12 feb

Rapport från verkligheten

Plats: Fikarummet på praktiken Tid: 9.10 Närvarande: Jag och jeansmannen

På säkert avstånd ifrån resten av mina fikande kollegor satt jag ensam och läste i Oates "Älskad, Saknad". Som vanligt när man vill vara för sej själv smyger någon fram och avbryter. Denna gång en man.
Han var i "runt-trettfifem-skaffabarn-åldern" och var dagen till ära klädd i blå jeans och blå jeansskjorta. Vilket inte gjorde hans intrång på min lästid mer uppskattat.

- Åh va läser du? (Jeansmannen)
- Ehm.. En Oatesbok. (vred handen så bokens framsida syntes)
- Aha. Ären bra rå?
- Den är faktiskt fruktansvärt bra. (försöker kommunicera irritation via kroppspråk men behåller den vänliga tonen)
- Ahaa men Carol Oates ede inte hon den där feministiska författaren?
Sa Jeansmannen och liksom sänkte ena ögonbrynet och snörpte med munnen. Minen signalerade helt klart att han inte kunde förstå hur en ung karl som jag satt och läste sån mainstream "feministtjaffs"till litteratur.

Jag var inte sugen på någon kulturell snoppmätartävling under mitt morgonfika, så jag bara nickade instämmande.
Jeansmannen lämnade mej efter några tysta minuterlånga sekundrar.
Jag kokade inombords. Men jag lät denna cowboy till litteraturvetare gå för den här gången.

Boken jag läser heter som tidigare nämnt "Älskad, Saknad" av Författaren med stort F Joyce Carol Oates. Bokens Handling (egen sammanfattning): Den sexuellt frigjorda lokalreporten Nikki Eaton har under hela sitt liv fört en revolution mot sin konservativa och frikyrkliga hemmafru till mor. När modern blir brutaltmördad går Nikki ändå igenom en svår tid av sorg och lever om sin barndom men denna gång i samförstånd med sin mor. Hon bakar, syr och tackar nej till sexuella inviter. Samtidigt försöker hon mäkla fred med sin syster som går igenom en svår skillsmässa.

Feministförfattare: Knappast
Kvinnlig författare: Ja

Jeansmannen om du läser denna blogg så var det detta jag ville säga dej i morse. Men jag teg då.
Det smakade dock inte guld.

Ska äta wook nu