Jamen nu går det fan bra!
Den bonniga rubriken är ett uttryck för den lycka jag känner just idag.
Anledning 1:Fick precis reda på att jag får en biljett av brorsan till AIK:s premiärmatch på söndag mot Halmsad!
Anledning 2: En krönika jag har skrivit får en plats i Kårtidningen Filosofens nästa nummer som kommer ut i maj. Det är en krönika som behandlar ämnet "Vad händer sen" (efter studierna), vilket är tema för hela numret.
Det finns inte en surmulen östgöte som skulle kunna få mig på dåligt humör idag. Inte ens vetskapen om att jag ska skriva på min B-uppsats fram till lunch kan trolla fram åskmoln över mig. Tacklar problemen och stampar på dem tills de försvinner, pissar på vinterns snörester utanför mitt fönster. Jamen nu ska det fan bli vår!
PS.
Förresten, ursäkta för mitt bittra inlägg igår! Klart Håkan från Färjan ska få skriva blogg , och det är så klart inte töntigare att läsa den än någon annan...
överstökat...
måndag 30 mars 2009
30 april
Jag lämnade knappt mitt 20 kvm stora hem igår. Det var lite som att prova sitta i fängelse för en dag.
Såg på Bondfilmen igår på femman (så cool är jag). Under reklampausen fick jag reda på att Håkan från färjan har startat en blogg. Vad skulle någoninsin kunna driva en människa att läsa en blogg som en karaktär i ett fruktansvärt program med en fruktansvärd programidè skriver i.
Hujedamej. Filmen var i alla fall ball.
Kanske lite bittert inlägg såhär på måndagsmorgonen, det kanske är för att jag vet vad som väntar. Vår bibliotikarie på ISAK-instutionen har givit oss värdens kanske någonsin tråkigaste sökuppgift. Den ska vara inlämnad om en timme.
För första gången på länge känner jag en smula längtan till hembygden. Ska bota den längtan nästa helg.
Påsk i Stockholm. Ja!
Såg på Bondfilmen igår på femman (så cool är jag). Under reklampausen fick jag reda på att Håkan från färjan har startat en blogg. Vad skulle någoninsin kunna driva en människa att läsa en blogg som en karaktär i ett fruktansvärt program med en fruktansvärd programidè skriver i.
Hujedamej. Filmen var i alla fall ball.
Kanske lite bittert inlägg såhär på måndagsmorgonen, det kanske är för att jag vet vad som väntar. Vår bibliotikarie på ISAK-instutionen har givit oss värdens kanske någonsin tråkigaste sökuppgift. Den ska vara inlämnad om en timme.
För första gången på länge känner jag en smula längtan till hembygden. Ska bota den längtan nästa helg.
Påsk i Stockholm. Ja!
lördag 28 mars 2009
28 mars
Offer, förövare och erkännanden.
"Jag tog kokain"
Ola Rapace i tingsrätten. Den halvkände skådespelaren får nu ställa sig med dumstruten på i skamvrån tillsammans med Sjöbergligan.
"Det är jättetråkigt"
Måns Zelmerlöw har blivit utsatt för ett inbrott i sitt hem. Jättetråkigt.
"Jag har misshandlat min kropp"
Kikki Danielsson om sin fysiska status. Jag hoppas hon slipper åtal.
Facebook mina vänner
Jag har tappat intresset för Facebook. Cirkeln är sluten, alla gamla bortglömda klasskompisar och korridorsmänniskor från skolan är tillagda. Alla bekantskaper är nätverkade och alla bilder upplagda. Nu är allting på plats.
Jag blir lite konfunderad, eller rättare sagt förbryllad när jag ser mitt liv på en datorskärm.
Vänner, bekanta, ovänner och kortvariga relationer smetas ut över skärmen. Statusar uppdateras och gillas, bilder läggs till och kommenteras.
Jag vill inte se mera, men jag kan inte sluta. Varför inte? Orkar inte ens gräva i det.
Nyfikenheten är väl för stor, större än förnuftet.
"Jag tog kokain"
Ola Rapace i tingsrätten. Den halvkände skådespelaren får nu ställa sig med dumstruten på i skamvrån tillsammans med Sjöbergligan.
"Det är jättetråkigt"
Måns Zelmerlöw har blivit utsatt för ett inbrott i sitt hem. Jättetråkigt.
"Jag har misshandlat min kropp"
Kikki Danielsson om sin fysiska status. Jag hoppas hon slipper åtal.
Facebook mina vänner
Jag har tappat intresset för Facebook. Cirkeln är sluten, alla gamla bortglömda klasskompisar och korridorsmänniskor från skolan är tillagda. Alla bekantskaper är nätverkade och alla bilder upplagda. Nu är allting på plats.
Jag blir lite konfunderad, eller rättare sagt förbryllad när jag ser mitt liv på en datorskärm.
Vänner, bekanta, ovänner och kortvariga relationer smetas ut över skärmen. Statusar uppdateras och gillas, bilder läggs till och kommenteras.
Jag vill inte se mera, men jag kan inte sluta. Varför inte? Orkar inte ens gräva i det.
Nyfikenheten är väl för stor, större än förnuftet.
torsdag 26 mars 2009
26 mars
Pengar in, problemen bort och tillbaka.
Dagen efter lyckostormen. Löningsdag, löningshelg och allt det där.
Betalade räkningarna och är tillbaka där jag började. Jag antar ni gjorde likadant.
Det är märkligt hur en dag under månadens slut kan betyda så mycket för så många. Allt kretsar kring pengarnas inflytande över vår vardag.
Kan veckan innan den 25:e någonsin vara den bästa veckan i månaden? För någon? Hoppas någon nickar. Jag vill bli avundsjuk. För ibland är det bra att bli avundsjuk. Om anledningarna är de rätta. Jag menar, jag vill också vara en person som kan leva problemfritt utan att ödsla tankar på personkontots tillgångar. Sova lugnt och skita i om en räkning ligger på jäsning i brevlådan.
Jag är inte där än, men jag jobbar på det.
En möjlig framtid?...nja
Ska jag sluta upp med tjatet om B-uppsatsen? Ja det ska jag. Finns inget underhållningsvärde i att beklaga sig över att göra vad som krävs av en. Det kallas väl att ta ansvar.
Jag ska från och med nu skriva mer i bloggen, skriva bättre i bloggen. Och läsarna ska bli fler, så att jag till sist kan få blinkande reklam längs sidorna. Porr, medel mot ärftligt håravfall, dejtingsidor you name it. Allt kan få inrama bloggen.
Till sist kanske man blir en superbloggare och få göra karriär som elakingen Schulmann. Jag kanske kan få ta över arbetet med Aftonbladets "inne och utelista" om framtiden är ljus. Eller mörk?
Well well , karriär inom kvällstidningar och blinkade reklamerutor på bloggen får vänta. Jag nöjer mig med att ta ansvar för B-uppsatsen.
Peace
Dagen efter lyckostormen. Löningsdag, löningshelg och allt det där.
Betalade räkningarna och är tillbaka där jag började. Jag antar ni gjorde likadant.
Det är märkligt hur en dag under månadens slut kan betyda så mycket för så många. Allt kretsar kring pengarnas inflytande över vår vardag.
Kan veckan innan den 25:e någonsin vara den bästa veckan i månaden? För någon? Hoppas någon nickar. Jag vill bli avundsjuk. För ibland är det bra att bli avundsjuk. Om anledningarna är de rätta. Jag menar, jag vill också vara en person som kan leva problemfritt utan att ödsla tankar på personkontots tillgångar. Sova lugnt och skita i om en räkning ligger på jäsning i brevlådan.
Jag är inte där än, men jag jobbar på det.
En möjlig framtid?...nja
Ska jag sluta upp med tjatet om B-uppsatsen? Ja det ska jag. Finns inget underhållningsvärde i att beklaga sig över att göra vad som krävs av en. Det kallas väl att ta ansvar.
Jag ska från och med nu skriva mer i bloggen, skriva bättre i bloggen. Och läsarna ska bli fler, så att jag till sist kan få blinkande reklam längs sidorna. Porr, medel mot ärftligt håravfall, dejtingsidor you name it. Allt kan få inrama bloggen.
Till sist kanske man blir en superbloggare och få göra karriär som elakingen Schulmann. Jag kanske kan få ta över arbetet med Aftonbladets "inne och utelista" om framtiden är ljus. Eller mörk?
Well well , karriär inom kvällstidningar och blinkade reklamerutor på bloggen får vänta. Jag nöjer mig med att ta ansvar för B-uppsatsen.
Peace
onsdag 25 mars 2009
25 mars
Bokrecension
Jag läste nu på förmiddagen ut S.Meyers "Om jag kunde drömma". Den första boken i trilogin om den bedårande Bella som förälskar sig vampyren Edward. Vampyrerna i denna "Twilight-serire" är vackra, oslagbara och förvånansvärt mänskliga.
Om jag varit en femtonårig flicka som längtade bort ifrån högstadiets trista vardag, hade jag förälskat mig i den perfekte Edward och sovit med boken under kudden resten av livet.
I detta liv finner jag boken vara hyggligt skriven, men riktigt spännande. Jag blev inte som så många andra kär i Edward. Men jag skulle nog inte banga på att få låna lite av hans coola attribut. Särskilt hans coola sätt att vara ödmjuk men världsbäst i allt. Sen att han beskrivs som en korsning mellan en grekisk gud och en rockstjärna gjorde mig inte alls avis.
Jag förstår varför boken har blivit en storsäljare.
Boken beskriver romantiken och den förbjudna kärleken mellan människa och odjur på ett fantastiskt sätt och karaktärererna är minst sagt intressanta. Det som sprider lite skugga över boken är de amerikanska schablonerna kring hur tonåringars liv ser ut. High-school beskrivs på ett lika avancerat och målande sätt som vilken B-serire på TV som helst. Typ Sabrina Tonårshäxan. Men man kanske ska lugna sig med kritiken. Jag tror inte jag är representativ för den målgrupp som boken riktar sig till.
Måste dra mig tillbaka till studierna. Skriver imorn igen. Peace
Jag läste nu på förmiddagen ut S.Meyers "Om jag kunde drömma". Den första boken i trilogin om den bedårande Bella som förälskar sig vampyren Edward. Vampyrerna i denna "Twilight-serire" är vackra, oslagbara och förvånansvärt mänskliga.
Om jag varit en femtonårig flicka som längtade bort ifrån högstadiets trista vardag, hade jag förälskat mig i den perfekte Edward och sovit med boken under kudden resten av livet.
I detta liv finner jag boken vara hyggligt skriven, men riktigt spännande. Jag blev inte som så många andra kär i Edward. Men jag skulle nog inte banga på att få låna lite av hans coola attribut. Särskilt hans coola sätt att vara ödmjuk men världsbäst i allt. Sen att han beskrivs som en korsning mellan en grekisk gud och en rockstjärna gjorde mig inte alls avis.
Jag förstår varför boken har blivit en storsäljare.
Boken beskriver romantiken och den förbjudna kärleken mellan människa och odjur på ett fantastiskt sätt och karaktärererna är minst sagt intressanta. Det som sprider lite skugga över boken är de amerikanska schablonerna kring hur tonåringars liv ser ut. High-school beskrivs på ett lika avancerat och målande sätt som vilken B-serire på TV som helst. Typ Sabrina Tonårshäxan. Men man kanske ska lugna sig med kritiken. Jag tror inte jag är representativ för den målgrupp som boken riktar sig till.
Måste dra mig tillbaka till studierna. Skriver imorn igen. Peace
tisdag 24 mars 2009
24 mars
Pizzan och finanspolitiken i Sverige
Babylonpizza smakade lika bra i Vadstena som hemma i kengen. Lika bra, likadant.
Ibland kan man misstänka att alla pizzerior i hela landet har kommit överens hur alla pizzor ska smaka. En ungefärlig standard som varken får höjas eller sänkas. Det vildaste övertrampet skulle vara om någon fick för sig att slänga på en näve ost extra. Hela systemet skulle krascha och pizza-smak-kartellen skulle bli ett fullskaligt pizzakrig.
Revolution på flera fronter.
Lynchstämning i landet efter att bonussystemet inom finansvärlden har stigit till sjuka nivåer.
Eller är det lågkonjunkturen och kristiderna som får oss att vilja kasta kaptenerna över bord ifrån det sjunkande skeppet. Vem är ansvarig, vem är girig?
Pizza och politik.
Mitt liv.
Det var länge sen jag kände mig så skötsam och handlingskraftig. B-uppsatsen skrivs och de dagliga sysslorna utförs. Med glädje och stolthet.
Fick ett glatt besked igår. En krönika jag har skrivit ska får vara med i nästa nummer av kårtidningen. Jag har skrivit en krönika kopplat till nummrets tema: "Vad händer sen"?
Nummret trycks i 3500 ex och kommer ut i maj månad.
Babylonpizza smakade lika bra i Vadstena som hemma i kengen. Lika bra, likadant.
Ibland kan man misstänka att alla pizzerior i hela landet har kommit överens hur alla pizzor ska smaka. En ungefärlig standard som varken får höjas eller sänkas. Det vildaste övertrampet skulle vara om någon fick för sig att slänga på en näve ost extra. Hela systemet skulle krascha och pizza-smak-kartellen skulle bli ett fullskaligt pizzakrig.
Revolution på flera fronter.
Lynchstämning i landet efter att bonussystemet inom finansvärlden har stigit till sjuka nivåer.
Eller är det lågkonjunkturen och kristiderna som får oss att vilja kasta kaptenerna över bord ifrån det sjunkande skeppet. Vem är ansvarig, vem är girig?
Pizza och politik.
Mitt liv.
Det var länge sen jag kände mig så skötsam och handlingskraftig. B-uppsatsen skrivs och de dagliga sysslorna utförs. Med glädje och stolthet.
Fick ett glatt besked igår. En krönika jag har skrivit ska får vara med i nästa nummer av kårtidningen. Jag har skrivit en krönika kopplat till nummrets tema: "Vad händer sen"?
Nummret trycks i 3500 ex och kommer ut i maj månad.
måndag 23 mars 2009
23 mars
Misslyckad rockstjärna
Min kompis som kom på besök i fredags fick vad jag hade lovat honom. En rätt flippad kväll med allt vad det innebär. Jag fick till och med vara lite häftig och fräck in för honom och hans flickvän.
Det hängde något extraextra i luften. Kvällen inleddes med en förfest med helt klart rockstjärnepotential. Öl, drinkar och vin.
Som riktiga rocksjärnor ville vi röra oss bort ifrån Ryd, så runt ett-tiden beställde vi en taxi med stan som destination. Tyvärr orkade min mage inte med mer än cirka 500 meter. Magsäcken och dess innehåll kuppade mot min rockiga attityd och om det fanns någon rockig stjärnglans var den borta med vinden när jag la en pizza ifrån Taxins passagerarsäte. Chaffisen gav mig en blick som sa: "Det räcker nu grabben". Så jag tackade för mig och gick hem.
Vill ha beröm
Förutom de misslyckade rockstjärnefasonerna har jag ägnat min tid åt studier helgen som passerade. Jag kan nästan allt om Kambodjas historia nu. Låt mig sammanfatta:
Några snubbar bodde där i grottor. 4600 f.kr
Allting rullade på. 4600f.kr-1850 e.kr
Fransmännen kommer och fuckar upp allting (imperialismen)1850-1953.
Kambodjanerna drar till slut tummen ur och de slänger ut fransmännen med huvudena före. 1953.
En kung som heter Sihanouk tar över makten och inför demokrati ,men rösträtten hade då en lite lurig struktur så han behöll makten fram till 1970.
1970 hjälper USA påpassligt till så att mannen med det fula namnet Lol Nol, kan göra militärkupp.
Trots det roliga namnet var Lon Nol ingen kul typ och 1975 blir han och hans polare spöade av ett gäng som hette röda Khmererna.
Ledare för folket i Kambodja blev nu en man med det ännu fulare namnet Pol Pot, men roliga namn är inte kopplat till roliga personer i Kambodjansk historia. Utan denna galning ville återgå till en slags stenålderskommunism som innebar att alla människor skulle ut på landsbygden. Det blev kaos och Pol Pot och grabbarna var grymma mot folket. 1979 så förlorade Pol Pot makten efter ett krig mot Vietnam.
Modern forskning visar att Pol Pot och hans regim är skyldig till att 1,6-2 milj människor dog under den korta perioden 1975-1979.
Pol pot tog sitt sista andetag 1998, 70 år gammal.
Min kompis som kom på besök i fredags fick vad jag hade lovat honom. En rätt flippad kväll med allt vad det innebär. Jag fick till och med vara lite häftig och fräck in för honom och hans flickvän.
Det hängde något extraextra i luften. Kvällen inleddes med en förfest med helt klart rockstjärnepotential. Öl, drinkar och vin.
Som riktiga rocksjärnor ville vi röra oss bort ifrån Ryd, så runt ett-tiden beställde vi en taxi med stan som destination. Tyvärr orkade min mage inte med mer än cirka 500 meter. Magsäcken och dess innehåll kuppade mot min rockiga attityd och om det fanns någon rockig stjärnglans var den borta med vinden när jag la en pizza ifrån Taxins passagerarsäte. Chaffisen gav mig en blick som sa: "Det räcker nu grabben". Så jag tackade för mig och gick hem.
Vill ha beröm
Förutom de misslyckade rockstjärnefasonerna har jag ägnat min tid åt studier helgen som passerade. Jag kan nästan allt om Kambodjas historia nu. Låt mig sammanfatta:
Några snubbar bodde där i grottor. 4600 f.kr
Allting rullade på. 4600f.kr-1850 e.kr
Fransmännen kommer och fuckar upp allting (imperialismen)1850-1953.
Kambodjanerna drar till slut tummen ur och de slänger ut fransmännen med huvudena före. 1953.
En kung som heter Sihanouk tar över makten och inför demokrati ,men rösträtten hade då en lite lurig struktur så han behöll makten fram till 1970.
1970 hjälper USA påpassligt till så att mannen med det fula namnet Lol Nol, kan göra militärkupp.
Trots det roliga namnet var Lon Nol ingen kul typ och 1975 blir han och hans polare spöade av ett gäng som hette röda Khmererna.
Ledare för folket i Kambodja blev nu en man med det ännu fulare namnet Pol Pot, men roliga namn är inte kopplat till roliga personer i Kambodjansk historia. Utan denna galning ville återgå till en slags stenålderskommunism som innebar att alla människor skulle ut på landsbygden. Det blev kaos och Pol Pot och grabbarna var grymma mot folket. 1979 så förlorade Pol Pot makten efter ett krig mot Vietnam.
Modern forskning visar att Pol Pot och hans regim är skyldig till att 1,6-2 milj människor dog under den korta perioden 1975-1979.
Pol pot tog sitt sista andetag 1998, 70 år gammal.
fredag 20 mars 2009
20 mars
Jag läser inte särskilt många bloggar, men jag antar att många av dess författare idag hyllar de senaste dagarnas fina väder. Jag menar solen har skinit och mörkret ha trängts tillbaka, blivit skingrat av ljuset och försvunnit. Till människornas nöje.
Våren i Östergötland är vacker, men solen saknar något att spegla sig i. Saknaden av vatten i Linköping växer desto mildare vädret blir.
Den sista snöhögen som låg vid parkeringen utanför mitt fönster dog idag. Den förtvinade och det enda som finns kvar är en blöt fläck. Ett sista minne av vinterns bittra envishet.
Jag är ingen vädermänniska, jag är heller ingen naturälskare.(förlåt pappa)
Jag kommer aldrig bli en gammal man som stirrar ut igenom fönstret och kommenterar hur vackert det är med höst. Jag kommer heller aldrig bli en sån där farbror som promenerar med händerna bakom ryggen, en sån där promenerande farbror som kan känna igen vilken fågel som kvittrar och vilka blommor som luktar.
Däremot vet jag att Linköping saknar vatten, för solen vill spegla sig och jag vill bada när det blivit tillräckligt varmt.
En kompis hemifrån kengen kommer på besök över helgen. Jag ska visa honom Linkökpings allra svettigaste dansgolv och de allra billigaste drinkarna.
Rapport om helgen kommer läggas upp på Söndag.
Våren i Östergötland är vacker, men solen saknar något att spegla sig i. Saknaden av vatten i Linköping växer desto mildare vädret blir.
Den sista snöhögen som låg vid parkeringen utanför mitt fönster dog idag. Den förtvinade och det enda som finns kvar är en blöt fläck. Ett sista minne av vinterns bittra envishet.
Jag är ingen vädermänniska, jag är heller ingen naturälskare.(förlåt pappa)
Jag kommer aldrig bli en gammal man som stirrar ut igenom fönstret och kommenterar hur vackert det är med höst. Jag kommer heller aldrig bli en sån där farbror som promenerar med händerna bakom ryggen, en sån där promenerande farbror som kan känna igen vilken fågel som kvittrar och vilka blommor som luktar.
Däremot vet jag att Linköping saknar vatten, för solen vill spegla sig och jag vill bada när det blivit tillräckligt varmt.
En kompis hemifrån kengen kommer på besök över helgen. Jag ska visa honom Linkökpings allra svettigaste dansgolv och de allra billigaste drinkarna.
Rapport om helgen kommer läggas upp på Söndag.
onsdag 18 mars 2009
18 mars
Varför lägger du inte upp några bilder på din blogg?
Jag hade förhoppningar om att orden skulle bilda dem.
Varför använder du inte ditt namn i bloggen?
Därför att jag trodde det skulle späda på nyfikenheten hos läsaren.
Varför skriver du så konstigt?
Intentionerna var och är att få till en liten ö i cyberrymden, en plats som är främmande men där alla på något sätt kan känna igen sig.
Varningslampan för pretto-fasoner blinkar.
Shantaram blev utläst igår efter veckor av nöje. Läste ut Thomas H Cooks "Där tvivlet gror" nu ikväll. Den var 700 sidor kortare än Shantaram och hälften så intressant.
Nu måste jag sova.
Jag hade förhoppningar om att orden skulle bilda dem.
Varför använder du inte ditt namn i bloggen?
Därför att jag trodde det skulle späda på nyfikenheten hos läsaren.
Varför skriver du så konstigt?
Intentionerna var och är att få till en liten ö i cyberrymden, en plats som är främmande men där alla på något sätt kan känna igen sig.
Varningslampan för pretto-fasoner blinkar.
Shantaram blev utläst igår efter veckor av nöje. Läste ut Thomas H Cooks "Där tvivlet gror" nu ikväll. Den var 700 sidor kortare än Shantaram och hälften så intressant.
Nu måste jag sova.
tisdag 17 mars 2009
17 mars
Underhållningsbranschen är bakis efter Melodifestivalveckorna och det kommer kunna drabba folkhälsan. Vad ska alla människor ägna sina lördagskvällar åt? Det är hopplöst långt kvar tills svenska folket åter kan skratta åt de sökande till Idol och På spåret har tagit säsongspaus. Vad ska alla människor syssla med nu under den lediga delen av veckan?
Kommer det svenska folket bli deprimerade nu efter att fel låt vann igen?
Ne nu ska vi inte överdriva.
För räddningen är nära! En av vår tids största TV-succèr ska nu i helgen åter få se ljuset!
Trumvirvel tack.....frrrrrrrrffrrrrr
Robinson!
Som vi har väntat. Ingen dokusåpa har uppmätt den populäritet som överlevnads/tortyr-programmet Robinson. Vi blev alla charmerade av Harald Treutigers karisma och trollbundna av programmets konspiratoriska upplägg. Tack vare Robinson stiftade hela svenska folket ovärdeliga bekantskaper med hjältar som: PolisMartin, Hildegaard, Pål Hollender och självklart RobinsonRobban.
Så lugna er gott folk! Jag ser i min kristallkula att våra kommande helger är räddade. Jag ser att vi återigen skall få se lidande, pakter och svält på bästa sändningstid.
Kaos på jorden
Kommer det svenska folket bli deprimerade nu efter att fel låt vann igen?
Ne nu ska vi inte överdriva.
För räddningen är nära! En av vår tids största TV-succèr ska nu i helgen åter få se ljuset!
Trumvirvel tack.....frrrrrrrrffrrrrr
Robinson!
Som vi har väntat. Ingen dokusåpa har uppmätt den populäritet som överlevnads/tortyr-programmet Robinson. Vi blev alla charmerade av Harald Treutigers karisma och trollbundna av programmets konspiratoriska upplägg. Tack vare Robinson stiftade hela svenska folket ovärdeliga bekantskaper med hjältar som: PolisMartin, Hildegaard, Pål Hollender och självklart RobinsonRobban.
Så lugna er gott folk! Jag ser i min kristallkula att våra kommande helger är räddade. Jag ser att vi återigen skall få se lidande, pakter och svält på bästa sändningstid.
Kaos på jorden
söndag 15 mars 2009
15 mars
Heja Sverige
Jag vill inte att denna text som följer ska vara politiskt färgad. Det är ingen knuten näve i skyn. Jag tar bara tempen på Sverige, och offentliggör resultatet.
Det svenska folkhemmet har legat skadeskjutet på rygg, långt innan jag klämdes ut i denna värld. Jag växte upp i 90-talets blödande ekonomi, och lever idag i den borgerliga alliansens Sverige.
Politiken kan vara skrämmande, men den gömmer sig ändå i huvudstaden och på andra sidan av något jag inte kan sätta ord på. Verkligheten i samhället kan vara lika skrämmande ibland.
Den verklighet man själv lever i. Jag ska bekänna vad jag är rädd för.
Du kommer inte komma undan, inte dina barn heller.
Det har skapats en ny trend i samhället. Trenden går ut på att vi ska bli avslöjade. Vi ska inte längre kunna gömma oss och vi ska inte kunna leva våra liv i hemlighet. Det svenska folket ska inte kunna landa mjukt på den gamla sosse-madrassen vi kallade välfärden. För välfärden anser vi idag är lika ute som buffalopjuks.
Vi ska bli avslöjade. Vad menar du? Jag menar att man som svensk idag inte längre ska kunna vara "dålig" i smyg. Låter konstigt? Javisst, men ingen ska komma undan.
Bidragsfuskarna ska piskas offentligt efter att Försäkringskassan skärpt sina regler.
Alla porrsurfare och pedofiler ska snärjas tack vare FRA.
A-kassan har nått fotknölsnivåer, för att vi nu ska lära oss att det lönar sig att arbeta.
Och slutligen, våra barn ska betygsättas i tidig ålder. För de måste också avslöjas. De små glinen.
Vi kan inte längre gömma oss i Norrlandsskogarna och tanka sjukpenning, våra barn ska bedömas och vi kommer heller inte kunna skicka helmighetsstämplat material till Al-qaida via mejl. För nu ska sanningarna fram och alla dåliga människor ska avslöjas.
Är du rädd? Är du "dålig"?
Har jag missförstått hela verkligheten? Jag brukar ganska ofta ha fel.
Hoppas detta inlägg fyllt sitt syfte. Lite vattenstänk på den förhoppningsvis heta kokplattan.
Jag vill inte att denna text som följer ska vara politiskt färgad. Det är ingen knuten näve i skyn. Jag tar bara tempen på Sverige, och offentliggör resultatet.
Det svenska folkhemmet har legat skadeskjutet på rygg, långt innan jag klämdes ut i denna värld. Jag växte upp i 90-talets blödande ekonomi, och lever idag i den borgerliga alliansens Sverige.
Politiken kan vara skrämmande, men den gömmer sig ändå i huvudstaden och på andra sidan av något jag inte kan sätta ord på. Verkligheten i samhället kan vara lika skrämmande ibland.
Den verklighet man själv lever i. Jag ska bekänna vad jag är rädd för.
Du kommer inte komma undan, inte dina barn heller.
Det har skapats en ny trend i samhället. Trenden går ut på att vi ska bli avslöjade. Vi ska inte längre kunna gömma oss och vi ska inte kunna leva våra liv i hemlighet. Det svenska folket ska inte kunna landa mjukt på den gamla sosse-madrassen vi kallade välfärden. För välfärden anser vi idag är lika ute som buffalopjuks.
Vi ska bli avslöjade. Vad menar du? Jag menar att man som svensk idag inte längre ska kunna vara "dålig" i smyg. Låter konstigt? Javisst, men ingen ska komma undan.
Bidragsfuskarna ska piskas offentligt efter att Försäkringskassan skärpt sina regler.
Alla porrsurfare och pedofiler ska snärjas tack vare FRA.
A-kassan har nått fotknölsnivåer, för att vi nu ska lära oss att det lönar sig att arbeta.
Och slutligen, våra barn ska betygsättas i tidig ålder. För de måste också avslöjas. De små glinen.
Vi kan inte längre gömma oss i Norrlandsskogarna och tanka sjukpenning, våra barn ska bedömas och vi kommer heller inte kunna skicka helmighetsstämplat material till Al-qaida via mejl. För nu ska sanningarna fram och alla dåliga människor ska avslöjas.
Är du rädd? Är du "dålig"?
Har jag missförstått hela verkligheten? Jag brukar ganska ofta ha fel.
Hoppas detta inlägg fyllt sitt syfte. Lite vattenstänk på den förhoppningsvis heta kokplattan.
fredag 13 mars 2009
13 mars
Rapport ifrån verkligheten. Tema manlighet
Plats: Puben i Cloetta Center (Linköpings hockeyarena)
Tid: 18:20-19:00
Närvarande: Jag + se nedan
Män och manskultur.
Det var en halvtimme kvar till pucksläpp i matchen mellan Skellefteå och LHC. Jag befann mig i puben som ligger i anslutning till den relativt nya arenan Cloetta center. Traditionsenligt innan olika idrottsevenemang sammansluter sig män och dricker öl. Linköpings manliga invånare är inget undantag. Puben fylldes snabbt av öltörstiga män i alla åldrar. Det är vackert och hemskt på samma gång. Gubbar med ölmagar större än medicinbollar stod axel mot axel med unga välfriserade män i min ålder och varvade skratt med skrål. Den svagt belysta puben luktade öl och chillinötter, och en hel del härjade ansikten blev allt mer rödmosiga för varje minut som gick.
Idrotten och ölen bygger broar mellan annars säkerligen ganska ensamma själar. Själar klädda i LHC:s blåvita färger.
Det hemska är att jag på något sätt kände mig utanför. Jag tror att det var den överdrivna testosteronstämningen som fick mig att flytta in i lokalens bortre hörn. Som en fjolla.
Musiken var pricket över i:et i denna situation. När män ska samlas innan en match måste musiken rama in den muskulösa sammankomsten. Ur pubens högtalare strålade dessa låtar ut.
(de jag lyckades höra, den köttiga stämningen dränkte en hel del av musiken)
Black Sabbath - Paranoid
Dio- Rainbow in the dark
Alice Cooper- Poison
Scorpion - Hurricane
Guns n Roses- Welcome to the jungle
Vem är jag?
Jag har tidigare aldrig haft några större problem att hävda mig i manliga situationer. Genom åren som gått har jag kunnat bocka av de flesta av manlighetsproven som jag stött på. Jag dricker öl, jag gillade hårdrock när jag var tretton, älskar fotboll än idag och jag till och med snusar.
Men det är något som hindrar mig från att löpa linan ut och bli en total medlem av samhällets dolda manlighetsförening.
Vem är jag i så fall? Kan man vara något annat än en råbarkad hockeyfan utan att ställa sig i nördhörnan med indiepopparna?
Jag slutar där.
Plats: Puben i Cloetta Center (Linköpings hockeyarena)
Tid: 18:20-19:00
Närvarande: Jag + se nedan
Män och manskultur.
Det var en halvtimme kvar till pucksläpp i matchen mellan Skellefteå och LHC. Jag befann mig i puben som ligger i anslutning till den relativt nya arenan Cloetta center. Traditionsenligt innan olika idrottsevenemang sammansluter sig män och dricker öl. Linköpings manliga invånare är inget undantag. Puben fylldes snabbt av öltörstiga män i alla åldrar. Det är vackert och hemskt på samma gång. Gubbar med ölmagar större än medicinbollar stod axel mot axel med unga välfriserade män i min ålder och varvade skratt med skrål. Den svagt belysta puben luktade öl och chillinötter, och en hel del härjade ansikten blev allt mer rödmosiga för varje minut som gick.
Idrotten och ölen bygger broar mellan annars säkerligen ganska ensamma själar. Själar klädda i LHC:s blåvita färger.
Det hemska är att jag på något sätt kände mig utanför. Jag tror att det var den överdrivna testosteronstämningen som fick mig att flytta in i lokalens bortre hörn. Som en fjolla.
Musiken var pricket över i:et i denna situation. När män ska samlas innan en match måste musiken rama in den muskulösa sammankomsten. Ur pubens högtalare strålade dessa låtar ut.
(de jag lyckades höra, den köttiga stämningen dränkte en hel del av musiken)
Black Sabbath - Paranoid
Dio- Rainbow in the dark
Alice Cooper- Poison
Scorpion - Hurricane
Guns n Roses- Welcome to the jungle
Vem är jag?
Jag har tidigare aldrig haft några större problem att hävda mig i manliga situationer. Genom åren som gått har jag kunnat bocka av de flesta av manlighetsproven som jag stött på. Jag dricker öl, jag gillade hårdrock när jag var tretton, älskar fotboll än idag och jag till och med snusar.
Men det är något som hindrar mig från att löpa linan ut och bli en total medlem av samhällets dolda manlighetsförening.
Vem är jag i så fall? Kan man vara något annat än en råbarkad hockeyfan utan att ställa sig i nördhörnan med indiepopparna?
Jag slutar där.
torsdag 12 mars 2009
12 mars
Har bråttom och jag har ingen möjlighet att skriva ikväll. Så detta får bli en kort rapport ifrån verkligheten.
Igår var jag på ölprovning på villevalla. En extremt liten pub med extremt mycket öl. Okända öler från jordens allra konstigaste platser. Munköl, pale ale, stoutar och tjeckiska pilsner fyllde min mage och definitivt mitt huvud.
Ölprovningen var trevlig och allänbildande, men kostsam för plånboken och hälsan.
Nu måste jag göra mig förtjänt av mitt studielån.
Peace
Igår var jag på ölprovning på villevalla. En extremt liten pub med extremt mycket öl. Okända öler från jordens allra konstigaste platser. Munköl, pale ale, stoutar och tjeckiska pilsner fyllde min mage och definitivt mitt huvud.
Ölprovningen var trevlig och allänbildande, men kostsam för plånboken och hälsan.
Nu måste jag göra mig förtjänt av mitt studielån.
Peace
tisdag 10 mars 2009
10 mars
Resan till Dalarna genomfördes utan några större spänningsmoment. Stötte inte på något som jag kunde förvandla till bloggmaterial. Så jag lämnar det....
Sitter just nu i Universitetets bibliotek. Jag ska om en stund dra tummen ur och sätta igång med att hitta material till min B-uppsats. Men ständigt ploppar det upp små moln jag måste vifta bort. Mail som ska skickas, personer som ska messas och blogginlägg som vill födas.
Ursäkter och förklaringar. Tiden rinner, flyter och flyger medan jag viftar mot molnen och trollen som vistas i mitt huvud.
Men oroa er inte. Det är långt kvar tills uppsatsen ska in och jag har en nördig men effektiv förmåga att få klart viktiga saker innan det är försent.
Mina sinnesrubbningar skakar inte omvärlden på samma sätt som andra viktigare katastrofer, och då tänker jag inte på Sveriges kanelbulle Saab som ingen längre vill äta. Utan jag tänker på händelserna på den lilla ön väster om det forna Kolonialimperiet England.
Den uråldriga men tidigare nästan lösta konflikten på Nordirland har trappats upp och Brittiska soldater fick i helgen sätta livet till efter ett bakhåll vid en pizzeria.
Irland får inte ännu en gång bli Europas Gasaremza.
"Kaos på jorden" får bloggen fortsätta heta, men i väntan på vadå?
Sitter just nu i Universitetets bibliotek. Jag ska om en stund dra tummen ur och sätta igång med att hitta material till min B-uppsats. Men ständigt ploppar det upp små moln jag måste vifta bort. Mail som ska skickas, personer som ska messas och blogginlägg som vill födas.
Ursäkter och förklaringar. Tiden rinner, flyter och flyger medan jag viftar mot molnen och trollen som vistas i mitt huvud.
Men oroa er inte. Det är långt kvar tills uppsatsen ska in och jag har en nördig men effektiv förmåga att få klart viktiga saker innan det är försent.
Mina sinnesrubbningar skakar inte omvärlden på samma sätt som andra viktigare katastrofer, och då tänker jag inte på Sveriges kanelbulle Saab som ingen längre vill äta. Utan jag tänker på händelserna på den lilla ön väster om det forna Kolonialimperiet England.
Den uråldriga men tidigare nästan lösta konflikten på Nordirland har trappats upp och Brittiska soldater fick i helgen sätta livet till efter ett bakhåll vid en pizzeria.
Irland får inte ännu en gång bli Europas Gasaremza.
"Kaos på jorden" får bloggen fortsätta heta, men i väntan på vadå?
söndag 8 mars 2009
8 mars
Kvinnokarl
En man som har bra hand med kvinnor. En Casanova?
Kvinnokarl
En person som är hälften kvinna hälften man?
Kvinnokarl
En kille som är född på den enda dag av 365 som är kvinnornas?
Summa sumarum, jag kanske är en kvinnokarl.
Min 21:a födelsedag (en summering, varning för känsliga läsare)
Jag har pratat väldigt mycket i telefon. Gratulationer och tacktal.
Jag har knåpat ihop ett födelsedagsfika. (ett paket marylands, ett paket oreokex och två kannor kaffe). Det var trevligt. MEN.
Att fira sin födelsedag på en söndag är inte helt problemfritt. Bakfyllans klor hade gripit tag i alla 8 gäster som kom på besök och jag själv var inte bättre. Ett mer stillsamt kalas få ni nog leta efter, och då får ni nog leta runt bland servicehem eller liknande. Stillsamt men trevligt.
Bakfyllans terror mot oss syndiga studenter "peakade" när en här på bloggen anonym gäst lånade min toa för att placera en redig spya i den. För att sedan komma tillbaka och fika som inget hade hänt. Jag fick fina presenter och allt som allt var det ett trevligt kalas.
Åker till Hedemora imorgon. Nästa inlägg kommer innehålla en underhållande rapport om Dalarna och mötet med dess invånare.
Hej
En man som har bra hand med kvinnor. En Casanova?
Kvinnokarl
En person som är hälften kvinna hälften man?
Kvinnokarl
En kille som är född på den enda dag av 365 som är kvinnornas?
Summa sumarum, jag kanske är en kvinnokarl.
Min 21:a födelsedag (en summering, varning för känsliga läsare)
Jag har pratat väldigt mycket i telefon. Gratulationer och tacktal.
Jag har knåpat ihop ett födelsedagsfika. (ett paket marylands, ett paket oreokex och två kannor kaffe). Det var trevligt. MEN.
Att fira sin födelsedag på en söndag är inte helt problemfritt. Bakfyllans klor hade gripit tag i alla 8 gäster som kom på besök och jag själv var inte bättre. Ett mer stillsamt kalas få ni nog leta efter, och då får ni nog leta runt bland servicehem eller liknande. Stillsamt men trevligt.
Bakfyllans terror mot oss syndiga studenter "peakade" när en här på bloggen anonym gäst lånade min toa för att placera en redig spya i den. För att sedan komma tillbaka och fika som inget hade hänt. Jag fick fina presenter och allt som allt var det ett trevligt kalas.
Åker till Hedemora imorgon. Nästa inlägg kommer innehålla en underhållande rapport om Dalarna och mötet med dess invånare.
Hej
fredag 6 mars 2009
6 mars
Om ni gillar vad jag skriver i den här bloggen, och vill se mej skriva en smula mer formellt.
Så kolla in http://www.lsek.se/.
En krönika jag har skrivit ligger upp på sidan. Kolla in och kommentera gärna här på bloggen.
Pengavärde
30 kronor=
3 stycken Sofiero i mina tidigare tonår.
60 jenkatuggumin i min barndom.
Eller litteratur i världsklass år 2009.
Det annars rätt sunkiga fackföreningen Lärarförbundet stod och raggade medlemmar på universitet igår. De lockade studenter genom att slänga ut litteratur till skamligt billiga priser.
Nörd som jag är kunde jag inte hålla mig undan. Jag betalade 30 kronor för Torgny Lindgrens "Ormens väg på hälleberget". (ja, jag köpte den för att jag vet att han sitter i svenska akademin). Jag sprang hem med denna 150 sidor långa bok, satte mig i soffan och försvann.
Jag försvann i Västerbottens 1800-tal, Lindgren stal min eftermiddag. Det var länge sen jag blev så tagen av en bok. Den var magisk. Skriven på gammal norrlänska men historien var så gripande att tårarna ville tränga sig ut ur skallen på mig. Boken behandlade elände, elände och återigen elände. Men med sån nerv och känslighet att jag inte kunde sluta förrän sista sidan var nådd.
Torgny, du är en jävlig jävel på att skriva. Skulle nu i efterhand varken byta denna läsupplevelse mot varken en öl på krogen eller 60 jenkatuggumin.
Livet behandlar mig just nu med tålamod och respekt. Jag vandrar på. Helgen står och väntar utanför min dörr medan jag nu sitter och skriver. Jag tänker gå ut när mörkret lagt sig, jag ska ha på mig min allra finaste skjorta och jag skall dansa som aldrig förr.
"Take me out tonight, where theres music and people whos living their lives"
the smiths
Tack morran.
Så kolla in http://www.lsek.se/.
En krönika jag har skrivit ligger upp på sidan. Kolla in och kommentera gärna här på bloggen.
Pengavärde
30 kronor=
3 stycken Sofiero i mina tidigare tonår.
60 jenkatuggumin i min barndom.
Eller litteratur i världsklass år 2009.
Det annars rätt sunkiga fackföreningen Lärarförbundet stod och raggade medlemmar på universitet igår. De lockade studenter genom att slänga ut litteratur till skamligt billiga priser.
Nörd som jag är kunde jag inte hålla mig undan. Jag betalade 30 kronor för Torgny Lindgrens "Ormens väg på hälleberget". (ja, jag köpte den för att jag vet att han sitter i svenska akademin). Jag sprang hem med denna 150 sidor långa bok, satte mig i soffan och försvann.
Jag försvann i Västerbottens 1800-tal, Lindgren stal min eftermiddag. Det var länge sen jag blev så tagen av en bok. Den var magisk. Skriven på gammal norrlänska men historien var så gripande att tårarna ville tränga sig ut ur skallen på mig. Boken behandlade elände, elände och återigen elände. Men med sån nerv och känslighet att jag inte kunde sluta förrän sista sidan var nådd.
Torgny, du är en jävlig jävel på att skriva. Skulle nu i efterhand varken byta denna läsupplevelse mot varken en öl på krogen eller 60 jenkatuggumin.
Livet behandlar mig just nu med tålamod och respekt. Jag vandrar på. Helgen står och väntar utanför min dörr medan jag nu sitter och skriver. Jag tänker gå ut när mörkret lagt sig, jag ska ha på mig min allra finaste skjorta och jag skall dansa som aldrig förr.
"Take me out tonight, where theres music and people whos living their lives"
the smiths
Tack morran.
onsdag 4 mars 2009
4 mars
Det bor en kille i min korridor som har pluggat här i Linköping sedan 1999.
Jag gick i femte klass, gillade hockeypulver och var klassens tjejtjusare 1999.
Men det sa jag inte till honom. Ville inte på något sätt påpeka eller påstå att jag sprungit ikapp honom i utvecklingen de senaste tio åren. Det hade kännts konstigt, nu när vi ska dela diskborste och ha vår föda i samma kylskåp.
Hans liv har säkert varit "a hell of a ride" de senaste tio åren. Men själv skulle jag inte orka leva som student en dag längre än vad jag behöver. Jag fokuserar på framtiden.
Ja framtiden. Efter långa reflektioner över märkliga situationer och möten i mitt liv vet jag exakt vad jag inte vill syssla med i framtiden. Ni får en lista. Varsågoda.....
Jag vill inte bli
-Biblitikarie med Göran Greider-frisyr
-Busschaufför med aggressionsproblem
-Universitetslärare med röstproblem
-Undersöterska med gula tänder
-Poliskonstapel med fördomar
och jag vill inte bli politiker, med tungan där det smakar sämst och samtidigt hålla näven i vädret.
Och jag vill inte heller bli en poet, med hjärtat på utsidan och kulorna hängandes under hakan.
Gud! Jag vill juh för fan bara bli kommunanställd.
Amen.
Jag gick i femte klass, gillade hockeypulver och var klassens tjejtjusare 1999.
Men det sa jag inte till honom. Ville inte på något sätt påpeka eller påstå att jag sprungit ikapp honom i utvecklingen de senaste tio åren. Det hade kännts konstigt, nu när vi ska dela diskborste och ha vår föda i samma kylskåp.
Hans liv har säkert varit "a hell of a ride" de senaste tio åren. Men själv skulle jag inte orka leva som student en dag längre än vad jag behöver. Jag fokuserar på framtiden.
Ja framtiden. Efter långa reflektioner över märkliga situationer och möten i mitt liv vet jag exakt vad jag inte vill syssla med i framtiden. Ni får en lista. Varsågoda.....
Jag vill inte bli
-Biblitikarie med Göran Greider-frisyr
-Busschaufför med aggressionsproblem
-Universitetslärare med röstproblem
-Undersöterska med gula tänder
-Poliskonstapel med fördomar
och jag vill inte bli politiker, med tungan där det smakar sämst och samtidigt hålla näven i vädret.
Och jag vill inte heller bli en poet, med hjärtat på utsidan och kulorna hängandes under hakan.
Gud! Jag vill juh för fan bara bli kommunanställd.
Amen.
måndag 2 mars 2009
2 mars
Från dryga femtio kvadrat till knappa tjugo. Boendesituationen har blivit mindre rymligt. Men det var länge sen jag kände en sån frihet. Det kanske är känslan av independence som ger mej detta inre lugn.
Det senaste 13 månaderna har jag delat lägenhet med en till början okänd man. Men vänskapen har vuxit ur delandet av boet och jag kommer säkerligen sakna det goa hänget på bk 9.
Men det var längtan till att ha någonting eget som låg bakom beslutet att flytta ut. Det ena vägde tyngre än det andra efter långa funderingar. Flytten var pissig men är nu genomförd utan några större skador. "Mitts" fick iof sej ett litet skärsår på handen och snyftar än. Medan jag blev nästan en smula glad när min TV-bänk fick sätta livet till i flyttens allra intensivaste period.
Stort tack till alla som hjälpte till!
Bloggar just nu ifrån en kompis i korridoren intill eftersom jag inte fått igång mitt internet.
Ulf Lundel har en gång skrivit. "Kvinnor i min egen ålder känns främmande under mina händer".
Främmande under mina händer känns min kompis helt klart mer funktionella laptop.
Nu ska jag handla vita bönor och toa-papper.
Det senaste 13 månaderna har jag delat lägenhet med en till början okänd man. Men vänskapen har vuxit ur delandet av boet och jag kommer säkerligen sakna det goa hänget på bk 9.
Men det var längtan till att ha någonting eget som låg bakom beslutet att flytta ut. Det ena vägde tyngre än det andra efter långa funderingar. Flytten var pissig men är nu genomförd utan några större skador. "Mitts" fick iof sej ett litet skärsår på handen och snyftar än. Medan jag blev nästan en smula glad när min TV-bänk fick sätta livet till i flyttens allra intensivaste period.
Stort tack till alla som hjälpte till!
Bloggar just nu ifrån en kompis i korridoren intill eftersom jag inte fått igång mitt internet.
Ulf Lundel har en gång skrivit. "Kvinnor i min egen ålder känns främmande under mina händer".
Främmande under mina händer känns min kompis helt klart mer funktionella laptop.
Nu ska jag handla vita bönor och toa-papper.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
