29 augusti

Ljungsbro

Ljungsbro är en litet samhälle på den gigantaiska slätten utanför Linköping. Jag kom precis hem därifrån. Det som lockade mig dit var den årliga "stormaknaden". Precis som alla andra små samhällen ute på landsbygden är Ljungsbro en plats som drar till sig original. Mellan handelsstånden ute på "huvudgatan" vandrade östgötaslättens befolkning runt för att spana in varorna.
Barnfamiljer trängdes med fnittrande ungdomar. Hockeyfrillade hillbillys vandrade runt i skinnvästar och träskor som klapprade emot asfalten. Slättens folk hade samlats till den årliga festen och som inramning strömmade musik i form av dansband ut genom högtalare upphängda i lyktstolpar. Solen sken och det luktade onyttigt ifrån de uppställda vagnarna som sålde sötsaker. En fridfull stämning rådde och alla verkade nöjda.
Jag hittade först ingenting intressant att handla. Men till sist hittade jag ett litet handelsstånd där det såldes hemmagjorda tygpåsar. Jag köpte en som hade ett tryck med ett roligt bajsskämt på. Sen åkte jag hem. Det var den årliga marknadsdagen i Ljungsbro.

27 augusti

Ladies man

Efter många och långa funderingar, har jag bestämt mig för vad min C-uppsats i historia skall handla om. Jag skall skriva utifrån ett genusperspektiv. Man kan också kalla det för kvinnohistoria. Det beror på hur min frågeställning kommer att se ut. Men det kommer att bli mycket feministisk litteratur, mycket jämtsälldhetssnack och en hel del pang-på-rödbetan-skrivande. Jag ser fram emot det.


Jag har inte hunnit läsa en skönlitterär textrad den senaste veckan. Men jag har hunnit lyssna på Ryan Adams deppiga "heartbreaker" om och om igen. Deppigt, men fruktansvärt bra.

"I ain't never been to Vegas but I gambled up my life

Building newsprint boats I race to sewer mains

Was trying to find me something but

I wasn't sure just what

Funny how they say that some things never change"

R. Adams

25 augusti

Vilka var ni?

Två timmar efter midnatt staplade in i korridoren efter en blöt studentfest. Jag var nykter. När jag skulle gå in i det gemensamma köket ser jag att det sitter tre killar i allrummet. Kände inte igen någon av dem. De satt där, endast iförda kallingar och lyssnade på Offspring. Det stod en absintfalska på bordet. En av killarna frågade mig på dalmål om jag inte skulle ha ett glas. Jag tittade ner på flaskans färgglada troligtvis baltiska etikett, tackade nej, och gick in på mitt rum.
Jag lät scooterraggarna sitta kvar. Efter ett tag gick jag ut och bad dem sänka volymen.

De satt inte kvar där imorse. Men vilka var de? Hur kom de dit?Vart var de på väg? Varför Offspring? Jag är nästan glad att jag inte frågade. Man liksom gillar ju mysterier.

23 augusti

Läs inte detta inlägg om ni inte är intresserade av övervintrade TV-spelspojkar

Jag har en vän med ett Xbox 360. Kul att spela på. Det brukar vi göra. Vi grabbar. Machomän med folköl och nötter. Vi andas ut all stress och bara spelar. Världen väntar någon annanstanns.
Tyvärr är det inte alla som kan hålla sig till schysst lir. Jag blir irriterad på mina vänner, främst Mutto och Enöga. Mutto vill bara spela spel som han är jättebäst på så han får malla sig. Och Enöga är bara allmänt otrevlig och dryg så fort han får en kontroll i handen. Det värsta är att de gaddar ihop sig.
Typ igår. Jag Enöga och Mutto lirade nya Tiger Woods Golf. De hade självklart spelat det tidigare och satt på massa hemliga knappar som ger spelaren ett nästan ointagligt försprång. Själv fick jag kämpa på trots mina minimala förberedelser. Några sneslag senare sitter de där och retas. Men jag låter dem hållas. Jag tar ut det på bloggen. Och i PES. De har inte en chans i fotbollsspel. Sådetså.

Ingen som bryr sig? Nehe. Tänkte väl det. Men jag var tvungen att skriva om det.

Jag är ett barnsligt barn.

21 augusti

Minne och illusion

Jag gick hem ifrån campus. Trött och hungrig. Det var närmre midnatt och det värkte i kroppen. Jag hade jobbat på en fest som jag själv inte kunde delta i. En studentfest.
På den långa raksträckan ifrån Valla till Ryd stannade jag för en sekund. Frusen och frustrerad.

Jag blundade.

Piazza la scala. Någon beställer en cappuchino i skuggan av ett parasoll. En annan korslägger sina ben i värmen. Renässansen är närvarande. På andra sidan torget. Fontänen. Fasaden. Till och med den romske mannen i hörnet med dragspelet verkar härstamma ifrån en annan tid. En tid som bevarats. Det tydligaste tecknet, beviset, på att jag inte rest med tidsmaskin till Milano är de smattrande mopederna. Jag gillar ju mopederna. Små mekaniska insekter. Förarna är ungdomar som lever på natten. Vart är de på väg? Vart slutar smattrandet?

Jag slutar blunda.
En moped med två ungdomar på schwischar förbi. Antagligen på väg till Ryd. Kanske Malmslätt. Det rör mig inte. Inte här.

20 augusti

Snart vardag

Ursäkta bloggtorkan, men det har varit mycket på sistone. Terminstarter präglas av stress, aktiviteter och allmänt snurr på campus. Jag landade precis kan man säga. Men snart börjar vardagen. Lunken. Det är välkomnat.

Jag och min vän Mutto premiärvisade våran kortfilm igår på välkomstmottagningens filmkväll. Skräckkomedier brukar vara publikfriande. Så även denna gång.

Klockan arbetar mot mig. Jag måste vandra vidare. Skriver imorgon igen som kompensation.

Shoo

16 augusti

Jag är fortfarande sjuk. Men febern har försvunnit och det börjar lätta upp. Piss att bli sjuk denna helg. Vännerna har gått bananas på HG och allt sånt där. Jag har tittat på TV-filmer på kanal 9 och druckit tè. Avundsjukan är nästan värre än förkylningen i sig.

Igår ringde jag farsan för att berätta en sak. Han babblade på om att han var på fest, och att han satt endast fem meter ifrån Johans Glans. Starstruck var bara förnamnet. Där satt jag i min kammare och mådde piss medan han minglade med komikereliten. Hanfrågade mej, Tycker du att jag skå fram och dra ett skämt, va ska jag dra för skämt, ska jag?. Jag visste inte vad jag skulle svara.

Idag är det söndag. Peace

14 augusti

Hemifrån hemma

Det var sig likt. Eller rättare sagt det är sig likt. Nutid dåtid, denna blogg står över sånt. Rummet känns mindre än sen jag sist var här. Kanske jag som har växt en aning. Svårt att veta.

Jag är en smula nedstämd. Det är nämligen så att jag gått och blivit sjuk. Ont i halsen och så. Det känns ledsamt, speciellt när solen skiner där ute. Törstar efter sånt. Sol och sånt.

För några veckor sen läste jag Linda Olssons "Sonat till Miriam". Den var så fruktansvärt bra, så just nu läser jag hennes debutroman "Nu vill jag sjunga dig milda sånger". En stillsam berättelse som vänskap i Dalarna. Perfekt sjukdomsläsning.

Jag somnar nu. Hej...

11 augusti

Ht 09

Jag åker tillbaka till Linköping imorgon. Det skrämmer mig inte. Det är den kommande höstterminen som gör det.
Det känns som att lekandet är över. HG och andra lika tidsdödande korridorsfester är det sista som jag tänker på, nu när det närmar sig. 15 veckors C-uppsatsskrivande är det som skrämmer mig. Ni som följde bloggen i våras vet hur skitnödigt nervös jag var inför att skriva en 20 sidor lång B-uppsats som handledaren knappt läste igenom. Nu förväntas man att skriva en uppåt 100 sidor lång akademiskt korrekt skriven uppsats. Men det är väl inget att oroa sig för?

Eller?

Fel dag

Det är tisdag idag. Jag och min kropp tror att det är måndag. Tackar Mutto, Enöga och NyrnbergPer för det.

Skriver nästa inlägg ifrån Ryd.

9 augusti

Mannen som älskade katter

En gammal vän från svunna tider kom över på en kopp kaffe. Det varmt och vi satt på balkongen. Under tiden jag hade varit i Linköping och pluggat hade han gjort lumpen i Arvidsjaurs ödemarker.
Sedan vi sågs sist hade han skaffat sig ett par rejäla överarmar och en stor tatuering, samt ett redigt mansarbete på Bauhaus. Han hade också skaffat sig vanan att snusa två portionsprillor i taget. Ni förstår vart jag vill komma. Han hade blivit en sann karlakarl.
Men när vi satt där på balkongen och pratade, så märkte jag snabbt att min Ramboliknande vän fortfarande hade sin mjuka och känsliga sida kvar. Det märktes främst när jag ifrågasatte hans val av att skaffa katt istället för hund.

Det lät så här:

- Men du, varför katt? De eju fett tråkiga?
- Va, vad menar du?
- Nämen asså jag tänker att du är ju mer en hundkille, som jag, katter är så trista. Katter är också läskiga, de är lömska på något sätt.
- Jo hundar är bra djur, men katter är inte alls tråkiga och lömska!
- Jo de är de. En hund har ju mer personlighet, liksom man ser ju om de är glada eller ledsna åså.
- Kinaski vad snackar du om!? Har du ens sett en deprimerad katt? Du vet ingenting om katters känslor!
- ne, de klart. (mumlandes)

Eftesom han blev så upprörd över mitt utspel om att katter är osociala sociopatdjur, så slutade jag att argumentera. Jag blev liksom rörd. Nästan övertalad. Det var väl kontrasten av hans råa Persbrandtattityd och hans intresse för katter som gjorde mig mållös.
Ibland blir det som så. Vi pratade om annat efteråt.

Imorgon är det måndag och jag är ledig.
Två tummar upp.

8 augusti

Läste expressens nätupplaga....
Lite rubriker som fångade mitt intresse.

Niclas Wahlgren blev bestulen på sin gitarr

Michael Jacksons hjärna är tillbaka

Ammande Angelina Jolie blir bronsstaty

Här tas Carola av kustbevakningen


Det händer mycket därute.

6 augusti

Längtar helg

I föregående inlägg så ställdes en klurig bildfråga. Ni som gissade att det var jag som gömde mig bakom den lila paintmaskeringen kan känna er nöjda. Ni hade rätt.

Gnäll är aldrig kul. Så jag skippar det och går rakt på sak. Jag vill inte jobba mer. Jag vill ha helg!

Jag börjar höra röster ifrån mitt andra hem, Linköping. Det viskas om ölkvällar, toastningar och C-uppsatser. Det känns bra att längta till någonting nu. Det är lättare att hantera postrundan med vetskapen om att en ny fräsch termin ligger uppdukad bakom nästa krök. Det får en att höja blicken i dessa svettiga postdagar.

Något som ligger ännu närmre i tiden är helgen. Det vankas grill i tyresö, festival i kengen och en avskedsfest i jakan. Späckat schema.

Jag tar fajten!

4 augsuti

Dags att klippa sig

Det är nog dags nu. En vänlig och pålitlig själ upplyste mig i fredags om att jag var lik han skådespelaren... Du vet han... Torsten Flinck!

Torsten Flinck? Oh man tackar man tackar.

The funny thing är att det inte var första gången någon påpekade den eventuella likheten mellan mig och den gode Torsten. Jag vet inte hur jag skall hantera detta. Inget ont om Torsten, men jag skulle hellre vilja vara lik Ashton Cuther eller en ung Marlon Brando. Men man kan väl inte få allt.


Eftersom jag inte är kapabel att hantera photoshop har jag med klumpiga fingrar fixat bilden i gamla hederliga paint.


Är det Kinaski eller Torsten?

3 augusti

Lätt att vara efterklok

I fredags tackade jag nej till att gå och se Michael Manns nya kulspruteaction. Tjusiga skådespelare som Johnny Depp och Christian Bale var dragplåstren.

I lördags tackade jag nej till att gå och se Staffan Lindbergs nya (första?) film. Fisochpruttkomedin "Sommaren med Göran". Dragplåstren? Vet inte, Dan Ekborg möjligtvis.

På något sätt ångrar jag att jag inte gick på bio både i fredags och lördags. Vissa saker skulle vara enklare nu.


Vill avsluta inlägget med en underbar nyhet. Klas Östergren arbetar med ett manus till en TV-serie som skall baseras på hans fantastiskt genomcoola böcker "Gentlemen" och "Gangsters".

Hejåhå

1 augusti

Trevliga och otrevliga kunder

Igår ute på brevbärarturen:

- Hejhallå! Får man lov att bjuda postmästaren på en glasspinne?

- Ja en glasspinne säger jag aldrig nej till.

Trots att jag inte är mycket för sötsaker kunde jag inte tacka nej.


Igår inne på postcenter:

- Öh, kan jag sätta in pengar på plusgirot hära?

- Nej tyvärr, kassaservice är stängt, vi har bara hand om företagspaket här.

- Asså fyfan vaja hatar posten. Asså allt är bara så jävla.... Asså usch

Jag hade inget svar på denna labila kunds hatyttringar mot postverket. Så jag möblerade fram ett vänligt, men ack så falskt "välkommentillbakaleende".

Jag vill inte jobba mer.