5 juli

Inlägget handlar om demonen, och lite grann om rockstjärneliv

Tji fick jag. Spelade allan i förra inlägget, det var ett misstag. Nikotindemonen var slugare än vad jag trodde. Jag trodde att jag hade överlistat honom. Drivit tillbaka honom. Det hade jag inte.
Demonen hade bara dragit sig tillbaka för att få mig att sänka garden. Han gömde sig. Demonen låg på lur i mitt ölglas i fredagskväll. Han snyltade in sig via alkoholens kalla vätska. Nu är jag där igen. Imorgon startar jag om. Jag återupptar kampen mot demonen och allt han står för. Jag ger mig aldrig.

Helgen. The weekend. Ja helgen låter mig leka rockstjärna. Och jag älskar det. Låt mig förklara.
Utgång i fredags kväll. Det var blött, det var hårt, det var härligt. Av en slump träffade jag på min brorsa i dimman på rockklubben Medusa i gamla stan. Kvällen blev på så sätt förlängd och jag vaknade morgonen efter i hans bäddsoffa. Det var ljuvligt dräggigt att vakna upp i vasastan för att sedan vandra mot kungsholmen för kafferehab. Efter två timmars häng och snack tog jag den överhettadetuben till Ken-land, Hässelby Gård.
I samma kläder som jag röjde loss i föregående kväll bar skutan därefter mot Värmdö. Kvällen spenderades på ett underbart skärgårdshak. Dyr öl, män i blazers och kvinnor med sommriga ben, alla i dyra brillor. Allt var annorlunda. Kul annorlunda. Fick sedan skjuss hem genom Stockholmsnatten. Vaknade, skrev skriver blogg och taggar snart till Örebro. AIK skall piska bondelaget ÖSK och jag skall va där.

Mycket sammanfattande info om mig och min helg. Nog om mig. Mer om Lucy Payne. På grund av helgens nomadliv har jag inte hunnit ta reda på vem som mördade henne. Jag återkommer om det. Örebro nästa.