29 juni

Vad har hänt?

Vad har hänt med Sverige? Jag kan knappt lämna lägenheten utan att skjortan klibbar fast emot huden. Svetten rinner ned i ögonen så det svider och jag blir matt endast av att kliva upp på en trottoarkant. Jag vet att det är en ursvensk synd att klaga när det är fint väder. Så jag håller mig till att beskriva hettans effekter för en stackars jämtlandson som jag.
Det kunde definitivt ha varit värre. Jag lever just nu för kvällarna. Då solen envist lånar tid av natten vilket möjliggör balkonghäng in på småtimmarna. Det kunde definitivt ha varit värre.

Jag läste ut Bob Hanssons "Gunnar" för ett par minuter sen. Flummigt fantastisk bok om livets yttersta och innersta frågor. Allt kretsande kringn den sjukskrivne byggarbetaren Gunnar. Låter det intressant? Läs den isåfall.

Aufwiedersehen

27 juni

Min hud smakar salt. Jag är ingen storbadare och mitt premiärdopp brukar komma i mitten av juli när sol och barnpiss värmt upp någon liten insjö. Men årets premiärdopp klarade jag av i morse, i havet!

Jag vaknade imorse upp hos Enöga på Lidingö. Gårdagskvällen blev ingen succe. Göta Källare var halttomt halvfullt och dansgolvet var ockuperat av rätt trista människor. Så jag och Enöga drog hem till honom och satte på hos på hans balkong med några kalla. Natten var räddad.

Efter att ha badat och torkat åkte jag vaxholmsbåten till city. Det var en trevlig båttur, nu har man liksom gjort skärgården för sommarn också. Mycket kan man hinna med. Håhå jaja.

Nu är jag hemma i kengen igen. Min hud smakar salt. Måste duscha, äta, dricka, utigenochtillbakahem. Arbetsveckan som passerat var hård. Jag förtjänar lite Dolce Vita.

Hörs imorn.

25 juni

Som jag berättat tidigare bor jag för tillfället hos min mamma, där även mina två systrar campar. Tre av kvinnokön och en stackars ensam ung man. Det är mycket som är annorlunda.
Imorse när jag duschade räknade jag hur många flaskor schampom och tvåler som står uppradade. Hela elva stycken! Jag fattar inte. Vad innehåller de? Jag har levt i 21 år med doppeldusch och klarat mig fint. Det krävs tydligen elva stycken olika schampon för att klara sig som kvinna idag.
En mer positiv påföljd av min boendesituation är maten. Det bjuds dagligen på mat som någon faktiskt bemödat sig att krydda och smaka av. Jag känner mig en aning sluskig när jag sitter och slevar i mig dessa omsorgsfullt tillagade rätter medan jag själv tycker det är ansträngande att steka blodpudding och.

Jag ser det hela som en lärorik tillvaro. Att leva på detta sätt är nog nyttigt för mig.
Skriver igen på lördag gott folk.

Pejs

24 juni

Det är två aktualiteter som dominerar svensk media och svenska nyheter just nu. Den ena är helt förståelig, den andra inte alls.

1. Teokratin i Iran är i gungning efter de senaste kravallerna i huvudstaden Teheran. Efter trettio år av skräckvälde och religös fanatism verkar landets invånare agera. Händelseutvecklingen följs intensivt världen över. Youtubefilmer, folkmassor, bilder på skäggiga män. Nu nyhetsluppen fokuserad på Iran. Det tycker jag är förståeligt.

2. Anders Lundin VS Lotta Engberg. Av någon anledning är den svenska befolkningen besatt av allsång. Vi är så besatta att landets andra stad måste ha en egen. Den mediokre Lundin har fått konkurrens som heter duga. Jag menar Lotta Engberg. Hon är som en korsning av Anna skipper och Cher. JAg kan inte förstå vad som driver en människa att åka in och titta på allsång. Varken i Sthlm eller Göteborg. Trams. Jag kan heller inte förstå varför det tar sådan plats i media. Veckor innan skrivs det om artistscheman och gud vet vad. Några veckor senare är det skandalerna. "Lundins nervösa sammanbrott" "Nakenchocken TV-tittarna missade" "Carolas nippslipp" med mera. Sjukt....

Jag är någonannanstans. Jag är hemma. Jag läser Bob Hanssons "Gunnar". Tack litteraturen.

22 juni

God morgon tänkte jag

Jag gick ut genom porten och klev ner på Ryska gränds kullerstensgata. Det var tyst. Varmt och tyst. Solen nådde inte in i den smala gränden men jag såg att torget en bit bort var upplyst på ett nästan grekiskt sätt. Jag är utomlands, tänkte jag och vandrade mot ljuset.

Det var min tredje och sista dag i Visby. Allting hade varit perfekt. Semestrar på Gotland brukar vara fantastiska. Men den här helgen hade lyckats toppa de tidigare besöken. Jag hade skött mig väl. Midsommar hade firats, fotboll spelats och jag hade till och med hunnit svettats på Munkkällarens dansgolv. Nu var allting perfekt.
Det var söndag morgon och jag vandrade över torget, nu i solen. Mina nyköpta solglasögon gav den medeltida omgivningen en oförtjänt grå nyans. När jag gick i höjd med Domkyrkan söderut tog jag av dem. Jag ångrade mig inte. Kullerstensgatan som slingrade sig fram genom Visby var inramad av färgglada hus med gröna klättrande växter. Över hustaken var en babyblåhimmel utsmetad med några lätta vita moln, perfekt placerade i förhållande till den sol som gav guld till stadens morgon. Allting var perfekt. Mellan husen på min högra sida kunde jag då och då skymta ett uråldrigt blågrönt hav. En segelbåt guppade där ute. Spinacken uppe. Perfekt morgon för seglaren och vandraren.
I de smala gränderna var det tyst. Varmt och tyst. Mötte knappt en människa, knappt ens ett ljud.

Tankarnas lek och verklighetens intryck fick morgonen att bli god. God morgon, tänke jag när jag återigen stod i Ryska gränds skugga . Det satt ingen på min mosters balkong som hängde ut över gatan. Jag visste precis vad jag skulle göra.
En stund senare satt jag däruppe, där ute. Allting var perfekt.

18 juni

Midsommar

Det var väldigt länge sen jag firade midsommar med min släkt och familj. Men i år ska det bli ändring på det. Min moster har flyttat till Visby nyligen och ikväll skeppar jag iväg mot ön med stort Ö. Gotland är Sveriges pärla, det har jag alltid tyckt. Därför känns det extra roligt att resa iväg till min moster och fira midsommar.
Jag vet inte om det kommer bjudas på snapps. Men ställs det på bordet kommer jag inte banga. Den gångna veckan har varit tung. Jobb jobb jobb. Är trött i ben och rygg, men är på gott humör.

Bloggen har på sistone blivit styvmoderligt behandlad av mig. Spretiga, torftiga inlägg har lagts upp. Vilket jag ångrar. Ska hädanefter skärpa mig. Kommer skriva nästa gång på måndag närjag kommer hem ifrån Gotland.

Fokus på Niccolo Ammaniti så länge.

Arrividerchi!

(Arrividerchi=På återseende) ...På italienska alltså

16 juni

Gud hör bön. Min chef på posten ringde mig för en vecka sen och meddelade att jag blivit flyttad till postkontoret i Bro. Efter fem år i Kengen blev jag petad ut i periferins ödemarker. Men som sagt, gud hör bön.
Idag kom min chef ut till postkontoret i Bro med fullständigt fantastiska nyheter för en stackars timslitande brevbärare. Jag skalkl få arbeta i postens företagscenter resten av sommaren! Det är softare, det är närmre hem, och jag slipper Bro. Hurra!

Läser en fantastisk bok nu. "Mellan himmel och jord" skrivern av den italienska författaren Niccolo Ammaniti. Blev så inspirerad av i Milanoresan att jag var tvungen att drömma mig kvar där, genom litteraturen.

Sitter i jalingarna framför en avstängd TV. Måste tvätta, ska tvätta. Snart. Måste bara berätta om min personliga utveckling.
JAg har hört att det är ett tecken på styrka att erkänna när man har haft fel. Jag gör det nu. genom mina kaffedrickande år (5) har jag alltid snackat skit om andra kaffevarianter än simpelt svart kaffe. Jag har ironiserat lattemorsor, spottat på trendiga kaffedrinkar och glott snett på löjliga espressomänniskor. Men jag har haft fel hela tiden. Det fanns ett oupptäckt kafffeuniversum där ute som jag inte släppte innanför mina smaklökars horisont. Tack vare resan till Milano har jag fått träda in i detta universum, denna värld. Från och med nu är jag en cappuccino drickare. Vadå, det är väl en vanlig kaffesort? För er kanske. Jag är invigd nu. Jag är helad. Den släta svarta koppen är nu ett minne blott. Jag är en av er nu.

Ciao.

(Latte=Mjölk på italienska)

15 juni

Resan till Milano är orsaken till att bloggen haft ett litet uppehåll. Är lite stressad för tillfället. Reserapport ifrån Italien kommer att komma sporadirskt, gömda små inlägg under veckan. Kommer att skriva ordentligt imorgon. Jag tror jag kommer skriva om en italisensk författare, världens tråkigaste plats, samt en liten truddilutt om cappucino.

Ciao så länge. (Ciao=Hejdå på Italienska)

9 juni

Piratpartiet fick mandat i Europaparlamentet. Ett enfrågeparti, ett missnöjesparti, ett löst sammansatt gäng av wownördar och porrsurfare?
Troligvis inte.

Förhoppningsvis lyckas dessa pirater skaka om lite i gubbhyllan i Bryssel, förhoppningsvis kan de visa att unga människor bryr sig om politik. Politikerna som tidigare dragit en skarp linje mellan livet på internet och livet i "verkligheten" blev nog tagna på sängen i söndags kväll.

Viva la revolution, kanske. Jag röstade inte på piraterna, kommer aldrig göra. För jag är en gammal gubbe i en ung människas kropp. Internetfrågor och nedladdningsdebatter är inget klipulver innanför mina kläder. Jag vet ju knappt hur man lägger upp bilder på facebook.
Men jag gläds med piraterna. De verkar vara ett rätt frejdigt gäng med en positiv syn på tillvaron. I alla fall tillvaron på internet.


Nåja....

8 juni

Sommar i Stockholm, gjöööört

En vecka ledigt i sommarens inledande skede. På torsdag bär det av till fashioncity nummer ett, men tills dess softar jag i Stockholm. Om en timme skall jag möta en vän i stan för en fika. Vi tänkte besöka något av de cafer vi var stammisar på innan krogåldern nåtts. Fåtöljen, La vance och Cafe Eden var de ställen där studiebidragen blev till kaffedrinkar.

Som jag berättat tidigare bor jag nu hos min mamma. Här får man inte lämna smörkniven på
paketet i kylen, men jag trivs ändå.

Har en stressande känsla i magen. Något river och kliar där inne. Något lämnar mig inte ifred. Jag tänker bota det med en trevlig dag på södermalm. Jag gjööört. ("Jag gör det", på östgötska)

7 juni

Nationinaldagsfiasko. Dansken vann över Zlatan.

Är lite stressad, ska jobba som röstmottagare idag. Skriver ett monsterinlägg imorgon.

peace

5 juni

Inget som förr

En vistelse hemma i Kungsängen brukar innebära bruna bönor och bacon med farsan, trefemmor fån Lidl med Chompen och ensamna TV-kvällar. Men inte längre.
Bor just nu med tre kvinnor. Heaven? Nja, mina två systrar och min mamma utgör denna kvinnotrio. Än så länge har vi haft väldigt trevligt. Jag känner på mig att jag kommer bli redigt bortskämd under denna sommar. Men det känns ovant att leva i detta feminina hem. Här luktar det blommor i badrummet och kylskåpet är fyllt med lustiga grönsaker.

Är helt bäng i huvudet just nu. Inga kemiska substanser ligger bakom detta. Min bänghet är en följd av att jag blåst upp ballonger. Min lillasyster tar studenten idag. The final step. Ska bli svinkul med mottagning och slutskiva. Peppar i tystnad. Heja Clara!

3 juni

Sommarlov jag nu skall få

Det är över för i år. Linköping och allt som finns här lägger jag på hyllan för ett tag. I skrivande stund står mina väskor och gapar. De vill bli packade och ivägburna. Allting arbetar nu för att få sommarlov.
Ska bli skönt att få komma hem. Mycket roligt är på g hemma i Kengen. Min syster tar studenten, kompisar skall träffas och allt annat som finns i Stockhlm om sommaren. Jag är redo för det där nu. Efter ett år med näsan i studentlitteratur, ska det till och med bli kul att jobba på posten.

Kommer sakna en del vänner här i Linköping. Men jag vet att de också har sitt roliga som väntar i sommar. Nu måste jag börja packa och städa kamrater.

Nästa inlägg skrivs inte ifrån Östergötland. Peace