1 februari

Gråskala

Jag vill inte vara ledsen. Jag vill inte vara förvirrad. Jag vill inte tveka på hur jag ska förhålla mig till saker.

På sistone är det som att allt vill ställa sig på sin spets.
Jag lyssnar och försöker förstå. Men den ena nyheten efter den andra tvingar mig till ett ofrivilligt grubblande.

Ett stilla kaos. En ton i en gråskala. Jag letar efter ett andetags avstånd för att förstå vad jag ska säga och göra, men nu vill ingenting komma till mig utan kamp.
Samtidigt dras jag mot en torsdag. En kväll då jag ska ställa mig på scenen och driva med världen framför en publik som skrattar och ler.
Vill jag spä på myten om den gråtande clownen? Knappast.
Jag vet att det är jag själv som är kaptenen som styr vart åbäket livet ska ta vägen. Och jag tror förändringarna och besluten är inom räckhåll.