22 juni

God morgon tänkte jag

Jag gick ut genom porten och klev ner på Ryska gränds kullerstensgata. Det var tyst. Varmt och tyst. Solen nådde inte in i den smala gränden men jag såg att torget en bit bort var upplyst på ett nästan grekiskt sätt. Jag är utomlands, tänkte jag och vandrade mot ljuset.

Det var min tredje och sista dag i Visby. Allting hade varit perfekt. Semestrar på Gotland brukar vara fantastiska. Men den här helgen hade lyckats toppa de tidigare besöken. Jag hade skött mig väl. Midsommar hade firats, fotboll spelats och jag hade till och med hunnit svettats på Munkkällarens dansgolv. Nu var allting perfekt.
Det var söndag morgon och jag vandrade över torget, nu i solen. Mina nyköpta solglasögon gav den medeltida omgivningen en oförtjänt grå nyans. När jag gick i höjd med Domkyrkan söderut tog jag av dem. Jag ångrade mig inte. Kullerstensgatan som slingrade sig fram genom Visby var inramad av färgglada hus med gröna klättrande växter. Över hustaken var en babyblåhimmel utsmetad med några lätta vita moln, perfekt placerade i förhållande till den sol som gav guld till stadens morgon. Allting var perfekt. Mellan husen på min högra sida kunde jag då och då skymta ett uråldrigt blågrönt hav. En segelbåt guppade där ute. Spinacken uppe. Perfekt morgon för seglaren och vandraren.
I de smala gränderna var det tyst. Varmt och tyst. Mötte knappt en människa, knappt ens ett ljud.

Tankarnas lek och verklighetens intryck fick morgonen att bli god. God morgon, tänke jag när jag återigen stod i Ryska gränds skugga . Det satt ingen på min mosters balkong som hängde ut över gatan. Jag visste precis vad jag skulle göra.
En stund senare satt jag däruppe, där ute. Allting var perfekt.