Söndag
Jag vill avsluta bloggveckan med lite tips och råd för de som är i nöd.
Tips och Råd
Böcker: Om ni känner för att komma bort ifrån deckarträsket eller MartinaHaagdravlet så läs allt av MAGNUS LINTON. I veckan har jag läst hans succedebut Americanos, samt hans textsamling Kött på flykt. Skarpt skrivna samhällskilldringar och dråpliga repotage är det som levereras. En intressant herre denne Linton. Läs...
Musik: Lyssna på gamla hångellåten Again med Lanny Kravitz. Kommentarer vore överflödigt.
Mat: VARNING! Santa Marias pepperonis på burk, är sjukt överdrivet starka. Förstörde gårdagens middag.
Fotbollslag: Tyvärr inte Barcelona. Veckas vassaste lag är Malmens IF ifrån Linköping. Detta endast på grund av deras legendariske anfallare Jensen. Pondus, självförtoende, styrka, allt i en kompakt men ack så respektingivande kropp. Rykten säger att: Jensen tvekar aldrig
Klubb: Våga lämna HG för en helg. NH is da shäjt. NH är ett bevis på att studentkrogar kan ha stil och klass utan att bli prettosvettigt. Gårdagens utgång var en guldstrimma i en annars rätt gråtonad majvecka. Mera NH.
söndag 31 maj 2009
fredag 29 maj 2009
29 maj
Mamma, Pappa, jag har blivit så jävla vuxen.
Mutto fyllde 25 igår. De närmaste vännerna gick över på kvällen för att fira hans födelsedag. Nötterna, ölen och youtubehetsen uteblev denna kväll. Istället satt en liten grupp på åtta vuxna individer och sörplade kaffe, åt hembakad paj med vaniljsås och diskuterade klimatets påverkan över mount everest existens. Allt var väldigt propert och vuxet. Det enda som saknades var bebisskrik i bakgrunden. Det hade varit spiken i kistan för mina ungdomsdagar.
Ser att vännerna börjar skaffa flickvänner, pojkvänner, hundar, katter, kaniner, och vissa har till och med skaffat bordsunderlägg till sina köksbord.
Jag ironiserar inte över detta. Tvärtom. Jag bara konstaterar hur mitt umgänge vågar lämna det där sjunkande skeppet vi alla reste med som oskyldigt barnsliga unga. Själv trivs jag bra med att få besöka den där vuxenvärlden när tillfälle ges. Jag vill suga saften ur de sista åren innan man står vid gränsen till att vara närmre trettio än tjugo.
Än så länge trivs jag med att vara en jävligt vuxen gäst.
Mutto fyllde 25 igår. De närmaste vännerna gick över på kvällen för att fira hans födelsedag. Nötterna, ölen och youtubehetsen uteblev denna kväll. Istället satt en liten grupp på åtta vuxna individer och sörplade kaffe, åt hembakad paj med vaniljsås och diskuterade klimatets påverkan över mount everest existens. Allt var väldigt propert och vuxet. Det enda som saknades var bebisskrik i bakgrunden. Det hade varit spiken i kistan för mina ungdomsdagar.
Ser att vännerna börjar skaffa flickvänner, pojkvänner, hundar, katter, kaniner, och vissa har till och med skaffat bordsunderlägg till sina köksbord.
Jag ironiserar inte över detta. Tvärtom. Jag bara konstaterar hur mitt umgänge vågar lämna det där sjunkande skeppet vi alla reste med som oskyldigt barnsliga unga. Själv trivs jag bra med att få besöka den där vuxenvärlden när tillfälle ges. Jag vill suga saften ur de sista åren innan man står vid gränsen till att vara närmre trettio än tjugo.
Än så länge trivs jag med att vara en jävligt vuxen gäst.
onsdag 27 maj 2009
27 maj
07:55 vaknade jag av min mobilens skräniga ringsignal. Det var min pappa som ringde vid den okristliga tidpunkt. Halvt vaken fick jag en förfrågan om att hänga med på en weekend till Milano. Efter lite om och men blev det spikat och nu är jag peppad på att åka till Zlatan town om drygt två veckor.
Linköpings universitet fick idag finbesök. Utrikespolitiska föreningen, där jag är medlem, hade fixat så att självaste herr statsminister tog sigtill campus för att komma och hålla tal. Det handlade om EU-valet. Det var intressant och proffsigt. I en moderiktig grå stilren kostym och blårandig slips stod vår statsminister och talade om EU:s möjligheter och framtid.
Det slog mig att Reinfeldt har väldigt snälla ögon. Eller de ser snälla ut rättare sagt. Mörka och snälla. Synd att hans politik inte följer hans ögons sympatiska drag. Jag menar snyggt klädd och allt.
Ikväll skall jag stärka mina matchoaktier. Jag skall svettas i en TV-soffa, äta mjuka popcorn och dricka folköl och se på CL-finalen. Jajjemänsan..
Nu kör vi..
Linköpings universitet fick idag finbesök. Utrikespolitiska föreningen, där jag är medlem, hade fixat så att självaste herr statsminister tog sigtill campus för att komma och hålla tal. Det handlade om EU-valet. Det var intressant och proffsigt. I en moderiktig grå stilren kostym och blårandig slips stod vår statsminister och talade om EU:s möjligheter och framtid.
Det slog mig att Reinfeldt har väldigt snälla ögon. Eller de ser snälla ut rättare sagt. Mörka och snälla. Synd att hans politik inte följer hans ögons sympatiska drag. Jag menar snyggt klädd och allt.
Ikväll skall jag stärka mina matchoaktier. Jag skall svettas i en TV-soffa, äta mjuka popcorn och dricka folköl och se på CL-finalen. Jajjemänsan..
Nu kör vi..
måndag 25 maj 2009
25 maj
Jag borde skämmas. Sitter och bloggar i min bunker medan solen skiner utomhus. Blå himmel och inte det minsta PughRågefeldtmolnet har hittat till Linkan idag. Ska snart gå ut.
Den kreativa ådran får pulsera i takt med att pluggbördan minskar. Har inte mycket kvar att göra för terminen, vilket ger mig mer tid till skoj och lek. Ikväll skall jag spela in en liten kortfilm för Lärarsektionen. En liten infofilm på ca 7 minuter. Jag och Mutto har skrivit manus, men det är han som får leka Spielberg vid inspelningen. Jag får bli lattehämtare eller liknande. Rätt man på rätt plats vill säga.
Nu börjar min skjorta klibba mot huden. Solen har lagt sin svettiga hand mot mitt fönster, nu är det fan dags. Studentlitteratur, kaffe, ett glas vatten och snus. En dag i solen.
Den kreativa ådran får pulsera i takt med att pluggbördan minskar. Har inte mycket kvar att göra för terminen, vilket ger mig mer tid till skoj och lek. Ikväll skall jag spela in en liten kortfilm för Lärarsektionen. En liten infofilm på ca 7 minuter. Jag och Mutto har skrivit manus, men det är han som får leka Spielberg vid inspelningen. Jag får bli lattehämtare eller liknande. Rätt man på rätt plats vill säga.
Nu börjar min skjorta klibba mot huden. Solen har lagt sin svettiga hand mot mitt fönster, nu är det fan dags. Studentlitteratur, kaffe, ett glas vatten och snus. En dag i solen.
lördag 23 maj 2009
23 maj
Fyra timmar Sagan om ringen. Kommer att drömma om Hober och guldringar i natt.
De senaste två dagarna har jag stött på fransosen "bara" en gång. Spänning i vardagen, hell yeah
Har klappat en hundvalp idag. För en sekund förvandlades jag till en softis. En riktig mjukis som pratade bebisspråk.
Ikväll ska jag dricka några kalla med grabbarna vid grillen. Manligt? Hell yeah! Tar igen det där med hundvalpen.
Peace
De senaste två dagarna har jag stött på fransosen "bara" en gång. Spänning i vardagen, hell yeah
Har klappat en hundvalp idag. För en sekund förvandlades jag till en softis. En riktig mjukis som pratade bebisspråk.
Ikväll ska jag dricka några kalla med grabbarna vid grillen. Manligt? Hell yeah! Tar igen det där med hundvalpen.
Peace
torsdag 21 maj 2009
21 maj
Fransosens osaliga ande
Denna månad har varit annorlunda på många sätt, men fransosmysteriet tar ändå priset. Därför skall jag berätta om det. Jag är förföljd, och det är inte en vanlig stalker med solbrillor och blottarrock som förföljer mig. Det är någonting mycket värre.
Allting började dagen efter valborg. Jag och några kompisar grillade i sann svenssonanda utanför min port. Efter att ha ätit och druckit bestämde vi oss för att spela lite volleyboll. I närheten ligger en fin volleybollplan där utbytesstudenterna brukar hänga. Denna gång stod ett gäng svettiga grabbar med sydeuropeiskt utseende och sökte motspelare. Vi bangade inte.
Utbytesstudenterna visade sig komma ifrån Frankrike och de var riktiga hejare på volleyboll. Men spelet blev jämnt och vi lyckades vinna matchen, mycket tack vare Figges mördarservar.
De brunbrända mer atletiskt byggda fransoserna accepterade förlusten och lämnade planen rakryggade. Men det skulle visa sig att en av fransoserna hade hämnd i sinne. Under matchens gång hade jag kastat min ögon på den fransos som uppenbarligen var alphahanen i gänget. Han utmärkte sig för sin påtagliga ledarutstrålning, samt för sin anmärkningsvärda frisyr. Hästsvans.
Förlusten måste på något sätt inneburit en fruktansvärd nationell eller personlig kränkning för fransmännen, för denna hästsvansbärande fransos till alphahane har sedan den dagen förföljt mig. Jag har stött på honom mer ofta än vad som vanligtvis kan kallas för slumpmässiga sammanträffanden.
Jag vet inte vad om det är någon högre makt som iscensätter dessa möten, eller om det helt enkelt är så att den muskulöse fransosen med hästsvans helt enkelt förföljer mig och inväntar ett perfekt tillfälle för att spöa upp mig.
Ställen jag stött på fransosen: Hemköp, Baljan, Linds Cafe, HG, Volleybollplanen, Rydskogen, Rydsspåret, Campus och ett flertal gånger på olika gångvägar i Ryd.
Trots fransosens kraftiga kroppsbyggnad är jag inte rädd för den fysiska skada som denna hämndgirige förföljare kan åstadkomma. Jag är mer rädd för själva sinnesbilden av fransosens väderbitna ansikte och hans tjocka långa råttfärgade hästsvans.
Än så länge har detta mentala spöke, denna franske förföljare, inte lyckats hemsöka mig i sömnen. Den dagen stänger jag ner bloggen och lägger in mig på dårhuset.
So far so weird.
PS. Hur dålig förlorare kan man vara?
Denna månad har varit annorlunda på många sätt, men fransosmysteriet tar ändå priset. Därför skall jag berätta om det. Jag är förföljd, och det är inte en vanlig stalker med solbrillor och blottarrock som förföljer mig. Det är någonting mycket värre.
Allting började dagen efter valborg. Jag och några kompisar grillade i sann svenssonanda utanför min port. Efter att ha ätit och druckit bestämde vi oss för att spela lite volleyboll. I närheten ligger en fin volleybollplan där utbytesstudenterna brukar hänga. Denna gång stod ett gäng svettiga grabbar med sydeuropeiskt utseende och sökte motspelare. Vi bangade inte.
Utbytesstudenterna visade sig komma ifrån Frankrike och de var riktiga hejare på volleyboll. Men spelet blev jämnt och vi lyckades vinna matchen, mycket tack vare Figges mördarservar.
De brunbrända mer atletiskt byggda fransoserna accepterade förlusten och lämnade planen rakryggade. Men det skulle visa sig att en av fransoserna hade hämnd i sinne. Under matchens gång hade jag kastat min ögon på den fransos som uppenbarligen var alphahanen i gänget. Han utmärkte sig för sin påtagliga ledarutstrålning, samt för sin anmärkningsvärda frisyr. Hästsvans.
Förlusten måste på något sätt inneburit en fruktansvärd nationell eller personlig kränkning för fransmännen, för denna hästsvansbärande fransos till alphahane har sedan den dagen förföljt mig. Jag har stött på honom mer ofta än vad som vanligtvis kan kallas för slumpmässiga sammanträffanden.
Jag vet inte vad om det är någon högre makt som iscensätter dessa möten, eller om det helt enkelt är så att den muskulöse fransosen med hästsvans helt enkelt förföljer mig och inväntar ett perfekt tillfälle för att spöa upp mig.
Ställen jag stött på fransosen: Hemköp, Baljan, Linds Cafe, HG, Volleybollplanen, Rydskogen, Rydsspåret, Campus och ett flertal gånger på olika gångvägar i Ryd.
Trots fransosens kraftiga kroppsbyggnad är jag inte rädd för den fysiska skada som denna hämndgirige förföljare kan åstadkomma. Jag är mer rädd för själva sinnesbilden av fransosens väderbitna ansikte och hans tjocka långa råttfärgade hästsvans.
Än så länge har detta mentala spöke, denna franske förföljare, inte lyckats hemsöka mig i sömnen. Den dagen stänger jag ner bloggen och lägger in mig på dårhuset.
So far so weird.
PS. Hur dålig förlorare kan man vara?
tisdag 19 maj 2009
19 maj
Dödligt mänskligt
Jag läste en fantastiskt sorglig och underbar bok. "Fjärilen i min hjärna" av Anders Paulrud. Han skrev boken när han låg döende i lungcancer. Boken är en uppgörelse med döden, med cancern och med sig själv. Sorgen över väntan inför döden är blytung, men samtidigt avskalat vacker. Med ett glasklart poetiskt språk beskrev Paulrud sina sista månader i livet och ingen människa med ett fungerade själsliv kan lämnas oberörd av detta vittnesmål ifrån livets sista trappsteg. Läs boken och kom ett steg närmre den döde författaren. Intim, stark, och obeskrivligt sorglig är Anders Paulruds sista utgivna bok i hans alltför korta liv. Läs den.
Kaffe ifrån Etiopien
Jag besökte en kaffeaffär i Tornby köpcentrum. Det var en liten grotta proppad med påsar av beska dofter och små dyra chokladbitar med svåra namn. Kvinnan bakom disken var så där trevlig som bara flygvärdinnor kan vara, samtidigt som hon utstrålade kompetens och charm.
Jag bara nickade när hon frågade om jag behövde hjälp.
Efter fem minuters lång monolog om en speciell kaffeböna som passade just mig, kunde jag bara inte säga nej. Jag gick ut ifrån den lilla doftgrottan med ett svindyrt kaffe ifrån etiopiska bönor.
Nöjd och glad gick jag hem.
Kaffet då? Va? Ja men hur smakade det svindyra kaffet? (79 kr för 250 gram)
Det smakade bara kaffe. Flygvärdinnan bakom disken skulle väl skratta åt mig nu.
Jag läste en fantastiskt sorglig och underbar bok. "Fjärilen i min hjärna" av Anders Paulrud. Han skrev boken när han låg döende i lungcancer. Boken är en uppgörelse med döden, med cancern och med sig själv. Sorgen över väntan inför döden är blytung, men samtidigt avskalat vacker. Med ett glasklart poetiskt språk beskrev Paulrud sina sista månader i livet och ingen människa med ett fungerade själsliv kan lämnas oberörd av detta vittnesmål ifrån livets sista trappsteg. Läs boken och kom ett steg närmre den döde författaren. Intim, stark, och obeskrivligt sorglig är Anders Paulruds sista utgivna bok i hans alltför korta liv. Läs den.
Kaffe ifrån Etiopien
Jag besökte en kaffeaffär i Tornby köpcentrum. Det var en liten grotta proppad med påsar av beska dofter och små dyra chokladbitar med svåra namn. Kvinnan bakom disken var så där trevlig som bara flygvärdinnor kan vara, samtidigt som hon utstrålade kompetens och charm.
Jag bara nickade när hon frågade om jag behövde hjälp.
Efter fem minuters lång monolog om en speciell kaffeböna som passade just mig, kunde jag bara inte säga nej. Jag gick ut ifrån den lilla doftgrottan med ett svindyrt kaffe ifrån etiopiska bönor.
Nöjd och glad gick jag hem.
Kaffet då? Va? Ja men hur smakade det svindyra kaffet? (79 kr för 250 gram)
Det smakade bara kaffe. Flygvärdinnan bakom disken skulle väl skratta åt mig nu.
söndag 17 maj 2009
17 maj
-Kinaski, ditt rum känns mer som ett förvaringsutrymme än ett hem.
Behövde det
Salomon och Chompen kom och besökte mig i helgen. Det var en peppad kengenduo som drog sig ner hit för att röja loss. Det tre vise männen var återförenade. Helgen har varit fantastiskt rolig. Många skratt, mycket Collie buddz, mycket öl och en hel del softande.
Jag behövde detta efter det sviniga uppsatsseminariet. Det var skönt att få sväva i nostalgin med gamla vänner istället för att tokdeppa framför TV:n.
Det inledande citatet bjöd Chompen på efter att ha vistats några minuter i mitt korridorsrum. Ärlighet ä väl vänskapens drivkraft. Så jag blev inte ledsen när han påpekade hur spartanskt jag lever.
Den senaste veckan har jag läst hela tre deckare. Alla ganska pissljumna. Kallentofts Höstoffer som släpptes nyligen var klart bäst. Gör annat nu.
Skriver imorn. Peace
Behövde det
Salomon och Chompen kom och besökte mig i helgen. Det var en peppad kengenduo som drog sig ner hit för att röja loss. Det tre vise männen var återförenade. Helgen har varit fantastiskt rolig. Många skratt, mycket Collie buddz, mycket öl och en hel del softande.
Jag behövde detta efter det sviniga uppsatsseminariet. Det var skönt att få sväva i nostalgin med gamla vänner istället för att tokdeppa framför TV:n.
Det inledande citatet bjöd Chompen på efter att ha vistats några minuter i mitt korridorsrum. Ärlighet ä väl vänskapens drivkraft. Så jag blev inte ledsen när han påpekade hur spartanskt jag lever.
Den senaste veckan har jag läst hela tre deckare. Alla ganska pissljumna. Kallentofts Höstoffer som släpptes nyligen var klart bäst. Gör annat nu.
Skriver imorn. Peace
torsdag 14 maj 2009
14 maj
Tackar och tar emot
Slarvfel
Faktafel
Ingen jämförelse med tidigare tidsperioder
och så vidare....
Min uppsats blev seminariebehandlad idag. Den blev godkänd, men det var på ****håret.
Jag fick höra att den hade en del brister som var av den allvarligare sorten. Men den var okej.
Kritik är som katrinplommon på burk. Smakar äckligt, men är nyttigt för den som är i behov av invärtes rensing. Med kritiken i ryggen och de hårda orden i bakhuvudet skall jag nu rensa ut min förmåga att slarva och stressa. Jag tackar och tar emot.
Min nyfunna hobby, att leka sportjournalist, skall jag nu ägna mig åt. Blev tillfrågad att skriva en matchrapport ifrån en div 6 match igår. Såg matchen men än är worddokumentet tomt. Börjar nu.
Peace
Slarvfel
Faktafel
Ingen jämförelse med tidigare tidsperioder
och så vidare....
Min uppsats blev seminariebehandlad idag. Den blev godkänd, men det var på ****håret.
Jag fick höra att den hade en del brister som var av den allvarligare sorten. Men den var okej.
Kritik är som katrinplommon på burk. Smakar äckligt, men är nyttigt för den som är i behov av invärtes rensing. Med kritiken i ryggen och de hårda orden i bakhuvudet skall jag nu rensa ut min förmåga att slarva och stressa. Jag tackar och tar emot.
Min nyfunna hobby, att leka sportjournalist, skall jag nu ägna mig åt. Blev tillfrågad att skriva en matchrapport ifrån en div 6 match igår. Såg matchen men än är worddokumentet tomt. Börjar nu.
Peace
måndag 11 maj 2009
11 maj
Koll på Aftonbladet
"Träskpaktens svek mot Angela", Aftonbladet.
Jag vägrar stolt ödsla mina lördagskvällar på Robinsson.
"Michael Phelps sål på nätpoker, strippa avslöjar allt om stjärnan", också Aftonbladet.
Jag fnissade faktiskt åt den andra rubriken när jag såg den i sportbladet.
Koll på mitt liv
Jag måste verkligen städa mitt rum. Betalade räkningar, kläder, tidningar, böcker och damm har spritt ut sig över mitt golv. Passivt ser jag ut över detta smutsiga landskap ifrån min säng, med min laptop tryggt brummade mot magen. Du är lat. Jag är fett lat.
Såg att mitt handfat i badrummet harf ått ett gråaktig nyans och ett lager av gult klet har samlats runt hålet i porslinsskålen. Du är äcklig. Jag är fortfarande bara lat.
I mitt rum finns naken vit vägg samtidigt som två tavlor väntar i garderoben. Du är korkad. Jag är bara lat och trött.
Det är märkligt, jag kan stillsamt konstatera hur kaoset har gripit tag i mitt hem. Lugnt och metodiskt kan jag redogöra för hur smutsen fått en egen plats och värdighet i denna pissiga ursäkt till hem. Ursäkta mitt utspel, men att bo i korridor är som att sitta på kåken, skillnaden är väl att friheten är inom räckhåll. Dock är jag inte bitter. Jag trivs i tillvaron och jag har hissat vit flagg angående kriget emot dyra boendekostnader. Jag vill inte byta mitt korridorsrum, just nu vill jag bara ha någon som kan piska latheten ur mig. Skulle jag kunna räkna in det som en hushållsnära tjänst om jag betalade för det?
Japp japp. Måndag är veckans hoppfullaste dag. Finns inget som är försent nu. Nu städar jag.
"Träskpaktens svek mot Angela", Aftonbladet.
Jag vägrar stolt ödsla mina lördagskvällar på Robinsson.
"Michael Phelps sål på nätpoker, strippa avslöjar allt om stjärnan", också Aftonbladet.
Jag fnissade faktiskt åt den andra rubriken när jag såg den i sportbladet.
Koll på mitt liv
Jag måste verkligen städa mitt rum. Betalade räkningar, kläder, tidningar, böcker och damm har spritt ut sig över mitt golv. Passivt ser jag ut över detta smutsiga landskap ifrån min säng, med min laptop tryggt brummade mot magen. Du är lat. Jag är fett lat.
Såg att mitt handfat i badrummet harf ått ett gråaktig nyans och ett lager av gult klet har samlats runt hålet i porslinsskålen. Du är äcklig. Jag är fortfarande bara lat.
I mitt rum finns naken vit vägg samtidigt som två tavlor väntar i garderoben. Du är korkad. Jag är bara lat och trött.
Det är märkligt, jag kan stillsamt konstatera hur kaoset har gripit tag i mitt hem. Lugnt och metodiskt kan jag redogöra för hur smutsen fått en egen plats och värdighet i denna pissiga ursäkt till hem. Ursäkta mitt utspel, men att bo i korridor är som att sitta på kåken, skillnaden är väl att friheten är inom räckhåll. Dock är jag inte bitter. Jag trivs i tillvaron och jag har hissat vit flagg angående kriget emot dyra boendekostnader. Jag vill inte byta mitt korridorsrum, just nu vill jag bara ha någon som kan piska latheten ur mig. Skulle jag kunna räkna in det som en hushållsnära tjänst om jag betalade för det?
Japp japp. Måndag är veckans hoppfullaste dag. Finns inget som är försent nu. Nu städar jag.
söndag 10 maj 2009
10 maj
Kolmården! Aporna och noshörningarna var coolast. Tigrarna var trötta och tråkiga. Kolmården är toppen!
Är väldigt trött. Huvudet vill sova och kropen likaså, och klockan är tjugo över sju.
Får bli en liten snutt till inlägg idag. Imorgon då kommer orden spruta.
Godnatt
Är väldigt trött. Huvudet vill sova och kropen likaså, och klockan är tjugo över sju.
Får bli en liten snutt till inlägg idag. Imorgon då kommer orden spruta.
Godnatt
fredag 8 maj 2009
8 maj
Året var 1697
Den pinfärske femtonårige kungen Karl den XII tänkte supa till med sina polare på slottet i Sthlm en vanlig fredagskväll. Vinet och bärsen flödade och kvällen utvecklades till en spritorgie i sann kunglig anda. De adliga herrar som närvarade med kungen i spetsen bestämde sig för att supa ner den björn som vid tillfället gästade slottet. Den tama björnen som skulle fungera som nöjesattraktion tålde inte spriten särskillt bra och började vagga runt i salen där festen ägde rum. Grabbarna skrattade och drack tills de däckade i goda vänners lag. Björnen som var packad vandrade upp för de kungliga trapporna till den tredje våningen föt att se på utsikten. Fyllegången var ostadig och björnen tappade balansen, den tama björnen som ofrivilligt hade blivi nersupen av Karl XII och hans vänner mötte döden när han ramlade ut genom en fösnterruta och landande på slottsgården inför förskräckta slottsvakter. Morgonen efter vaknade Karl och company och sörjde björnen.
Nåja, vad är en bal på slottet? Eller ett party på slottet rättare sagt?
En sann historia ifrån stormaktstidens Sverige. I alla fall om man skall tro den faktiskt högt trovärdiga biografin "Karl XII" skriven av Lundproffessorn Bengt Liliegren.
Jag skall avstå ifrån kungligheterna denna fredagskväll för att istället plugga stormaktstid. Peace
Den pinfärske femtonårige kungen Karl den XII tänkte supa till med sina polare på slottet i Sthlm en vanlig fredagskväll. Vinet och bärsen flödade och kvällen utvecklades till en spritorgie i sann kunglig anda. De adliga herrar som närvarade med kungen i spetsen bestämde sig för att supa ner den björn som vid tillfället gästade slottet. Den tama björnen som skulle fungera som nöjesattraktion tålde inte spriten särskillt bra och började vagga runt i salen där festen ägde rum. Grabbarna skrattade och drack tills de däckade i goda vänners lag. Björnen som var packad vandrade upp för de kungliga trapporna till den tredje våningen föt att se på utsikten. Fyllegången var ostadig och björnen tappade balansen, den tama björnen som ofrivilligt hade blivi nersupen av Karl XII och hans vänner mötte döden när han ramlade ut genom en fösnterruta och landande på slottsgården inför förskräckta slottsvakter. Morgonen efter vaknade Karl och company och sörjde björnen.
Nåja, vad är en bal på slottet? Eller ett party på slottet rättare sagt?
En sann historia ifrån stormaktstidens Sverige. I alla fall om man skall tro den faktiskt högt trovärdiga biografin "Karl XII" skriven av Lundproffessorn Bengt Liliegren.
Jag skall avstå ifrån kungligheterna denna fredagskväll för att istället plugga stormaktstid. Peace
onsdag 6 maj 2009
6 maj
Svininfluensa, regn och lycka
Gick hem ifrån Universitetet genom regnet. Betonghimmelen, ett öde campus och en kall vind kunde ha gjort den knappt 1000 meter långa promenaden outhärdlig. Men universum misslyckades denna gång.
Med ett leende på läpparna vandrade jag hem och slängde mig lycklig i sängen för att blogga.
Varför?
Min handledare har okejat min uppsats.
Filosofens majnummer har kommit ut, där en text jag skrivit finns med.
Jag är numer helt säker på att jag bara är förkyld, alltså ingen svin influensa.
En skitbra dag med skitdåligt väder. Lite min melodi det.
Låt mig nörda för er
Läser en helt otrolig bok. Vill knappt kalla den bok, vill kalla den för något bättre, finare. Vill höja värdet av bokens innehåll och ge den lilla pocketen en större betydelse.
"Hundra år av ensamhet", skriven av Gabriel Garcia Marqez är en släktkrönika av det skevare slaget. En klassiker ifrån 1960-talet som satte sydamerikansk litteratur på Europas kulturkarta och författaren belönades med ett nobellpris 1982, mestedels för denna fantastiska familjeskilldring.
"Hundra år av ensamhet" tvingar läsaren att totalt släppa begäret av att skilja på fantasi och verklighet i denna orgie av märkliga anekdoter och människoöden. Marqez kallade sin litterära genre själv för "magisk realism" vilket jag själv tycker är ett passande namn. Ta dig tid att läsa denn mittiprickbok och öppna dina sinnen för latinamerikas annars dolda mysticism.
Gör som jag säger, eller fortsätt läs min blogg. Helst både och...
Gick hem ifrån Universitetet genom regnet. Betonghimmelen, ett öde campus och en kall vind kunde ha gjort den knappt 1000 meter långa promenaden outhärdlig. Men universum misslyckades denna gång.
Med ett leende på läpparna vandrade jag hem och slängde mig lycklig i sängen för att blogga.
Varför?
Min handledare har okejat min uppsats.
Filosofens majnummer har kommit ut, där en text jag skrivit finns med.
Jag är numer helt säker på att jag bara är förkyld, alltså ingen svin influensa.
En skitbra dag med skitdåligt väder. Lite min melodi det.
Låt mig nörda för er
Läser en helt otrolig bok. Vill knappt kalla den bok, vill kalla den för något bättre, finare. Vill höja värdet av bokens innehåll och ge den lilla pocketen en större betydelse.
"Hundra år av ensamhet", skriven av Gabriel Garcia Marqez är en släktkrönika av det skevare slaget. En klassiker ifrån 1960-talet som satte sydamerikansk litteratur på Europas kulturkarta och författaren belönades med ett nobellpris 1982, mestedels för denna fantastiska familjeskilldring.
"Hundra år av ensamhet" tvingar läsaren att totalt släppa begäret av att skilja på fantasi och verklighet i denna orgie av märkliga anekdoter och människoöden. Marqez kallade sin litterära genre själv för "magisk realism" vilket jag själv tycker är ett passande namn. Ta dig tid att läsa denn mittiprickbok och öppna dina sinnen för latinamerikas annars dolda mysticism.
Gör som jag säger, eller fortsätt läs min blogg. Helst både och...
söndag 3 maj 2009
3 maj
Jag hörde ett smackade ljud. Det lät som om en kossa mosade färskt gräs med tungan mot gommen. Kastade en blick över axeln. Det var ingen kossa, det var min vän Rex och en tjej ifrån dimman som tungpussades. Det var en märklig situation ifrån en rakt igenom märklig kväll.
Elva timmar senare i mitt rum
Har svårt att komma igång med pluggandet. Det känns som om någonting roligare finns på andra sidan väggen. Solen, gräset och vännerna är nog det jag tänker på.
Läste att Schulmans papparoman inte säljer i Lapidiusmängder. Trist för mänskligheten. Nu återvänder han väl till sin roll som semikomiker och mediamobbare. Författaryrket hade kanske gett honom en större mening med livet än att skriva plumpna påhopp och sprida elaka rykten om B-kändisar. Jag skall läsa boken. Strax efter att jag tagit tag i allt jag borde ta tag i, istället för att yra om meningen med livet och Schulmans karriär.
Det blir lätt så på en söndag. Svävar iväg för att vägra inse hur ens lathet kommer bita en där bak när måndagens brutala sanning knackar en på axeln. Nu börjar jag igen.
Elva timmar senare i mitt rum
Har svårt att komma igång med pluggandet. Det känns som om någonting roligare finns på andra sidan väggen. Solen, gräset och vännerna är nog det jag tänker på.
Läste att Schulmans papparoman inte säljer i Lapidiusmängder. Trist för mänskligheten. Nu återvänder han väl till sin roll som semikomiker och mediamobbare. Författaryrket hade kanske gett honom en större mening med livet än att skriva plumpna påhopp och sprida elaka rykten om B-kändisar. Jag skall läsa boken. Strax efter att jag tagit tag i allt jag borde ta tag i, istället för att yra om meningen med livet och Schulmans karriär.
Det blir lätt så på en söndag. Svävar iväg för att vägra inse hur ens lathet kommer bita en där bak när måndagens brutala sanning knackar en på axeln. Nu börjar jag igen.
fredag 1 maj 2009
1 maj
Maj maj måne, jag kom aldrig fram till skåne. Vi var fyra glada unga odödliga män i en bil på väg mot Lund. I ljungby rasade bilen. Halvvägs framme fick resan sitt abrupta slut och vi var tvungna att vända vem med den lånade bilen. Vi var fyra besvikna unga sårade pojkar i en bil på väg mot Linköping.
Ifrån framsätet hörde jag min vän M sucka för sig själv, "Minns inte när jag var så här bitter senast". Det var när vi passerade Jönköping i mörkret. Trots att vi var fyra unga män i en lånad bil förvandlades bitterheten över resans öde till någon slags ensamhet. Natten till igår var en ensam natt i mitt lilla korridorsrum.
Valborg i Linköping
Gårdagen tillägnade jag på en gräsmatta med en klotgrill och goda vänner som sällskap. Solen sken och vindarna var kalla, men det var en trevlig dag med många skratt. Kvällen blev blöt i sann Valborgsanda och jag gjorde dansgolvet på kårallen osäkert. Min yviga dansstil förskräckte damerna, men som man säger, "I had a laugh".
Runt ett gick mina kamrater hem, men full och glad som jag var valde jag att stanna kvar på Kårallen. Jag träffade ett sällskap damer ifrån lärarprogrammet i baren, sen var det röj igen.
Ett rätt kasst coverband spelade och vi dansade. Damerna var lika galna som jag och till slut var klockan nästan tre. En av damerna gav mig cykellift hem. Jag somnade genast när mitt ansikte mötte huvudkudden.
Valborg kan firas i Lund, men också i Linköping. Veckans lärdom. Nya tag med uppsatsen imorgon. Heja arbetarna by the way.
Ifrån framsätet hörde jag min vän M sucka för sig själv, "Minns inte när jag var så här bitter senast". Det var när vi passerade Jönköping i mörkret. Trots att vi var fyra unga män i en lånad bil förvandlades bitterheten över resans öde till någon slags ensamhet. Natten till igår var en ensam natt i mitt lilla korridorsrum.
Valborg i Linköping
Gårdagen tillägnade jag på en gräsmatta med en klotgrill och goda vänner som sällskap. Solen sken och vindarna var kalla, men det var en trevlig dag med många skratt. Kvällen blev blöt i sann Valborgsanda och jag gjorde dansgolvet på kårallen osäkert. Min yviga dansstil förskräckte damerna, men som man säger, "I had a laugh".
Runt ett gick mina kamrater hem, men full och glad som jag var valde jag att stanna kvar på Kårallen. Jag träffade ett sällskap damer ifrån lärarprogrammet i baren, sen var det röj igen.
Ett rätt kasst coverband spelade och vi dansade. Damerna var lika galna som jag och till slut var klockan nästan tre. En av damerna gav mig cykellift hem. Jag somnade genast när mitt ansikte mötte huvudkudden.
Valborg kan firas i Lund, men också i Linköping. Veckans lärdom. Nya tag med uppsatsen imorgon. Heja arbetarna by the way.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
