Tack
Blev inkallad till ett gig i torsdags. Short notice. Ville jag uppträda samma kväll? Klart jag ville, men det var knappt att jag kunde. Jag hade inget nytt inrepat material och jag var allmänt oslipad efter en jobbig arbetsvecka.
En två timmar lång promenad senare hade jag tänkt igenom hur jag skulle forcera ett orepat set med ruffiga skämt om sex, vampyrer och annat smaskigt.
Den sedvanliga nervositeten infann sig aldrig. Något värre fyllde det tomrummet. En känsla av att vad som än skulle ske, skulle det ske med smärta och förödmjukelse. Inget skulle fungera och publiken skulle skratta inombords åt fjanten med micken.
En halvtimme innan jag skulle påas på scen så kom räddningen.
Två vänner.
Jag visste inte att de hade tänkt komma och jag blev gladare än kanske någonsin över att se dem.
De sa att det skulle gå bra och att oavsett hur oförberedd jag var skulle jag ändå "Knock em dead".
De hade rätt. Och det tackar jag dem för.
Det blev inte mitt bästa uppträdande men sannolikt inte heller mitt sämsta.
Och jag vill tacka mina vänner för det.
söndag 31 oktober 2010
onsdag 27 oktober 2010
28 oktober
Oj oj oj!
Oj oj oj! Vilken rolig bok!
Läser Kalle Linds Människor det varit synd om, en fruktansvärt rolig repotagebok om kända människor och deras svåraste stunder. Läs den! Och du kommer få reda på hur det gick till när Jan Guillo och Göran Skytte kallade Rikard Wolf för stjärtälskare, och hur aktören bakom rolltolkningen av Farbror Melker i Saltkråkan fick sitt liv förstört av Astrid Lindgren-älskande snorungar.
Imorgon ska vi ha fest i kollektivet. Wö woö ou wöö öö! Det kommer bli mycket folk och så.
Brakfest.
Oj oj oj! Vilken rolig bok!
Läser Kalle Linds Människor det varit synd om, en fruktansvärt rolig repotagebok om kända människor och deras svåraste stunder. Läs den! Och du kommer få reda på hur det gick till när Jan Guillo och Göran Skytte kallade Rikard Wolf för stjärtälskare, och hur aktören bakom rolltolkningen av Farbror Melker i Saltkråkan fick sitt liv förstört av Astrid Lindgren-älskande snorungar.
Imorgon ska vi ha fest i kollektivet. Wö woö ou wöö öö! Det kommer bli mycket folk och så.
Brakfest.
måndag 25 oktober 2010
26 oktober
Woop woop
Firade en kompis 21-årsdag igår. Det bjöds in till klassiskt kalas. Jag har inte varit så sockerhög sen mellanstadiedagarna. Mår fortfarande lite funky.
Dagens planering är fet och lite osexig. Mycket att göra. Borde därför inte sitta och skriva blogg med nyhetsmorgon surrandes i bakgrunden.
Nej, nu gör jag något.
Firade en kompis 21-årsdag igår. Det bjöds in till klassiskt kalas. Jag har inte varit så sockerhög sen mellanstadiedagarna. Mår fortfarande lite funky.
Dagens planering är fet och lite osexig. Mycket att göra. Borde därför inte sitta och skriva blogg med nyhetsmorgon surrandes i bakgrunden.
Nej, nu gör jag något.
söndag 24 oktober 2010
24 oktober
Och en söndag i oktober nästan november
En dag från löning. Ljusgråa himlar och avslagen cola i kylen. Söndag hela dagen. Tittar på viktiga papper och skjuter upp saker. Jag skulle behöva söndag hela veckan.
På sistone har jag tänkt ganska mycket på den nye lasermannen. Det hela blir bara mer och mer obegripligt. Tänkandet leder inte någonvart, men jag kan inte låta bli.
Jag är för trött för att skriva. Känner mig varken snärtig eller fyndig, inga tänkvärda tankar att dela med sig av.
Stänger denna söndag nu.
En dag från löning. Ljusgråa himlar och avslagen cola i kylen. Söndag hela dagen. Tittar på viktiga papper och skjuter upp saker. Jag skulle behöva söndag hela veckan.
På sistone har jag tänkt ganska mycket på den nye lasermannen. Det hela blir bara mer och mer obegripligt. Tänkandet leder inte någonvart, men jag kan inte låta bli.
Jag är för trött för att skriva. Känner mig varken snärtig eller fyndig, inga tänkvärda tankar att dela med sig av.
Stänger denna söndag nu.
fredag 22 oktober 2010
22 oktober
En helt vanlig laserman
I Malmö sprider en ensam man skräck bland stadens invandrare. Skotten ekar i medierna och alla håller andan. Jakten har börjat.
Vi försöker få perspektiv på sakernas tillstånd. Rädslan och oron måste få kanaliseras. Vi kämpar för att behålla lugnet.
Det talas om politiska vindar från höger. Det snackas om ett förhårdnat och kyligt samhällsklimat. Det pratas om en laserman som sedan länge skakar galler.
Jag tror att de senaste skjutningarna i Malmö jämförs med Lasermannens terror av flera anledningar. De uppenbara likheterna är en viktig del, men jag tror det finns mer att hämta ur en analys av den jämförelsen.
Historien om Lasermannen är avslutad. Polisen fångade skurken. Terrorn fick ett abrupt slut och Ny Demokrati fasade ut sig själva från den politiska makten. Vi tittar tillbaka för att få tröst. Att jämföra Malmö-mannens skott med Ausonius är en förhoppning om det lyckliga slutet.
Det finns inget som är så bekvämt som att jämföra med det förflutna. Rasismen, galenskapen och hatet, är ständigt repriserade draman som vi drabbas av likt elakartad cancer.
En galen man med vapen i en galen tid gömmer sig i Malmö. Ett helt land likaså.
I Malmö sprider en ensam man skräck bland stadens invandrare. Skotten ekar i medierna och alla håller andan. Jakten har börjat.
Vi försöker få perspektiv på sakernas tillstånd. Rädslan och oron måste få kanaliseras. Vi kämpar för att behålla lugnet.
Det talas om politiska vindar från höger. Det snackas om ett förhårdnat och kyligt samhällsklimat. Det pratas om en laserman som sedan länge skakar galler.
Jag tror att de senaste skjutningarna i Malmö jämförs med Lasermannens terror av flera anledningar. De uppenbara likheterna är en viktig del, men jag tror det finns mer att hämta ur en analys av den jämförelsen.
Historien om Lasermannen är avslutad. Polisen fångade skurken. Terrorn fick ett abrupt slut och Ny Demokrati fasade ut sig själva från den politiska makten. Vi tittar tillbaka för att få tröst. Att jämföra Malmö-mannens skott med Ausonius är en förhoppning om det lyckliga slutet.
Det finns inget som är så bekvämt som att jämföra med det förflutna. Rasismen, galenskapen och hatet, är ständigt repriserade draman som vi drabbas av likt elakartad cancer.
En galen man med vapen i en galen tid gömmer sig i Malmö. Ett helt land likaså.
torsdag 21 oktober 2010
21 oktober
CSN
Hata rubriken tack!
Annars då?
Annars är det bra. Får finbesök i helgen. Brorsan, "brorsan" och "brorsan" kommer ner till Linkan och fest skare bli!
Försöker reda ut min livssituation bit för bit. CSN och annat djävulskap står i vägen, men jag håller humöret uppe genom att inse att dårarna blir fler. Jag såg på Aschbergs machoporriga kreation Grannfejden igår. En man i skåne var beredd att slå ihjäl sin granne för att grannen kanske hade råkat gräva ned en sten. En sten.
Hata rubriken tack!
Annars då?
Annars är det bra. Får finbesök i helgen. Brorsan, "brorsan" och "brorsan" kommer ner till Linkan och fest skare bli!
Försöker reda ut min livssituation bit för bit. CSN och annat djävulskap står i vägen, men jag håller humöret uppe genom att inse att dårarna blir fler. Jag såg på Aschbergs machoporriga kreation Grannfejden igår. En man i skåne var beredd att slå ihjäl sin granne för att grannen kanske hade råkat gräva ned en sten. En sten.
tisdag 19 oktober 2010
19 september
Kampen mot inget
Jag är sällan trött. Eller jag försöker att sällan vara trött. Det är osexigt och irriterande med trötta människor. Så jag försöker göra rätt utifrån den vetskapen.
Idag är jag trött. Inte irriterad, men iriterande trött.
När tröttheten slår in gäller det att hålla i sär begreppen.
Kampen mot tröttheten är som kampen mot ingenting. Förbannat svår att vinna och helt omöjlig att sluta upp med.
Du borde läsa "Up in Michigan", en novel skriven av Hemingway. Jag har gjort det. Smärtsamt bra.
Jonas Tenthe var alldeles till sig idag i DN:s kultursidor. Bolanos sista roman 2666 släpps idag för första gången med svensk översättning.
Jag är för trött för att hjula runt av glädje, men ett leende kostar jag på mig ifrån min nedsuttna TV-soffa.
Jag är sällan trött. Eller jag försöker att sällan vara trött. Det är osexigt och irriterande med trötta människor. Så jag försöker göra rätt utifrån den vetskapen.
Idag är jag trött. Inte irriterad, men iriterande trött.
När tröttheten slår in gäller det att hålla i sär begreppen.
Kampen mot tröttheten är som kampen mot ingenting. Förbannat svår att vinna och helt omöjlig att sluta upp med.
Du borde läsa "Up in Michigan", en novel skriven av Hemingway. Jag har gjort det. Smärtsamt bra.
Jonas Tenthe var alldeles till sig idag i DN:s kultursidor. Bolanos sista roman 2666 släpps idag för första gången med svensk översättning.
Jag är för trött för att hjula runt av glädje, men ett leende kostar jag på mig ifrån min nedsuttna TV-soffa.
söndag 17 oktober 2010
torsdag 14 oktober 2010
14 oktober
Helg i Hälsingland
Imorgon åker jag till Stockholm för att halvvägsstoppa innan jag reser till hälsingland på lördag morgon.
Det känns fint att Vincents dop hålls där uppe. Nya upplevelser på nya platser. Kan inte minnas sist jag var i Hälsingland.
På sistone har oväntade saker hänt. En människa jag känner och inte känner på samma gång, har börjat närma sig. Jag försöker följa med och jag försöker göra det med stil. Det är en svår konst.
Nu skriver jag inte på ett tag. Kanske på söndag eller måndag.
K.
Imorgon åker jag till Stockholm för att halvvägsstoppa innan jag reser till hälsingland på lördag morgon.
Det känns fint att Vincents dop hålls där uppe. Nya upplevelser på nya platser. Kan inte minnas sist jag var i Hälsingland.
På sistone har oväntade saker hänt. En människa jag känner och inte känner på samma gång, har börjat närma sig. Jag försöker följa med och jag försöker göra det med stil. Det är en svår konst.
Nu skriver jag inte på ett tag. Kanske på söndag eller måndag.
K.
onsdag 13 oktober 2010
13 oktober
Vincent
På lördag döps min nybakade kusin Vincent. Han är liten, mörk och söt. Kinderna är som uppblåsta och han verkar gilla att le. Jag har inte träffat honom än, men jag har sett honom på kort.
På lördag döps Vincent i Hällbo kapell och jag kommer att ha min kavaj på mig.
Vincent är min kusin och hans mamma är min faster.
På lördag blir jag Vincents gudfar och han min gudson.
På lördag döps min nybakade kusin Vincent. Han är liten, mörk och söt. Kinderna är som uppblåsta och han verkar gilla att le. Jag har inte träffat honom än, men jag har sett honom på kort.
På lördag döps Vincent i Hällbo kapell och jag kommer att ha min kavaj på mig.
Vincent är min kusin och hans mamma är min faster.
På lördag blir jag Vincents gudfar och han min gudson.
måndag 11 oktober 2010
11 oktober
Så mycket så fort
Sedan jag skrev sist har jag hunnit med allt och inget. Jag har festat på Sweat, på kårallen och i Ryd. Jag har hunnit se tre filmer och ätit två kebaber, en pizza och varit en sväng på McDonalds.
I lördags gymmade jag för första gången sedan 2005 och idag har jag svårt att röra min vänsterarm.
Trevligt väder idag. Kanske borde börja löpträna?
Kanske borde jag plugga lite mer än vad jag vanligtvis gör?
Jag kanske borde börja läsa Steinbecks "When the moon shakes". En klassiker. Det är skamligt att slösa en bra dag på vädret när du har en klassiker som ligger oläst och dammar.
Och i helgen råkade jag träffa på henne för andra gången. Vi dansade lite och jag tror att jag bad om ursäkt för mina spasmliknande danssteg.
Hon tog min keps och satte den på sitt huvud och skrattade lite grann, sen tog jag tillbaka den och tänkte att det var det roligaste som hänt på länge.
Sedan jag skrev sist har jag hunnit med allt och inget. Jag har festat på Sweat, på kårallen och i Ryd. Jag har hunnit se tre filmer och ätit två kebaber, en pizza och varit en sväng på McDonalds.
I lördags gymmade jag för första gången sedan 2005 och idag har jag svårt att röra min vänsterarm.
Trevligt väder idag. Kanske borde börja löpträna?
Kanske borde jag plugga lite mer än vad jag vanligtvis gör?
Jag kanske borde börja läsa Steinbecks "When the moon shakes". En klassiker. Det är skamligt att slösa en bra dag på vädret när du har en klassiker som ligger oläst och dammar.
Och i helgen råkade jag träffa på henne för andra gången. Vi dansade lite och jag tror att jag bad om ursäkt för mina spasmliknande danssteg.
Hon tog min keps och satte den på sitt huvud och skrattade lite grann, sen tog jag tillbaka den och tänkte att det var det roligaste som hänt på länge.
torsdag 7 oktober 2010
7 oktober
Ryan Adams
Gång på gång återvänder jag till Ryan. Han är magnetisk på något vis. Just nu är jag övertygad om att "The Last Dance" är världens bästa låt, alla kategorier.
Det brukar bli så här ibland. Jag tror det är hans deppighet som får mig att försöka bli av med honom. Dessa ständiga försök. Nu är han tillbaka.
Firar födelsedagar idag. Två vänner ska bocka av ännu ett år och det skall bli fika och sånt. Det tycker jag om. Känner på mig att en jävligt god tårta kommer bli uppäten.
Annars då?
Inget chillar softar pluggar läser skriver äter tömmer sover och umgås
Gång på gång återvänder jag till Ryan. Han är magnetisk på något vis. Just nu är jag övertygad om att "The Last Dance" är världens bästa låt, alla kategorier.
Det brukar bli så här ibland. Jag tror det är hans deppighet som får mig att försöka bli av med honom. Dessa ständiga försök. Nu är han tillbaka.
Firar födelsedagar idag. Två vänner ska bocka av ännu ett år och det skall bli fika och sånt. Det tycker jag om. Känner på mig att en jävligt god tårta kommer bli uppäten.
Annars då?
Inget chillar softar pluggar läser skriver äter tömmer sover och umgås
tisdag 5 oktober 2010
5 oktober
Istället för fest, förvirring!
Vi fick tillbaka våra hemtentor igår. Vår lärare som skitit i de flesta regler och direktiv under kursen var förvånansvärt snabb med att rätta dem.
Till exempel var tentan inte anonym, inte körd genom Urkund och hon antydde även att närvaro under kursen skulle räknas in i betyget.
Hon hade även förvarnat oss om att kompletteringar kunde utdömas för de stackare som ej lämnat in uppsatser med önskvärd kvalitè.
Jag var pissigt nära att ingå i den gruppen stackare.
På sista sidan av min hemtenta stod ett G utskrivet med ett stort fett minus bredvid.
G-
Oj, tänkte jag. Betyder detta att jag måste komplettera något för att få ett snyggt och ståtligt G.
Ackompanjerad av min vän Eggis gick jag fram till den snabbrättande läraren och frågade med tillgjort sävlig röst:
- Hej, betyder detta minus att jag måste snygga till min uppsatts för att få G?
- Nej, men det betyder att du borde läsa om litteraturen..
- Öh, okej. Tack då
- Mm
Kråka
Vi fick tillbaka våra hemtentor igår. Vår lärare som skitit i de flesta regler och direktiv under kursen var förvånansvärt snabb med att rätta dem.
Till exempel var tentan inte anonym, inte körd genom Urkund och hon antydde även att närvaro under kursen skulle räknas in i betyget.
Hon hade även förvarnat oss om att kompletteringar kunde utdömas för de stackare som ej lämnat in uppsatser med önskvärd kvalitè.
Jag var pissigt nära att ingå i den gruppen stackare.
På sista sidan av min hemtenta stod ett G utskrivet med ett stort fett minus bredvid.
G-
Oj, tänkte jag. Betyder detta att jag måste komplettera något för att få ett snyggt och ståtligt G.
Ackompanjerad av min vän Eggis gick jag fram till den snabbrättande läraren och frågade med tillgjort sävlig röst:
- Hej, betyder detta minus att jag måste snygga till min uppsatts för att få G?
- Nej, men det betyder att du borde läsa om litteraturen..
- Öh, okej. Tack då
- Mm
Kråka
lördag 2 oktober 2010
2 oktober
Den lugna jakten på oktober
Sitter och svär åt en förkylning som tvingar mig till TV-soffan. Alla vänner peppar inför fest. Bittert, o ja.
Det är lugnt och skönt i och för sig. Till skillnad från i torsdags. Då dansade jag på HG. Sound of arrows gästade indieklubben John Doe. Jag dansade och sörjde.
Vad fan har hänt med John Doe?
Det är hjärteskärande att se en gammal vän stå på knäna.
Någonting har hänt. Klubben lyckas inte få igång sina besökare. Banden spelar inför en relativt ålderstigen och indieviktig publik, som är för stel och för fin för att röja loss. Dansgolvet som sätter igång efter spelningen stod tommare än någonsin i torsdags. Allt var sorgligt och ensamt. En klubb som en gång var fet och briljant i sin motsträvighet till det ölsvenniga studentlivet, ser jag nu på dekis. Evil strikes back. Eller vafan säger man. Kravallen på Kårallen var nog en lyckligare plats i torsdagskväll.
Vad gör man med ett lik som vill leva?
Sitter och svär åt en förkylning som tvingar mig till TV-soffan. Alla vänner peppar inför fest. Bittert, o ja.
Det är lugnt och skönt i och för sig. Till skillnad från i torsdags. Då dansade jag på HG. Sound of arrows gästade indieklubben John Doe. Jag dansade och sörjde.
Vad fan har hänt med John Doe?
Det är hjärteskärande att se en gammal vän stå på knäna.
Någonting har hänt. Klubben lyckas inte få igång sina besökare. Banden spelar inför en relativt ålderstigen och indieviktig publik, som är för stel och för fin för att röja loss. Dansgolvet som sätter igång efter spelningen stod tommare än någonsin i torsdags. Allt var sorgligt och ensamt. En klubb som en gång var fet och briljant i sin motsträvighet till det ölsvenniga studentlivet, ser jag nu på dekis. Evil strikes back. Eller vafan säger man. Kravallen på Kårallen var nog en lyckligare plats i torsdagskväll.
Vad gör man med ett lik som vill leva?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
