8 september

Vad som händer dig


Jag dricker kaffe medan jag lyssnar på vad som hänt dig. Vad som händer med dig. Det är inte dig jag talar med utan en annan och jag tänker på vad du själv skulle säga, om det var dig jag talade med. Men som du vet talar vi inte särskilt ofta längre, knappt ingenting. Orsakerna och anledningarna till det är sedan länge glömda. Det är minnen som bleknat.

Vi träffades ju i somras och du såg frisk ut. Jag tänkte då att jag var glad för din skull och jag hoppades att det skulle vara. Du var som jag vill minnas dig. Glad, intelligent och nyfiken på allt.
Du ville veta hur jag haft det och vad jag planerade att göra. Jag svarade och vi pratade om varandras liv. Likt gamla vänner bör lovade vi varandra att synas inom kort, vilket är ett löfte gamla vänner i regel bryter. Så även denna gång.

Nu hör jag att du höll på att försvinna och att du inte längre klarar av att vara dig själv.
Det där du behöver, det där som dödar dig, är det som händer dig. Samma gamla visa - skulle vissa säga med en fnysning. Men vissa har oftast fel. Om jag tänkte så hade jag redan gett upp hoppet om att allt ska sluta hända dig och att det där du behöver skall försvinna.

Jag vet inte vad du känner, vart du är, eller vad du tänker. Gatorna du gått, nätterna du levt och festerna du festat är okända för mig. Dock vet jag vart du är ifrån, vart du var på väg, och att du kan, om du vill, komma tillbaka.

Dina horisonter verkar ha krympt ihop till små dammtussar som du sköter om med ditt begär.
Vad som händer dig angår mig inte längre, men jag vill att det ska angå dig. Jag glömmer aldrig en vän.
Och jag dricker upp mitt kaffe.