30 jan

Det har varit en riktigt rung vecka. Så jag tänkte dela upp inlägget i två delar. Ett deppigt som jag kallar Birger. Jag ger inlägget namnet birger för jag tycker synd om alla som heter Birger.
Det vanliga inlägget kallar jag för Erik. För det är Sveries vanligaste namn.
Passande namn? japp okej

Birgerinlägget: Denna vecka har varit sjukt tung. Förkylning från tårna upp till hjässan och nästan alla delar av min kropp har plågats. Praktiken har varit så viktig att jag ändå gått dit och min fysiska hälsa har fått mitt utseende att bli mer och mer likt Christer Pettersson.

Men sjukdomen har inte varit det ända problem som försökt terrorisera mitt vakna jag.
Mitt sociala liv har varit obefintligt senaste veckan. Tre orsaker ligger bakom detta. Orsakerna följer som så. Min rumskompis har förälskat sej i TV:n, en annan kompis vägrar tala till mej och den sista orsaken är att hälften av ryds vettiga befolkning har varit i sälen.

Hur som, veckan är snart slut och vinden vänder.


Erikinlägget: Jag är avslöjad. De tog mej till sist. På bar gärning blev jag tagen när jag satt och latade mej på praktiken gömd i ett litet datorförråd. rebelliskt nog har jag lyckats smita undan några gånger i vecka innan för att softa i hemlighet. Men men det kunde ha varit värre vänner, jag hade tur i oturen.
konstpaus

Jag måste vara den töntigaste rebellen någonsin.
När jag blev påkommen av en lärare som jag låter vara anonym så satt jag för mej själv och läste ivrigt i Björn Kumms nya bok "Cheguevara".
Jag menar, om en riktigt manlig cool rebell hade skolkat från praktikuppgifter hade han säkert suttit limmad framför en slitztidning eller ett mini-nintendo.
Så cool är inte jag.
Ironiskt nog när jag beskriver mej själv som den töntigaste rebellen någonsin så läser jag just om världens mest kända revolutionärer Ernesto Guevara.

Han som hittade mej där i det dammiga datorförrådet blev som tur var inte arg.
Lyckligtvis var han en gammal rödvinsproggare och deklarerade stolt att Cheguevara och Castro var hans tonårsidoler samtidigt som han smetade ut det bredaste flinet någonsin. Skrattandes lämnade han mej där sittandes med Björn Kumms rätt pissiga Cheguevarabiografi.

Så kan det gå....

26 jan

Om du såg mej gå längs Ågatan upp mot Domkyrkan idag runt fyrasnåret och tyckte jag såg lustig ut så såg du antagligen rätt.
Ena mungipan drog sej upp mot öronsnibben. Anledning: Fick lön från posten idag, hade en sån där apbra dag på praktiken och mådde fysiskt allright.
Den andra mungipan låg nog mer rakt som ett streck. Anledning: Vet ej, helgen skumma händelser har fått mej på ett humör jag inte tidigare visste man kunde ha. Osäkerhet över vad som har hänt blandat med någon skum känsla av glädje snurrade runt i min mage.
Mixen resulterade nog i en hyffsat sjuk grimage. Den skumma känslan och det oidentifierade humöret kvarstår än men är under kontroll.

Så om du såg mej gå upp för Ågatan med ett funnylookinface så vet ni varför.

Hmm Aftonbladet varnar nu på nätupplagan för att SEX KAN ÖKA RISKEN ATT FÅ CANCER.
Fast som underrubrik så klargjordes det att det var männen som löpte störst risk för sjukdomar vid överdriven masturbation. Andas ut damer. Watch out guys.

Intressant att jag nyss läste en historiakurs på universitetet där vi glada studenter fick lära oss att det växande tidningsväsendet med Aftonbladet i spetsen var iSverige under 1800-talet en bidragande orsak till vårt fosterlands relativt snabba demokratisering.
Aftonbladet verkar ha gått ifrån att vara ett samhällsnyttig slagträ för demokratin till att ha tagit över Kyrkans roll som "Rädslospridare" och "ångesthetsare".

Okej, överseriösa blogginlägg ökar inte streetkrädden.

Ska gå en promenad med Bratbyxan nu.

Tchuss

25 jan

Vilken helg. Är redigt trött efter en mins sagt späckad helg med nästan enbart roliga timmen på schemat.
Senaste dygnet har varit helt galet. Jag skall summera den kort så får ni avgöra själva.
Lördag dag: Åt bruna bönor och bacon till både lunch och middag.
Läste i Marcus Birros skitbraiga textsamling "Du är Christer Pettersson också"
kväll: Bastade med en RIKTIG finne i nationskällaren. Enöga var också med.
Var på förfest nr1. mysig stämning med blandad musik.
förfest nr2. Nere i stan i en lägenhet storlek större. När vi anlände satt det fyra Takidakillar och drack Fernet i ett IKEA-helvete och såg ledsna ut. De satt kvar när vi drog.

Lördag natt: Först en sväng på NH och dansade tills jag inte orkade mer. Besökte BurgerKing för att sedan splitta en bula tillbaka till Ryd. Kunde inte motstå att besöka HG sista timmen innan stängning. Bra ös, bra människor.

Lördag Söndag sista delen. Klockan fem anlände jag tillbaka till borgen. Till min stora förvåning har min rumskompis bjudit upp till efterfest och det satt fyra svettiga studenter i vardagsrummet. Jag ville inte delta så jag somnade i min säng.

Ja, RocknRoll. Men jag mår faktiskt bra idag. Trots att vädret inte bjuder in till någon rehabpromenad som jag brukar digga när jag har varit i gasen. Linköpingshimlen är grå och ligger nästan som vt handduk precis ovanför höghustaken, redo att kväva den lyckligaste.

Men men jag är på g.

Precis som alla andra Svenskar som redan läst Milleniumtrilogin och liknande julkklappsböcker fick jag "Shantaram" av tomten. Denna bibelplusextramaterialtjocka-bok skriven av Gregory David Roberts ligger iof sej långt ner på min läslista just nu men anledningen till att jag tar upp den nu i denna blogg är för att man kan se en intervju med författaren på SVT-play. Kobra har gjort ett inslag om Bombays kulturliv och då är det självklart att denne föredetta knarklangare och vapensmugglare skulle få komma till tals. Hans bok utspelar sej nämligen i Bombays smutsigaste kvarter och baseras på hans verkliga upplevelser där borta i Indiens Trollhättan.
Intressant intervju med en intressant snubbe. Hoppas boken är likaså.

Tack för mej. Nya tag

22 jan

Ne Winnerbäck du har rätt. Gråa dagar skyndar aldrig på.
Har ingen inplanerad aktivitet idag och nu så här i halvtid kan jag konstatera att det står 0-0 mellan mej och nyttodjävulen. Jag har inte gett något och jag har inte heller fått någon inspiration.
Inte ens att läsa Kerouac känns lockande en sån här betonggrå dag i studentgetthot Ryd.

Just nu saknar jag en av mina gamla vänner hemma i Kengen. Chompen, han är fan bäst på att inte göra någonting. Bara sätta sej i min morsas rostiga Skoda Felicia, rulla ner till Lillsjöbadet och dela ett paket Corner. Stirra ut mot sjön och bara prata om det där man pratade om dagen innan och dagen innan det. Då är det föbjudet att prata framtid, utbildning och Hemköpspriser.
Sedan åka iväg med Skodan om man har tur nog att den startar och äta på Svea Pizzeria. My treat, eftersom han aldrig har cash. Men det är lika soft ändå. Det kanske inte låter särksilt spännande men det är en bra sysselsättning när man vill dra sig undan ifrån denna studentbubbla och dess människor. Kravlösheten i min vän Chompen diggar jag nästan lika mycket som jag diggar hans lojalitet och vänskap. Kanske en överdrift men vem kan motstå att vara vän med en ung man som minst hundra gånger per dag säger med släpande röst: "äh skiiitsamma".

Prestationsstaden Linköping med dess ybermedvetna studenter får mej ibland att vilja skita i allt. Sätta mej en dag som denna på bänken med gubbarna utanför Bolaget.
Dela ett ciggpaket med någon som heter Conny och bara stirra ut över trädgårdstorget. Tömma Sofiero på Sofiero och för en dag bara skita i om någon ser mej. Splitta en svarttaxi hem med någon hemlös för att sedan somna med kläderna på.

Men nu ska vi inte överdriva. Jag har ju ett liv att ta hand om. Har faktiskt en ansökan att fylla i. Och om allt går vägen så kommer jag lämna detta gamla folkhemsmuseum till land för en tid. Hur länge vet jag inte och när vet jag inte heller. Men spännande är det.

Måste också skriva att jag har fikat jättemycket på sistone.
Så ni vet.

Sayonara

Jabb Jabb Högerkrok

Ni läsare som inte är intresserade av att läsa om TV-spelsbråket som har snjunkit till Gazaremsanivå avråder jag att läsa detta inlägg. Jag kommer hädanefter fortsätta med mitt seriösa bloggande. Men en sak måste jag reda ut här och nu.

En kilometer ifrån mitt illa städade studentrum vet jag det nu sitter en hyffsat nöjd man i morgonrock framför sin lilla TV-apparat. Samtidigt som han tittar på Kenodragningen eller liknande sitter han säkert och putsar sina gamla Aquaplattor.
Anledningen till att han är så malligt nöjd är för att han knopat ihop ett tämligen elakt men välskrivet inlägg på sin blogg tillägnat ingen mindre än mej.

Lögn och förtal: Denne morgonrocksbeklädda man valde att producera ett inlägg som skulle bevisa att jag är en lögnare angående min objektiva beskrivning av mina TV-spelsvänner på denna blogg (17 jan).
Matheus som är mannen i fråga ansåg sig kränkt av min beskrivning eftersom han anser sig själv inte alls vara en mallig besserwisser i TV-spels sammanhang. Snyftandes skrev han detta inlägg och hävdade att jag inte har någon självdistans och att jag är en falsk opinionsbildare.

Samtidigt som han valde att skriva detta inlägg så råkade Matheus blotta gottepåsen för ännu en välriktad bloggspark. I det förvirrade inlägget angående mina påstådda lögner är det igentligen bara en massa jidder vad jag ordagrannt har skrivit och hur fel jag har om alla berörda personer.
Inte konstigt att han håller sig till att skriva om detta och min liknelser med Kirschteiger. För jag skulle också gärna undvika att beröra de faktiska resultaten under våra TV-spelskvällar om jag vore honom. I fredags gick jag nämligen obesegrad ut ur hans lägenhet med ett ganska brett flin medan han satt och spelade på den surstämda trumpeten.

Men men. Eftersom jag vet att den gode Matheus är en beläst pojke gällande den svenska litteraturkanonen så vet han vad jag menar om jag säger så här: Min TV-spelspersonlighet är som en blandning av Oskar i utvandrarna och Pippi Långstrump. Medan Matheus TV-spelspersonlighet ligger närmre blandningen av Söderbergs
Gregorius och Kommandoran i katthult.

Detta blir mina sista ord angående TV-spelskvällarna och dess aktörer. Ni som planerar att skaffa barn i framtiden kan ta detta som en varning. TV-spel tar fram det sämsta ur människor och kan få de bästa av vänner att gräva upp yxan.

Vips! Im gone

18 jan

Nu har bloggkändisarna krypit ner i skyttegravarna och laddat vapnen. Det förfäliga nöjesprogrammet Let`s Dance har urartat och ett bloggkrig har inletts med kroppsvikt som tema. Blondinbella VS "Hon den elaka Katrin på TV4". Carolina Gynning skulle tydligen också ha ett eller två fingrar med i spelet.

En oroande utveckling med tanke på hur TV4 redan innan har producerat TV-program som mer eller mindre liknar freakshows ochsom är upplagda för idiotidebatt.
Men vem intresserar sig? Jag? Faktiskt inte.
Det som intresserar mig är hur sådana här produktioner med dess konsekvenser påverkar de som patetiskt nog spenderar sin fritid framför "Bonde söker fru" eller liknande program.

Herre min jöns.

Jag kanske är lite sent ute med att såga dokusåpor och kändistävlarprogram. Men jag tycker det är intressant att till och med i denna TV-soppa kan man hitta genrens Royce Rolls och Japanska rishögar.

SVT var inte sena med att snickra ihop ett program där de lite finare kändisarna skulle kunna frossa i varandras framgång och glans. Jag tänker självklart på "stjärnorna på slottet" som jag råkade snubbla över en trist jullovsdag.
Att se erkända svenska stjärnor dricka fint, diskutera livets mening och ibland tjaffsa med varandra kan ses som både underhållande och tragiskt.
I det avsnitt jag fick möjligheten att vila ögonen på flippade den redan urflippade författarkomikern Jonas Gardell ut och ställde till med scener i Farmenklass.
Vem behöver nakenJanne, Meral och RobinssonRobban när man bara kan slänga in lite folkkära kändisar i ett slott med obegränsad finsprit?
Inte ens en hetsande programledare ala Aschberg behövs för att skaka fram skandaler.

Men men, inte ska man behöva peta mer i den där brasan.
Kerouac har inte riktigt fått den tid han kräver.

Back to the cave

17 jan

Vilken dag vilken morgon vilken timma.

Jag ska berätta en sak om mej själv. Det är kopplat till mitt inlägg jag producerade igår.
Det är nämligen så att när jag inte läser böcker, springer efter damer på krogen eller hänger med albaner. Så brukar jag ägna en kväll då och då till att spela TV-spel med andra likasinnade pojkar. Det brukar innebära: Chillinötter, folköl, massa bråk och en och annan skröna.
Det är nästan endast vid dessa tillfällen jag lever ut min maskulinitet till fullo. Kalla oss nördar men detta TV-spelande har blivit som en tillflykt från flickvänner, skola och i mitt fall Amerikanska författare.

Det är alltid samma grabbar som spelar och igår var det andra kvällen i rad som det bjöds upp till en runda. Det ballade ur i vanlig ordning. Men jag hade sjukt bra flow och slutade obesegrad i hockey och fick rätt bra resultat i fightingspelet Dead or Alive 3.
Oj va han skryter tänker ni? Lugn. Det är nämligen så att dessa pojkar jag spelar med liknar mer djur än människor vid dessa TV-spels kvällar. Äta eller ätas. Och jag är inte sämre.

För att ni ska få en bättre bild av detta fenomen kring unga män och TV-spelskvällar så tänkte jag presentera mina medspelare tillika motspelare. Varsågoda.

Matheus: Efter år av träning har denna musiknörd blivit en komplett spelare med bra känsla för idrottsspel. Hans svaghet är helt klart att han kan bli oförskämt mallig och "besserwissig" när man spelar spel han är duktig i. Misstänker också starkt att han inte är helt ärlig alltid. Han vet om en hel del funktioner och knappkombinationer som han inte delar med sig till resten. Solidariskt?

Perra: En oslipad diamant. Råtalang i Zlatanklass och är skicklig i de flesta spelen. Men han saknar helt klart den viktiga vinnarskallen för att bli en toppspelare av rang. Ödmjuk är hans mellannamn men få kan mäta sig emot honom när man kommer till mario-tennis. Lite trögtummad kanske?

Enöga: En kaxig TV-spelare med en ohyffsad attityd och en skam för sporten. Dålig förlorare och en ännu sämre vinnare. Hans kvaliteter är väl varierade men hans vassaste vapen är nog ändå hans psykningar (sportsligt). Han är i och för sej ganska bra på att äta chilinötter och dricka öl. Han är också rätt okej i tennis. Bor i ett luftslott?

Dr W: Den annars rätt stormande människan har antagit en ganska anonym TV-spelsprofil och är ganska tillbakadragen (speciellt när man spelar NHL och Golf). Är rätt talangful men jag tror inte han är mogen att ta steget ut och bli en fullfjädrad spelare. Ibland får jag en oroande känsla av att han itne bryr sig om vem som vinner. Ändring på det så kanske vi har en rising star?

Kinaski (jag): Har på senaste tiden dominerat i både spel av våldsam art och i idrottsspel. Är ett mirakel barn i Halo2 och en taktiskt smart golfspelare. Har en otrolig stamina och besitter stora kunskaper i Hockeyns speluppbyggnad. Är en striker beväpnad med ett nästan obehagligt lugn som får honom att aldrig ge upp. Han är som en blandning av Kirschsteiger, Berghagen och Zlatan. Ödmjuk, folklig och talangfull. Har solen fläckar?


Nog om det. Måste ha varit ett tråkigt inlägg och läsa om man inte är intresserad av TV-spel och manskultur. Ska sova lite nu.
Hej

P.S Känner på mej att detta inlägg kommer väcka en del kritiska röster till liv. Ni kan väl kolla in matheus eventuella reaktioner på hans blogg lovesavestheday.blogg.se (som för övrigt är väldigt välskriven)

16

Jaaaa Bono är störste mannen i världen, vi borde alla tillbe honom och kasta rosor där han går!

Den känslan är nog meningen man ska få när man läser boken "samtal med bono".
Fick denna 300-sidors bok som baseras på samtal med denne kortväxte irlänska popgeni.
Jag lyckades inte ta till mig varken känslan eller boken. Bono talar iof sig utlämnande om många intressanta saker och händelser där han har varit inblandad. Men boken blir bara tråkigare och tråkigare ju längre man läser den och ju mer man försöker älska den.

Till det viktiga. Efter en lång och hård "arbetsdag" gick jag över till en kompis igår där jag hade hört att det vankades TV-spels kväll och det brukar innebära chillinötskoma och folkölsmage.
Så jag kunde inte banga. Det blev hetsigt som vanligt när min enögde vän hävdade att han var bättre än mej i NHL och bråket var igång. Efter lovord på bådas sida om att den andre skulle få stryk så var 2 mot 2-matchen igång. Generös som jag är fick min motståndare välja medspelare först, och han tog självklart mannen med brillorna som spelat NHL längre än jag varit läsknunnig medan jag då fick spela med en blytummad smålänning.
Jag menar, vilka tror ni vann? Dom såklart.
Men jag piskade alla sen i Halo2 ändå inklusive NHL-hetsaren och min obestridde TV-spelsfiende Enöga.

Var tvungen att få ur mejj det dära.
Ikväll ska jag dricka öl, och imorgon ska jag sova ut. Oh! imrogon ska jag också fortsätta läsa Kerouacs "on the road". Tråkigare helg kan man ha!

piz

13 jan

Jag är riktigt nöjd med att mitt engagemang har väckts till liv igen. Det var länge sen jag var så busy och tidspressad som jag är nu.
Konstigt nog är jag helt okej med det och låter tiden rulla på med jag som man säger "tar tag i saker". Ja, och sen efter ett tag kanske man kan luta sig tillbaka och bara finnas till en kvart.

Sen jag flyttade till Linköping har mitt liv fått en mer och mer tillbakalutad karaktär. Back in da days jobbade jag tjugofyrasju med skola, arbete och helgsnöjen. Medan jag nu i över ett år nöjt mej med helgsnöjen och en utbildning lika krävande som tumbrottning. Men nu......
Helt enkelt blåser det nya vindar mot denna tröga väderkvarn.

En sak jag inte orkar engagera mej i och heller knappt kommentera i denna blogg är debatten kring Liza Marklunds böcker Gömda och Asyl.
Läste att hon hade bett om ursäkt om hennes läsare hade råkat tolka det som om allt i boken var sant bara för att det står "en sann historia från Sverige" på bokens framsida.
Hon ber inte bara om ursäkt till sina läsare, hon dumförklarar dem också. Stort.

Hur som, hon kanske förtjänar kritik och hon har säkert tjänat en rejäl hacka på överdrifterna och de eventuella lögnerna. Men jag tycker Gömda var en rätt trist bok och jag har aldrig gillat Marklunds författarskap. Jag gav henne en till chans för några år sen när jag började läsa Sprängaren men den var om möjligt ännu tråkigare och fick mej somna snabbare än finska kanalens dramasatsningar.

Oj, ordspyor över Sveriges deckardrottning som langar ut kioskvältare oftare än jag tvättar händerna. Måste lugna ner mej lite.
Bob H, vart la jag dej.

12 jan

Besökte Stockholm för att spendera nästan exakt 24 timmar. Men en hel del blev uträttat.
En hel femtioårsfest hanns med till min far och hans bästa väns ära. Jag hade äran att få agera
toastmaster vilket var riktigt roligt. En lyckad fest med många skratt och öppen bar.
Många skratt och öppenbar? Ja ni fattar poängen. Jag skulle inte vilja påstå att det var ålandsfärjavarning på alkoholkonsumtionen men det spottades däremot inte i glasen.
En riktigt rolig fest helt enkelt.

Har levt lite jetsetliv på sistone. Dock pratar vi inte om några jumbojetts över atlanten utan om regionaltåget mellan Linköping och Stockholm. Men jag är ändå lite sliten och skulle må bra av en veckas "barastannahemmaglopåtv"- vecka. Fast jag tvivlar.

Idag upplevde jag något väldigt trevligt. Allt startade med att jag fick en två timmar lång lunch att spendera på valfritt sätt. Inte helt otippat hade jag svårt att underhålla mig i Linköpings city under dessa drygt 130 minuter så jag tog min långa ben (tro mej jag är lång) och siktade mot Akademibokhadeln. Trist stäming som vanligt därinne och efter en snabbcheck av det nysläppta hittade jag en bok av Bob Hansson. Jag betalade 59 spänn för den (nästan 1spänn per sida). Och tog mig till ett närbeläget cafe.

Har aldrig läst något av Bob Hansson och jag hade fått för mej att han var en riktigt flummig man i 90-talsbakåtdraget hår och mindre klädsam ansiktsbehåring. Men frisyren och flummigheten kunde jag inte finna i den magnifika lilla bok som var fylld med intelligenta texter, dikter och ord. Rasten flög iväg och det är helt klart inte sista gången jag läser den mannen.
Texten/dikten Flaggdagen var en riktig höjdare. En försoning med Sverige som han menar är en svåråtkomlig vän utan vilja för att kramas med de som vill och gjort sig förtjänta av det.

Anyway brodhas n sistahs. Tvätten är snart klar och en kyckling ligger väntandes i köket.
Arrividärchi

9 jan

Blev väldigt glad idag när jag såg att jag har fått kommentarer skrivna på min blogg.
Det får väl alla tänker ni? Ja men det värmde lite. Som om bloggen faktiskt läses av människor som bemödar sig att ägna ett par minuter åt att inte bara skumma igenom vad man skrivit.
Oroa er inte, storhetsvansinnet är under kontroll.

Apropå storhetsvansinne mina vänner! Läste en sån där härligt bajsnödigt krystad intervju med popmonstret Kleerup efter hans kaosartade kväll på grammisgalan. Han fick tydligen utsättas för ett pissprov mitt under galan (all pr är bra pr?) och blev upprörd som bara en sann kändisstjärna kan bli och nu funderar han på att flytta från Sverige.
Dagen efter i Expressens intervju frågade de honom om hans inställning till droger, och då svarade han med ett John Lennon citat: Vad som än tar dig genom natten, det är okej, det är okej.

Det är okej? Han är en jävel på att göra popmusik och dejta skåneblondiner, men att dryga sig framför pressen och citera Lennon som svar på frågor om hans rocknroll-liv gör mig en smula upprörd. Fast inte på något kändissätt med expressenintervjuer som resultat.
Utan mer på "Svensson-som-fick-hårstrå-i-maten"sättet. Men det går över.

Intervjun är publicerad på expressens nöjessida och där hittade jag en annan mer häpnadsväckande nyhet som behandlade Hasse Aros största skräck inför hans deltagade i Let`s Dance. Skräcken bestod i att dansa inför människor...... Jahapp

Jag älskar kändisar

8 jan

Idag är det en sån där viktig dag. Halva är avklarad. Skrev nyss min tenta och det känns hyffsat bra. Hade för första gången lite nervositet i kroppen när jag gick in i tentasalen.
Jag måste bara kommentera en sak som nog alla studenter med bloggar har gjort.
Tentatanter. Vilket släkte. Hon som idag höll i instruktionerna för hur den anonyma tentan skulle genomföras var hämtad från en annan tid. När min blick mötte hennes visste jag inte om hon ville äta upp mig eller bara mörda mig. Håret var samlat i en sån där härlig pingskyrkoknut ala tjugotal och hon talade med en röst som osade gammal sträng folkskola.
Det enda som avslöjade henne för att på något sätt komma från denna tid var det alldeles för röda läppstiftet. Hennes barska mottagning gjorde mig inte liksom mindre nervös inför denna monstertenta.

Klockan ett ska jag ha ett möte med min studievägledare som kan resultera i att jag lämnar detta kyliga nordpolsland i ett halvår.
Det äventyret skulle isåfall dröja ett år, men skulle vara skönt om allt blev bestämt.

Min litterära vänskap med Kerouac har fått ligga på is under den senaste tidens hektiska studier, men jag lovar att komma med en fullständig rapport om ett litet tag.

Det verkar som om Libanon har börjat hjälpa sina Gazavänner där långt borta i mellanöstern. Israel kanske riskerar ett tvåfrontskrig och nu kanske hela arabvärlden sammansluter sig mot detta militäristiska land som allt för länge suttit i USA:s varma knä.
Krig är inget jag förespråkar på något sätt. Men någonstans där inom mig får jag en föbjuden känsla av förståelse när arabvärldens aggressioner riktar sig mot Israel och dess vän USA.

6 jan

Likt en livstidsdömd som ser ut genom ett fönster läser jag Kerouacs "On the road". Jag menar, jag ser bilder och upplever något jag aldrig kommer få ta del av. Som att lifta genom efterkrigstidens USA och bli lyrisk av för mig triviala saker som cocacola och jazzmusik. Det känns avlägset men lockande. Fången lär känna samma sak när han ser ut från sitt fönster.
Trots att ens eget liv känns rätt stillastående när man läser om Sal`s äventyr i amerikanska västern,är jag väldigt nöjd med julklappen från min mamma. För alla som vill läsa om realistiska ungkarlsäventyr i vår vän USA:s 40-tal, bör absolut läsa "On the road".

Prettovarningslampan lyser.

Tillbaka till verkligheten.
Tentapluggar som jag bör, dricker mer kaffe än jag borde och har nu idag erkänt mitt youtubemissbruk för mig själv. Ett första steg i rätt riktning.
Är rädd för internet och dess påverkan på mig. Jag som knappt visste hur man skickade ett mail för ett år sedan, sitter nu och kommenterar bilder på Facebook.
Gillade mitt gamla jag på något sätt. Men ingen fara.
Jag tillåter mig vara progressiv och jag ska inte bli en bakåtsträvare.
Tvärtom jag kanske borde hitta på något ännu mer revolutionerande än internet och dess beroendeframkallande communitys. Får bli senare i så fall. Tenta på torsdag juh.

Peace

5 jan

Lämnar Stockholms bakgårdar idag. Det känns som en bra dag att återvända till Linköping. Påmindes idag om vilken tragik som existerar här men inte på Östgötaslätten. Blev utlånad som brevbärare i Bro. Ni som besökt Bro eller olyckligtvis kommer därifrån vet vad jag syftar på. Jag lämnar er andra till era fantasier om hur en ö av slitna bostäder på en åker ser ut.
Men Ryd känns plötsligt inte alls särskillt skrämmande att åka tillbaka till. Koffeinhöga studenter med oroande alkholvanor känns just nu som en grupp jag lätt kan omfamna. Så här efter tre veckor i Upplands-Bro

Here Comes The Sun, dududu-duu

Beatles kan få mig på humör igen. Känner mig alltid lite löjlig när jag lyssnar på musik som gjordes långt innan jag föddes. Jag får en känsla av att någon äldre tittar på mig och tänker: Vad vet han om Beatles. Han är ju mer BackstreetBoys-generationen. Håll dej till det.

Whatever, Beatles får mej på bra humör. Trotsar spökena idag.

För att återerövra min ungdomliga image ska jag gå emot mina principer och lämna ut två väl genomtänkta musiktips.
The Subways - I want to hear what you got to say (Härlig amerikansk ungdomlig rockpop, Sångaren låter som Nicola Sarcevic i Millencollin)
John Frusciante - The past recedes (Gitarristen i Red Hot är bättre Solo. Ungdomlig depprock att ha rutig flanellskjorta till)

Sådär, ingen Beatles där inte. Im Young again!

4 jan

"Om natten i chile" blev en kort men intressant läsning. Roberto Bolano var en trevlig bekantskap. Kan vara Robertos sydamerikanska härkomst som får mig att se likheter med Cohelos sätt att skriva. Men poetiskt var det och precis som senast lästa Cormac McCarthy skriver Roberto om hur människor kan agera ont respektive gott. I detta fall skilldrades det passiva onda. Chiles intellektuella stod passivt tysta när Pinochett tog över makten. Boken är en biktning från en av dessa, en berättelse från dödsbädden. Stark men inte helt lättläst blir mitt korta omdöme.

Har läst idag, åt, läste igen och sedan hälsade jag på min morfar. Den mannen sköt sin första älg när han var tretton. Jag tror jag fortfarande lekte med lego när jag var lika gammal.
Times they are a changing. Yes Box. Nej jag menar Yes Bob.

Gaza har invaderats på marknivå nu av militärmakten Israel. Våldet tar aldrig slut där borta. De tröttnat aldrig. Israel har lärt sig av USA. Starta ett krig innan ett parlamentsval. Inget folk byter regering i tider av krig. Kanske därför krig fortfarande är på modet.

Ska åka hem imorgon. Direkt efter jobbet. Längtar inte, vem längtar till att åka 20 mil för att skriva en 11 poängstenta. Vem längtar till östgötaslätten när Stockholms vinterstad visat sig till sist. Linköping kanske också klär sig i vitt.
Återstår att se.

3 jan

Det är en sån dag idag. Känner mig inte revolutionistisk idag. Inte kreativ heller.
Den här dagen har behandlat mig styvmoderligt. Kanske borde ta mej ut en sväng?

Min vän T bjöd på krokodilöl och Tupac igår. Dålig öl, bra musik.
Var på Limerick sen. En trubadur spelade. Han sjöng bra, och länge.


Cormac du skriver förbannat bra. Lite missnöjd med slutet bara. Jag menar jag hade hoppats på ett lyckligt slut. Anyway, "vägen" var en fin bok. Baksidetexten ljög inte. "Det värsta och det bästa som människan kan åstadkomma genomströmmar detta mörka, intagande mästerverk".

Helt otippat fick jag en sen julklapp av en av mina fastrar. Roberto Bolanos "Om natten i Chile".
Skall tydligen ha varit av Latinamerikas mest betydande författare. Jag blev uppriktigt glad. Den fuskade sig in högt på läslistan och nu är Roberto min vän ett par dagar framöver.
Återkommer mer om den boken när jag öppnat den.

DN bjöd idag på en intervju med den brittiske rapparen Professor Green. Politikerna i England menar att hans musik har en koppling till att knivmördandet i England har ökat. Han svarade med att våldet påverkade hans musik och inte tvärtom. Han verkade i alla fall vara en trevlig prick så jag kollande in hans musik. Den var ungefär lika intressant som filmjölk.
Okey, vet inte vad jag ville ha sagt. Enöff about that.

Skriver imorgon istället

2 jan

Nyårsafton: Raketen flög och den landade. Jag vaknade i en väldigt liten lägenhet i Hässelby. Men det var trevliga människor där. Vi såg på Vänner säsong 5-7 i flera timmar. Det var min första dag på det nya året.

Inget magiskt hände när 08 lämnade över pinnen till 09. Jobbade på posten idag, åt knäckebröd till frukost och lyssnar på Neil youngs "on the way home"(Live at massey hall).
Jag vill ändå påpeka att jag tror detta år kommer bli bättre än förra. Har tusen anledningar till att tro det, och jag tänker inte låta mig klyvas. Styr skutan mot det ljuva livet om jag får uttrycka mig poetiskt.

Kalla mig lillgammal, men jag sitter just nu och funderar på finanskrisen. Den syns allra mest hos dem som minst vill se den. Analytikerna, experterna och finansiärerna är kvar. De som tjänade klent igår i fabrikerna är arbetslösa idag.
De rika verkar kunna klara sig. Kurt Cobains sönderslagna gitarr såldes för 750.000 kronor igår på aktion. Någon hade pengar i alla fall.
SJälv har jag inga lösningar eller nya infallsvinklar. Bara rapporterar vad jag ser.
De pratar om varsel, de pratar om kris, de pratar om lågkonjunktur.
Allt låter passerbart och överkomligt. De som får sota för det är det inte många som skänker en tanke till. Kanske inte ens jag.
Regleringar och lagar kan aldrig stoppa människans girighet och vinstintresse.
Det måste bli på modet att dra verkställande direktörer i örat. Det måste bli en allmän sanning att bonusar och miljöfiffel är så 2008.
Word up Gore.

Nog om det, vill inte tråka ut mina sista överlevande läsare. Det är en tvådagars ledighet som stundar. För min egen del ska jag plugga och dricka kaffe. Två svurna blodsbröder. Kaffe och böcker.