21 augusti

Minne och illusion

Jag gick hem ifrån campus. Trött och hungrig. Det var närmre midnatt och det värkte i kroppen. Jag hade jobbat på en fest som jag själv inte kunde delta i. En studentfest.
På den långa raksträckan ifrån Valla till Ryd stannade jag för en sekund. Frusen och frustrerad.

Jag blundade.

Piazza la scala. Någon beställer en cappuchino i skuggan av ett parasoll. En annan korslägger sina ben i värmen. Renässansen är närvarande. På andra sidan torget. Fontänen. Fasaden. Till och med den romske mannen i hörnet med dragspelet verkar härstamma ifrån en annan tid. En tid som bevarats. Det tydligaste tecknet, beviset, på att jag inte rest med tidsmaskin till Milano är de smattrande mopederna. Jag gillar ju mopederna. Små mekaniska insekter. Förarna är ungdomar som lever på natten. Vart är de på väg? Vart slutar smattrandet?

Jag slutar blunda.
En moped med två ungdomar på schwischar förbi. Antagligen på väg till Ryd. Kanske Malmslätt. Det rör mig inte. Inte här.