13 mars

Rapport ifrån verkligheten. Tema manlighet

Plats: Puben i Cloetta Center (Linköpings hockeyarena)
Tid: 18:20-19:00
Närvarande: Jag + se nedan

Män och manskultur.

Det var en halvtimme kvar till pucksläpp i matchen mellan Skellefteå och LHC. Jag befann mig i puben som ligger i anslutning till den relativt nya arenan Cloetta center. Traditionsenligt innan olika idrottsevenemang sammansluter sig män och dricker öl. Linköpings manliga invånare är inget undantag. Puben fylldes snabbt av öltörstiga män i alla åldrar. Det är vackert och hemskt på samma gång. Gubbar med ölmagar större än medicinbollar stod axel mot axel med unga välfriserade män i min ålder och varvade skratt med skrål. Den svagt belysta puben luktade öl och chillinötter, och en hel del härjade ansikten blev allt mer rödmosiga för varje minut som gick.

Idrotten och ölen bygger broar mellan annars säkerligen ganska ensamma själar. Själar klädda i LHC:s blåvita färger.
Det hemska är att jag på något sätt kände mig utanför. Jag tror att det var den överdrivna testosteronstämningen som fick mig att flytta in i lokalens bortre hörn. Som en fjolla.

Musiken var pricket över i:et i denna situation. När män ska samlas innan en match måste musiken rama in den muskulösa sammankomsten. Ur pubens högtalare strålade dessa låtar ut.
(de jag lyckades höra, den köttiga stämningen dränkte en hel del av musiken)

Black Sabbath - Paranoid
Dio- Rainbow in the dark
Alice Cooper- Poison
Scorpion - Hurricane
Guns n Roses- Welcome to the jungle

Vem är jag?

Jag har tidigare aldrig haft några större problem att hävda mig i manliga situationer. Genom åren som gått har jag kunnat bocka av de flesta av manlighetsproven som jag stött på. Jag dricker öl, jag gillade hårdrock när jag var tretton, älskar fotboll än idag och jag till och med snusar.
Men det är något som hindrar mig från att löpa linan ut och bli en total medlem av samhällets dolda manlighetsförening.
Vem är jag i så fall? Kan man vara något annat än en råbarkad hockeyfan utan att ställa sig i nördhörnan med indiepopparna?

Jag slutar där.