28 feb

Lugnet efter stormen. Jag hittar inga artiklar i tidningarna om Rosengård längre. När bränderna är släckta och ungdomarna lugna är det inte lika intressant att diskutera segregation och utanförskap. Vem vill skriva om det ingen vill se. Laila Bagges rumpa hittar jag däremot lite överallt utan större ansträning. Människor vill läsa om den. Människor vill se den.
Jag finner hela grejjen pervers. Vi sitter bänkade framför TV-cirkusen och applåderar. Vi älskar att läsa om korrupta schlagerjurys och Tony Rickardssons pappalycka.
Vi verkar ha samma inställning till nyheter som vi har till oliver på burk. Det ska helst vara utan kärnor, så att det blir lätt-tuggat och ofarligt. Vi vill kunna smaska i oss dem utan att behöva tänka eller oroas.

Jag tolkar det som att det är frid och fröjd i Malmös förorter nu. Jag tolkar det som att Laila Bagges rumpa är viktig.

Viftar lite med mitt trasiga trollspö och vips, så är jag tillbaka till verkligheten.
Verkligheten är annorlunda idag. Mitt liv är nerpackat i bananlådor och Hemköpskassar.
Jag ska flytta imorgon. 200 meter bort. 200 meter närmre centrum.

Sakta men säkert........

27 feb

Ja! Jag ska ut och det med besked. Har vart hos vinaffären och köpt det billigaste vita.

Johnny Cash Jr ska möta mej på den lokala vattenhålet för studenter om ett par timmar och det har lovats dans.

Nu kör vi

25 feb

Den 25:e är alltid en bra dag. Pengar in, räkningar bort.

Det är så roligt att skriva tycker jag. Därför har jag nu också börjat lämna ut mina ord i en annan blogg fast med ett helt annat syfte. Jag har skrivit ett krönikaliknande inlägg på lärarsektionens kulturutskotts blogg. www.kulturutskottet.blogg.se
Det är flera andra kulturintresserade lärarstudenter ska skriva och mitt första inlägg finner ni under rubriken "Krig hela tiden, kring kulturen". Läs den gärna!

Jag är glad idag. Igen, jag är glad idag. Back on track som man säger.
Min gamle vän Salomon hemma från kengen har jag faktiskt lite att tacka för det. Hade ett peppande och roligt samtal med honom igår över telefon. Salomon var minst sagt en aning förändrad.
Han har skaffat tjej, han är trött på Stockholms nattklubbar, och han har krockat med bilen. Men det var länge sen jag hörde honom så glad, och det piggade upp mig.


Igår slängde jag också mina sista smulor från CSN i bokreans gap.

Detta köpte jag: Rapport om Adam, av Le Clezio (måste kolla what all the fuzz is about)
Kalla Kriget, av Björn Kumm
En amerikans deckare med fult omslag. (fanns en rekomendation av Oates på baksidan)
Tomas Tranströmmers samlade. (För den poetiska allmänbildningen)

Jag ska flytta på måndag. Mer om det sen, peace

23 jan

När jag startade den här bloggen för exakt 40 inlägg sedan, så lovade jag mej själv att jag inte skulle skriva om det allra mest privata i livet. Som t ex jobbiga födelsemärken, bakfyllemåltider eller tjejer. Ja löften ska man hålla och jag tänker nog följa det direktivet.
Men, huvudmålet med bloggen skulle ändå vara att få ut det som surrar och brusar högst inanför skallbenet.
Tills nu har jag mest gått runt och funderat över politik, litteratur, kändisskvaller och andra överkomliga problem.
Tjejer, kvinnor och flickor. Honorna har fått stå i skuggan när jag suttit vid denna webb-klagomur. De ska de få göra också.

Allt jag vill få ur mej är att jag just nu skulle behöva en Ulf Lundell vid min sida, en Cupido på axeln och en pocketbibel i bakfickan.

Poetiskt men sant.

Tror Lundell skulle vara ganska bra på att bolla ideer med när det krånglar. Cupido skulle kunna ge mej lite tur i denna social djungel och Bibeln skulle ge mej en försäkring om nu Gud skulle finnas.


"I want whats coming to me in life"
- and what is that?
"The world Manny, and everything in it"

Tony "Scarface" Montana

Om jag bara kunde vara mer som Tony....

22 jan

Den här gråa söndagen förtjänar en liten vits. Jag har inte kommit på den själv, men jag har modifierat den något så att den idag tjänar sitt syfte till max: Rolig och fyndig. För söndagar är aldrig roliga eller fyndiga.

Goes a likkle sumptin like this.

Jesus, Carl Bildt och Thåström satt en aprilmorgon i en eka mitt ute Roxen. De fiskade aborre men skörden var klen och de blev alla uttråkade. Jesus var långdragen med sina trista predikningar, Bildt var irriterande med sin skoningslösa dialekt och Thåström var som vanligt mycket deppig. Efter ett tag kom Jesus på en rolig lek. Bildt och Thåström blev intresserade medan Jesus förklarade reglerna. Leken gick ut på att man skulle vandra in till land från ekan på vattenytan utan att plumsa i. Alla tyckte leken verkade rolig och herrarna gjorde sig redo för att gå de cirka tjugo metrarna in till ett till klippblock som låg vid sjöns kant.

Jesus som kom på leken fick gå först. Han gick med lätta steg och klarade sig fram till land utan att sjunka. Bildt och Thåström tittade storögt och applåderade deras väns framgång.
Thåström fick gå som andre man och den gamle Rågsvedspunkaren klarade att gå på vattnet in till land utan några problem. Nu stod Jesus och Thåström på klippan och tittade på en nervös Carl Bildt som förberedde sig mentalt. Bildt tog sitt första kliv ut på vattnets spegel.

PLUMS!!

Bildt bröt vattnets yta och försvann ner i djupet. På torra land stod Jesus och Thåström och såg spektaklet. Jesus gav Thåström en gudalik blick och sa:
- Vilken jävla dåre, haha! Såg han inte stenarna under ytan man kunde kliva på!
Thåström besvarade Jesus avslöjande med ett höjt ögonbryn och sa:
- Vilka stenar?


Tack för mej

20 feb

19 feb.

Plats: Nationernas hus. Tid: runt 22-dimman

- Du e söt som fan, men de vet du juh (jag)

- Amen du meed (miss A)

- Men du är det verkligen (jag, med allvarsam blick)

- Men du med, veeeerkligen (miss A, med ett skyggt leende)


Jag blir bara otympligare i språket när jag verkligen vill säga något.

Svårtolkade blogginlägg är också blogginlägg.

"Whatever colours you have, in your mind.
I show them to you, and you will see them shine"
Bob Dylan

Tack Bob

17 feb

Bloggare har de senaste åren tagit över viktiga positioner i vårt allt mer digitaliserade samhälle.
Tidigare har mer eller mindre viktiga maktpostitioner och dess strukturer var okränkbara och oinskränkta av den "vanliga människan". Men idag ser det annorlunda ut.
Vi behöver inte längre kulturelitens proffsiga recensioner och deras pretentiösa krönikor. Modevärldens tidigare stabila skuta har blivit kapad av unga vackra blondiner som trotsigt vägrar att ställa sig för att sjunga med i feministkörerna. Pysselbloggar ersätter trista hantverksbodar i svettiga hembygdsgårdar och en komunpolitiker från Haparanda kan idag harkla sig över bloggen och föra sin kritiska talan i skrift för ivriga läsare.
I bloggsfären blåser förändringens vinpustar och de gamla fossilsamhället glider sakta men säkert allt närmre kanten som avskiljer oss från det bortglömda och förgångna.

Jag vill inte missa chansen att dra ett strå ur denna process så jag fortsätter blogga.

Men jag vill gärna hålla mej utanför kategorierna och grupperna. Nöjer mej med att heta Kinaski och att få dagligen konstatera vilket kaos det råder på jorden.

Kaos på jorden. Ja Australien håller på att brinna upp, melodifestivalens nya röstsystem är för komplicerat så halva vår befolkning kan inte sova om nätterna, Let`s Dance är livsfarligt för deltagarna, ArbogaTyskan ska få vatten och bröd, Israel väljer konservativt och jag har fått en finne i pannan och en på näsvingen.

Kaos på jorden får stå kvar.

15 feb

Jag vet inte vad som var den mest bidragande orsaken till att min gårdag blev fulländad och perfekt.
Kanske var det promenden med kompisarna i Rydskogen. Det var kanske var det nya naturgodissortimentet på Hemköp. Eller så var det att jag spenderade kvällen med Shantaram.
Mixen var kanske ändå det som gjorde 14 feb till en sån där dag då allt fungerar och ingenting stör harmonin. Till och med tånagelklippningen kändes rätt soft.

Hade inte Kinaski en flicka att spendera Alla hjärtans dag med?

Nej, men jag kommer inte skriva tyvärr. För 14 februari 2009 var en alldeles för bra dag för det.

Joacuin Phoenix ska sluta sin skådespelaryrket och satsa på en rätt otippad karriär. Han vill bli rapartist. Hollywood goes Compton. Man får väl hoppas att han är lika skillad ordspottare som aktör. Annars är det en ganska avig bransch att ge sej in i kan jag tänka mej. Vita rappare med skådespelarbakgrund och bosatt i beverly hills.
Men men man ska inte vara för snabb att döma ut.

Nu ska jag försöka få med någon att besöka Gamla Linköping för att dricka kaffe i mormorkoppar och smula bulle på blommiga dukar i hembygdsmiljö.

12 feb

Rapport från verkligheten

Plats: Fikarummet på praktiken Tid: 9.10 Närvarande: Jag och jeansmannen

På säkert avstånd ifrån resten av mina fikande kollegor satt jag ensam och läste i Oates "Älskad, Saknad". Som vanligt när man vill vara för sej själv smyger någon fram och avbryter. Denna gång en man.
Han var i "runt-trettfifem-skaffabarn-åldern" och var dagen till ära klädd i blå jeans och blå jeansskjorta. Vilket inte gjorde hans intrång på min lästid mer uppskattat.

- Åh va läser du? (Jeansmannen)
- Ehm.. En Oatesbok. (vred handen så bokens framsida syntes)
- Aha. Ären bra rå?
- Den är faktiskt fruktansvärt bra. (försöker kommunicera irritation via kroppspråk men behåller den vänliga tonen)
- Ahaa men Carol Oates ede inte hon den där feministiska författaren?
Sa Jeansmannen och liksom sänkte ena ögonbrynet och snörpte med munnen. Minen signalerade helt klart att han inte kunde förstå hur en ung karl som jag satt och läste sån mainstream "feministtjaffs"till litteratur.

Jag var inte sugen på någon kulturell snoppmätartävling under mitt morgonfika, så jag bara nickade instämmande.
Jeansmannen lämnade mej efter några tysta minuterlånga sekundrar.
Jag kokade inombords. Men jag lät denna cowboy till litteraturvetare gå för den här gången.

Boken jag läser heter som tidigare nämnt "Älskad, Saknad" av Författaren med stort F Joyce Carol Oates. Bokens Handling (egen sammanfattning): Den sexuellt frigjorda lokalreporten Nikki Eaton har under hela sitt liv fört en revolution mot sin konservativa och frikyrkliga hemmafru till mor. När modern blir brutaltmördad går Nikki ändå igenom en svår tid av sorg och lever om sin barndom men denna gång i samförstånd med sin mor. Hon bakar, syr och tackar nej till sexuella inviter. Samtidigt försöker hon mäkla fred med sin syster som går igenom en svår skillsmässa.

Feministförfattare: Knappast
Kvinnlig författare: Ja

Jeansmannen om du läser denna blogg så var det detta jag ville säga dej i morse. Men jag teg då.
Det smakade dock inte guld.

Ska äta wook nu

9 feb

Britney Spears gjorde det i vad man kallade "desperation".
Fredrik Ljungberg gör det för att han är en "sex-ikon"
och Hans Fahlen gör det ständigt med troligtvis "råvarubrist" som motivering.

Jag vill inte vara sämre så jag lät också trimmern gå lös på min innan så frejdiga kallufs.
Nu ser jag ut som ett ägg.... med en brun hinna. Jag lät min gode vän Mutto leka frisör, vilket han gjorde med glädje och resultatet blev minst sagt chockerande.

Är inne på kvällens sista timme och jag ska upp tidigt imorgon. Så jag skriver ett kort inlägg ikväll för att följa upp det snarast. Det viktigaste som sker just nu i mitt liv är att jag än en gång läser Carol Oates. Och att jag blir än en gång blir lika imponerad. Nu när Horace Engdahl dragit tummen ur och lämnat sekreterarplatsen kanske Oates äntligen får skaka tass med kungen och kalla sig nobelpristagare. Vem vet..


Sista slängen av årets vinterperiod drar in över Sverige. Hur vet jag det?
Jo det biter inte i kinderna lika häftigt när jag lämnar min lägenhet, solen vågar visa sej lite längre om dagarna och sist men inte minst Melodifestivalen kickar igång. Två av dessa tre bevis för att vintern börjar ge sej gör mej glad. Melodifestivalen får mej inte att känna något. Inte ens hat.
Har växt ifrån det.

Snaggad ska jag sova, snaggad ska jag vakna - sömnen, och lockarna jag vet jag kommer sakna.

Ett rim får avsluta dagen.

4 feb

Det är bara jag som promenerar in mot stan klockan sju på morgonen. För i Linköping cyklar man.
Det är bara hundälskare och pensionärer som tar sig fram på fot i denna gamla biskopsstad.
Varför?
Jag menar, Linköping är ju platt som en pankaka. Om jag hade varit en cykelmänniska hade jag velat ha lite kuperad terräng, så att man kan låta det flottiga håret fladdra som en flagga när man störtar ner för backarna. Men nej.
I Linköping cyklar alla tålmodigt och långsamt. Ingen stress.

Jag har övat upp olika tekniker för att vänja mej vid olika människor och platser här i livet. För att bli vän med Linköping har jag behövt använda en av mina mest oanvända och dammiga resurser....Fantasin

Ett exempel på detta är när jag på kvällstid åker tåg från Stockholm till Linköping. Då brukar jag inte försöka sova och sätta mobilens alarm runt ankomsttid. Jag fantiserar hellre den sista biten.
Under tågresans sista sträcka mellan Norrköping och Linköping gillar jag att stirra ut över östgötaslätten och fantisera.

Det jag fantiserar är att ute i mörkret på andra sidan fönstret så är det Nevadaöknen som breder ut sej. Då är jag inte student längre. Då är jag en ung man som skall slösa pengar i Las vegas. Jag är inte fattig på grund av CSN:s utsugarregler. Jag är en rik börsmäklare som sagt till frugan att jag ska på konferens. När jag åker i ökennatten genom Nevadas hjärta är jag inte på väg till ett ostädat studentrum med förra helgens ölburkar under diskhon. Jag är på väg till ett Ceasars palace där lättklädda damer väntar på att få lutar sina hakor mot mina axlar och ge mej tur när jag kastar tärning.
Plötsligt är det något som bryter sig in mörkrets totala närvaro och skapar en liten källa av ljus långt där borta. Ljuset växer sig starkare och tåget drar sej som genom magnetism mot ljuset och LasVegas tornar upp sej som en räddning ur öknen. Men ljuset kommer inte från Las Vegas lockande Neonskyltar eller glödande nattliv.

Det är Linköping Tekniska Verk som skapar magin på östgötaslätten men försvinner när jag väcker mej till verkligheten.
Lasvegas gömde sej aldrig på östgötaslätten. Det gjorde Linköping. Som vanligt
När tåget rullar in och jag hoppar av perrongen känns det ändå bättre än på länge.
Vänskapen mellan mej och Winnerbäck city kanske är byggt på lögner och fantasier.
Men det är väl andra relationer också, tänker jag och drömmer vidare.

Snipp snapp

3 feb

Kalmar är en stad som ligger långt söder ut i detta avlånga land.
Upptäckte det när jag åkte ner dit igår för att göra halvslö pr för Linköpings universitet.
Men pröjset var okej och jag hade inte bott på Hotell på så länge, att jag inte kunde tacka nej till erbjudandet om studentmissionering.
Kalmar är som sagt rätt långt bort och det hade jag inte funderat särskilt mycket på, så bilresan blev seg och långdragen.
Men nu är jag tillbaka på Östgötaslätten och befinner mej i mitt bloggtempel på Björnkärrsgatan.
Trygg och säker.

Mina bloggkrafter är dock lite försvagade av diverse anledningar. Bilresan, den smålänska luften och för lite kaffe har försatt mej i en elakartad trötthet.

Ikväll ska jag bota tröttheten med köttfärssås och vänner med ost. De kommer om en timme.
Jag har fortfarande LiU-tröjan(med rosa tryck) och min fina namnskylt på mej.

Så in i duschen tillbaka till verkligheten.

"For changing lines I got no time tonight,
in these times the wind surpasses the tide"

John Frusciante

1 feb

Jag har inte så mycket att säga eller skriva idag. Det har varit en soft helg med finbesök från hemorten. Roligt och intensivt som vanligt med mycket bullshit och mycket öl, också som vanligt.



Konstigt nog känner mej ovanligt generös idag så jag tänkte bjuda på något litet extra. En bild av en oförstörd liten pojke som mycket möjligt kan vara herr Kinaski i sina bästa dar.

De där byxorna var mina favvisar och alla som gick igenom mellanstadiet kring 90-talets mitt vet hur "Adidasmedknappar" var steget in i tonårsvärlden. För gammal för mjukisar, för ung för jeans.

Vet inte varför jag ser så svårflörtad ut på fotot. Ointresserade puppyeyes kanske var min grej.

Det var då det.