22 jan

Ne Winnerbäck du har rätt. Gråa dagar skyndar aldrig på.
Har ingen inplanerad aktivitet idag och nu så här i halvtid kan jag konstatera att det står 0-0 mellan mej och nyttodjävulen. Jag har inte gett något och jag har inte heller fått någon inspiration.
Inte ens att läsa Kerouac känns lockande en sån här betonggrå dag i studentgetthot Ryd.

Just nu saknar jag en av mina gamla vänner hemma i Kengen. Chompen, han är fan bäst på att inte göra någonting. Bara sätta sej i min morsas rostiga Skoda Felicia, rulla ner till Lillsjöbadet och dela ett paket Corner. Stirra ut mot sjön och bara prata om det där man pratade om dagen innan och dagen innan det. Då är det föbjudet att prata framtid, utbildning och Hemköpspriser.
Sedan åka iväg med Skodan om man har tur nog att den startar och äta på Svea Pizzeria. My treat, eftersom han aldrig har cash. Men det är lika soft ändå. Det kanske inte låter särksilt spännande men det är en bra sysselsättning när man vill dra sig undan ifrån denna studentbubbla och dess människor. Kravlösheten i min vän Chompen diggar jag nästan lika mycket som jag diggar hans lojalitet och vänskap. Kanske en överdrift men vem kan motstå att vara vän med en ung man som minst hundra gånger per dag säger med släpande röst: "äh skiiitsamma".

Prestationsstaden Linköping med dess ybermedvetna studenter får mej ibland att vilja skita i allt. Sätta mej en dag som denna på bänken med gubbarna utanför Bolaget.
Dela ett ciggpaket med någon som heter Conny och bara stirra ut över trädgårdstorget. Tömma Sofiero på Sofiero och för en dag bara skita i om någon ser mej. Splitta en svarttaxi hem med någon hemlös för att sedan somna med kläderna på.

Men nu ska vi inte överdriva. Jag har ju ett liv att ta hand om. Har faktiskt en ansökan att fylla i. Och om allt går vägen så kommer jag lämna detta gamla folkhemsmuseum till land för en tid. Hur länge vet jag inte och när vet jag inte heller. Men spännande är det.

Måste också skriva att jag har fikat jättemycket på sistone.
Så ni vet.

Sayonara