31 dec

Tänker knyta mej själv kring en nyårsraket och skjuta upp mig själv i luften och få en rykande start på året 2lax9. Bildligt talat alltså. Så känner jag inför det kommande året som väntar.
Vill ha en flygande och spännande början på året 2009, vill starta spektakulärt.
En tetra Castillo och 4 Blå prippsar får agera raketbränsle. Jag står endast för flygandet.

31 dec är ännu en kaotisk dag i världen. Rubrikerna på Aftonbladets startsida skvallrar om det. Blondinbella klär sig i djurpälsar, mammor ammar på facebookbilder och 88-åring tog skamgrepp på våldtäktsdömd inbrottstjuv.
Kaos.

Ska nu hålla mig undan nyhetsflödet ett tag. Vill inte bli upprörd en dag som denna. Cormac McCarthy får underhålla mig ett par timmar framöver. I väntan på raketfärden.

Gott nytt år....

29 dec

Blev rädd igår. På ett helt oanat sätt vid en helt otippad tidpunkt . Från klockan 20:30 och en halvtimme framåt satt jag skräckslagen i TV-soffan. Att se Per Moberg vistas i ett kök var bland det mest läskiga jag sett. Han lagade viltpatè tror jag. Låter inte så skräckinjagande, jag vet.
Men Pers mumlande och schizofrena ryck med köksknivarna gav mig rysningar. Värre än Freddy Kreuger och Jason tillsammans.
Maten blev säkert god. Fast jag tror TV4 säkert insett att många finner det ännu mer underhållande att se denna långhåriga föredetta vitalögnerstjärna gå loss i köket med madness i blicken, än att se någon annan mer seriös kock laga mat. Vilket jag inte förstår. Jag blev i alla fall rädd och skall aldrig mer se programmet.

Följde upp min läsning av Capotes "Breakfast at Tiffanys" med att se filmen "Capote". En väldigt bra film med en riktigt ambitiös rolltolkning av Philip Seymor Hoffman. Filmen utspelar sig under den tid Capote skriver mästerverket "In cold blood", men filmen kändes ändå mest som en uppvisning av Hoffmans briljanta gestaltning av Capote.
Senare i livet kommer jag absolut läsa "In cold blood". Men inte just nu.

De bombar i Gaza förresten. Vissa får aldrig nog. Kaos på jorden får stå kvar. Stor i orden, hänger mer löst.

27 dec

Höll på att chockad ramla ur datorstolen när jag gjorde min rutinmässiga nyhetscheck på nätet.
Aftonbladet skriver i en artikel om hur 82% av Sveriges befolkning lider av dåligt samvete på grund av julkorten man glömt att skicka till folk.
Journalisten Clarence Frencker hade ringt postens pressansvarige Annette Eriksson för en kommentar. - Ofta ligger det mycket arbete och omtanke bakom julkorten. Därför kan det vara extra jobbigt om man nu i efterhand upptäcker att man glömt bort någon
Tråkigt svar på en väldigt tråkik fråga i en väldigt tråkig och konstig artikel.
Jag håller tummarna för Clarence, och hoppas att han får lite mer köttiga uppgifter av Expressen när nyhetstorkan är över, än att skriva om julkortens möjliga hot mot den svenska folkhälsan.
Själv har jag klarat mej undan julkortshotet. Noll skickade noll mottagna
Samvetet är inte mer plågat än vanligt och den själsliga hälsan är under kontroll.

25 dec

Har inte någon större lust att berätta om min julafton. Den var kort och gott riktig mysig och jag har ätit så mycket god mat att jag undvek spegeln imorse. Får nog göra några straffrundor i Rydspåret framöver.

Juldagskvällen är väl igentligen den enda kväll som tangerar nyår i förväntningar och förhoppningar.
Kvällen ska bli lyckad, kvällen ska bli ihågkommen.
Jag har nu vid cirka tjugo års ålder resignerat som en av K-engens flitigaste centrumhängare så jag får se om allt är sej likt däruppe. Nattklubben T har blivit till sportbar, jag tror detta dock inte har med befolkningens idrottsintresse att göra. Konkurrensen med Stockholms innekrogar är nog det som avgjorde T:s nattklubbsöde.

Jag fick Cormac McCarthys Pulitzerprisade bok "vägen" av min moster i julklapp. Började läsa imorse och det ser lovande ut. Far och son ska ta sig igenom ett sönderbombat/klimatkatastrofhärjat amerikanskt landskap med endast en pistol och en pressening i bagaget. Kommer säkerligen bli en annorlunda läsupplevelse med tanke på den speciella domedagshandlingen.
Känns som läsningen har svängt rejält när det gäller genre och författarstilar under nov/dec.
PO Enqvist, Carlos Zafon, Dennis Lehane, Johan Kinde, Truman Capote och nu Corman McCarthy. Björn Kumm är nästa man för rakning, han får vänta.

Lyssnar just nu på Jejpis gamla musiktips, Mike Jones med "back then". Fet låt med fet humor om rapmusikens födelar.

"Before the ice was in my grill before I got my major deal these hoez wouldnt give a damn if I was here, yeah"

Rapmusiker har en förmåga att våga rappa/sjunga om sådant andra inte vågar. Jag har svårt att se framför mig hur Måns Zelmerlöf sjunga om hur lättare det är att ragga påkrogen nu än tidigare.
Det vågar Mike. Hade han rappat girls istället för hoez hade rhymet till och med varit perfekt.

Jag gillar också när ärligheten och kompromisslösheten från rappen kommer till svar på kritik.

"For those of you who analyze my flow, I just sit back and analyze my dough"
Rasco

Kanske ska bli mitt standardsvar om någon vågar sig på att kritisera denna blogg.
Känns som detta inlägg spårade ur lite. Men jag låter allt stå kvar. Detta är i alla fall vad som snurrar i mitt huvud just nu. Take it or leave it.

21 dec

Matar mej själv med britpop för att överleva årets sejour i postverkets jultjänst.
Manic Street, Stone Roses och låtar med Richard Ashcrofts röst får mej att stå ut.
Kanske låter lite överdrivet, men att sortera julkort i timmar skulle till och med få Ernst Kirschsteiger att tappa humöret.
Men att lyssna på textrader som: " I like too leave this country for a month of sundays" med Ian Browns Manchesterstämma får en att uthärda.
Imorgon kommer måndag, som ett brev på posten


Helgextra för er nöjesläsare!

Helgens "otursgubbe":
Skulle rulla in till stan med två kompisar för att dricka entvåtre öl på den irländska krogen Limerick som ligger i krokarna kring odenplan. Vi skulle ta ett depåstopp i Hässelby för att snacka med lite bekanta. När vi ska låsa bilskrället så går bildörren sönder på förarsidan. Knas med stort k. Det är nämligen inte läge att lämna bilen i Hässelby Gård med trasig bildörr en lördagskväll för att ge sig in på en förfest.
Kvällen blev inställd och vi fick åka tillbaka till Kungsängen oförskämt nyktra med svansarna mellan benen.

Helgens "påminnelse":
Hängde på en försfest i fredags hos en gammal barndomskompis, vilket innebar en hel del nostalgiska samtal och vältajmade skratt. Kvällen gled på fint och jag hade precis börjat känna mig som hemma i denna människoskara när jag ser en bekant från gymnasietiden som ber mig sätta mig bredvid honom i soffan. Efter lite obligatoriska fraser om hur bra man mådde och att vi borde ses oftare säger han:
- Men liksöm öh, jag undrar en sak liksom. Är du likadan där nere i Linköping som du var när du bodde här, jag menar du var ju största skojjaren, typ fan aldrig seriös liksom öh.

Jag svarade som en politiker, gick ut till köket och ökade öltempot.

20 dec

Det var en ganska svårtuggad frukost Truman bjöd på. Har i och för sig inte ätit upp allt än.
Litteratur kanske är som bäst när det tar två tre dygn att läsa igenom en bok på 150 sidor.
Det återstår att se

Lider just nu av gårdagens synder. Betalar med huvudvärk, trötthet och bakismage.
Det är väl man förtjänt av efter en kväll i Jakobsbergs vattenhål MP. Kamelerna hade hittat dit som vanligt. Den nervösa stämningen som brukar infinna sig på förtortskrogar hälsade på igår i vanlig ordning. Grupperingar av kvällslediga människor som inte pallatta sig till stan sitter kring bord placerade i The Babylon Club-stil. Detta kanske för att besökarna ska få en chans att känna sig som Tony M för en kväll. Vad vet jag. Det är ett schysst ställe.

Har inte sett en skymt av farsans kändisgranne än. Jag har dock inte haft tid att spionera runt i området, hade hoppats på ett randommöte på parkeringen eller liknande. Får väl bänka mig vid köksfönstret imorgon och hålla koll. Kändisen i fråga kanske är smart nog att lämna detta årstidssvikna land över jesu födelsedag.
Vintern borde helt klart stjäla tillbaka tiden som hösten lånat. Med ränta

19 dec

Omöjligt att undvika upploppen i Rosengård. TV, radio och tidningar är nu fyllda av rapporter och uttalanden. Politiker, poliser, ghettoproffs med tjugikommanoll i betyg tävlar om the spotlight samtidigt som bilar bränns och stenar kastas.

Tyvärr kan jag inte påstå att jag förstår de arga ungdomarnas aktioner i Rosengård denna stund. Vilka är de?

Varför våld?

De har inga språkrör, inga statements. Kanske därför de låter våldet tala och elden skrämma. Men eldens lågor kommer aldrig sträcka sig längre än ett par meter, våldet ej hota andra än de som bor i Rosengård, vilket är de själva.

Trots detta måste detta inferno bevisa att utanförskapet och segregationen nått nya nivåer. Kaos på jorden.... Stämmer än

På säkert avstånd från kalabaliken skall jag snart dra och sortera julkort. För femte året i rad. Är ingen karriärsmänniska.

Truman Capote väntar sedan på mig. Vilandes i mitt vardagsrum, han skall bjussa mej på en sen frukost. At Tiffanys

"Some days wouldn`t be special if it wasn`t for rain,

You wold not feel so good if it wouldn`t for pain"

50 cent

Tack fifty

18 dec

Är hemma nu, eller är i alla fall på hemmaplan. Skriver just nu i min pappas nya lägenhet. Väggarna i "mitt" nya rum är besudlade av bajentapeter och jag bor just nu ett stenkast ifrån sångaren i In flames, ni vet han med dreads och skägg. Vem hade trott det för ett par år sedan mitt uppe i radhusdrömmen med AIK-flaggan upphängd i pojkrummet.

Dock är det inga större problem att vistas tillbaka i orten. Några vänner kom över igår för att kolla in ungkarlslyan och babbla på om hur människor i Kungsängen antingen vägrar förändra sina liv, eller att de just har förändrat sina liv och bägge scenarioin är ungefär lika illa enligt det gemensamma resonemanget. Jag kände mig inte träffad. Det slutade som vanligt med kebab i centrum.

Malde igenom en Dennis Lehanedeckare igår under de ensamma timmarna. Mästaren av spänningsromaner förintar ständigt mina argument för att deckare är litteraturens motsvarighet till filmens pilsnerhumor. Men det är jag endast tacksam för Dennis.
Ingen skugga över dig Dennis.

16 dec

Tisdagsmorgon

Kaos på jorden, är helt säker nu. Oroa er inte vänner, domedagspredikan får vänta. Måste kaos innebära något som sätter människor i skräck och panik? Kaoset har nått det allra finaste av finrummen.

Det jag syftar på är självklart att världens största supermakt och ekonomiska vattenhjul har fått en svart president, en kvinna som utrikesminister och till råga på allt en växthuserkännande energiminister som heter Chu i efternamn.
Kaos kanske är att överdriva två smulor, men det är helt klart stora förändringar som sker i vårt älskade USA. Invandringens land kanske äntligen blivit mångfaldens land. En långsamt uträknad ekvation där facit funnits till hands men problemet kvarstått.

Nåja, man blir kanske lite väl analyskåt så här på morgonen när vädret inte inbjuder till något annat än att läsa tidningen och dricka kaffe.

Ska läsa ut Johan Kindes romandebut "Någon sorts extas" idag. Bokens titel avslöljar dock inget om själva läsupplevelsen. Att läsa om en ännu en "kokainsugen-artonårig-nästanrockstjärna-somträffartjej-som gliderifrån", är inte direkt något som driver mig till extas. Men det är en fin skildring av 80-talets Stockholm och om synthpopens framväxt.

Åker hem imorgon, jul och allt det där skall avklaras, vänner skall träffas och stockholm inandas. Det får räcka för nu

15 dec.

Samtidigt som jag funderade över hur vida "stor i orden, kaos på jorden" kanske är lite övermäktigt så gick jag in på Aftonbladet.se. Jag slutade fundera ganska snabbt. "Barn lussade för pedofiler" löd rubriken jag först mötte. Kaos på jorden får helt klart stå kvar.

Helt klart är det en hel del saker som inte står rätt till. Ingenting går nog att lösa genom att ännu en människa startar en blogg. Men det är helt klart värt att fler uppmärksammar sjuka saker som pågår, eller friska saker som inte pågår. (som t ex höjningar av studiebidraget)

"Stor i orden" får stå kvar. Något måste jag ju sträva efter nu när jag gett mig ut i cyberspace för att låta människor ta del av både min vardag och mina tankar kring verkligheten som vi lever i. Vad som sker? Ja det får vi väl helt enkelt ta reda på.

Hur som helst.

Allow me to introduce myself:

Jag föddes ungefär samtidigt som Paolo Roberto hängde runt plattan och tiggde cigg, när imperiet dominerade pop-Sverige och när hårspayen hotade planeten. Skolgången gick i takt med 90-talets ekonomiska kris och jag är nu en fullvuxen men tämligen barnslig 20-åring som pluggar vid Linköpings universitet. Just nu gillar jag gröna vaser och Joyce Carol Oatesromaner, samtidigt som jag ogillar allt med Uggla och har fobi för teknik, internet och monarki.

Bloggandet kommer att bli en utmaning med tanke på att jag är skeptisk mot internet. Jag är helt enkelt född i fel sekel, men anyway. Jag är inte den som är omöjlig. Bloggen kanske blir mitt sätt att hantera det faktum att vi mer och mer lever våra liv på internet än i verkligheten och att jag inte längre kan motstå att hylla det som ska hyllas och tvärtom.

Start swimming or you sink like a stone for the times they are a-changin'
- Bob Dylan