31 januari

Åtvidaberg

Jag blev uppropad på scen. Filip som hade uppträtt innan hade fått ganska kylig respons, trots att han är från trakten och gjorde bra ifrån sig. På något märkligt sätt stärkte det mig. Det var bara att ge järnet.

Uppe på scen. Publiken bestod av runt 70 törstiga Åtvidabergsbor. Medelåldern var hög och jag noterade direkt att det inte var läge att skämta om Volvo-raggare, arbetslöshet eller lantisar.
Scenen var knasigt uppbyggd och publiken hamnade långt ifrån mig. Långt ifrån skämten.
Jag körde min kvart och ibland var jag tvungen att dra ut skratten från dem. Men det gick ändå hyffsat.

Nere på golvet. När jag tackat för mig och blivit applåderad klev jag ner och gick till baren. En stor stark. Fick lite ryggdunkningar. Roligt, det där med bajset va, haha, dä ä sant, kvinner skiter fan aldriiig.

Jag stod sen där med min öl och försökte luta mig coolt mot bardisken. En tjej trängde sig fram till mig. Hon hade långt blont hår som hängde poppigt ner över axlarna, ögonen var vackra och mörka. Jag kände igen henne. Hon hade soundcheckat på scen någon timme tidigare. Efter mig skulle hennes band uppträda med sin kaxiga brittpop.
Hon sa att hon gillade min grej.
Hon sa att hon var från Hägersten
Och hon sa någonting annat.
Jag försökte mest att bara se cool ut.
Sen så lutade hon sig mot min arm. Det brände till någonstanns. Jag svepte ölen och beredde mig för att säga någonting smart, någonting intressant.
Hon hann före.
-Hur gammal är du? (med ett leende som mördade)
-Jag är 21 snart 22, självda?
-Jag är 17
-17?
-Jag är född -92
Jag satte en klunk öl i fel kanal, ursäktade mig och gick raskt upp till rummet som vi komiker blivit tilldelade oss på hotellet.
Ingen skada skedd. Men jag rodnade ändå vid tanken. Åtvidaberg kändes litet nu. Jag tog min jacka, tackade arrangörerna och tog första buss tillbaka till Linkan.

29 januari

Jaah, maan

Jag gick upp för gatan från Trädgårdstorget mot bussen. Det snöade och det var kallt. Människor i i michelingubbejackor och varma kappor försökte ta sig fram i stormen.
Jag hade precis varit på ett möte med snubben jag skall gigga med i Åtvidaberg. Han var skådespelare, excentriker och allmänt galen. Så jag var utmattad.

Turen var på min sida, bussen kom till hållplatsen vid stora torget precis när jag var framme.
Mina tankar snurrade kring helgens standup. Skämt, rörelser och fejkade improvisationer, allt i en gröt.

Jag satte mig längst bak i bussen vid ett fönster. Ville va själv med mina tankar. Precis innan bussen skulle gasa iväg kliver en man in i bussen och går mot mig. Mannen såg ut att va av kreolskt eller afrikanskt ursprung. Han hade en rejäl täckjacka och ett par grova kängor på sig. Snöig hela han. Dreadlocksen som hängde från hans hjässa såg ut som frostiga kablar.

Snömannen satte sig bredvid mig och bussen åkte iväg. Mannen bredvid mig hade ett lustigt utseende, men jag bestämde mig för att låta bli att stirra. Så jag lät blicken följa bilderna som passerade utanför fönstret intill mig. Tankarna återgick till humor.

Jag vaknade ur min egen tankedvala av ett rytmiskt ljud. Som en morgontrött tittade jag åt andra hållet. Då sitter mannen med de snöiga dreadsen och trummar. Han trummar främmande takter på sin medburna väska och småsjunger på någon häftig melodi. Min förvånade blick mötte hans glada fejs. Han visade sin vita tandrad och sa lugnt.
"Jaaaah,maaaan"
Plötsligt kändes vintern som en bagatell.

27 januari

Keep it with mine



Det är trivsamt att avsluta en termin på LiU. Jag har en muntlig tenta kvar på fredag nästa vecka. Det är lätt att fokusera, lätt att hantera. Dagarna går åt annat också. Läsa Sandberg, Strages samlade och Facebook-statusar.



Igår kväll var jag över hos Mitlou. Vi gjorde det vi gör bäst. Chillar och tittar på serier. Pratar lagom mycket och bara är. Kommer att sakna henne när jag är i prag. Det vet jag.



Nu är jag i färd med att städa mitt rum. Måste distrahera mig litegrann. Tankarna drar iväg en aning. Bort från tentan, bort mot helgen. En liten plockstädning och sen är jag tillbaka i

24 januari

Veckans att göra

Ikväll ska jag, Märta och Alex se filmen Snabba Cash. Jag minns att jag gillade boken starkt. Coola gangstertyper och lögner ihopvävda i balla miljöer och detaljrika beskrivningar.
Ska bli intressant att se hur det gör sig på film.

Veckan som kommer är fullbokad. Jobb skall avklaras och Radyo Ryd avsnitt tre skall göras.
Plugget är som vanligt slappt. På fredag och lördag så gör jag standup, så skämt måste tillverkas.
I got my ass full...

Men jag trivs i situationen. Myser lite med tanken att göra mycket och rätt innan jag åker till Prag. Biljetten är bokad, den elfte så drar jag.

Jag försöker just nu att få till en harmonisk söndag med kaffe och hiphop. Inte för starkt och inte för svängiga beats. Jag gör mig bäst så här. Med en liten lätt lutning mot veckan som kommer.

23 januari

Interkulturellt festande

Jag, Mutto, Mando och Enöga satt i puben på HG och myspimplade öl. Vi funderade på om kvällen skulle leda till discodans och urspårning eller tidig hemgång. Mitt i allt tvekande så satte det sig tre killar vid bordet bredvid. Jag började prata med dem. De var utbytesstudenter från turkiet. Mehmet, Halim och Adam.

Turkarna visade sig var tre sköna lirare och efter en två timmar lång sfi-lektion så taggade vi upp till dansgolvet. Jag visade stolt upp hur ett "typical swedish dansfloor"- såg ut.

Dansstilar..

Jag körde på mina vanliga lite stolpiga men yviga dansmoves. Halim hade lite av den spänniga solochvårar-stilen, medan Mehmet dansade på ett alldeles unikt sätt. Hans specialmove var att sträcka upp armarna högt i luften och vicka på höfterna. "pokheer faaaace".

Vi hade skitkul. Tre öl senare gick jag hem. De turkiska killarna fortsatte sin blondinsafari och såg allmänt nöjda ut.

Bra kväll.

21 januari

Jag vet vad jag gör när jag inte gör något

Igår satt jag där igen. Tillbaka på Molins. Lite som förut. Det blaskiga kaffet i en ikeakopp, lite smulor över bladen jag vände. som vanligt var stammisarna på plats. Den ensamme mannen med den röda näsan, smaskade högt som förut. Kvinnan med det gråa håret och den utvecklingsstörda mamman fortfarande på samma plats. Och sen jag.

Molins var för mig nästan bortglömt ett tag. Jag är inte en av de vanliga där längre. Basen är någonannanstans. Men nu var jag tillbaka. Inget mer att berätta. Förutom att jag var tillbaka.

Ulf Lundell skulle väl sagt att jag nu gått varvet runt.

Lundell brukar inte ha fel.

Avsnitt två av Radyo Ryd verkar ha fått bra respons. Vår barnsliga och finurliga humor tycks vara uppskattad där ute. Det glädjer mig. Känns lite bittert att lämna det. Men det finns väl tid för sånt när jag kommer hem igen.

Jaja, mycket struntprat idag. Lovar att komma tillbaka starkare och roligare än någonsin i nästa inlägg. hejpåre

19 januari

På Rydsfronten litet nytt

Om kvällarna läser jag augustprisvinnaren Steve Sem-Sandbergs "De fattiga i Lodz". Den är bra. Gripande bra. Den låter en söka hopp mellan raderna, mellan beskrivningarna av latrinhanteringen och stanken av död i det polska judegettot. Människor levde där precis som här. Spåren av mänsklighet och ljus i denna becksvarta fläck av vår historia vill Sanberg ringa in.
Han lyckas och prisas.

Om dagarna läser jag C-uppsatser och avhandlingar. Ord är min vardag.

Någonstanns därimellan hinner jag se LHC spöa Djurgården i Cloetta center. Dricka hutlösa mängder kaffe och hänga på Facebook.

Jag är veckomannen

17 januari

Grabbar Grabbar Grabbar

Allt började ganska oskyldigt. Två unga män satt och åt falukorv och stuvade makaroner. Det var jag och Mutto. Vi drack öl och njöt av våra stuvade makaroner. Sen så fick jag en privatlektion i gittarspel. Ölen började drickas i snabbare takt och vi spelade lite NHL 2007 på hans xbox. Machofasonerna stannade av ett slag när vi bestämde oss för att göra drinkar av Muttos vodkaslattar. De blev rosa och vi la i lite bär. Sen så blev vi sär. (Notera rimmet)

HG avklarades på ett svettigt och syndigt sätt. Jag drack för mycket och för fort. Det blev dans och jag gav järnet.

HG stängde men vi var hungriga på mer. Ett sällskap på tio pers landade i en trea någonstanns på rydsvägen. Utan att tänka efter drack vi upp en flaska med ett grönt innehåll som skulle innehålla 27 % vodka, 27% tequila och 27% get (get?).
Mutto tog till gitarren och spelade som vanligt tills blodvite uppstod. Jag gormade till musiken och vi höll igång tills natten blev till dag.

Klockan är nu kvart i ett. Jag är trött, smutsig och glad.

15 januari

We go way back

Jag minns klart och tydligt att det inte var planerat att vi skulle flytta samtidigt till Linköping. Det bara blev så. Uppväxta två stenkast ifrån varandra hemma i Kungsängen bodde vi nu grannar i Ryd. Höstterminen 2007. Det blev en rubbad men rolig hösttermin. Soft häng i din korridor med dina illaluktande korriodorskamrater och långa kvällar på HG.
Du kanske tog ut svängarna för mycket. Det kanske var därför du flyttade hem så tidigt.
Hur som helst lärde vi nog känna varandra bättre den hösten än vad vi innan hunnit på tio år. Trots alla år i handbollslag, klasser och fraktioner.

Du bor nu i Sydney och vi hörs inte av så ofta. Hörde att du var nära döden ett tag. Där på andra sidan jorden. Jag hörde att du hade tur och att du mår bra igen.

Nu är det min tur att lämna Linköping och Ryd. Påpassligt hör du då av dig. Jag blev glad av ditt meddelande.

Tja! Ska gå och lägga mig men tänkte bara skicka en liten mysig halvbögig hälsning till dig. Hoppas allt rullar på bra där borta, fortsätt skriva i din blogg när du är i Tjeckien, den är fan underhållande!

Den är med där i toppen av mina favoritbloggar bland alla reklam och design bloggar, det är fan crÄÄdd!

Efter månader av tystnad kändes det bra att få höra av dig. Nu går vi i samma fotspår igen. Kungsängen-Ryd-Världen och tillbaka.

14 januari

På andra sidan månaden

Igår fick jag en förfrågan om ett gig till. Ville jag göra stand up på moderata studenters årsfest?
Trots den ideologiska krocken? Hell yeah

Vad gör jag om dagarna? Arbetar på nytt material, spelar in Radyo Ryd och pluggar.

Vad gör jag om nätterna? Sover, fantiserar om Prag. Tänk om jag träffar en tjej där. Tänk om jag skulle bli iho med henne. Tänk om hon skulle heta Evuschka?

På lördag släpper jag Mutto och Suz avsnitt 2 av Radyo Ryd. På Facebook kan vi se att det finns en tämligen stort intresse för vårat projekt. Känns kul. Mer än kul. Det känns värdigt.

På andra sidan månaden är centraleuropa och billig öl. Jag sitter nu i mitt korridorsrum och min blick försöker undvika att fixera sig vid boktraven till vänster. Har 2500 sidor kvinnohistoria att tugga igenom innan Prag blir verklighet.

Hej

12 januari

Snabb Comeback

Jag ska inte sticka under stol med att jag blev besviken för nederlaget kring Big Ben-gigget. För att peppa upp mig själv lyssnade jag i två timmar på musik som boostade mitt självförtroende.
Mycket hip hop. Typ gangstar..

I'm gonna be a tip-top, that's all my eyes can see

Victory is mine, yeah surprisingly

I've been laying, waiting for your next mistake

I put in work, and watch my status escalate

Det gav resultat. 24 timmar senare så har jag pratat i telefon med standupveteranen och skådespelaren Jimmy Uller http://www.jimmyuller.com/main_jimmy.htm. Nu ska jag gigga i Åtvidaberg den 30/1. Comebacken blev snabb. Vinden vänder. Nu kör jag!

11 januari

Bra och Bajs

Bra: Responderade min C-uppsats idag. Jag kämpade väl och fick ett efterlängtat G. G som i godkänd och G som i Galet skönt. Lämnar genus, kulturklimat och uppsatsskrivande bakom mig nu. Fäster blicken sydost.

Bajs: Fick ett negativt besked angående min nystartade standup-karriär. Tyvärr kunde jag inte få uppträda på Big Ben förrän i slutet av februari. Lite väntat, men ändå trist. Fäster blicken sydost.

Allt annat: Läser bra litteratur och för ett inbördeskrig mot vintern. Dricker kaffe med vänner och svajar runt på HG. Lever livet i Ryd som man bör. Lite lätt bakåtlutad och drömmande.
Ikväll ska jag till Mutto för att göra ett nytt avsnitt av Radyo Ryd. Märta gästa och lära. Han kommer förhoppningsvis vikariera för mig medan jag är i Tjeckien.

Skriver snart igen.

8 januari

Hem och bort

I jobbkläderna vid matbordet i min mammas kök. Svetten har torkat in och jag sitter fast vid datorn. Jocke Berg ylar.

Om jag hade lite kraft kvar att ge dig

Om jag hade lite hjärta att dela med mig

Om jag hade lite kärlek

så var den till dig

Jag tror det är den fjärde koppen för dagen som står och ryker. Zoega någonting, gott i alla fall.

Berg ylar vidare.

Om jag hade lite kraft kvar att ge dig

Om jag hade lite hjärta att dela med mig

Om jag hade lite kärlek så var den till dig

Så var den till dig

Kent har gjort en fantastisk skiva. Vintern är kallare än någonsin.

Åker tillbaka till Linköping ikväll. Lämnar allt det här.

Hejdå Stockholm

6 januari

Stockholm By Night

Klockan sex mötte jag upp Jonte vid centralen. Vi tog tuben till söder och parkerade oss på en kinakrog på Åsögatan. Servitören var en kort satt kines som var på strålande humör. "Che Che" avslutade han varje mening med och skämtade om allt möjligt. Kul kille.

Jag och Jonte åt de fyra små rätterna och catchade upp. Ett halvår sen sist, fanns en del att prata igenom. Vid åttatiden bestämmer vi oss för att möta min brorsa på donken vid björns trädgård. Ut i kylan, sen in i värmen. Värmen hittade vi på det klassiska söderhaket Högbergs.

Inne på Högbergs var det trångt och festlig stämning. Turen var på vår sida då ett bord till slut blev ledigt. Vi drack öl i stora mängder till peppad musik. MJ, Bon Jovi, Joakim Hillson och en rad onehitwonders ramade in stämningen som blev allt mer högljudd. Efter nån timme dök Fille och Limpan upp. Ölen beställdes in i högre takt och jag blev full och härlig.

I dimman gömmde sig de dåliga ideèrna. Vid bordet intill satt två unga kvinnor. Båda med sympatiska drag och hyffsad look. Jag inledde ett samtal som mest gick ut på att jag försökte vara rolig och de försökte vara artiga. Samtalet dog när de droppade att de var från Östermalm. Jag drog då något ohövligt skämt om silverskedar i arslen som inte gick hem. De tog sin jackor och gick iväg.

Jonte tackade för sig och åkte hem till Tullinge. Vi andra brölade på och Högbergs personal upplyste oss om att de tänkte stänga inom kort. Efter lite bittra kommentarer om pubar som tänger klockan ett gick vi ut. En bula stod som sänd från ovan utanför dörren. Vi splittade på den och begav oss till min borsas lägenhet. Genom city for vi. Glada, packade och hungriga på mer.

"Efterfesten" gick mest ut på att dricka efterlälmnad pissig cider och sjunga falskt till Filles gitarrspel. Vid tretiden kom en upprörd granne och knackade på. Skamset tackade vi för oss och Fille och Limpan drog sig hem.

Jag somnade som vanligt i min brorsas bäddsoffa. Full och glad.

Stockholm by night...

4 januari

Väntetid

Är tillbaka på posten. Cyklar runt i snön med rinnande näsa och stelfrusna fingrar. Väntar på resan tillbaka till Linköping. Vill opponera och respondera c-uppsats. Vill bli färdig och avsluta.

Är lite lite trött och seg. Somnar strax..

Typ nu..

Måste bara tillägga en sak. Det börjar ordna upp sig med standup-gigget på Big Ben. Mycket pekar på att jag får chansen att göra ståupp i februari där. Det vore helt underbart. Hemmaplan och gamla vänner i publiken. Hoppas hoppas hoppas

2 januari

Vykort

Det var ett par veckor sedan sist jag gjorde så. Så, bara gick ut. Jag gick ut för att tänka och skissa på material. I huvudet tänker jag ut vad som skall sägas och hur det skulle kunna mottas. Jag föreställer mig skratt, hur och när. I minusgraderna promenerade jag för mig själv. Mumlande för mig själv, ibland kufiskt högt. Men jag mötte inte många, trots det fina vädret.

Nya skämt bubblade upp, mumlades, tänktes igenom. Jag vandrade ned för grusvägen ned mot Lillsjön. Jag kom ner till stranden. Ett tunt kristalliskt lager av snö täckte strandkanten och sjön. Solen stod lågt i söder och trädtopparna lät den bortre kanten av sjön ligga i skugga.

Jag släppte tankarna kring stand up och klev ut på sjön. Några barnfamiljen höll sig intill strandkanten och lite längre bort plogade en pappa upp en minirink till sin son i hockeyutrustning. Skratt på håll.

Jag vandrade ut över den skimmrande snön på den lilla sjön. Lillsjön. I mitten av allt stod jag sen ensam. Jag stannade ett par minuter. Med solen i ansiktet tände jag en cigarett. Jag hörde inte familjerna längre. Solljuset och cigaretten gav värme och behag, tankeverksamheten satte fart.

I ett par minuter tänkte jag på dig. Dig som i vem som helst. Jag tänkte på dig som inte litade på mig, trots att jag riskerade så mycket. Jag tänkte på dig som jag svek och på dig som åkte iväg. På ett skamligt och själviskt sätt tänkte jag på dig som aldrig bytte ut mig och på din vän som jag alrig planerade att träffa. Sedan tänkte jag på dig som har en ny och avslutningsvis på dig som sa nej.

Glöden nådde filtret och jag tänkte på Prag. Jag kännde mig för stunden klar med allt. Finns inte längre några trådar som måste plockas upp. Inga samtal som måste ringas. Inga misstag som måste förklaras.

Efter en stund fortsatte jag att gå. Inte tillbaka. Utan jag fortsatte vandra mot andra sidan sjön. Mot solen och skuggorna av träden.