29 september

Jag bor i ett kollektiv

Det är en romantisk ungkarlsdröm. En parantes i det allvarliga inträdet till vuxenlivet. Tiden går och jag finner inga anledningar till att bosätta mig ensam i en liten lägenhet med mig själv som sällskap. Jag tillbringar tillräckligt med tid åt mig själv som det är redan nu.
Jag behöver ständigt påminnas om vad jag gör, därför bor jag i ett kollektiv. En tyst liten tjatig mamma bor i alla mina kollektivskamrater. Jag känner deras blickar i nacken och jag sköter mig därefter. Jag behöver det.

Om du som inte kände mig fick se in i vår lägenhet skulle du aldrig kunna tänka dig att denna bloggskribent huserar där. Du skulle bli förvånad över hur charmigt stökig jag är i min totala slapphet inför allt vad ordning och stil innebär.

Jag är en dåre som trivs med andra som sällskap. En obotlig ensamvarg som alltid rear ut sig själv.

27 september

Lönehelgen och alla djävulska främlingar

Text-TV sa till mig att någon blev knivad till döds i Kallhäll under fredagsnatten. En blodig man hade sjunkit ihop på en gata och ingen hade kunnat hjälpa. Det stod inget om hur det hade kunnat ske, men en polis kommenterade att lönehelgerna ofta blir stökiga.
Det finns en bitterljuv humor i tragiska underdrifter.

En måndag vaknar jag och vet exakt vad som skall göras. Wordikonen på skrivbordet vill bli tryckt på. En fil vill bli öppnad och skriven. Jag säger till den, du är redan halvfull, låt mig skriva min blogg.

Ett jobb gör sig påmint. En skjorta ligger skrynklig i hallen. Den vill bli slät och fin och jag vet att jag måste sköta min uniform. Nu när man jobbar för dineros måste allting göras med stil tänker jag.

Det finns en billig hederlighet i att veta vad man skall göra. Ingenting kan komma i vägen.
Nu gör jag det jag borde gjort men som jag aldrig hade chansen att göra.

24 september

Stress

Jobb och plugg får skulden för bloggtorkan. Springer mest runt och flåsar i chinos och finskjorta. Skrivandet får vila.

Imorgon skriver jag kanske världens bästa inlägg..

20 september

En tyst vinge slog...

någongång när jag log och sov. Det är i sömnens dvala allting gror. En man väljer och gör sig hörd medans den andre tiger i sin sömn.
Någon vinge slog, tog ett tag, eller bara rörde sig. En annan såg på.
Fyra långa år av stillsam sömn och vemodigt grubblande. Ingenting var sig likt den dagen jag insåg hur lika allting är. En mäktig man blev till en annan. En färg byttes ut.
Det är nu i uppvaknandet de nyktra analyserna skall få värderas mot samvetet av ingenting.
Det är nu i slutet av den tysta processen alla vill höras.
En morgon vaknar du och säger att du inte känner igen dig.
Något har förändrats.
En ideologi som gör dig illa till mods har satt klorna i dina grannar.
Sömnen knackar på din axel, ber dig komma tillbaka.
Den lovar dig, här finns ingen Jimmie, inget hat, heller inget Rut-avdrag.
Här finns melodifestivaler, Idol-tävlingar och Lars Winnerbäcks nya höstmys.
Du kastar en blick över axeln och en rysning far innanför din nystrukna skjorta. Sen väljer du.

18 september

Lördag

Det börjar bli någonting nytt av all tid som finns över. Nytt jobb, nya bekantskaper och nya gig. Befriande är känslan av att allting ej står stilla. En lördagsmorgon vaknar jag och känner mig främmande inför dagens händelser. Det är mitt egna verk, försöker jag inbilla mig, så där lagom ödmjukt.
En höst utspelar sig utanför mitt fönster. En grå himmel släpper kalla tårar över slätten ner mot stan. Kyliga vindar får träden att svaja stillsamt. Ingenting av det där får fram ett ljud i mitt huvud.
Jag lyssnar på svensk pop och kaffebryggarens dova brummande.

Ett lugn över allt som gör sig påmint.

16 september

Länge sen

Och bara sådär:

Hej Kinaski! Jag sa ju när vi sågs att jag följer din blogg! Jag har nu läst igenom augusti och september och måste bara tala om att jag tycker att du är en väldigt begåvad och intressant människa! Du borde verkligen kunna få bra betalt för dina fantastiska recensioner och intressanta skrivsätt. Skriv en bok, jag köper den! Ha det så bra! /En gammal räv (jag har nog passerat till legend nu?

En trevlig liten anonym hälsning till bloggförfattaren. Självklart smickrande och en aning mystiskt. Jag har dock mina aningar om vem det kan vara ifrån.

Min kyss-debut (puss med öppen mun) skedde i en lekpark i Tibble 1997. Det var efter en skolavslutning och jag var sockerhög på godis och avslagen läsk. Några tjejer i klassen hade styrt upp en liten get-together nere i lekparken vid Hallonvägen. Och till min stora glädje stod Sanning och Konsekvens på schemat. En lek som satte små mellanstadiehjärtan i brand.
En erfarenhet rikare blev jag under den eftermiddagen, och jag tog mig an sommarlovet med nyupptäck självförtoende.

Jag misstänker att det är kysspartnern från sandlådan anno 1997 som nu hör av sig och skriver att hon gillar min blogg.
Jag tackar och jag skriver om det.

13 september

Måndag

Sahlin VS Reinfeldt

Östros VS Borg

o-2 till Alliansen.

Eftersom jag poströstar i detta val betyder den kommande söndagen ingenting för mig. Jag kommer sova som vanligt och jag kommer vakna som vanligt. Plikten att rösta tar jag på allvar och hedrar. Att bry sig om resultatet känns minre intressant.
Politiska frågor tänder eldar någonstanns inom mig. Poltiska partier släcker dem.
Den politiska scenen ter sig allt mer främmande för en vanlig dödlig. Aktörerna känns glammigt dekadenta i sin iver att få styra och förändra. SVT försöker göra Melodifestival av politiken. Peter Settman gör komedi kring den, Belinda Ohlsson tragedi.
Jag säger, Fuck balansen mellan roligt och allvarligt. Måla mer svart, måla mer rött och blått. Kräv rättvisa istället för att erbjuda den.
På söndag bjuder jag och Axel in till pannkaksparty på Syrengatan 5.

11 september

I min ägo

Orsak och verkan. Palla tänka på sånt för ofta. Utan att veta varför gick jag och köpte två CD-skivor. Senast det hände var drygt fem år sedan. I sann anglofilisk anda åkte jag då till Jakobsbergs centrum för att köpa Arctic Monkeys och Babyshambles debutalbum. Nu så här fem år senare blev det ett par mer livsviktiga skivor som köptes.

"John Wesley Harding", Bob Dylan. 1967.
Dylans kanske viktigaste skiva. Ett uppbrott från idolen och mediamyten. En ensam liten skiva inspelad i isolation. Den påstådda motorcykelolyckan gav ett andrum som resulterade i en magnifikt avskalat album. Dylan intar rollen som the Preacher, the Seer and the Singer. Enligt mig i alla fall. Lyssna och lär.

"Planet Waves", Bob Dylan. 1974.
Tema skillsmässa. Tema kärlek. Smärtsamma låtar som "Dirge" och "Wedding Song" är koncentrerade konstverk som ställer allt på sin spets. Dylans rakaste och ärligaste album. Skillsmässan från sin fru Sarah var troligtvis drivkraften och inspirationen. Detta till trots är det kanske det mest lyckliga album han någonsin fått fram. Oemotståndligt!

Jag lyssnar till kaffet och till livet.

8 september

Vad som händer dig


Jag dricker kaffe medan jag lyssnar på vad som hänt dig. Vad som händer med dig. Det är inte dig jag talar med utan en annan och jag tänker på vad du själv skulle säga, om det var dig jag talade med. Men som du vet talar vi inte särskilt ofta längre, knappt ingenting. Orsakerna och anledningarna till det är sedan länge glömda. Det är minnen som bleknat.

Vi träffades ju i somras och du såg frisk ut. Jag tänkte då att jag var glad för din skull och jag hoppades att det skulle vara. Du var som jag vill minnas dig. Glad, intelligent och nyfiken på allt.
Du ville veta hur jag haft det och vad jag planerade att göra. Jag svarade och vi pratade om varandras liv. Likt gamla vänner bör lovade vi varandra att synas inom kort, vilket är ett löfte gamla vänner i regel bryter. Så även denna gång.

Nu hör jag att du höll på att försvinna och att du inte längre klarar av att vara dig själv.
Det där du behöver, det där som dödar dig, är det som händer dig. Samma gamla visa - skulle vissa säga med en fnysning. Men vissa har oftast fel. Om jag tänkte så hade jag redan gett upp hoppet om att allt ska sluta hända dig och att det där du behöver skall försvinna.

Jag vet inte vad du känner, vart du är, eller vad du tänker. Gatorna du gått, nätterna du levt och festerna du festat är okända för mig. Dock vet jag vart du är ifrån, vart du var på väg, och att du kan, om du vill, komma tillbaka.

Dina horisonter verkar ha krympt ihop till små dammtussar som du sköter om med ditt begär.
Vad som händer dig angår mig inte längre, men jag vill att det ska angå dig. Jag glömmer aldrig en vän.
Och jag dricker upp mitt kaffe.

6 september

Septembererere

Nu börjar jag bo in mig i lägenheten. Jag har börjat koka kaffe oftare och jag skäms inte över min musiksmak när jag sitter vid min dator. De andra i kollektivet är good people och jag trivs.
På söndag skall jag och Raxl göra comeback med arbetarfiket. Vi ska styra pannaksbrunch hos mig och jag hoppas på en avslappnad succè.

Kursen jag läser nu är förvånansvärt intressant. Det intetsägande kursnamnet Kultur och Samhälle lovade inte mycket, men det rullar fint nu så här två veckor in i studierna. Jag är glad att Egerhag går i min klass, annars hade jag varit fruktansvärt ensam. Vi är nästan ensamna om att inte ha fyllt trettio och inte ha skaffat barn. Morsorna i klassen är ganska ruffiga och hårda, de är där för att visa sig sturska inför den akademiska världen. Jag sitter mest bara och förvånas över hur t ex tio års erfarenhet av arbete inom förskola kan generera i så pass mycket bitterhet. Klassrummet osar av vrede mot system, samhälle och attityder.

Måste handla. Pass på Konsum, dyrt och dåligt. Jag vandrar ner mot netto. Billigt och dåligt.

3 september

Återkomsten



Ikväll skall jag göra ordentlig comeback på HG. Först skall jag hem till Mutto och såga plankor, sen till Björn för att dricka öl. Och sen.. Sen brakar det.



Är peppad för fest. Det har varit en lugn vecka. Lite skola och mycket häng. Måste jaga iväg lite rastlöshet.



Annars? Glömt att betala en räkning. Gör det nu. Skriver imorgon. peace