20 april

PAUS, tills vem vet när.

Farväl till vapen Hemingway får låna ut en titel till min rubrik. Det stämmer så väl. Jag har ertappat mig själv med att ha gett upp de krig jag en gång bedrev mot världen. Vid 23 års ålder finner jag mig själv i den slitna metaforen barrikadens skugga. Någon annan står där uppe och skjuter mot väderkvarnar och plikter. Jag själv vet inte bättre än att bara gå den väg som trampats upp av generationer av vuxna människor. Människor som varit vuxna på det där tråkiga sättet.. Exemplefiera sil vouz plait! Exepel 1. I lördags satt jag öga mot öga med en man som skulle söka Idol. Utan ett spår av ironi hörde jag mig själv uttrycka optimistiska lyckönskningar och andra artigheter till denne sång och spelman. Kinaski anno 2006 hade säkert hånat karln' till tårar och låtit han sota för sitt lismande inför kommersen. Men inte denna gång. Exempel 2. Mitlou gjorde mig sällskap till Pitchers igårkväll. Där såg vi stockholmsderbyt mellan mitt älskade AIK och rivalen Djurgården. Lokalen var nästintill tom, endast en handfull djurgårdare, dagen till ära uppsnidade i blåblåahalsdukar hade hittat dit. Kinaski anno 2005 hade säkerligen mallat sig vid varje tillfälle som getts, och brölat ut diverse munbajs mot de säkerligen trevliga herrarna. Men inte denna gång. Mognaden sitter nog i respekten för andra människors val och sätt att vara, leva och heja. Det som förut kändes så viktigt är idag en annan människas angelägenhet. Jag har sagt farväl till vapen och farväl till striderna. Btw Jag vet fortfrande inte var Blogger fuckar med min styckesindelning!

3 april

Söndag Jag har en hemtenta i min gröna axelremsväska. Den ligger där och väntar, samtidigt som dess existens jäser i mitt medvetande likt en elak deg. Akademisk gympa i form av haru-läst-litteraturen-annars-jävlar-tenta känns så B. Jag gör hellre något annat. TV-spel gärna. Carola Häggqvist är i stan. Mitlou såg henne spatsera över Stora torget igår förmiddags. Hon hölls senare på kvällen en konsert till (ja vilkas?) stora lycka. Samtidigt är Idolcirkusen i stan. Audition hålls nere på stan och hundratals östgötar köar nu för att försöka göra verklighet av sina drömmar. Jag vet inte vad som är värst, Idol eller Carola. Men jag vet att jag är på säkert avstånd här hemma i lägenheten. En Eldkvarn skiva i spelaren, och en tenta i väskan.

31 mars

Im März Jag och ett par kompisar hängde på HG's internationella kväll i tisdags. Efter ett par öl blev jag modig nog att skifta utflödet till tyska. Jag hittade ett par sköna bayerska studenter nere i puben som skrattade åt mitt stående Tysklands-skämt. Tyskar skrattar alltid högt och länge när jag berättar att den första frasen jag lärde mig på deras språk var, "Deine Mutti steht von Aldi och spucht die Leute an." Likaså denna gång. Än mer roligt var att en av tyskarna var från Munchen, och hans stammisställe var electroklubben Rote Sonne, där jag själv dansade Robotdans förra våren. Jag älskar tyskar.. Sitter i skrivande stund och överväger kvällens alternativ. Antingen besöka John Doe för att se Kristian Antilla lira pop, eller gå till Egerhag å se honom spela lira Xbox.. Det lutar åt TV-spelet.

28 mars

Grimasch om morgonen Jag är lycklig. Läslycklig. "Reclown", Jan Cederqvists självbiografi som jag fick av Mutto i födelsedagspresent är briljant. Den är fylld av berättarlust, oviktiga detaljer och självgoda skrönor, precis som en bra självbiografi ska vara. Jag läste oavbrutet i nästan två timmar idag inne på stadsbiblioteket. Jag tror jag älskar den platsen. Den senaste tidens kulturkonsumtion har dock inte varit en rakt igenom härlig upplevelse. Igår såg jag Amir Chamdins filmatisering av Cornelis Vreesvijks liv. Det var en dålig film. Trots en snyggt foto och en rejäl portion snygga rockposer blev filmen en uddlös historia. Berättelsen rörde sig blytungt över decennierna och karaktäterna var konturlösa. Ingenting kändes viktigt med filmen. Inte ens Cornelis. Comeniusstipendiet spökar lite i mitt huvud. Det är en oro och en förväntan som leker med varandra där inne. Jag försöker få tag på tankarna. Det är ett år kvar. Så kort så fort. blogspot krånglar, styckeindelning verkar inte tillåtas idag.

26 mars

Vilse med flit

Det är med en dämpad känsla av glädje jag kan konstatera att jag nu har funnit ett nytt mål att fokusera på.
Jag har blivit antagen till Comenius Assistent Program. Det är ett stipendium som tillåter mig att göra utlandspraktik för en period på 24 veckor. Utlandsvistelsen är planerad till nästa vår, och vilket land jag åker till är ännu inte bestämt. Men jag är lycklig ändå.
Jag ser fram emot att ännu en gång få lämna och komma tillbaka. Det finns en tjusning i att gå vilse med flit för att sedan se sig om.

Idag har jag och några vänner varit på skivmässan nere i Kupolen. Stadens LP-nördar hade för en dag lämnat garagen för att trängas med fyndkåta studenter i den smått muggiga konsertlokalen. Jag lämnade plejset med en Morrissey, en Reeperbahn och en samling Eldkvarn. Sedan fikade och skrattade åt gårdagens roligheter.
Det har varit en bra dag..

24 mars

Blå

Veckorna förbrukas och glöms i väntan på sommaren. Jag vill ha sommar och ledigt. Chompen säger att vi ska göra Gotland, vilket jag tycker är en bra idè. Tofta, munken, galgberget, östkusten och fårö. Jag vill inte ha mera innland.
Det blåser över slätten. Från alla håll.

Idag är jag ledig från jobb. Tänkte gå ner till Chocolat för att ta igen lite missat plugg, kanske läsa Nesser. På sistone har jag känt mig lite tunn. Som bröd med för lite smör, precis som Bilbo skulle ha sagt. Det botas bäst med lite samvetesplugg och lyxigt kaffe.

22 mars

Nessssssser

Jag har aldrig blivit riktigt drabbad av Håkan Nessers författarskap. Det finns något malligt och förnämt över hans skrivande, vilket har stört mig när jag tidigare läst hans böcker.
MEN..

Maskarna på Carmine Street, är en fantastisk liten bok. Malligheten och det semi-intellektuella frosseriet är fortfarande påtagligt, men historien är briljant berättad. Tät, öm, tungsint och spännande som en bra bok bör vara. Berättelsen kretsar kring författaren Eric som tillsammans med sin fru sörjer sitt försvunna barn. De flyttar till New York för att få grepp om livet och saknaden. De glider isär samtidigt som de blir mer och mer isolerade. Det dricks mycket kaffe och promeneras en del, men mest av allt berättas det om livet.
Två tummar upp för Maskarna på Carmine Street

Hejpådej Nesser!

19 mars

Ett inställt gig är också ett gig..

har nationalskalden och alltiallokonstnären Ulf Lundell en gång sagt. Jag undrar om Kleerup har samma avslappnade inställning till borttappade spelningar. Igår blev jag och 299 andra popglada själar besvikna när han ställde in konserten på NH, endast timmar innan han skulle entra scenen med sitt band Me and My Army. Men kvällen gick inte till spillo. Jag och det vanliga gänget bjöd ändå upp till fest.

Det vanliga gänget började med en trerättersmiddag hos Egerhag och Angie. Mutto och Egerhar stod för kockandet - och de gjorde det bravur! Förrätten var en historia som bestod av en pilgrimmsmussla och hemmagjord marmelad, härligt upplagt på lövtunn rödbetscarpaccio.
Till varmrätt bjöd gossarna på kyckling och rofrukter, med en honungsås till som var från en annan värld.
Smakorgien toppades med en chokladig efterrätt till smaksatt kaffe. Applåd, ridå, fest!

Idag är dagen efter och solen skiner. Hejpa

16 mars

Crazy times

Japan blir översvämmat och strålat.

Kaddaffi (stavning?), går bananas och vägrar inse att varken hans folk eller omvärlden diggar hans stil.

En man, CHOCKERANDE, med mustasch tar över sossevraket efter Mona Sahlin. En nödlösning kallar experterna det.

Mannen med den lenaste av röster och rytm har gått ur tiden. Vila i frid Nate Dogg!

AIK slår ut regerande mästarna tillika grundserievinnarna HV71. Åsa-Nisse-gänget fick se sig själva åka ur slutspelet inför ett Hovet fyllt till bredden av svartgult. AIK for the win!

Kaos på jorden...

14 mars

En helg i bergen

Dålig aktivitet på bloggen. Skämmes!

Mina storasyskon var här i helgen. Vi drack vin och öl, åt middag och gick längs vattendrag. Det kändes fint.

Och nu är mitt sociala liv hotat... Via Mando har jag lyckats låna Xbox-spelet Alan Wake. Det verkar vara ett maffigt och totalt utpsykat spel som sätter nerverna på prov. Om ni tycker det verkar ball så läs om Mandos infernoliknande spelupplevelse i hennes alltid lika underhållande blogg. http://amandahildur.blogg.se/

Helgen är över, jag stiger ner från bergen.
Jag verkar inte ha något jobb idag. Du och jag alan, du och jag

9 mars

Gott nytt år Kinaski

Igår fyllde jag år. Det firades i stillsamhet med middag och i goda vänners lag på HG. Det känns ingenting alls att bli 23. Jag känner skuld över min emotionella nollställdhet angående min ålder. Det känns som om jag borde veta bättre, nojan borde börja krypa under huden.

Reflektioner över mitt 22:a år i livet: Mycket har hänt. Jag har bott utomlands, rest runt i forna jugoslavien, slavat på posten, studerat, fått nya jobb, gjort nya gig och träffat nya människor.
Har jag växt? Om jag har det, i så fall på vilket sätt?
Jag har blivit klokare på det där tråkiga sättet. Rastlösheten har börjat ta nya former. Äventyren har blivit mer vardagliga och målen mer realistiska. Dagar repriseras och jag ser mig själv finna mening i rutinerna som uppstår. Jag tror jag är lyckligare idag än när jag var 20 eller 21. Men hur kan man veta...

Ikväll äter jag Mitlous upptinade lasagne till middag. Me myself and I

6 mars

Unga män

Ari och Chompen kom ner på blixtvisit igår och stannade över natten. De hade med sig en kapten och en halvliter Cocacola. Vid tiorycket var vi klara med förfriskningen och manskapet manade på om utgång. Glada och mosiga åkte vi en onödig taxiresa ner till Ågatan. Väl där bestämde vi oss för att testa vad Harrys hade att bjuda på.
Stället var smockat med fyrtiotaggade honor i för små toppar, ölmagade herrar i dyra kostymer och en rejäl hop östgötar i nästantrettioårsåldern. Det hela var festligt och fantastiskt.
Vi smälte in sådär, men till slut fann vi trevligt umgänge i en trio hårdrockare. De gillade Ozzy Ousbourne och SAAB som arbetsgivare. Riktiga knegare.
Efter ett par bärs och ännu en onödig taxiresa somnade vi sött hemma i kollektivet.
Idag har vi bara ätit och tittar på film.
Bra helg.

3 mars

Intressanta fakta jag uppsnappat ifrån Nacka-biografin

• Hammarby spelade i division 3 under hela 1940-talet
• Under samma årtionde hade majoriteten av söderborna dass på gårn' istället för vattenklosett
• Nacka gick till AIK 1949 därför att klubben sågs som överlägsen i Stockholm vid den tiden
• Indien avstod från att delta vid fotbolls-VM 1950 eftersom FIFA förbjöd spelarna att spela utan skor.
• De första svenska Italienproffsen, t ex Gunnar Nordahl, Gunnar Gren och "Garvis" Carlsson tjänade ungefär 1500 kronor i månaden i sina nya superklubbar.
• Dessa "hutlösa" summor irriterade SVFF till den grad att de uteslöt de pengakåta proffsen från landslaget. Detta för att rädda och bevara den hederliga amatörandan inom svensk fotboll.
• Nacka var blond och glad i alkhol
• AC Milan, heter Milan och inte Milano eftersom det var en engelsman som grundade klubben.
• Typ många var fascister i Italien under 1930-talet.

28 februari

Måndag

Om du köper Aftonbladet idag så kan du läsa hur 41 kändisar min statsminister Olof Palme. Det är 25 år sedan han blev skjuten. Jag får en känsla av att medias uppmärksammande artiklar och inslag kring detta är lite av den pliktskyldiga typen. Palme är och var en symbol för mångt och mycket i Sverige, men ända sedan Christer Pettersson dog känns det som att vi kollektivt valt att sortera in Palmemordet i historieböckerna. Nu måste kändisar uttrycka sin saknad av Palme för att väcka uppseende kring hans minne.
Varför är Palme viktig?
Vi refererar till honom som sanningsägaren. Vad skulle Palme sagt om Khaddafi, om Ben Ali?
En sanningssägare har dock inte alltid rätt, och 1970-talets "goda mot onda" - retorik kan kännas otymplig i dagens globaliserade politik. Men jag tycker ändå att det är viktigt att uppmärksamma den gamle statsministern i dessa dagar. Att stå för någonting överhuvudtaget är idag inte ens en självklarhet.

27 januari

Kvällens drink

Hela helgen har varit en buffè av festligheter och skojigheter. En gammal vän från Kengen har varit nere och stökat, jag har hängt med grabbarna, lirat axies, ätit kladdkaka med Mitlou och jag har druckit kvällens drink på HG.
Jag är fruktansvärt trött idag.

Jag måste börja sköta bloggen bättre.
Imorgon skriver jag något briljant.

23 februari

Billigt som fan

Jag har varit sjuk ett par dagar. Feber hit och dit. Det är skönt att det är över. Så pass skönt att det kändes extra bra att gå bananas på bokrean idag.
Jag kom över detta.

Håkan Nesser, Maskarna på Carmine Street. Svensk författarking om New York, kan bli intressant.
Siri Hustvedt, Sorgesång. Fantastisk författare. Motivering överflödig.
Vargos Llosa, titel bortglömd. Nobelprisvinnare, beskrivningen av historien i baksidetexten skvallrar om superb sydamerikans macholitteratur. Underhållande grymt, måste udnersökas.
Gunnar Persson, Nacka. Biografi över fotbollslegendaren Nacka Skoglund. Verkade välskriven och intressant. Fotboll och litteratur, två goda ting....

Mötte upp Mitlou och Mutto för en lunch efter min shopping spree. Efter lunchen gick vi och kollade in lite modern konst på Passagen. Vi nickade förstående och insiktsfullt åt installationerna och videoverken, sedan stack vi hem till mig och tittade på Some Kind of Monster.

Nu är det kväll

20 februari

Det var lördag

Med bultande tinningar och en torr hals vaknade av jag av att en blöt tunga lekte med mina fingrar. Det var mysigt, men en aning perverst. Jag tog tag i dagen och situationen. Jag satte mig upp och fann mig i muttos vardagsrum. Zach, min hårige vän satt vid min sida med trånande blick. Allright.
Det var en fin morgon utanför fönstret. Jag bestämde mig för att ta ut Zach på en promenad.

Zach är en liten men tuff streetdogg. Han är bestämd i sin uppfattning om att han är kvarterets alphahane. Dock muckar han inte gräl genom att visa tänder och kulor. Han är smartare än så.
Vi gick upp mot fotbollsplanen i ryd. För zach går hans turf war ut på att pissa så ofta som möjligt. Han markerar revir genom att lämna gula snöhögar i varenda streetcorner. På något sätt kände jag mig delaktig i detta. Det kändes fint.

När vi kommit fram till fotbollsplanen stod vi där längs ena långsidan och såg ut över solens dans på fotbollsplanens vita bädd. Plötsligt får vi syn på ett annat crew. Från kortsidan till vänster dyker en elak liga upp och det är bäddat för trubbel. Det är en ohelig allians bestånde av en ogudaktig blandning av ras och människa. Det är en svajig och klent byggd tant som frontar med två Jack Russels. De två små muterade råttorna till hundar är uppbackade av en stor fet Schäfer-någonting-blandning. Hundarna är kopplade kopplade till vår stora lättnad, men när de får syn på mig och min kompan går de in i attack mode.
Jag och Zach är vana vid showdowns så vi gör ett strategiskt move - vi gör en stand off. Sakta backar vi ett par meter in på fotbollsplanen och låter våra antagonister göra nästa drag.
Den osymetriska kvartetten går förbi. Hundarna skäller och rycker, men tanten förblir stabil i kontrollen av sina lakejer. Hon tyckte väl också att det var en för fin dag för blodspill.
När de passerat oss rullar jag och Zach vidare ner mot centa. I besvikelse över den uteblivna fajten nöjer sig Zach med att flera gånger pissa i fegisarnas fotspår. That's ma boy.

17 februari

News

Bahrain, Jordanien och Iran.
Tunisien och Egypten satte demokrati på agendan. Folken sluter upp, ställer krav, protesterar. Den demokratiska västvärlden ser på och nickar förstående åt det godartade kaos som spridit sig. Våra turistparadis har stått i brand. Ur askan hoppas vi att något mer än lyxhotell och krimskramsbutiker ska växa fram. Ett rum för demokrati.

Ikväll ska de svenska lärarnas kompetens diskuteras i SVT debatt. Jag ska sitta med benen i kors och med näsan i vädret. Tolka det hur ni vill

15 februari

Alla hjärtans dag



En bekant på facebook uppdaterade sin status med dessa rader igår:


"har en tokmysig alla hjärtans dag-kväll med en underbar flickvän. Är du en bitter, avundsjuk singel? Lär dig ragga så slipper du sitta ensam nästa gång."


Jag undrar vad för slags cynisk och snedvriden människosyn som ligger bakom sånna här utlåtanden. Kan va ett skämt iof. Då är det nästan kul..

13 februari

Sara

Trots att bokrean snart brakar loss så kunde jag inte avstå från ett litet bokköp igår. Jag köpte Sara Stridsbergs Darling River på pocket. Stridsberg, svensk litteraturs wonderchild - är mer än lovligt omskriven och hyllad. Så jag känner mig lite keff att jag inte tidigare undersökt whats the fuzz is about.
Just nu läser jag en julklapp från min pappa. Frank Partonys Tändstickskungen. Partony är en amerikansk journalist och boken handlar om Ivar Kreugers sista tio år i livet. Den är tung som bly, proppad med ekonomiska termer och elegans ala 1920-tal. Helt klart läsvärd.

Veckan som kommer. En vecka som varit. Repris.

10 februari

Enhejdundranstorsdag

Steg upp i ottan för att närvara vid en arbetsintervju. Mina starka och svaga sidor var redo. Jag var trött. En vit välstruken skjorta hade jag på mig, och en trevlig kofta.

Efteråt gick jag och Enöga en sväng på stan. Han hade sökt samma jobb. Vi tittade på skor, åt thailändskt och satte oss till sist på stadsbiblioteket och slötittade i amerikanska vänsterblaskor.
Akademiker som har ledigt liksom.

Ikväll ska Mutto, Emil och Egerhag spela på HG. Jag är förväntansfull och redan en smula stolt. Inte ens om hela världen sögs in i ett svart hål skulle kvällen kunna sluta i annat än en fullbordad succè.

Jag njuter av torsdagens sekunder. Snön faller och smälter. Det är som om våren kommer underifrån.

7 februari

The world chico

Igår rörde jag knappt på mig över huvudtaget. Jag håller på att bli förkyld.
Mitlou, Chompen och jag satt och rehabade framför TV:n nästan hela dagen.
Efter att ha glott på Vem vet mest i två timmar satte vi igån Scarface.
Sedan satt vi där och kommenterade Miami-gangstarnas tidstypiska klädsel och fyllde i repliker.
Det var en smått fantastisk söndag

Solsidan också. Damn.. Det är så jävla bra

4 februari

Komikern

Efter allt var slut, när publiken var på väg ut från lokalen, stod jag och pratade en stund med Parlamentet-komikern Marika Carlsson. Hon tyckte att jag hade varit bra, förvånansvärt bra. Jag tyckte själv att jag hade kört lite på tomgång, men publiken verkade nöjda. De skrattade. Inte hysteriskt, men tillräckligt.
Jag skippade ölen och gick hem.

Det är en fin dag idag. Solen har stått högt och en kraftig vind låter träden svaja som i hypnos. Jag har ett lagom dyrt vin på kylning och vänner som ställer till med fest.
Komikern från igår gömmer sig i ett skåp någonstanns. Inte en ironisk gest kan förstöra perfektionen av ett välförtjänt lugn.

1 februari

Gråskala

Jag vill inte vara ledsen. Jag vill inte vara förvirrad. Jag vill inte tveka på hur jag ska förhålla mig till saker.

På sistone är det som att allt vill ställa sig på sin spets.
Jag lyssnar och försöker förstå. Men den ena nyheten efter den andra tvingar mig till ett ofrivilligt grubblande.

Ett stilla kaos. En ton i en gråskala. Jag letar efter ett andetags avstånd för att förstå vad jag ska säga och göra, men nu vill ingenting komma till mig utan kamp.
Samtidigt dras jag mot en torsdag. En kväll då jag ska ställa mig på scenen och driva med världen framför en publik som skrattar och ler.
Vill jag spä på myten om den gråtande clownen? Knappast.
Jag vet att det är jag själv som är kaptenen som styr vart åbäket livet ska ta vägen. Och jag tror förändringarna och besluten är inom räckhåll.

30 januari

Söndag

Det ultranördiga spelet Axies and Allies som nämndes i konversationen med Märta testades igår förs första gången. Vi som vågade geeka ur var jag, mutto, enöga, snygg-johan och egerhar.
Jag och Enöga blev lottade att vara Axelmakterna. Det känns inte så okej att säga "Det var kul att vara Tyskland och ta över världen" - men det var det.
Världskriget slutade oavgjort (efter 8 speltimmar), i min och Enögas favör. Vi var lite mer pangpårödbetan, och det gav resultat.
Kvällen slutade som vanligt på HG. Jag gick hem själv, åt två cheesburgare på vägen, somnade och vaknade av att solen skiner.
Dagenefterspökena håller sig borta. Jag vill ut i solen. Nu går jag..

28 januari

Ska vi dricka vin?

Hej och hå! Om exakt tolv timmar stämplar jag ut från jobbet. Jag kommer slänga mig på bussen från landsorten Ljungsbro till Linköping. Flås. Bussbyte. Sen framme.
Jag hoppas få en trevlig kväll med gräsänklingarna Mutto och Egerhag med flera. Vi ska för mysigheten och variationens skull dricka vin. Öl blir det imorgon, för då ska jag ut och göra dansgolv. Ba yeah.
Men nu, jobb. Klockan är 06.45. Vakna!

24 januari

Märta på andra sidan jorden

M: Hey!
K: tja!
whats cookin?
M: ZUP?
K: nutting much rätt sliten, själv?
M: HAHA! du stjal mina ord.
K: va? haha nehe!
M: Har precis skypeat med min mor..
annars sa har vi stora shoppingdagen i bolivia..
kopt varrenda tygsom finns i La Paz
K: jasså? billigt? när ska ni leka Göran kropp och bestiga det där jättehöga berget?
M: billigaste hantverksprudukterna Berget ligger pa is.
Jag ar forskyld fortfarande sa jag vagar inte riskera att inte klara det av den anledningen..
Sa vi satsar pa att gora 6300 m i Peru i stallet..
K:förstår, man vill ju inte keffa sig
M: hur ar laget med dig annars? Mycke jobb?
K: aah knegar mkt nu. Hurru! Jag, Mutto, Enöga och Egerhag ska nörda fett i helgen
vi har köpt ett superavancerat strategispel, ett brädspel
M: NA! Fan va fett! Vad heter det?
K:Axies and Allies.. Typsom Risk fast fetare. Man är fem stycken. Japan och Tyskland mot USA, Britterna och Sovjet. Sen ändrar man slutet på andra världskriget
jag har paxat Sovjet. Du vet ba, MADDALAND!
M: Hahaha! Fy fan va fett. Valde Mutto Tyskland samtidigt som han slickade ner sin snedlugg?
K: Ja, han säger att man inte få blanda politik och krig i detta spel. Det är hardcore som fan. Jag försöker övertyga de andra att vi ska köpa militärhjälmar på ÖB och ha dem på oss när vi lirar.
M: Haha! Hur manga spelare kan man va?Jag reserverar en plats tills jag kommer hem!
K: Ja får sure måste tagga nu vi hörs!
M: Bra. ta in en temporar lirare. sa har jag en plats sen. Puss

20 januari

Kongruens

Hela hösten och har kretsat kring ord likt det som står här ovanför. Jag kanske behöver en paus. Eller ett andetag. Helt obemärkt skulle jag kunna leva London en helg eller göra Amsterdam.
Vad stoppar en? Jaget.

TV:n står på, ett ljudlöst flimmer. Ser ut att vara Antikrundan. Jag och hela världen vet att det är torsdagskväll.

Ser mig själv i fönstrets reflektion. Tunga ögonlock. Jag låter allting vara och välkomnar helgen.

18 januari

Read

Ett mönster i mitt liv. Desto mer jag har att göra desto mer läser jag. Det har alltid varit så. I perioder av tentaplugg så lockar det skönlitterära mer än någonsin. Denna vecka är proppad med både jobb och plugg - ändå plöjer jag mig igenom Alfahanen av Katarina Wennstam. Kulturfemenisten Wennstam, som jag tidigare sågat på denna blogg, har skrivit en tät och spännande kriminalroman som utspelar sig i den chauvunistiska filmvärlden. Kvinnokarlen och ärkeaset Jack Rappe svävar mellan liv och död efter att ha blivit överfallen i sitt hem. Rappe är Sveriges moviestar number one och är det hans fame, eller hans stökiga privatliv som ligger bakom överfallet? Jag följer..

Jobb om en timme

15 januari

Tacopaj

Alla tunga kvällars kväll. Alla sega dagars dag.

Bly i huvudet. Långsamma tankar. En inbyggd diabildsprojektor.

Jag åt en fantastisk tacopaj igår. Härligheterna slutade inte där, nej, jag erövrade allt. HG som i en skakning. Skälvande var kvällen - tror jag.

Inte en sekund går åt stillhet. Allt rör sig, om än långsamt. Människan från igår börjar vakna och se dagen ge vika.

13 januari

Bad Boy

Peter Englund stack ut både hakan och näven när han på sin blogg välkomnade allt som höll Ranelid borta från skrivandet. Författaren tillika dansaren Ranelid kontrade med att slå sig själv på bröstet och cörsa den ständige sekreteraren på livstid.
Jag såg att Aftonbladets Alex Schulman var ivrig med att ta Ranelids parti. Schulman påstod allvarligt att historikern Peter Englunds framgångar till största del har skördats genom att skriva historiska actionromaner i syfte att underhålla landets alla Ultima Thule-fans.
Ranelid har därefter legat lågt. Jag antar att nästa utspel kommer på fredag, då let's dance återigen sänds. Det råder brist på sportmanship i den manliga kultursfären. Ingen skulle bry sig om Ranelid om han inte var framgångsrik. Alla mot en. Säkerligen till herr Ranelids stora lycka.

9 januari

Banankaka

I en sinnesförvirrad och tidig tonårsperiod gick jag genom en fas med målet att sätta världen ur balans. Jag gick i sjunde klass och tyckte allt var som hade med skola att göra var öken. Ett rebelliskt uppror tog sin fart, jag ville förändra bilden av mig själv. Den väluppfostrade högstadiepojken ville få en ny image. På grund av bristande mod och ett allt för stort samvete lyckades jag inte löpa linan ut. Alkohol, tobak och droger var alldeles för skrämmande, så jag nöjde mig med att hota mina föräldrar och resten av omvärlden med att göra ett oväntat karriärsval.
Jag skulle bli bagare!
Allvarsamt resonerade jag kring yrkets för- och nackdelar. Bagarens tidiga morgnar och pissiga lön lockade mer än den då tillsynes oändliga akademiska väg som låg framför mig.
Till min stora förvåning och besvikelse ryckte mina föräldrar på axlarna åt mina hot om att gå denna mjöliga yrkesväg. De såg snarare roade ut av mina radikala framtidsplaner.
Deras avslappnade hållning till mitt patetiska försök att skapa kaos, grundades nog i en kännedom av realiteten i deras sons bagardrömmar.
Efter två veckors elevens val i "bageri och konditori", insåg jag att mina chanser att förverkliga drömmen var noll. Lika snabbt som idéen kom så försvann den.

Kom och tänkta på detta idag när jag bakade en banankaka. Den blev klibbig och god och min vän Mutto och jag åt den medans vi spelade brädspel. Jag berättade inte för honom om mitt gamla drömyrke. Så jag gör det nu.

6 januari

Allvaret

Författaren Björn Ranelid har jag alltid haft respekt för. Hans vävnader av ord, hans metaforer galna som briljanta, hans skarpa analyser och modiga berättelser. Det finns något värdigt i hans författarskap som saknar motstycke i Sverige. Han tar sin roll på allvar. Författarens roll som föreläsare, diktare, debattör och sanningsägare.

Författaren Björn Ranelid har jag alltid gillat, dock har jag svårare att köpa hans mediala profilering. MediaMannen Björn Ranelid är en självgod, uppblåst sell out. (Sell out, skönt 90-talsuttryck!) Med en attityd inspirerad av Zlatan ger han sig in i mediala cirkusar och digitala pajkastningar, beväpnad med självömkan och en rejäl portion övermod. Han fumlar med sin egen image. Allvaret blir till humor och humorn blir till åtlöje.
Jag läste precis att Björn Ranelid nu ska ställa upp i C-kändisarnas fallskärmsgig Let's Dance.
Och det snöar ute nu.

4 januari

Ensamt

Sitter i vardagsrummet. Vintersport på TV, kan inte bry mig mindre...
Inga kompisar har kommit ned till slätten än. Vet inte varför min kursansvariga har valt att börja terminen redan nu. Det hade kännts bra att få tillbringa lite mer tid i huvudstaden. Många vänner hann inte meds.

Jag är uttråkad. Då tråkar jag ut er, förlåt.
Gör som jag, läs Min kamp.

1 januari

2011

Ser i min "kalender" (mentala kalender) att jag har en tjock vecka framför mig. Bloggen kommer nog få vila ett par dagar.

Nyår gick av stapeln. Det blev en ganska lugn kväll på Kungsholmen. Vi åt, drack, spelade spel och diskuterade Wikileaks roll i framtiden. En ganska vanlig kväll.
Det var molnigt, så vi såg knappt några fyrverkerier. Sen när vi var sugna på en barrunda visade det sig att det mesta var stängt (ink. Dovas?!)
Vi hade kul ändå. Kvällen rundades av vid myndig tid efter en tunnbrödsrulle på Rörstrandsgrillen.

Livet 2011, tar vid.