1 maj

Maj maj måne, jag kom aldrig fram till skåne. Vi var fyra glada unga odödliga män i en bil på väg mot Lund. I ljungby rasade bilen. Halvvägs framme fick resan sitt abrupta slut och vi var tvungna att vända vem med den lånade bilen. Vi var fyra besvikna unga sårade pojkar i en bil på väg mot Linköping.

Ifrån framsätet hörde jag min vän M sucka för sig själv, "Minns inte när jag var så här bitter senast". Det var när vi passerade Jönköping i mörkret. Trots att vi var fyra unga män i en lånad bil förvandlades bitterheten över resans öde till någon slags ensamhet. Natten till igår var en ensam natt i mitt lilla korridorsrum.

Valborg i Linköping

Gårdagen tillägnade jag på en gräsmatta med en klotgrill och goda vänner som sällskap. Solen sken och vindarna var kalla, men det var en trevlig dag med många skratt. Kvällen blev blöt i sann Valborgsanda och jag gjorde dansgolvet på kårallen osäkert. Min yviga dansstil förskräckte damerna, men som man säger, "I had a laugh".
Runt ett gick mina kamrater hem, men full och glad som jag var valde jag att stanna kvar på Kårallen. Jag träffade ett sällskap damer ifrån lärarprogrammet i baren, sen var det röj igen.
Ett rätt kasst coverband spelade och vi dansade. Damerna var lika galna som jag och till slut var klockan nästan tre. En av damerna gav mig cykellift hem. Jag somnade genast när mitt ansikte mötte huvudkudden.

Valborg kan firas i Lund, men också i Linköping. Veckans lärdom. Nya tag med uppsatsen imorgon. Heja arbetarna by the way.