1 juli

Sedan igår morse har en olustig maktkamp utspelat sig. Kampen står mellan mig själv och den allmänt jävlige tillika ökönde nikotindemonen. För länge, har jag låtit den där snyltaren hållas. Men inte längre. Igår morse bestämde jag mig för att göra upp men denna tobaksätande demon, som förföljt mig i snart fyra år.

Maktkampen har tagit en olustig form. Det har utvecklats till ett gisslandrama. Nikotindemonen har tagit min kropp till fånga och torterar den, men lovar att sluta så fort den får sig en liten snus alternativt några cigarettbloss.
Jag försöker lugna demonen och säger att både han och jag tjänar på att sluta med det där. Men han lyssnar inte. Han börjar tillfoga smärta i olika delar av min kropp, i ren ilska, över mitt beslut att inte ge honom något nikotin. Demonen klöser mig i magen, vrider min nacke så den blir stel och han kittlar mig så att jag inte kan sitta still. Men jag ger mig inte. Jag har meddelat demonen att jag inte förhandlar med varken demoner eller terrorister.

Ni kanske tycker det låter överdrivet. Ni kanske tror att nikotindemonen är påhittad. Det är han. Men sanningen är att jag gått runt med Bergmanmage, stel nacke och ADHD-symptom hela dagen. Någonting övernaturligt är med i görningen. Jag tippar på att det är en ilsken woodoutförande nikotindemon med övertro på Stockholmssyndromet.

Fortsättning följer....