torsdag 30 december 2010

30 december

Jag måste...

Hela världen har rätt ibland. Jag gillar att gå emot strömmar av åsikter och allmänt tyckande, men denna gång måste jag buga med resten. Karl Ove Knausgårds Min kamp är briljant! Jag har i tre dagar svullat i mig denna blytunga, ja vad är det? Fadersskilldring, självbiografi, roman whatever.. Den är skarp och tung. Skrämmande och rolig. Svepande och detaljerad. Kritikerna och försäljningsstatistiken har aldrig haft så rätt!

Okej..

Nyår

Jag har aldrig varit någon duktig nyårsfirare. Det brukar oftast sluta med ångestmacka till frukost i något kyffe beläget i Stockholms norra förorter. Jag tror jag är inkompetent när det gäller att bygga upp den där hej-dundrans-stämningen. Därför har jag i år valt att tona ned betydelsen av 2011 års födelse. Jag och ett par kompisar ska förutsättningslöst öla i min morsas lägenhet ett tag för att sedan hälsa på en tillställning i sumpan. Vi håller oss på mattan.

måndag 27 december 2010

27 december

Måndag

Tackade precis ja till att göra standup den tredje februari på en ny klubb i Linköping. Det ska bli kul, men just nu känner jag mig lite för-stressad inför våren. Jag ser hur arbete tornar upp sig. Det kommer bli stormigt. Men jag vet att det är då jag trivs bäst. När vila och ro är välförtjända ting.

Segt att jobba på posten, segt att klaga på sitt jobb, segt att försöka vara tyst om det.

Att leva längst ute på fingertoppen av handen, det är vad jag vill.

söndag 26 december 2010

26 december

En annan annandag

Enligt traditionen så träffas faderns släkt på Kungsholmen varje annandag jul. I år står kalaset uppdukat i söderort, närmare bestämt Blåsut.
Jag är peppad till max, för jag ska få träffa min gudson Vincent. Han är nu drygt sex månader och kanske något av det sötaste på vår planet.

I övrigt är jag förvirrad. Jag läser ett av hennes meddelanden fyrtioelva gånger, men kan inte bestämma mig för om det är jag som inbillar mig, eller om allt bara verkligen sker. Söndag, hej.

onsdag 22 december 2010

22 december

Pretentiöst, men sant

Vad jag önskar mig i julklapp?

En läsvärd bok, en tandborste, nya lakan, men mest av allt tid.

Tid att vara ledig.
Tid att slösa bort.
Tid att tillbringa och använda.

Mycket tid går åt annat nu.

Jag är i huvudstaden över "jullovet". Men jag har inte sett en gata värd namnet än. Istället jobbar jag ute i orten. På posten. Bukowski jobbade länge som brevbärare.
Det känns i dess kyliga decemberdagar som att posten förbrödrar oss.

tisdag 21 december 2010

21

Stockholm

Tillbaka i staden Stockholm, tillbaka på Kungsholmen. Skulle gärna njuta mer. Slösar all tid på posten, då jag är i fett behov av cash. Julen ligger på lur.

Jag skulle gärna skriva någonting underbart, någonting intressant. Men nu är jag för trött och för sliten. Imorgon, då jävlar..

fredag 17 december 2010

17 december

På krogen

K = Jag
M= Tjej

Tio minuter in i ett samtal om moderat jämställdhetspolitik

K: Så du winar om sjuksköterkselöner eftersom du kallar dig feminist, samtidigt tycker du att Nyamko Sabuni gör ett bra jobb? Jag tycker hon är en skam.

M: Nyamko Sabuni är faktiskt en stark kvinna, en stark individ.

K: So what

M: Hon är ju den första negerkvinnan i regeringen någonsin!

K: Ursäkta, vad sa du?

M: Ja, hon är ju den första negern som blivit minister, och så är hon kvinna på det.

K: Oj, att du använder det gamla skällsordet, är du en sån som kallar chokladboll för negerboll och cykelhandlarn i ryd för cyckelturken?

M: hehe nej

godnatttackförkaffethejdå

Kort reflektion. Ett bakverk hade hon inte mage att kränka med det det rasistiska benämningen Neger, men en levande människa gick tydligen bra att beskriva utifrån dess gamla "lexikala" betydelse. Skrämmande.

tisdag 14 december 2010

måndag 13 december 2010

13 december

Siiiiiiiling thöö diiiil

Knyter ihop lite löst hängande trådar.
Terminens sista tenta är gjord, har inte några vik-timmar att planera och Muttos kortfilm är färdiginspelad. Allt börjar falla på plats inför den kommande ledigheten.
Skoja ba. Vilken ledighet?
Posten ska ut detta år med! Jobbar i jul som vanligt.
Men för stunden leker jag ledig och låtsas som att allt läggs på is ett tag.

Jag kopplar av, dricker kaffe och läser Siri Hustvedts briljanta roman "Vad jag älskade". Romanen innehåller en smakfull blandning av intellektuellt porriga relationer och dramatiska New York-öden i den kulturakademiska gräddhyllan. Det kan inte gå fel, och det gör det heller inte.

ciao

söndag 12 december 2010

12 december

Ge sig totalt

Vaknade upp, kände för att skriva något om gårdagens omskakande händelser i huvudstaden, nu är det tomt i huvudet.
Vad ska man säga?
En självmordsbombare i julhandeln. Tanken känns främmande, skrämmande och fruktansvärt overklig.
I sitt mejl i TT hade den misstänkte bombaren hotat allt och alla för hanteringen av Afghanistan-frågan och Vilks-affären. Vilken verklighet levde den mannen i?
Hur ska vi kunna svara på en kritiker som inte längre finns?
Han gav sig totalt. Det måste varit en mycket ensam och vilsen ung man.

lördag 11 december 2010

11 december

Lördag

När vi skålar i champagne vid det kommande nyåret kommer någon säga med en gäspning att året 2010 gick aldeles för fort.
Jag kommer skåla och le med en protest inom mig.
Året som börjar ta slut har varit det längsta i mitt liv. Det har sträckt sig över perioder och sammanvävda ändlösa dagar.
Våren i Prag, sommaren i Stockholm, hösten i Linköping.
Året har inte flugit förbi. Jag tar det som ett kvitto på en bra affär.

onsdag 8 december 2010

8 december

Zombie

Jag, Eggis, Mitlou och Mutto tittade igår på första avsnittet av Walkin Dead. Serien gör just nu succè i staterna och ryktena säger att zombies är de nya vampyrerna. Jag tror dock det kan bli svårt att snida ihop sexikoniserade karaktärer likt Edward Cullen i framtida zombiefilmer. Det är svårt att göra zombies söta och älskvärda.
Walking Dead-serien kretsar kring en sydstatssheriffs taskiga öde - att bli ensam människa kvar efter att en zombieinvasion ägt rum. Med en stor picka och en rejäl portion mod ger han sig ut på zombiejakt, med målet att finna sin familj som drivande kraft.
Det vankas zombieslakt i vinter. Jag är på!

måndag 6 december 2010

6 december

Kul med djur

Wikileaks omskrivna publiceringar av diplomatiska dokument rör om i det politiska toppskiktet. Politiker och diplomater, erkänt tråkiga människor, verkar dock ha en besynnerligt elak och kul humor. Flera kända politiker skall ha varit på tapeten under diplomaternas groggblöta konferenskvällar.
En av dessa politiker är våre käre utrikesminister, Sveriges kanske viktigaste nörd - Carl Bildt.
Tydligen verkar hans sävligt halländska framtoning inte falla jänkarna i smaken. De kallar honom för dryg och de nämner honom i samma andetag som det internationellt erkända kränkningsordet hund.

Liknelser och metaforer för makten och folkets samspel, med inspiration från djurriket, har alltid varit en specialitet när det gäller den svenska nationalkänslan.

Gustav II Adolf - det Modiga lejonet
Per Albin Hansson - den Svenska Tigern
Carl Bildt - den Dryge Hunden?

lördag 4 december 2010

4 december

En kväll

Fann mig själv stå i baren på NH. Lite ensam stod jag och höll in magen samtidigt som jag försökte hitta en vän att språka med. Livebandet spelade och det var packat med folk.
Jag tror jag kände mig lite förvirrad. Rödvinet spökade och en känsla av rastlöshet hade slagit rot.
En någon pressar sig fram mellan människorna i baren. Ett igenkännande leende och en utforskande blick. Jag försökte minnas. Ett flimmer av bilder i oskärpa - från ett i fyllan svåråtkomligt register - lekte med mitt inre öga. Nej. Jag vet inte vem det är.

Någon hade suttit i publiken för en vecka sen. Någon sa att jag var duktig - tillochmed fantastisk.

Jag tror jag sa tack, eller menade tack.

torsdag 2 december 2010

2 december

Barcelona

Skavlan är fantastisk! Jag såg intervjun med Woody Allen igår i SVT, vilka slipade killar. En briljant journalist, och en briljant regissör!

Efter intervjun visade SVT Allens Vicky Christina Barcelona.
Jag blev: hänförd förförd förstörd

Woody är en tänkare av måttet större. Bara ett geni kan lura publiken som han gör.
Scarlett Johanson och Penelope Cruz visade sina kvaliteter, samtidigt som Allen fick måla med sin svarta humorpensel över allt vad kärlek heter.

Woody Allen har fattat vad kärlek och romantik innebär. Romantik är kärlekens fiende. Romantik kräver problem. Problem i form av hinder likt sjukdom, missbruk, avundsjuka eller ren idioti. För kärlek krävs perfektion, och perfektion har ingenting med romantik att göra.
Allen visar på hur vi människor strävar efter den perfekta kärleken, samtidigt som vi lockas av det romantiska. Det gör oss dumma och irrationella - precis som karaktärerna i hans filmer.

Bara en man med en livssyn svart som natten kan vara så rolig som Woody Allen.

onsdag 1 december 2010

1 december

Pirret Surret Viljan

Det börjar oftast som ett pirr. Inte det där rakt av positiva pirret som får en att må bra någonstans i magtrakten, utan det är ett pirr som likt en lång rysning får en att brista ut i en grimas.
Pirret kommer stötvis och ibland helt utan förvarning.
De utlösande faktorerna skiftar, men ofta är det de mest triviala och vardagliga företeelserna. TV:n. Reklamen. Kaffet. Festerna. Människorna. Morgnarna. Vädret.

Pirret blir till ett surr. Det är inget obehagligt i det, utan surret vill göra gott. Varenda tanke och möjlighet känns nåbar. Surret filtrerar och sorterar bort det som inte längre betyder något. Kvar finns bara det viktiga och det riktiga.

När det viktiga och riktiga träder fram ser jag min verklighet ligga uppdukad och sorterad utifrån den sanning som jag matats med sedan - jag vet inte när.
Framför mig ser jag en fläta av studier arbete lärdomar räkningar kaffe nikotin och vänskap

Surret rinner av
faller ned
svävar bort


Kvar är viljan.
Jag har följt den där viljan förut. Den fick mig att flytta från Stockholm, från Linköping, från Prag. Viljan har inget mål, och heller inget slut.
Jag tror en annan hade kallat det för viljan till flykt.