5 jan

Lämnar Stockholms bakgårdar idag. Det känns som en bra dag att återvända till Linköping. Påmindes idag om vilken tragik som existerar här men inte på Östgötaslätten. Blev utlånad som brevbärare i Bro. Ni som besökt Bro eller olyckligtvis kommer därifrån vet vad jag syftar på. Jag lämnar er andra till era fantasier om hur en ö av slitna bostäder på en åker ser ut.
Men Ryd känns plötsligt inte alls särskillt skrämmande att åka tillbaka till. Koffeinhöga studenter med oroande alkholvanor känns just nu som en grupp jag lätt kan omfamna. Så här efter tre veckor i Upplands-Bro

Here Comes The Sun, dududu-duu

Beatles kan få mig på humör igen. Känner mig alltid lite löjlig när jag lyssnar på musik som gjordes långt innan jag föddes. Jag får en känsla av att någon äldre tittar på mig och tänker: Vad vet han om Beatles. Han är ju mer BackstreetBoys-generationen. Håll dej till det.

Whatever, Beatles får mej på bra humör. Trotsar spökena idag.

För att återerövra min ungdomliga image ska jag gå emot mina principer och lämna ut två väl genomtänkta musiktips.
The Subways - I want to hear what you got to say (Härlig amerikansk ungdomlig rockpop, Sångaren låter som Nicola Sarcevic i Millencollin)
John Frusciante - The past recedes (Gitarristen i Red Hot är bättre Solo. Ungdomlig depprock att ha rutig flanellskjorta till)

Sådär, ingen Beatles där inte. Im Young again!