16 juni

Gud hör bön. Min chef på posten ringde mig för en vecka sen och meddelade att jag blivit flyttad till postkontoret i Bro. Efter fem år i Kengen blev jag petad ut i periferins ödemarker. Men som sagt, gud hör bön.
Idag kom min chef ut till postkontoret i Bro med fullständigt fantastiska nyheter för en stackars timslitande brevbärare. Jag skalkl få arbeta i postens företagscenter resten av sommaren! Det är softare, det är närmre hem, och jag slipper Bro. Hurra!

Läser en fantastisk bok nu. "Mellan himmel och jord" skrivern av den italienska författaren Niccolo Ammaniti. Blev så inspirerad av i Milanoresan att jag var tvungen att drömma mig kvar där, genom litteraturen.

Sitter i jalingarna framför en avstängd TV. Måste tvätta, ska tvätta. Snart. Måste bara berätta om min personliga utveckling.
JAg har hört att det är ett tecken på styrka att erkänna när man har haft fel. Jag gör det nu. genom mina kaffedrickande år (5) har jag alltid snackat skit om andra kaffevarianter än simpelt svart kaffe. Jag har ironiserat lattemorsor, spottat på trendiga kaffedrinkar och glott snett på löjliga espressomänniskor. Men jag har haft fel hela tiden. Det fanns ett oupptäckt kafffeuniversum där ute som jag inte släppte innanför mina smaklökars horisont. Tack vare resan till Milano har jag fått träda in i detta universum, denna värld. Från och med nu är jag en cappuccino drickare. Vadå, det är väl en vanlig kaffesort? För er kanske. Jag är invigd nu. Jag är helad. Den släta svarta koppen är nu ett minne blott. Jag är en av er nu.

Ciao.

(Latte=Mjölk på italienska)