24 oktober

Lördagens tankeprodukter: Sanning, verklighet och mognad

Flera personer har ifrågasatt det förrförra inlägget jag skrev, den om flickan och bussen. Var det verkligen så? Är allting verkligen sant?

Sant och sant. Det var en berättelse ur det verkliga livet. Återberättad med mina ord. Men mina ord är självklart inte hämtade ur sanningens okränkbara källa. Allt som skrivs och talas är en subjektiv behandling av vad som en gång sågs eller upplevdes. Ingen kan läsa den här bloggen i god tro. Bara en dåre vill avslöja en lögnare i en blogg. Alla skrivande människor är tolkare av verkligheten. Till och med utskällda människor som Blondinbella står närmre sanningen än sina läsare och kritiker, när hon skriver om sin senast inhandlade klänning. Jag vet inte vad jag vill ha sagt. Jag skriver bara det som lördagen vill ha ur mig.

Något helt annat....

Jag kännen mig en smula omogen. Tvivlar ens om att jag är torr bakom öronen. Ser inte tillräckligt många ärr i mitt ansikte. Finner mig själv barnslig och löjlig när jag ser på gamla Vänner-avsnitt med start 19:30.

Känner allt det där ibland. Senast när jag hörde att du skulle skaffa barn. Vi har ju inte pratat på flera år, men jag kände mig en smula förvirrad när jag fick höra det. Du som var min första sommarflirt. Du ska bli mor till ett barn nu. Vill höra av mig och säga grattis eller något sånt. Men jag tror inte att jag vågar. Du ska bli mamma till ett barn nu.
Jag då? Jag lovar mig själv varje helg, att jag ska lära mig baka scones, varje sommar att ta körkort. Hur kunde du rejsa ifrån mig bara sådär. Vi var ju på samma ställe ett tag. En gång för relativt länge sen.

Lördag