15 oktober

Rött och vitt

Det skulle dröja ett par minuter innan bussen kom till stora torget. Jag gick in i Filbyter-gallerian för att få tiden att gå och för att slippa frysa. I rask takt gick jag mot affären som säljer Peakjackor. När jag var halvvägs in i den lilla gallerian hörde jag ett ordentligt brak.

Kraschbom!

Sen skrik..

Sen rop..

Panikens tungor..

Tog mig fram till rulltrappan som går ifrån markplan till nedre plan.

Någon skrek efter papper...

Någon annan skrek, Tryck på stoppknappen!

Förtvivlade röster...

Längst ner vid rulltrappans slut låg en äldre dam. Rullbanden slet i henne och en pöl hade bildats av blodet som sipprade ut genom såret som låg inbäddat i hennes vita hår.
Några snabba karlar tog sig fram och tryckte på stoppknappen. Det gick en susning genom den skräckslagna publiken som bildats kring olyckshändelsen.
Bredvid den gamla kvinnan låg hennes rullator. Ett hjul som hade blivit skevt av kraschen snurrade fortfarande när jag lämnade gallerian.

Bussen kom precis i tid. När jag skulle kliva på hörde jag sjungande sirener ifrån en ambulans.
Ambulanssirener, ljudet av hjälp och sorg.

På vägen hem hade någon färgat träden i guld och rött.