Fotografi
Det var i slutet mars. Jag satt för mig själv på uteservering i en smal gränd, inte alls långt ifrån Starometski Namesti. Solen såg mig, trots huskropparnas försök att skugga den lilla gränden.
Den milda väderleken tillät mig att sitta i kortärmat och tunna byxor. Det turkiska kaffet, med sin lätta och kryddiga karaktär, drack jag där medan turisterna lunkade förbi på gatan med sina gigantiska kameror och färgglada midjeväskor.
Vet inte varför jag satt där, och jag vet inte varför jag berättar om det. Istället för vykort kanske.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det turkisk kaffet med sin lägga och kryddiga karaktär...mmmm :)
SvaraRaderaVa trevligt att jag kan stava så otroligt bra. Men men, bjuder på den då :P
SvaraRaderaSkriva är en konst du behärskar i alla fall...Det är ett som är säkert.
SvaraRadera