6 april

Rapport ifrån verkligheten. "Pollyflickvännen"

Tid: Fredag 20:00 och framåt
Plats: Fotbollsplanen Ryd
Närvarande: Jag, två kompisar och en oförglömlig trio.

En god vän till mig skulle spela en fotbollsmatch i Ryd. Trots att division 6-fotboll inte brukar vara så publikvänligt gick jag och två kompisar dit för att stötta honom.
När solen hade gått ner och spelarna sprang ut på planen för att lira hade temperaturen sjunkigt avsevärt. Det var svinkallt.

När vi satt där på en bänk och frös medan pojkarna på planen frustade och svettades närmade sig ett sällskap på tre personer. Två killar och en tjej, alla i tjugoårsåldern. Denna trio kände också någon spelare på planen och de satte sig bredvid oss. Uppenbarligen var tjejen flickvän åt en av de två killarna. Vem av dem framgick inte eftersom de två herrarna var upptagna med att skrika könsord och annat skoj till spelarna och domaren. Tjejen som satt bredvid mig kände sig en aningen obekväm. Hon hade köpt en pollypåse hon ägnade sig åt medan killarna förbannade sig över domslut och missade passningar.

När de två killarna märkte att jag och mina kompisar inte hade samma intresse av att förnedra de stackars div 6-spelarna lugnade de ned sig. Då fick tjejen äntligen lite svängrum sällskapet. Hon verkade vara en hyvens flicka, "girl next door"-typen.
Killarna blev nu obekväma när deras kvinnliga sällskap började kasta ur sig allt mer plumpna saker. Sista droppen för killarna och deras manlighet droppade när hon sa högt och tydligt:
"Jag älskar våren, jag vaknade imorse av en symfoni med fågelkvitter"
Röda i ansiktet reste sig killarna snabbt och ställde sig vid sidlinjen två meter bort och började muttra ännu mer över kvaliten på matchen.

Jag mådde lite dåligt av tjejens töntiga framträdande, men jag mådde ännu sämre av killarnas barnsliga och mansgrisiga beteende. Varför ens ta med sig sin tjej på en match om man ändå skäms över henne? Jag misstänker nästan att pollypåsen var köpt av hennes kille, i syfte att få hene att hålla truten.

När matchen var slut gick reste sig tjejen upp och tog en av killarna i handen. Sen gick de sakta iväg. Jag och mina kompisar suckade. Kompisens lag förlorade matchen. Jag kastade en blick bort mot andra sidan planen där trion nu vandrade bort mot Ryd Centrum.
Det var kallt ute. Det var en märklig kväll.

Jag tänkte inte mer på pollyflickvännen. Det var ett sånt där möte man ibland har med människor. Under 90 minuter sitter man där och försöker förstå vaför hon utsätter sig för sådana där killar och varför hon utsätter sig själv för division 6-fotboll. Varför polly?
Nu tänker jag inte mer på det. Jag skriver bara om det.