tjeckiska tvillingar förbi. De hade hästsvans, skinnpaj och svärd hängandes på ryggen. (wtf?). Vi frågade vad de hade svärden till. We can show you, svarade dem nästan synkat.
De tjeckiska svärdtvillingarna drog sina vapen och började fäktas häfigt till publikens stora förtjusning.

Tiden rann iväg och nattens kyla började göra sig påmind. Så vi packade ihop oss och drog iväg till rockklubben Wagon efter en kort mellanlandning på KFC. Rockbareren Wagon var ett rökigt och stökigt hål i väggen. Jag headbangade i kapp med tjecker till Black Sabbath och drack pilsner med tyskar.

Det var en bra kväll.


Brothers in arms



Skenavrättning

Efter lite tjat fick jag hålla...

18 mars

Otrogna tjecker. Del 2

Jag var nog inte helt fel ute i mina betraktelser och analyser av de tjeckiska kulturklimatet. Den nästintill sjukliga besattheten av att belysa lössläpptheten i detta land når parodiska nivåer.
I inlägget med rubriken "Otrogna tjecker" så gav jag flera exempel på hur tjeckiska regissörer och författare skilldrat otrohet och allmän slampighet på ett sätt som blottade deras hyffsat pissiga kvinnosyn. Och eftersom jag gärna leker journalist på fritiden så kunde jag inte låta bli att intressera mig för detta kulturfenomen.

Oavsiktligt har jag under den senaste veckan stött på fler exempel som ligger i linje med det förra inlägget. Jag har börjat att läsa Milan Kunderas "The Unbearable lightness of being", romanen som han slog igenom med med dunder och brak 1984. Boken är en filosofisk kärlekssaga om paret Tomas och Tereza. Tomas har levt ett ungkarlsliv i nästan tio år när han träffar Tereza. De förälskar sig och börjar ägna sig åt tvåsamhet. Men Tomas har svårt att anpassa sig till detta monogama förhållande, smärtan efter sin tidigare skillsmässa är för stor och han saknar sitt ungkarlsliv. Detta leder till att han på sidan av inleder flera förhållanden med olika kvinnor. Tereza blir ledsen såklart men verkar inte palla att ta tag i Tomas runtknulleri.

Igår besökte jag ett tjeckiskt "movie seminar". Vi myspyste och tittade på Jiri Menzels film "Home sweet home". En komisk film om en liten landsort under glasnostperioden. I den lilla byn får du bekanta dig med en rad lustiga karaktärer. Självklart är två av de lustiga karaktärerna gifta på var sitt håll och självklart så ligger de med varann.

Så vad vill jag ha sagt. Jo, att min teori om att bilden av tjeckerna som ett notoriskt otroget folk var någon slags postkommunistisk grej (nu är vi fria, nu kör vi) sprack. Om vi skulle låta konstnärerna ha monopol på sanningen så verkar det inte bättre än att tjeckerna ligger oavsett tid och plats. Landsbygd - storstad, 80-tal - 90-tal, gifta - ogifta, män - kvinnor, ja ni fattar.

Nu släpper jag ämnet. Jag har grubblat färdigt. Jag fattar inte.

17 mars

Det finns en vardag söder om Berlin

Från måndag till onsdag varje vecka är det hardcoreplugg som gäller i Prag. Skola från morgon till kväll och readings for every lektion. Jag rör mig vant mellan fakulteterna och jag har ingen karta i bakfickan längre.

Vardagen gör sig påmind. Den växer någonstanns där inom en. Jag vet nu var de trevliga, de coola och var de rökfria kaffebarerna finns.

Idag är tillochmed himlen lite vardaglig. Gråsmutsig och ljus. Den har också vant sig kan jag tro.

Jag undrar hur ni har det där hemma. Saknar mycket och många av er.


Nu ska jag försöka kirra sommarjobb och sedan dra mig mot stan.


Ciao

16 mars

Skriver imorgon. Lider av huvudvärk och är för trött för att tänka.

Imorgon skriver jag världens kanske bästa inlägg.

14 mars

På med koftan

Sveriges kanske mest betydelsefulla kultursida, DN Kultur, har fått upp ögonen för Stand Up. På deras nätupplaga kan du nu få en historisk överblick över Stand Upens utveckling i staterna och dess spridning till Europa. Du kan också läsa en intervjuserie med de hetaste ungtupparna på den svenska standupscenen.

Stand Up Comedy har i Sverige tagit språnget från kulturens bortglömda pereferi till dess centrala mittpunkt. 1980-talets "harduhörtdenförut"-humor är ett minne blott. Standupscenen i Sverige idag är en ung ,fräsch och mångkulturell scen där utbudet är brett och djupt.

Men är kulturkoftan klädsam för Stand Upens bångstyriga uttrycksformer?

Ingen aning. I mina ögon är Ståuppkomik en underhållningsform som är utformat för den late pubbesökaren och utförd av den densamme. Vitsar och skämt, Betners semi-smarta samhällskritik inkluderad, är inget för kultureliten att dissekera.

Låt standupen vara smutsig och ointelligent.

Hälsningar den late pubbesökaren.

12 mars

Otrogna tjecker

Min konsumering av tjeckisk kultur har fått mig att förstå mycket av den centraleuropeiska mentaliteten. Humor, absurditet och svarta människoporträtt är ofta på menyn i det tjeckiska kulturlandskapet. En sak som slagit mig är är tjeckiska konstnärers vilja att ta upp problematiken kring äktenskapets heliga lagar. Otrohet verkar vara ett ämne som intresserar tjeckiska samtidsskilldrare. Och inte sällan blir kvinnorna porträtterade som "Eva-som-bet-i-äpplet". Det finns en bitter ton i den humoristiska bilden av kvinnan som en sexuell frigjord varelse. Otroheten är aldrig en kärleksakt eller en demonstration av lidelse och kåthet. Utan snarare en vardaglig skevhet som skapas ur ett tomrum, vilket kvinnan oftast gjort sig skyldig till att skapa.

Lite exempel.

Milan Kunderas roman "Ignorence" handlar om en kvinna som återvänder till ett Tjeckien fritt från Sovjet. Under sitt besök i hemlandet så upptäcker hon svårigheterna med att återvända. Vänner sviker och mammor trillskas. Bokens klimax nås när hon blir så frustrerad över sin situation att hon går i säng med den mystiska vetrinären Josef. Medan hon är otrogen mot sin svenske man Gustaf blir han åandrasidan förförd av kvinnans moder. Allt blir pannkaka och boken tar slut.

I Ivan Klimas novellsamling "My Merry Mornings" kan du finna en intressant berättelse betitlad "Tuesday Morning". Huvudkaraktären, en sympatisk författarsjäl, blir kontaktad av en gammal flamma som heter Mirek. Mirek har återvänt till Prag efter tjugo års exil av okänd orsak, men nu vill hon träffas.
Författaren stämmer möte med Mirek och de träffas i en skogsdunge. I skogsdungen vill Författaren snacka gamla minnen och ha trevligt, men Mirek vill mest bara ligga och efter lite tjat tackar han ja.

"Buttoners" är en fruktansvärt bra film. Filmen handlar om människors brister i stort och smått. Männens absurda brister är knasigt roliga. Till exempel är en av de manliga huvudkaraktärerna besatt av fejkmustascher. Men även i denna produktion ägnar sig karaktärerna åt att pissa på äktenskapets regelverk. Inte helt otippat är det främst de kvinnliga karaktärerna i filmen som har en vilja att pippa runt med såväl gifta som ogifta män.

Jag vet inte om det är jag som konsumerat fel eller om allt är en märklig slump. Tjeckien är likt Sverige ett land där religonen spelar relativt liten roll för den lilla människan. Så otrohetsskilldringarna har knappast något katolsk uppfostrande uppdrag.

Jag blir inte klok på detta.

10 mars

Vykort från en krympande stad

Jag hörde om den galna amerikanskan. Polisen grep kvinnan som kallar sig Jihad Jane, i misstanke om att hon planerade att mörda den svenska konstnären Lars Vilks.

Och jag hörde om Laila Bagges bröllop. Tydligen var det helsponsrat och tydligen kunde inte hela familjen Wahlgren komma.

Jag har läst om att Doggelito blev fälld i tingsrätten. Han såg ledsen ut och ångrar säkert bittert att han inte använde bilbälte den där snöiga januaridagen....

Annars då?

Prag krymper framför mina fötter. Gatorna är inte längre till för att gå vilse i. Jag tar mig fram och jag vet vart kaffet serveras. Staromestske Namesti är inte längre Old Town Square.
Jag nickar och ler åt somliga och jag räknar inte tunnelbanestationer längre. Staden öppnar dörrarna och Vltava ler med solen. Om du kom hit så skulle jag kunna leda dig, hand i hand, till Hanni Banni eller Coala bar. Där skulle vi sitta vid ett bord och jag skulle ge dig min kärleksförklaring till staden. Du skulle skratta åt mina historier och först då skulle jag kunna sakna mein Heimat. Sedan skulle vi dricka öl för cheesburgerpris och äta Dumplings.

Hälsa allt och alla.

Hälsningar K.
Prag, Praha och Prague.

Tyskar och sånt

Eftersom jag inte tyckte Munchen var en särskillt vacker stad (dock galet skön), så tänker jag lägga upp bilder på människor och annat.




öl och vitaminer


Zsolt till höger om Albert, våran roomie som var i Munchen för en Frimärksmässa.

vi såg tysk konst.. bra

trött tysk vänn

vi träffade ett tyskt kompisgäng som bildat sin egen Turbonegro-fanclub.

.... deras jeansjacka med tygmärke

3 mars

Inte som du tror

Det är så tyst. Jag kan höra cigaretten knastra vid mina läppar.
Det är så lugnt. Kylskåpet surrar svagt i bakgrunden.

Jag vet hur man väntar. Så hette Östersundsbandet Vapnets förska skiva.
Briljant.

Jag vet exakt vad de menar. Att vänta är ingen sysselsättning. Det är en känsla.
Lyssna på albumet och ni kommer att förstå. Både dem och mig.

I perioder har jag väntat. Som en orolig har jag låtit mig paralyseras i stunden. Låtit allting glida förbi. Om en vecka fyller jag 22 och jag är fortfarande ingens pojkvän, ingens närmsta. Många gånger har jag ställt mig vid sidan av vuxenvärlden. På tå har jag stått och kikat in men vägrat att ta steget. I perioder av väntan har jag kvävt det som jag sedan längtat efter.

Detta är inget nedstämt inlägg. Orden du läser är inte resterna av en stor blöt ångestklump som darrat i min hals.

Det enda jag vill säga är att Jag vet hur man väntar.

Random

Typ hela tiden...
Pluggar Bob Dylan

Varit i Terezin

Sovjetisk konst i Pilzen

Reklam i Pilsen

Utsikt från kyrktornet i Pilzen (pirr i magen)