4 maj

Sexy in a Clooney kind of way.. maybe

På väg hem från en kvällslektion. Tunnelbanevagnen var packad. Jag satt upptryckt mot fönstret. En överviktig dam med osympatisk utstrålning satt jämte mig och mina två fyllda matkassar. City life, tänkte jag och drog en djup suck.

Pristi zatavska Starometska.

Tuben tog fart. Jag blundade. Ville inte fästa blicken vid någon eller något. Synen av inget rubbades. En smula tentaångest gnagde någonstanns. Jag öppnade ögonen. Förde blicken till fönstret intill mig. Mörkret i tunneln på andra sidan glaset gav fönstret reflekterande krafter.

Jag såg mig själv.

Nysnaggad och allt.. Men det var någonting annat som jag la märke till. Någonting nytt.

Någonstanns på vägen till fönstret, under resan till idag har en rynka slagit rot i min panna. En dryg decimeter lång och anmärkningsvärt djup rynka. Rynkan, skåran i huden på min panna, skrämde mig en aning. Bara någon dag tidigare hade jag läst och fnissat åt nyheten om att Fadde Darwich botoxat sin dörrvaktiga pondusfejja. Går jag samma öde till mötes? Tjugotvå år gammal och redan rynkig.

Rynkan, ett resultat av timmar i djupa funderingar? Eller ett oskojigt och allt för tidigt bett av ålderns bitterhet?

Jag bestämde mig för att rynkan var sexig på ett Clooneyskt sätt. George Clooney, alla unga silverrävars tröst och hopp.

När jag kom hem gick jag in i badrummet och letade gråa hår.

Och nu bloggar jag om det.