7 maj

Missbrukad konst

Lady Gaga är överallt. Hon hörs och hon syns. Det finns något befriande med Gaga. Hon är ett konstverk på två ben och hon ställer ut sig själv världen runt. Mode och musik. Hon har lyckats bemöta konsumenternas krav på ytlig sexighet med det fulsnygga och burleska. Men musiken? För mig är den rätt och slätt intetsägande. Noll, nada och inget väcks inom mig när jag ofrivilligt drabbas av hennes yviga popkreationer.

I en välskriven artikel på Aftonbladets hemsida läste jag att Lady Gagas största inspirationskälla är (föga förvånande) Andy Warhol. Hennes bisarra klädsmak och fantasifulla peruker har sitt ursprung i Warhols populärkulturella konst. Men även hennes syn på kändisskap är färgat av Warhols läror. "Kvarten i strålkastarljuset", och hyllandet av kändisskapet som konstform i sig självt har gått hem hos Gaga. Minutrarna i strålkastarljuset är viktigare än innehållet.

Det är lätt att missbruka Warhols konst och teorier. Jag tror inte att han syftade på tjejer från New Yorks överklass (Lady Gaga gick i samma high school som Paris hilton), när han pratade om kvarten i strålkastarljuset. Jag tror inte Warhol skulle se Gaga som en värdig tronföljare till Madonna. Kändisar som Gaga, Hilton och diverse reality-stjärnor får mig att ge upp.
Eller så är jag bara bitter på Warhol. Han och Dylan beefade under 1960-talet. Warhol snodde tydligen Dylans flickvän genom att bjuda in henne till grädden i Chelsea Hotel. Oförlåtligt.