22 oktober

En helt vanlig laserman

I Malmö sprider en ensam man skräck bland stadens invandrare. Skotten ekar i medierna och alla håller andan. Jakten har börjat.

Vi försöker få perspektiv på sakernas tillstånd. Rädslan och oron måste få kanaliseras. Vi kämpar för att behålla lugnet.

Det talas om politiska vindar från höger. Det snackas om ett förhårdnat och kyligt samhällsklimat. Det pratas om en laserman som sedan länge skakar galler.

Jag tror att de senaste skjutningarna i Malmö jämförs med Lasermannens terror av flera anledningar. De uppenbara likheterna är en viktig del, men jag tror det finns mer att hämta ur en analys av den jämförelsen.

Historien om Lasermannen är avslutad. Polisen fångade skurken. Terrorn fick ett abrupt slut och Ny Demokrati fasade ut sig själva från den politiska makten. Vi tittar tillbaka för att få tröst. Att jämföra Malmö-mannens skott med Ausonius är en förhoppning om det lyckliga slutet.

Det finns inget som är så bekvämt som att jämföra med det förflutna. Rasismen, galenskapen och hatet, är ständigt repriserade draman som vi drabbas av likt elakartad cancer.

En galen man med vapen i en galen tid gömmer sig i Malmö. Ett helt land likaså.