2 juli

Skullekunnavart

Vi drack vin och skrålade med till gamla Eldkvarnlåtar, jag och min bror. Törstiga och sugna på mer lämnade vi hans lägenhet runt tiotiden för att finna liv i vasastan. Efter en kort men tämligen vinglig promenad entrade vi Arizona Bar på rörstrandsgatan. Stället var nästintill tomt på folk, men vi steppade ändå fram till baren och beställde varsin öl. Lutandes mot bardisken svepte jag med blicken över den ödsliga lokalen, och då fick jag plötsligt syn på aftonbladets fotbollskrönikör Robert Laul. Han satt bredvid en till synes uttråkad blond donna med välsvarvad kropp. Lauls blick mötte min och han höjde på ögonbrynen, för att sedan viska något i den långbenta blondinens röra.
Jag gjorde min bror uppmärksam på Lauls närvaro, och kändiskåta som vi är parkerade vi oss vid bordet intill Laul och hans sällskap.
Tankad med vin och mod böjde jag mig över till Laul och sa:
"Öh Laul, va säger du om försäljningen av Martin och Bojan" (två AIK-spelare som lämnat klubben i veckan)
"Äh svårt att säga nu, får vänta tills mer information kommer ut, men fan! När du stod i baren trodde jag att du var Håkan hellström! Min kompis här (han la handen på damens ben) trodde samma sak!"
Blondinen nickade instämmande.
"Ne, jag är bara jag", svarade jag och tog en klunk öl.
Sen pratade vi lite fotboll tills han blev uttråkad och gick hem. Jag likaså.