13 jan

Jag är riktigt nöjd med att mitt engagemang har väckts till liv igen. Det var länge sen jag var så busy och tidspressad som jag är nu.
Konstigt nog är jag helt okej med det och låter tiden rulla på med jag som man säger "tar tag i saker". Ja, och sen efter ett tag kanske man kan luta sig tillbaka och bara finnas till en kvart.

Sen jag flyttade till Linköping har mitt liv fått en mer och mer tillbakalutad karaktär. Back in da days jobbade jag tjugofyrasju med skola, arbete och helgsnöjen. Medan jag nu i över ett år nöjt mej med helgsnöjen och en utbildning lika krävande som tumbrottning. Men nu......
Helt enkelt blåser det nya vindar mot denna tröga väderkvarn.

En sak jag inte orkar engagera mej i och heller knappt kommentera i denna blogg är debatten kring Liza Marklunds böcker Gömda och Asyl.
Läste att hon hade bett om ursäkt om hennes läsare hade råkat tolka det som om allt i boken var sant bara för att det står "en sann historia från Sverige" på bokens framsida.
Hon ber inte bara om ursäkt till sina läsare, hon dumförklarar dem också. Stort.

Hur som, hon kanske förtjänar kritik och hon har säkert tjänat en rejäl hacka på överdrifterna och de eventuella lögnerna. Men jag tycker Gömda var en rätt trist bok och jag har aldrig gillat Marklunds författarskap. Jag gav henne en till chans för några år sen när jag började läsa Sprängaren men den var om möjligt ännu tråkigare och fick mej somna snabbare än finska kanalens dramasatsningar.

Oj, ordspyor över Sveriges deckardrottning som langar ut kioskvältare oftare än jag tvättar händerna. Måste lugna ner mej lite.
Bob H, vart la jag dej.