7 februari

Jag förstår inte

Jag är inne på mitt tredje dygn i huvudstaden. Sovit lite här och där. Jag har hunnit träffa vänner och familj, åkt kommunalt och druckit öl.

Såg Thåström på Annexet. Gothiskt fantastiskt. Varje låt var en mörk ritual. Smärta och skönhet. Den gamle men evigt unge Thåström sjöng sina låtar med sprucken stämma och pondus. Jag och min bror var nöjda.

Föt ett par minuter såg jag på nyheterna om döden i Afghanistan. Två svenska soldater har blivit ihjälskutna för freden. En fred kräver krig tänker jag. Var är kriget? Hur ser kriget ut?

Jag ser inget krig. Sverige vill bidra med soldater till upprätthållandet av fred.
För en vapenvägrare är det en olöslig ekvation. Vi skickar beväpnad hjälp. Och nu har två mist livet. Är det mord eller krig eller bara galenskap? Vilka ska ställas till svars?

Afghanistan är ett blödande sår. Hundra år av krig. Vi vill peta lagom. Sovjet och USA har riktat sina vapen mot dess fiender i landet för kriget. Vi riktar dem för freden.

Jag förstår inte.