Stor i orden, Kaos på jorden

Farväl till vapen Hemingway får låna ut en titel till min rubrik. Det stämmer så väl. Jag har ertappat mig själv med att ha gett upp de krig jag en gång bedrev mot världen. Vid 23 års ålder finner jag mig själv i den slitna metaforen barrikadens skugga. Någon annan står där uppe och skjuter mot väderkvarnar och plikter. Jag själv vet inte bättre än att bara gå den väg som trampats upp av generationer av vuxna människor. Människor som varit vuxna på det där tråkiga sättet.. Exemplefiera sil vouz plait! Exepel 1. I lördags satt jag öga mot öga med en man som skulle söka Idol. Utan ett spår av ironi hörde jag mig själv uttrycka optimistiska lyckönskningar och andra artigheter till denne sång och spelman. Kinaski anno 2006 hade säkert hånat karln' till tårar och låtit han sota för sitt lismande inför kommersen. Men inte denna gång. Exempel 2. Mitlou gjorde mig sällskap till Pitchers igårkväll. Där såg vi stockholmsderbyt mellan mitt älskade AIK och rivalen Djurgården. Lokalen var nästintill tom, endast en handfull djurgårdare, dagen till ära uppsnidade i blåblåahalsdukar hade hittat dit. Kinaski anno 2005 hade säkerligen mallat sig vid varje tillfälle som getts, och brölat ut diverse munbajs mot de säkerligen trevliga herrarna. Men inte denna gång. Mognaden sitter nog i respekten för andra människors val och sätt att vara, leva och heja. Det som förut kändes så viktigt är idag en annan människas angelägenhet. Jag har sagt farväl till vapen och farväl till striderna. Btw Jag vet fortfrande inte var Blogger fuckar med min styckesindelning!