29 januari

Jaah, maan

Jag gick upp för gatan från Trädgårdstorget mot bussen. Det snöade och det var kallt. Människor i i michelingubbejackor och varma kappor försökte ta sig fram i stormen.
Jag hade precis varit på ett möte med snubben jag skall gigga med i Åtvidaberg. Han var skådespelare, excentriker och allmänt galen. Så jag var utmattad.

Turen var på min sida, bussen kom till hållplatsen vid stora torget precis när jag var framme.
Mina tankar snurrade kring helgens standup. Skämt, rörelser och fejkade improvisationer, allt i en gröt.

Jag satte mig längst bak i bussen vid ett fönster. Ville va själv med mina tankar. Precis innan bussen skulle gasa iväg kliver en man in i bussen och går mot mig. Mannen såg ut att va av kreolskt eller afrikanskt ursprung. Han hade en rejäl täckjacka och ett par grova kängor på sig. Snöig hela han. Dreadlocksen som hängde från hans hjässa såg ut som frostiga kablar.

Snömannen satte sig bredvid mig och bussen åkte iväg. Mannen bredvid mig hade ett lustigt utseende, men jag bestämde mig för att låta bli att stirra. Så jag lät blicken följa bilderna som passerade utanför fönstret intill mig. Tankarna återgick till humor.

Jag vaknade ur min egen tankedvala av ett rytmiskt ljud. Som en morgontrött tittade jag åt andra hållet. Då sitter mannen med de snöiga dreadsen och trummar. Han trummar främmande takter på sin medburna väska och småsjunger på någon häftig melodi. Min förvånade blick mötte hans glada fejs. Han visade sin vita tandrad och sa lugnt.
"Jaaaah,maaaan"
Plötsligt kändes vintern som en bagatell.