28 feb

Lugnet efter stormen. Jag hittar inga artiklar i tidningarna om Rosengård längre. När bränderna är släckta och ungdomarna lugna är det inte lika intressant att diskutera segregation och utanförskap. Vem vill skriva om det ingen vill se. Laila Bagges rumpa hittar jag däremot lite överallt utan större ansträning. Människor vill läsa om den. Människor vill se den.
Jag finner hela grejjen pervers. Vi sitter bänkade framför TV-cirkusen och applåderar. Vi älskar att läsa om korrupta schlagerjurys och Tony Rickardssons pappalycka.
Vi verkar ha samma inställning till nyheter som vi har till oliver på burk. Det ska helst vara utan kärnor, så att det blir lätt-tuggat och ofarligt. Vi vill kunna smaska i oss dem utan att behöva tänka eller oroas.

Jag tolkar det som att det är frid och fröjd i Malmös förorter nu. Jag tolkar det som att Laila Bagges rumpa är viktig.

Viftar lite med mitt trasiga trollspö och vips, så är jag tillbaka till verkligheten.
Verkligheten är annorlunda idag. Mitt liv är nerpackat i bananlådor och Hemköpskassar.
Jag ska flytta imorgon. 200 meter bort. 200 meter närmre centrum.

Sakta men säkert........