20 februari

Det var lördag

Med bultande tinningar och en torr hals vaknade av jag av att en blöt tunga lekte med mina fingrar. Det var mysigt, men en aning perverst. Jag tog tag i dagen och situationen. Jag satte mig upp och fann mig i muttos vardagsrum. Zach, min hårige vän satt vid min sida med trånande blick. Allright.
Det var en fin morgon utanför fönstret. Jag bestämde mig för att ta ut Zach på en promenad.

Zach är en liten men tuff streetdogg. Han är bestämd i sin uppfattning om att han är kvarterets alphahane. Dock muckar han inte gräl genom att visa tänder och kulor. Han är smartare än så.
Vi gick upp mot fotbollsplanen i ryd. För zach går hans turf war ut på att pissa så ofta som möjligt. Han markerar revir genom att lämna gula snöhögar i varenda streetcorner. På något sätt kände jag mig delaktig i detta. Det kändes fint.

När vi kommit fram till fotbollsplanen stod vi där längs ena långsidan och såg ut över solens dans på fotbollsplanens vita bädd. Plötsligt får vi syn på ett annat crew. Från kortsidan till vänster dyker en elak liga upp och det är bäddat för trubbel. Det är en ohelig allians bestånde av en ogudaktig blandning av ras och människa. Det är en svajig och klent byggd tant som frontar med två Jack Russels. De två små muterade råttorna till hundar är uppbackade av en stor fet Schäfer-någonting-blandning. Hundarna är kopplade kopplade till vår stora lättnad, men när de får syn på mig och min kompan går de in i attack mode.
Jag och Zach är vana vid showdowns så vi gör ett strategiskt move - vi gör en stand off. Sakta backar vi ett par meter in på fotbollsplanen och låter våra antagonister göra nästa drag.
Den osymetriska kvartetten går förbi. Hundarna skäller och rycker, men tanten förblir stabil i kontrollen av sina lakejer. Hon tyckte väl också att det var en för fin dag för blodspill.
När de passerat oss rullar jag och Zach vidare ner mot centa. I besvikelse över den uteblivna fajten nöjer sig Zach med att flera gånger pissa i fegisarnas fotspår. That's ma boy.