6 jan

Likt en livstidsdömd som ser ut genom ett fönster läser jag Kerouacs "On the road". Jag menar, jag ser bilder och upplever något jag aldrig kommer få ta del av. Som att lifta genom efterkrigstidens USA och bli lyrisk av för mig triviala saker som cocacola och jazzmusik. Det känns avlägset men lockande. Fången lär känna samma sak när han ser ut från sitt fönster.
Trots att ens eget liv känns rätt stillastående när man läser om Sal`s äventyr i amerikanska västern,är jag väldigt nöjd med julklappen från min mamma. För alla som vill läsa om realistiska ungkarlsäventyr i vår vän USA:s 40-tal, bör absolut läsa "On the road".

Prettovarningslampan lyser.

Tillbaka till verkligheten.
Tentapluggar som jag bör, dricker mer kaffe än jag borde och har nu idag erkänt mitt youtubemissbruk för mig själv. Ett första steg i rätt riktning.
Är rädd för internet och dess påverkan på mig. Jag som knappt visste hur man skickade ett mail för ett år sedan, sitter nu och kommenterar bilder på Facebook.
Gillade mitt gamla jag på något sätt. Men ingen fara.
Jag tillåter mig vara progressiv och jag ska inte bli en bakåtsträvare.
Tvärtom jag kanske borde hitta på något ännu mer revolutionerande än internet och dess beroendeframkallande communitys. Får bli senare i så fall. Tenta på torsdag juh.

Peace