3 mars

Inte som du tror

Det är så tyst. Jag kan höra cigaretten knastra vid mina läppar.
Det är så lugnt. Kylskåpet surrar svagt i bakgrunden.

Jag vet hur man väntar. Så hette Östersundsbandet Vapnets förska skiva.
Briljant.

Jag vet exakt vad de menar. Att vänta är ingen sysselsättning. Det är en känsla.
Lyssna på albumet och ni kommer att förstå. Både dem och mig.

I perioder har jag väntat. Som en orolig har jag låtit mig paralyseras i stunden. Låtit allting glida förbi. Om en vecka fyller jag 22 och jag är fortfarande ingens pojkvän, ingens närmsta. Många gånger har jag ställt mig vid sidan av vuxenvärlden. På tå har jag stått och kikat in men vägrat att ta steget. I perioder av väntan har jag kvävt det som jag sedan längtat efter.

Detta är inget nedstämt inlägg. Orden du läser är inte resterna av en stor blöt ångestklump som darrat i min hals.

Det enda jag vill säga är att Jag vet hur man väntar.