23 juli

Far och son, ett läsarmöte

Jag var på väg upp till centrum för att jobba mitt eftermiddagspass. Solen sken, fåglarna sjöng, himlen var blå och jag färdades till fots, you get the picture.
I mitten av backen som slingrar sig upp till Kungsängens centrum hörde jag någon som ropade mitt namn.
Jag vände mig om och såg till min förvåning att det var min pappa som kom cyklande. Med en frejdig fart cyklade han upp jämte mig.

- Tjena Kinaski!
- Tjena tjena! Hur är läget?
- Jo tack bra, är på väg hem ifrån jobbet.
- Aha chill, tvärtom hära.

Plötsligt gav han mig en blick jag inte riktigt kände igen. Det såg ut som om han hade något speciellt att säga, något som väntade på att få komma ut efter kallpratet.
Shit tänk om det är ett försenat blommorochbin-snack som väntar- tänkte jag förskräckt.
Turligt nog var det inte det.

- Förresten, jag läste din blogg igår.
- Aha soft, vad tyckte du?
- Jorå, men du skrev ingenting om mig.
What the häck?
- Nehe? Vad menar du?
- Ne asså vi tog ju en öl och såg fotbollsmatchen och så.
- Aha okej, jag kan lägga till det ikväll. Måste till jobbet.
- Okej, hörs

Sen cyklade han vidare. Han hade uppenbarligen blivit lite putt på att jag valt att inte skriva om våra farochson-aktiviteter. Jag uppskattar han blygsamma ärlighet. Det får bli ändring på den punkten. De familjära skall få mer plats på bloggen, med detta inlägg som start.


Peace