4 mars

Det bor en kille i min korridor som har pluggat här i Linköping sedan 1999.

Jag gick i femte klass, gillade hockeypulver och var klassens tjejtjusare 1999.

Men det sa jag inte till honom. Ville inte på något sätt påpeka eller påstå att jag sprungit ikapp honom i utvecklingen de senaste tio åren. Det hade kännts konstigt, nu när vi ska dela diskborste och ha vår föda i samma kylskåp.

Hans liv har säkert varit "a hell of a ride" de senaste tio åren. Men själv skulle jag inte orka leva som student en dag längre än vad jag behöver. Jag fokuserar på framtiden.

Ja framtiden. Efter långa reflektioner över märkliga situationer och möten i mitt liv vet jag exakt vad jag inte vill syssla med i framtiden. Ni får en lista. Varsågoda.....

Jag vill inte bli

-Biblitikarie med Göran Greider-frisyr

-Busschaufför med aggressionsproblem

-Universitetslärare med röstproblem

-Undersöterska med gula tänder

-Poliskonstapel med fördomar

och jag vill inte bli politiker, med tungan där det smakar sämst och samtidigt hålla näven i vädret.
Och jag vill inte heller bli en poet, med hjärtat på utsidan och kulorna hängandes under hakan.

Gud! Jag vill juh för fan bara bli kommunanställd.

Amen.