18 oktober

Jag hjärta AIK

Efter bara två minuter på planen. Han fintar höger och vänder in mot mitten. Özkan valde vänstern och fick femton tusen människor att jubla i exstas. Ett skott i bortre, och lyckan var total.

Elva års väntan. Jag var tio år senaste gången AIK fick kyssa bucklan. Den elva år långa väntan har varit en resa. En sanslös roadtrip på en smutsig och krokig väg.

Galenskap och fotboll hör ihop. Det finns ingenting vettigt med att passionerat älska elva män i kortbyxor. Men kärlek och passion är aldrig vettigt - det finns aldrig någon logik.

Folk har ryckt mig armen och frågat: Hur kunden du tatuera in en fotbollsklubbs eblem på armen?

Jag svarar oftast något i stil med: Jag är dum i huvudet och jag älskar det.

Folk undrar ofta hur man kan vara så besatt av ett fotbollslag.

Well.....Att beskriva galenskapen och kärleken till AIK för en människa som nöjer sig med att älska sina närmsta, är som att försöka förklara uppkomsten av religösa krig.

Det finns ingen logik. Heller inget vett.

Det som finns är elva spelare, en klubb, och femton tusen människor som låter sina hjärtan slå i takt efter segrar och förluster.

På Råsundas norra läktare råder en jämlikhet som inte finns någon annanstanns i Sverige. Alla är kärleksfulla slavar till den svartgula klubben AIK.