Spontant eller bara galet och oansvarigt
Väcks av att luren ringer. Okänt nummer. En glad tjejröst kvittrar på om någonting som låter viktigt, men jag är trött och missar budskapet. Efter ett par sekunder identifierar jag rösten. Det är Aris flickvän. Hon säger att Ari inte har några cash på mobilen, och frågar om jag ska med till göteborg. I ett slags sömnigt rus hör jag Ari ta över telefonen på andra sidan och på hans karekteristiska frustar han fram: Göteborg, vi ska dit, kolla på matchen, häng med!
Nu sitter jag och panikpluggar. Ari och hans flickvän Soffi, samt Viksjösonen och hockeynörden Axell sitter i en bil på väg mot Göteborg. De ska mellanlanda här i Linkan för att plocka upp moi. Det kommer bli galet. Vi kommer säkerligen inte få tag på några biljetter. Men vi kommer vara där. När 2000-talets allra mest spännande allsvenska match skall spelas. AIK ska bli allsvenska mästare.
Catch me on the flipside...
lördag 31 oktober 2009
torsdag 29 oktober 2009
29 oktober
Kompis det går bra nu
Uncut vol.2 blev precis den framgången vi hoppades på. Klockan åtta befann sig 260 pers på HG för att lyssna på de som greppade micken. Allt gick som planerat och det känns fruktansvärt skönt. Jag var nervös, det erkänner jag. I pausen skulle jag gå upp och dra några "vitsar". 500 ögon som synade en. Min hand darrade men rösten höll. Skratten kom. Det kändes skönt.
En stor eloge till Raxl, Gayser och Empa som fan tänjde på gränserna. Musik, komik och galenskap. Fruktansvärt bra..
Roliga grejer på G: Ikväll ska jag, Mutto och förhoppningsvis Slimmy träffas för att fila på ett hemligt projekt. Hemligt, men roligt.
Om allt går som planerat gör jag min debut inom stand-up den 12 november. Lnkpg HAHA!, ska ha provrum på Elsas hus, och jag är anmäld. Återstår att se om materialet och nerverna håller. Det känns inte säkert.
Om två timmar ska jag få uppsatshandledning. Måste förbereda mig.
På återseende..
Uncut vol.2 blev precis den framgången vi hoppades på. Klockan åtta befann sig 260 pers på HG för att lyssna på de som greppade micken. Allt gick som planerat och det känns fruktansvärt skönt. Jag var nervös, det erkänner jag. I pausen skulle jag gå upp och dra några "vitsar". 500 ögon som synade en. Min hand darrade men rösten höll. Skratten kom. Det kändes skönt.
En stor eloge till Raxl, Gayser och Empa som fan tänjde på gränserna. Musik, komik och galenskap. Fruktansvärt bra..
Roliga grejer på G: Ikväll ska jag, Mutto och förhoppningsvis Slimmy träffas för att fila på ett hemligt projekt. Hemligt, men roligt.
Om allt går som planerat gör jag min debut inom stand-up den 12 november. Lnkpg HAHA!, ska ha provrum på Elsas hus, och jag är anmäld. Återstår att se om materialet och nerverna håller. Det känns inte säkert.
Om två timmar ska jag få uppsatshandledning. Måste förbereda mig.
På återseende..
måndag 26 oktober 2009
26 oktober
Helgen
Helgen var berfriande lugn faktiskt, i linköpingsmått mätt. Min pappa var på besök med sin flickvän. Vi sprang en mil, drack en öl och pratade fri VS kommunal regi i skolan. De gav mig lift upp till sthlm där jag såg AIK återigen vinna. Ska inte tråka ut er med detaljer om det. Åkte tillbaka hit direkt efter matchen och nu sitter jag i kalsonger parkerad i skinnsoffan. Nöjd och belåten.
Den kommande veckans affärer gör mig fuktig av förväntan. Imorgon kickar vi Uncut Vol 2 på HG, open mic som kommer bli tajt och bra. Jag och Mutto ska va konfrencierer och det känns roligt. Alltid roligt att sammarbeta med honom. Han är proffsig och lekfullt barnslig på samma gång. Det är en kombination som är anabolabra i kreativa sammanhang.
Idag ska jag slicka igen kuvertet till min Pragansökan. Sen hoppas jag på att tjeckerna finner mig värdig en plats på Universitita Karlova. På engelska: Charles University. I slutet av februari nästa år, så blir det förmodligen bye bye Sweden och Hello forna Sovjet.
Längtan..
Helgen var berfriande lugn faktiskt, i linköpingsmått mätt. Min pappa var på besök med sin flickvän. Vi sprang en mil, drack en öl och pratade fri VS kommunal regi i skolan. De gav mig lift upp till sthlm där jag såg AIK återigen vinna. Ska inte tråka ut er med detaljer om det. Åkte tillbaka hit direkt efter matchen och nu sitter jag i kalsonger parkerad i skinnsoffan. Nöjd och belåten.
Den kommande veckans affärer gör mig fuktig av förväntan. Imorgon kickar vi Uncut Vol 2 på HG, open mic som kommer bli tajt och bra. Jag och Mutto ska va konfrencierer och det känns roligt. Alltid roligt att sammarbeta med honom. Han är proffsig och lekfullt barnslig på samma gång. Det är en kombination som är anabolabra i kreativa sammanhang.
Idag ska jag slicka igen kuvertet till min Pragansökan. Sen hoppas jag på att tjeckerna finner mig värdig en plats på Universitita Karlova. På engelska: Charles University. I slutet av februari nästa år, så blir det förmodligen bye bye Sweden och Hello forna Sovjet.
Längtan..
lördag 24 oktober 2009
24 oktober
Lördagens tankeprodukter: Sanning, verklighet och mognad
Flera personer har ifrågasatt det förrförra inlägget jag skrev, den om flickan och bussen. Var det verkligen så? Är allting verkligen sant?
Sant och sant. Det var en berättelse ur det verkliga livet. Återberättad med mina ord. Men mina ord är självklart inte hämtade ur sanningens okränkbara källa. Allt som skrivs och talas är en subjektiv behandling av vad som en gång sågs eller upplevdes. Ingen kan läsa den här bloggen i god tro. Bara en dåre vill avslöja en lögnare i en blogg. Alla skrivande människor är tolkare av verkligheten. Till och med utskällda människor som Blondinbella står närmre sanningen än sina läsare och kritiker, när hon skriver om sin senast inhandlade klänning. Jag vet inte vad jag vill ha sagt. Jag skriver bara det som lördagen vill ha ur mig.
Något helt annat....
Jag kännen mig en smula omogen. Tvivlar ens om att jag är torr bakom öronen. Ser inte tillräckligt många ärr i mitt ansikte. Finner mig själv barnslig och löjlig när jag ser på gamla Vänner-avsnitt med start 19:30.
Känner allt det där ibland. Senast när jag hörde att du skulle skaffa barn. Vi har ju inte pratat på flera år, men jag kände mig en smula förvirrad när jag fick höra det. Du som var min första sommarflirt. Du ska bli mor till ett barn nu. Vill höra av mig och säga grattis eller något sånt. Men jag tror inte att jag vågar. Du ska bli mamma till ett barn nu.
Jag då? Jag lovar mig själv varje helg, att jag ska lära mig baka scones, varje sommar att ta körkort. Hur kunde du rejsa ifrån mig bara sådär. Vi var ju på samma ställe ett tag. En gång för relativt länge sen.
Lördag
Flera personer har ifrågasatt det förrförra inlägget jag skrev, den om flickan och bussen. Var det verkligen så? Är allting verkligen sant?
Sant och sant. Det var en berättelse ur det verkliga livet. Återberättad med mina ord. Men mina ord är självklart inte hämtade ur sanningens okränkbara källa. Allt som skrivs och talas är en subjektiv behandling av vad som en gång sågs eller upplevdes. Ingen kan läsa den här bloggen i god tro. Bara en dåre vill avslöja en lögnare i en blogg. Alla skrivande människor är tolkare av verkligheten. Till och med utskällda människor som Blondinbella står närmre sanningen än sina läsare och kritiker, när hon skriver om sin senast inhandlade klänning. Jag vet inte vad jag vill ha sagt. Jag skriver bara det som lördagen vill ha ur mig.
Något helt annat....
Jag kännen mig en smula omogen. Tvivlar ens om att jag är torr bakom öronen. Ser inte tillräckligt många ärr i mitt ansikte. Finner mig själv barnslig och löjlig när jag ser på gamla Vänner-avsnitt med start 19:30.
Känner allt det där ibland. Senast när jag hörde att du skulle skaffa barn. Vi har ju inte pratat på flera år, men jag kände mig en smula förvirrad när jag fick höra det. Du som var min första sommarflirt. Du ska bli mor till ett barn nu. Vill höra av mig och säga grattis eller något sånt. Men jag tror inte att jag vågar. Du ska bli mamma till ett barn nu.
Jag då? Jag lovar mig själv varje helg, att jag ska lära mig baka scones, varje sommar att ta körkort. Hur kunde du rejsa ifrån mig bara sådär. Vi var ju på samma ställe ett tag. En gång för relativt länge sen.
Lördag
torsdag 22 oktober 2009
22 oktober
Kommentarer till viskningar och rop..
Jan Helin var hygglig och gav sitt finger. Jimmie Åkesson tackade och tog hela handen. Hela Sverige häpnas och förargas. Sverigedemokraterna är vårt lands förlorade barn. Ingen ser dem förrän de ropar riktigt nära våra öron. Vi ignorerar när de rycker i samhällets kjoltyg och vill söka trösta sig för sina rädslor, men det är inte oss det är fel på. Rasism är ute, och jag hoppas det aldrig mer blir på modet igen som för 70 år sedan. Åkesson och hans partivänner kan med rätta stå i skamvrån. Jag kan gladeligen vara den som sätter på dumstruten.
När jag gick till skolan igår låg dimman så tät att jag var rädd för att bli påcycklad av någon bångstyrig student. Det var en dimma som bara Londons Thamsen kan vara vän med. Inget ljus kunde bryta sig genom den gråa duken himlen. Men jag var lycklig ändå. Ska berätta om det nästa gång jag skriver.
Tjouff
Jan Helin var hygglig och gav sitt finger. Jimmie Åkesson tackade och tog hela handen. Hela Sverige häpnas och förargas. Sverigedemokraterna är vårt lands förlorade barn. Ingen ser dem förrän de ropar riktigt nära våra öron. Vi ignorerar när de rycker i samhällets kjoltyg och vill söka trösta sig för sina rädslor, men det är inte oss det är fel på. Rasism är ute, och jag hoppas det aldrig mer blir på modet igen som för 70 år sedan. Åkesson och hans partivänner kan med rätta stå i skamvrån. Jag kan gladeligen vara den som sätter på dumstruten.
När jag gick till skolan igår låg dimman så tät att jag var rädd för att bli påcycklad av någon bångstyrig student. Det var en dimma som bara Londons Thamsen kan vara vän med. Inget ljus kunde bryta sig genom den gråa duken himlen. Men jag var lycklig ändå. Ska berätta om det nästa gång jag skriver.
Tjouff
tisdag 20 oktober 2009
20 oktober
Det var i lördags
Det var mörkt ute. Kvällarna i Viksjö är lika mörka som på alla andra ställen. Men gatubelysningen var svag och det var en bit till närmsta hus. En kuslig stämning rådde, i Stockholms kanske mysigaste villaförort. Stjärnorna hade valt att visa sig på himmlen som den kvällen låg tätt intill hustaken. Det var kallt och jag väntade på bussen. Ensamheten stod bredvid.
I mörkret hörde jag en moped komma surrandes. Två ungdomar, en fram, en bak. De stannade vid busshållplatsen där jag stod och tjejen som satt bak hoppade av. Hon vinkade lojt till moppeföraren och började vingla åt mitt håll. I ena handen höll hon en ölburk, den andra handen använde hon för att hålla balansen när hon gick vajandes sida till sida.
Jag kände igen stilen. Alla har vi vajat sådär. Klockan var bara halv nio och flickan som inte var en dag över fjorton, var full som en annan. Våra blickar möttes och hon gick fram.
- Ursäkta haru cigg? Frågade hon på bruten svenska.
Efter en snabb moralisk övervägning räckte jag henne mitt paket.
- Arå
- Asså tack som fan, måste tappat mina på vägen.
Flickan log och avslöjade en rejäl tandställning som såg ut att vara pimpad med diamanter .
-Vill du ha en klunk? Frågade hon artigt och tittade genom sin svarta lugg.
- Ne de e bra tack. Meeeehrcii, sa jag på skämt.
- Haha, hur visste du att jag var iranie? Nu log hon ännu mer och tandställningen glimmade som stjärnorna på himlen.
- En invandrare i Viksjö? Kan bara va en Iranie! Haha!
- Sant broshan...
Flickan tömde burkens innehåll och slängde den bakom sin rygg. Hon tittade på mig som om hon skämdes. Som om hon ångrade sin fylla.
- Du vet jag sköter skolan åså, visst jag röker och dricker åså men jag sköter skolan du vet.
- Det är bra det. Jag tror dig, men du borde inte dricka mer ikväll, du vet, det är inte cool att va packad innan festen ens börjat. Du borde kanske inte dricka överhuvudtaget.
- Jag vet men vadå, jag pallar inte bah va hemma, ska på en fet fest i Jakan. Vart ska du?
- Okej, men du borde ändå lugna dej med ölen. Jag ska till en vän i Hässelby.
- Hässelby! Walla, känner du min kusin Hassan?
- Neh tyvärr...
Jag tittade bort mot vägen. Bussen var på väg att rulla in. Jag fimpade och tog fram mitt busskort.
- Kom ihåg nu, ta det lugnt ikväll.
- Mm, ha så kul i Hässelby..
Busschaffisen tittade inte ens på mitt kort, jag gick och satte mig längst bak. Den fulla flickan satte sig några rader framför. Hon lutade sitt huvud mot fönstret. Det såg ut som hon somnade. Eller bara drömde.
Det var mörkt ute. Kvällarna i Viksjö är lika mörka som på alla andra ställen. Men gatubelysningen var svag och det var en bit till närmsta hus. En kuslig stämning rådde, i Stockholms kanske mysigaste villaförort. Stjärnorna hade valt att visa sig på himmlen som den kvällen låg tätt intill hustaken. Det var kallt och jag väntade på bussen. Ensamheten stod bredvid.
I mörkret hörde jag en moped komma surrandes. Två ungdomar, en fram, en bak. De stannade vid busshållplatsen där jag stod och tjejen som satt bak hoppade av. Hon vinkade lojt till moppeföraren och började vingla åt mitt håll. I ena handen höll hon en ölburk, den andra handen använde hon för att hålla balansen när hon gick vajandes sida till sida.
Jag kände igen stilen. Alla har vi vajat sådär. Klockan var bara halv nio och flickan som inte var en dag över fjorton, var full som en annan. Våra blickar möttes och hon gick fram.
- Ursäkta haru cigg? Frågade hon på bruten svenska.
Efter en snabb moralisk övervägning räckte jag henne mitt paket.
- Arå
- Asså tack som fan, måste tappat mina på vägen.
Flickan log och avslöjade en rejäl tandställning som såg ut att vara pimpad med diamanter .
-Vill du ha en klunk? Frågade hon artigt och tittade genom sin svarta lugg.
- Ne de e bra tack. Meeeehrcii, sa jag på skämt.
- Haha, hur visste du att jag var iranie? Nu log hon ännu mer och tandställningen glimmade som stjärnorna på himlen.
- En invandrare i Viksjö? Kan bara va en Iranie! Haha!
- Sant broshan...
Flickan tömde burkens innehåll och slängde den bakom sin rygg. Hon tittade på mig som om hon skämdes. Som om hon ångrade sin fylla.
- Du vet jag sköter skolan åså, visst jag röker och dricker åså men jag sköter skolan du vet.
- Det är bra det. Jag tror dig, men du borde inte dricka mer ikväll, du vet, det är inte cool att va packad innan festen ens börjat. Du borde kanske inte dricka överhuvudtaget.
- Jag vet men vadå, jag pallar inte bah va hemma, ska på en fet fest i Jakan. Vart ska du?
- Okej, men du borde ändå lugna dej med ölen. Jag ska till en vän i Hässelby.
- Hässelby! Walla, känner du min kusin Hassan?
- Neh tyvärr...
Jag tittade bort mot vägen. Bussen var på väg att rulla in. Jag fimpade och tog fram mitt busskort.
- Kom ihåg nu, ta det lugnt ikväll.
- Mm, ha så kul i Hässelby..
Busschaffisen tittade inte ens på mitt kort, jag gick och satte mig längst bak. Den fulla flickan satte sig några rader framför. Hon lutade sitt huvud mot fönstret. Det såg ut som hon somnade. Eller bara drömde.
söndag 18 oktober 2009
18 oktober
Jag hjärta AIK
Efter bara två minuter på planen. Han fintar höger och vänder in mot mitten. Özkan valde vänstern och fick femton tusen människor att jubla i exstas. Ett skott i bortre, och lyckan var total.
Elva års väntan. Jag var tio år senaste gången AIK fick kyssa bucklan. Den elva år långa väntan har varit en resa. En sanslös roadtrip på en smutsig och krokig väg.
Galenskap och fotboll hör ihop. Det finns ingenting vettigt med att passionerat älska elva män i kortbyxor. Men kärlek och passion är aldrig vettigt - det finns aldrig någon logik.
Folk har ryckt mig armen och frågat: Hur kunden du tatuera in en fotbollsklubbs eblem på armen?
Jag svarar oftast något i stil med: Jag är dum i huvudet och jag älskar det.
Folk undrar ofta hur man kan vara så besatt av ett fotbollslag.
Well.....Att beskriva galenskapen och kärleken till AIK för en människa som nöjer sig med att älska sina närmsta, är som att försöka förklara uppkomsten av religösa krig.
Det finns ingen logik. Heller inget vett.
Det som finns är elva spelare, en klubb, och femton tusen människor som låter sina hjärtan slå i takt efter segrar och förluster.
På Råsundas norra läktare råder en jämlikhet som inte finns någon annanstanns i Sverige. Alla är kärleksfulla slavar till den svartgula klubben AIK.
Efter bara två minuter på planen. Han fintar höger och vänder in mot mitten. Özkan valde vänstern och fick femton tusen människor att jubla i exstas. Ett skott i bortre, och lyckan var total.
Elva års väntan. Jag var tio år senaste gången AIK fick kyssa bucklan. Den elva år långa väntan har varit en resa. En sanslös roadtrip på en smutsig och krokig väg.
Galenskap och fotboll hör ihop. Det finns ingenting vettigt med att passionerat älska elva män i kortbyxor. Men kärlek och passion är aldrig vettigt - det finns aldrig någon logik.
Folk har ryckt mig armen och frågat: Hur kunden du tatuera in en fotbollsklubbs eblem på armen?
Jag svarar oftast något i stil med: Jag är dum i huvudet och jag älskar det.
Folk undrar ofta hur man kan vara så besatt av ett fotbollslag.
Well.....Att beskriva galenskapen och kärleken till AIK för en människa som nöjer sig med att älska sina närmsta, är som att försöka förklara uppkomsten av religösa krig.
Det finns ingen logik. Heller inget vett.
Det som finns är elva spelare, en klubb, och femton tusen människor som låter sina hjärtan slå i takt efter segrar och förluster.
På Råsundas norra läktare råder en jämlikhet som inte finns någon annanstanns i Sverige. Alla är kärleksfulla slavar till den svartgula klubben AIK.
torsdag 15 oktober 2009
15 oktober
Rött och vitt
Det skulle dröja ett par minuter innan bussen kom till stora torget. Jag gick in i Filbyter-gallerian för att få tiden att gå och för att slippa frysa. I rask takt gick jag mot affären som säljer Peakjackor. När jag var halvvägs in i den lilla gallerian hörde jag ett ordentligt brak.
Kraschbom!
Sen skrik..
Sen rop..
Panikens tungor..
Tog mig fram till rulltrappan som går ifrån markplan till nedre plan.
Någon skrek efter papper...
Någon annan skrek, Tryck på stoppknappen!
Förtvivlade röster...
Längst ner vid rulltrappans slut låg en äldre dam. Rullbanden slet i henne och en pöl hade bildats av blodet som sipprade ut genom såret som låg inbäddat i hennes vita hår.
Några snabba karlar tog sig fram och tryckte på stoppknappen. Det gick en susning genom den skräckslagna publiken som bildats kring olyckshändelsen.
Bredvid den gamla kvinnan låg hennes rullator. Ett hjul som hade blivit skevt av kraschen snurrade fortfarande när jag lämnade gallerian.
Bussen kom precis i tid. När jag skulle kliva på hörde jag sjungande sirener ifrån en ambulans.
Ambulanssirener, ljudet av hjälp och sorg.
På vägen hem hade någon färgat träden i guld och rött.
Det skulle dröja ett par minuter innan bussen kom till stora torget. Jag gick in i Filbyter-gallerian för att få tiden att gå och för att slippa frysa. I rask takt gick jag mot affären som säljer Peakjackor. När jag var halvvägs in i den lilla gallerian hörde jag ett ordentligt brak.
Kraschbom!
Sen skrik..
Sen rop..
Panikens tungor..
Tog mig fram till rulltrappan som går ifrån markplan till nedre plan.
Någon skrek efter papper...
Någon annan skrek, Tryck på stoppknappen!
Förtvivlade röster...
Längst ner vid rulltrappans slut låg en äldre dam. Rullbanden slet i henne och en pöl hade bildats av blodet som sipprade ut genom såret som låg inbäddat i hennes vita hår.
Några snabba karlar tog sig fram och tryckte på stoppknappen. Det gick en susning genom den skräckslagna publiken som bildats kring olyckshändelsen.
Bredvid den gamla kvinnan låg hennes rullator. Ett hjul som hade blivit skevt av kraschen snurrade fortfarande när jag lämnade gallerian.
Bussen kom precis i tid. När jag skulle kliva på hörde jag sjungande sirener ifrån en ambulans.
Ambulanssirener, ljudet av hjälp och sorg.
På vägen hem hade någon färgat träden i guld och rött.
tisdag 13 oktober 2009
13 oktober
Bekännelser
Det var en kylig vardagsmorgon och jag gick huttrandes genom campus betongallè. Hösten hade sugit ut kulörerna ur omgivningen. Jag frös om händerna.
När jag hade kommit till campus bortre ända, vid D-huset, fick jag ett plötsligt sug efter kaffe. Så jag klev in på den lilla Pressbyrån som ligger på hörnan ut mot hus Zenit.
På Pressbyrån jobbar det två söta tjejer. Jag vet det. De är alltid där när jag handlar. Av någon okänd anledning har det blivit en patetisk vana att småflörta med dem när jag är inne och handlar. De fnittrar så roligt när jag drar av något fånigt skämt varje gång jag köper snus eller kaffe.
Jag klev in i den lilla kiosken. Svepte med blicken. Yes! Det var den sötaste av dem som jobbade just idag. Efter lite inre peppdialog gick jag fram till kassan. Den söta tjejen som har gulliga kanintänder och positivt lagda kindben fyrade av ett igenkännande leende.
- Tjena tjena!
- God morgon..
- En liten svart kaffe och en dosa kronan portion, inte vit portion. Blött skade va! höhhö
-tihihihi
So far so good
Hon vände sig om, plockade fram dosan, kom tillbaka med ett mer allvarsamt ansiktsuttryck och sa:
- Vill du stötta kammpen mot bröstcancer genom att köpa ett rosa band också? (Hon laade handen på ett rosa paket innehållandes sådana rosa band som alla rekomänniskor går runt med)
- Öhhhhhh, neee
Leendet försvann. En snörpt överläpp drogs ner som en persienn över de gulliga kanintänderna.
- Jaha haenbradadå
- Öhh ah desamma
Jag skyndade ut genom butiken. Flörtandet fick ett abrupt slut. Min obenftliga vilja att direkt stötta kampen mot bröstcancern satte krokben för mitt dagliga charmerande på Pressbyrån.
Så kan det gå.
Det var en kylig vardagsmorgon och jag gick huttrandes genom campus betongallè. Hösten hade sugit ut kulörerna ur omgivningen. Jag frös om händerna.
När jag hade kommit till campus bortre ända, vid D-huset, fick jag ett plötsligt sug efter kaffe. Så jag klev in på den lilla Pressbyrån som ligger på hörnan ut mot hus Zenit.
På Pressbyrån jobbar det två söta tjejer. Jag vet det. De är alltid där när jag handlar. Av någon okänd anledning har det blivit en patetisk vana att småflörta med dem när jag är inne och handlar. De fnittrar så roligt när jag drar av något fånigt skämt varje gång jag köper snus eller kaffe.
Jag klev in i den lilla kiosken. Svepte med blicken. Yes! Det var den sötaste av dem som jobbade just idag. Efter lite inre peppdialog gick jag fram till kassan. Den söta tjejen som har gulliga kanintänder och positivt lagda kindben fyrade av ett igenkännande leende.
- Tjena tjena!
- God morgon..
- En liten svart kaffe och en dosa kronan portion, inte vit portion. Blött skade va! höhhö
-tihihihi
So far so good
Hon vände sig om, plockade fram dosan, kom tillbaka med ett mer allvarsamt ansiktsuttryck och sa:
- Vill du stötta kammpen mot bröstcancer genom att köpa ett rosa band också? (Hon laade handen på ett rosa paket innehållandes sådana rosa band som alla rekomänniskor går runt med)
- Öhhhhhh, neee
Leendet försvann. En snörpt överläpp drogs ner som en persienn över de gulliga kanintänderna.
- Jaha haenbradadå
- Öhh ah desamma
Jag skyndade ut genom butiken. Flörtandet fick ett abrupt slut. Min obenftliga vilja att direkt stötta kampen mot bröstcancern satte krokben för mitt dagliga charmerande på Pressbyrån.
Så kan det gå.
söndag 11 oktober 2009
11 oktober
Galet och naket
Vi var elva personer som åkte iväg till en ödslig stuga ute på slätten. Vi var fem personer i bilen som lämnade Ryd och vi köpte alkohol och snacks.
Det var elva personer i stugan när vi lekte sjuka lekar. Det var två personer som dansade knäckebrödsdansen.
Vi var elva slitna partyhjältar imorse. Vi var fem personer i bilen som åkte hem till Ryd och vi tankade och vi åt korv.
Helgen i Västra Husby summer jag så här. Hud. Indiedisco. Party. Slit. Bakishäng. Korv
Vi var elva personer som åkte iväg till en ödslig stuga ute på slätten. Vi var fem personer i bilen som lämnade Ryd och vi köpte alkohol och snacks.
Det var elva personer i stugan när vi lekte sjuka lekar. Det var två personer som dansade knäckebrödsdansen.
Vi var elva slitna partyhjältar imorse. Vi var fem personer i bilen som åkte hem till Ryd och vi tankade och vi åt korv.
Helgen i Västra Husby summer jag så här. Hud. Indiedisco. Party. Slit. Bakishäng. Korv
fredag 9 oktober 2009
9 oktober
Fredag
Det är verkligen en lyx att skriva uppsats. Innan jag går och lägger mig för att sova snurrar jag upp persiennen. Sen sover jag tills kroppen känner att det är dags att starta verksamheten, äter gröt för att sedan sätta igång. Inga tidsdödande snoozningar och inga måsten. Endast fokus på det väsentliga. Balans liksom.
Imorgon skall jag och några vänner dra iväg till en stuga. Kort och gott. Dra iväg till en stuga. Vi packar endast mat och öl. Det kan låta simpelt, ja till och med lite fattigt. Men jag ser fram emot det. Ryd kan ibland bli kvävande trångt så här dags på terminen. För många historier bakom ansikten. För många knutar att lösa kring problem som aldrig funnits.
A day on the country side is what I need
Det är verkligen en lyx att skriva uppsats. Innan jag går och lägger mig för att sova snurrar jag upp persiennen. Sen sover jag tills kroppen känner att det är dags att starta verksamheten, äter gröt för att sedan sätta igång. Inga tidsdödande snoozningar och inga måsten. Endast fokus på det väsentliga. Balans liksom.
Imorgon skall jag och några vänner dra iväg till en stuga. Kort och gott. Dra iväg till en stuga. Vi packar endast mat och öl. Det kan låta simpelt, ja till och med lite fattigt. Men jag ser fram emot det. Ryd kan ibland bli kvävande trångt så här dags på terminen. För många historier bakom ansikten. För många knutar att lösa kring problem som aldrig funnits.
A day on the country side is what I need
torsdag 8 oktober 2009
8 oktober
Big Day
Jag är inte hemma. Mitt internet strejkar totalt, så jag sitter hos en vän och skriver blogg. Blir en aning krystat känner jag. Idag har jag en del viktiga saker att ta tag i. Det viktigaste är mitt inbokade möte med min uppsatshandledare Lasse. Lasse går i tofflor utan strumpor och svarta jeansskjortor. En akademisk rebell kan man säga. Han är cool hur som helst, och jag är taggad inför att slava med uppsatsen.
Skriver igen imorn. Då om allt annat viktigt.
Kjamis
Jag är inte hemma. Mitt internet strejkar totalt, så jag sitter hos en vän och skriver blogg. Blir en aning krystat känner jag. Idag har jag en del viktiga saker att ta tag i. Det viktigaste är mitt inbokade möte med min uppsatshandledare Lasse. Lasse går i tofflor utan strumpor och svarta jeansskjortor. En akademisk rebell kan man säga. Han är cool hur som helst, och jag är taggad inför att slava med uppsatsen.
Skriver igen imorn. Då om allt annat viktigt.
Kjamis
tisdag 6 oktober 2009
6 oktober
Mera hela tiden
Dagens inlägg serveras i artikelform.
http://utpost.org/2009/10/bokskandalen-i-danmark/
Håll till godo kära läsare...
Dagens inlägg serveras i artikelform.
http://utpost.org/2009/10/bokskandalen-i-danmark/
Håll till godo kära läsare...
söndag 4 oktober 2009
4 oktober
Gubbsjukt
Precis lagom försent såg jag igår Woody Allens film Matchpoint. Den som lovordades för fem år sen. Igår tog jag mig i kragen och såg den, och jag är mer än nöjd. Filmen var helt fantastisk.
Filmens dostojevskijinspirerade ångestmacka uppmixat med Woodys gubbsjuka kåthet gav filmen en nerv som fick mig att svettas. Scarlett Johanson var het som en saharadag och Jonathan Rhys var superb i rollen som den svekfulle tennistränaren Chris. Högsta betyg till Matchpoint. Gubbsjukt bra.
Såg med skräckblandad förtjusning att min hembygd Kungsängen mönstrat upp en kör med Caroline Af Ugglas i spetsen, som tävlar i fyrans fredagsparty Körslaget. Såg att en av mina första tonårshångel var med och sjöng. Världen kan vara klaustrofobiskt liten ibland.
Precis lagom försent såg jag igår Woody Allens film Matchpoint. Den som lovordades för fem år sen. Igår tog jag mig i kragen och såg den, och jag är mer än nöjd. Filmen var helt fantastisk.
Filmens dostojevskijinspirerade ångestmacka uppmixat med Woodys gubbsjuka kåthet gav filmen en nerv som fick mig att svettas. Scarlett Johanson var het som en saharadag och Jonathan Rhys var superb i rollen som den svekfulle tennistränaren Chris. Högsta betyg till Matchpoint. Gubbsjukt bra.
Såg med skräckblandad förtjusning att min hembygd Kungsängen mönstrat upp en kör med Caroline Af Ugglas i spetsen, som tävlar i fyrans fredagsparty Körslaget. Såg att en av mina första tonårshångel var med och sjöng. Världen kan vara klaustrofobiskt liten ibland.
Sundown, yellow moon, I replay the past
I know every scene by heart, they all went by so fast
If shes passin back this way, Im not that hard to find
Tell her she can look me up if shes got the time
Bob Dylan har alltid något relevant att säga
fredag 2 oktober 2009
2 oktober
Idolmöte
Jag skrev inget om hur det var på bokmässan förra helgen. På grund av detta svek så tänker jag bryta lite bloggregler och lägga upp bilder. Hela två stycken.
Så här bra var det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
