Ryan Adams
Gång på gång återvänder jag till Ryan. Han är magnetisk på något vis. Just nu är jag övertygad om att "The Last Dance" är världens bästa låt, alla kategorier.
Det brukar bli så här ibland. Jag tror det är hans deppighet som får mig att försöka bli av med honom. Dessa ständiga försök. Nu är han tillbaka.
Firar födelsedagar idag. Två vänner ska bocka av ännu ett år och det skall bli fika och sånt. Det tycker jag om. Känner på mig att en jävligt god tårta kommer bli uppäten.
Annars då?
Inget chillar softar pluggar läser skriver äter tömmer sover och umgås
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar