Året var 1697
Den pinfärske femtonårige kungen Karl den XII tänkte supa till med sina polare på slottet i Sthlm en vanlig fredagskväll. Vinet och bärsen flödade och kvällen utvecklades till en spritorgie i sann kunglig anda. De adliga herrar som närvarade med kungen i spetsen bestämde sig för att supa ner den björn som vid tillfället gästade slottet. Den tama björnen som skulle fungera som nöjesattraktion tålde inte spriten särskillt bra och började vagga runt i salen där festen ägde rum. Grabbarna skrattade och drack tills de däckade i goda vänners lag. Björnen som var packad vandrade upp för de kungliga trapporna till den tredje våningen föt att se på utsikten. Fyllegången var ostadig och björnen tappade balansen, den tama björnen som ofrivilligt hade blivi nersupen av Karl XII och hans vänner mötte döden när han ramlade ut genom en fösnterruta och landande på slottsgården inför förskräckta slottsvakter. Morgonen efter vaknade Karl och company och sörjde björnen.
Nåja, vad är en bal på slottet? Eller ett party på slottet rättare sagt?
En sann historia ifrån stormaktstidens Sverige. I alla fall om man skall tro den faktiskt högt trovärdiga biografin "Karl XII" skriven av Lundproffessorn Bengt Liliegren.
Jag skall avstå ifrån kungligheterna denna fredagskväll för att istället plugga stormaktstid. Peace
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det hela utspelade sig inte 1697 utan i augusti 1699, se Liljegrens bok. Björnen var heller inte en tillfällig gäst utan ett "husdjur", se Israel Holmströms dikt "General Auditeurens Holmströms verser öfver en tahm biörn som gick löös i konungens Cammar" respektive hans gravskrift över samma björn.
SvaraRaderaLiljegrens bok innehåller f.ö. inget om någon "suporgie". Där talas om "aftonmåltiden".