30 april

Valborg

Ikväll firar jag och linköpingsmänschorna valborg i Prag. Jag tänker ta med dem på en pubrunda i stan. Nu kör vi liksom bah!

28 april

Vänner på väg

Pencilinet gör sitt jobb. Pillren får mig att må piss, men halsflussen är på väg bort. Orkar till och med gå till skolan idag...

Och idag kommer Märta Mutto och Mita till Prag! De tre goda M:n. Denna Linköpingstrio kommer för att besöka mig och stannar ända tills på söndag. Det ska bli fruktansvärt kul!
Tyvärr kan jag inte dricka någon öl till på lördag, så jag får vara nyktert trevlig.

Nu måste jag skriva på min Bob Dylan-uppsats.

Peeeace

26 april

Mardrömsresan

Jag är tillbaka ifrån Berlin. Hade en helvetisk helg där borta. Drabbades av skyhög och aggressiv feber under bussresan dit på fredag morgon. Jag hoppades att en vilokväll skulle råda bot på skiten. Men på lördagen var läget oförändrat. Bestämde mig då för att pröva den tyska sjukvården. (Mycket smidig), läkaren s att jag hade streptokocker, halsfluss alltså. Fick pencilin och order om vila.

så mycket blev det av den härliga Berlinresan.

är trött och seg i huvudet, därav detta smått kladdiga blogginlägg.

hej

22 april

Behövligt

Jag och ett gäng kompisar åker till Berlin imorgon. Bussbiljetten är betald och vandrarhemmet i Kreuzberg är bokat. Ett par dagars brejk från Prag känns perfekt. Behövligt. Det ska bli kul att återse Berlin. Jag var där när jag var tolv senast.

Igårkväll i dimman träffade jag på ett par svenskar. Lustigt nog var de också LiU-studenter. I:are och maskinare. Roliga killar. Vi snusade och snackade Linköping. Självklart visade det sig att vi hade några gemensamma vänner och bekanta. Eftersom att jag hade skola tidigt imorse, tackade jag för mig rätt tidigt. Det var också behövligt.

Marockanen flyttar ut i helgen. Ett par snubbar har varit på audition för att komma in i vårat lägenhetskolloktiv. En bulgar gjorde bäst intryck, så han fick tummen upp, och han flyttade in igårkväll.
Bulgaren heter Stani och jobbar som Motorcyckelbud. Han gillar att prata om elektroniska bilar och Ikea. Det verkar som att han länge levt ett nomadliv. Han hade inte mycket packning och jag såg att när han käkade frukost imorse använde han en schweizerkniv för att cutta brödet.
Det ska bli intressant att dela rum med honom.

På grund av Berlinresan kommer bloggen få stå orörd till på måndag.

Aufwiedersehen.

21 april

Vila i frid

Keith "Guru" Elam. Den rappande halvan av hiphopduon Gangstarr gick bort tidigare idag. Cancern tog hans liv, 43 år gammal. Han kommer för evigt vara en legend. Han skapade tillsammans med DJ Premier den kanske viktigaste hiphopen någonsin. De förenade det gatusmarta med det ickekomersiella. I mitten av 1990-talet var Guru en stenhård ordkonstnär som gav fingret till dem som sålde sig för de stora kulorna från skivbolagen.
Han gjorde sin grej och han gjorde det bra.

För mig har "Work" varit den viktigaste låten Guru snickrat ihop texten till. Den tolfte januari i år skrev jag ett inlägg om hur besviken jag blev när det sket sig med standupgiget på Big ben. Jag skrev om hur jag peppade mig själv med gangstarr och citerade några rader. Idag gör jag det igen.

R.I.P Guru

I'm gonna be a tip-top, that's all my eyes can see
Victory is mine, yeah surprisingly
I've been laying, waiting for your next mistake
I put in work, and watch my status escalate

18 april

Senaste nytt

Släktingar och vänner har varit på besök. Tre trevliga middagar på raken och en guidad tur genom de judiska kvarteren blev det bland annat.

Ett moln bekymrar hela europa.

Dagermans Bränt barn släpps i ny upplaga i Sverige. P-O Enquist har skrivit förord. Vill ha.

Min marockanske roomie ska flytta ut ur lägenheten. Han tröttnade på sitt jobb och sa upp sig med dunder och brak. Cool kille som inte tar någon skit. Jag gillar det, men jag kommer sakna honom.

.........

Och jag fick ditt sms. Ditt smått kryptiska elektroniska brev. Du är ett talangfullt proffs i att göra mig glad. Jag blir gång på gång överraskad av mina reaktioner på ditt sätt att vara, tala och tillochmed sms:a. Det finns något okänt hos mig som du ständigt tar fram, värderar och berömmer. Märkligt är det. Jag blir ett barn. Någonstans vill då jag synas mer och höras högre, och då vill jag att du ska vara där. När jag är som bäst, då vill jag se dig igen.

17 april

Molnet på din himmel

Moder jords hämnd. En oanvänd rubrik för det kaos som följt vulkanutbrottet på Island. De senaste åren har vårt flygande utpekats som en av de värsta miljöbrotten. Vi har alla varit miljöbovar i flygplan. Nu säger moder jord ifrån.. Med ett vulkanutbrott.

På ett apokalyptiskt sätt har askmolnet svept över Europa. Stoppat all trafik. Molnet på din himmer är en svart svävande hämnd. Vi är strandande på vår egen jord. Maktlösa följer vi nyhetsinslagen. Moder jord är sträng. Utan att bry sig ser hon en man betala 38 lakan för en taxifärd från paris till oslo. Skrockandes ser hon människor campa inne i flygplatsernas vänthallar.

Vi är sårbara. Ett moln, ett ord eller en terrorist kan skaka vår värld i ett ögonblicks verk . Idag är det ett moln på din himmel.

14 april

Onsdag

Nu är tentaperioden över. Jag har pluggat färdigt för ett tag nu. Gjorde min första och förhoppningsvis sista muntliga redovisning idag på engelska. Jag snubblade på ord och mina småvitsiga förklaringar till det ottomanska rikets fall funkade dåligt.
Men, vattafakk. Nu är det gjort.

Imorgon anländer min moster med familj till Prag. Ska bli kul att äntligen träffas igen. Det blir allt för sällan nu för tiden. Jag hoppas på en rejäl utgång. Sist vi var ute och svajade var i visbys ljumma sommarnatt förra året. Nu gör vi Prag.
Jag är pepp.

Annars då? Ne chillar bah du vet.

11 april

Kinaski says

Jag har följt debatten, eller rättare sagt hysterin, i Sverige kring det nya fenomenet näthat.
Kränkningar, hot och allmänt verbalt dreggande på nätet har blivit uppmärksammat i flera forum på sistone. Tragedin i hälsingland och senast dödsmisshandeln i Landskrona är de två senaste exemplen på hur pöbeln fått nyttja yttrandefriheten bakom tangentborden till det yttersta. Detta fenomen, detta näthat, har blivit så vanligt och så omdiskuterat att det fått en egen underkategori, nämligen nätmobbning. Nätmobbningen drabbar mest kändisar, särskillt sådana som redan tidigare (innan nätet var en del av vår vardag) var betraktade som udda fåglar. Jag tänker på Marcus Birro och Thomas Di leva med flera.

Tomas Di leva publicerade förra veckan ett brev på Newsmill där han på sitt patenterade kärleksfulla sätt, rasade över mobbningen som sker mot honom på diverse internetforum. Han tyckte det var trist att folk snackade skit om honom efter att han blev misstänkt för att ha spöat på sin flickvänn för ett tag sen. Di leva anser att kändisskapet inte nödvändigtvis borde innebära att hans privatliv skall dissekeras och diskuteras av dessa näthatare. Det kan man ju hålla med om, däremot är han nog rätt nöjd idag över att ha fått mer uppmärksamhet för detta brev, än för själva anklagelsen. Det har ju räddat hans anseende som kärleksfull rymdman. (Jo jag vet att han inte längre är misstänkt, anklagelserna togs tillbaka).

Näthatets rasistism och sexism är kanske de fulaste fiskarna i internetströmmen. Senast blev den misstänkte Landskronamannens familj hotad och påhoppad av näthatare. Brottets förfärlighet föll i skuggan av rasismen på nätet. Enligt mig helt förståligt. Rasism är upprörande förfärligt och upprörande förfärligt säljer förfärligt bra. Död och sorg är bara död och sorg.

Som ni märker är jag konfunderad och splittrad över situationen. Självklart upprörs jag också över vilka pantande saker människor kan skriva på olika internetforum. Men jag fattar inte varför vi vill göra detta till ett eget fenomen. Detta näthat. Självklart är internet en förmildrande omständighet i den idiotiska människans ögon. Men hatet, kärnan till problemet, är inte beroende av mediet - själva internet.

Jag menar, Di Leva borde fatta att vi åttitalister har snackar skit om honom vid köksbordet hur länge som helst. Vi har varit rädda för hans vattenkanna och hans klänningar sedan barnsben. Och nu när kärlekspredikaren blev mistänkt för kvinnomisshandel, klart som fan att snacket går. Det vardagliga skitsnacket har bara bytt plats från köksborden till internetforumen. Stora delar av vårt sociala liv idag utspelas på nätet. En naturlig följd av det sociala umgänget på internet är att alla dess delar får sinplats. Skitsnack, ryktesspridningar och lögner är en del av den kakan. Tyvärr, vill jag tillägga.

Internet är självklart den smygrastistiske tillika rödnackade bonnläppens bäste vän. Här kan hans hat få flöda. Hans rädslor och hans minimala intellekt kan få tala utan att någon kan höra darrningen på hans röst. Förjävligt är hans (eller hennes) beteende, men är det internet som fått honom att löpa linan ut? Nej, hade vi satt oss ned vid den rödnackade mannens köksbord 1987 hade vi fått ta del av samma rädsla, samma hat. Darrningen på hans röst skulle vara den ynkliga skillnaden.

Näthatet är inte ett fenomen att studera. Vi kan stirra oss blinda på idiotierna. Vi kan läsa och bli förfärade tills ögonen blöder. Källan, kärnan, du kan kalla det vad du vill, är någon annanstans.

Jag vill avsluta med att nämna att det gömmer sig ironi i stora delar av denna text. Risken att bli kallad näthatare är för stor för att låta det vara osagt.

10 april

Jag vill..

se Shutter Island
läsa Strages samlade texter (igen)
höra Dylan, thunder tour
äta "svensk" tacos
ha roligt
softa hos albanerna
festa med linkangrabbarna
resa till balkan
dricka några kalla
finna det jag inte har
ropa något oförskämt
och
stirra ut genom fönstret

Jag vill inte plugga!

8 april

Day of the locus

Obama är i Prag. I lesser town, kring slottet, vimlar poliser och militärer runt och beskyddar. Jag försökte komma nära för att få möjlighet att se Mr President men det var omöjligt.
Undrar vad fredspristagaren tänker om massakervideon som cirukulerar på nätet. Jag undrar vad han känner.

Våren har satt sin ton, sin prägel över staden. Solen är inte längre en tillfällighet. Vindarna är mjukare ljumna och uteserveringarna börjar bli besökta. Jag ler åt allt och försöker finna någon slags ro.

Sitter just nu med en kopp kaffe och lyssnar på Day of the locus, från Bob Dylans album New Morning. 1970-talet var Dylans kanske vimsigaste decennium. Fruktansvärda countryalmbum varvas med oförståeliga coverplattor, men live var han bättre än någonsin. Den yviga och aviga perioden tog en vändning 1975 med albumet Blood on the tracks. Jag skulle aldrig förlåta en människa som snackade skit om Blood on the tracks. Lyssna och njut. Låtar som If you see her say hello, Idiot wind och Shelter from the storm är fläckfria och smärtsamma melodiska konstverk som sätter din skivspelare i brand.

Jag har blivit förhäxad av Dylan. Han har gjort allt. Poesin är utmanande och avantgardistisk och musiken magiskt elektrisk.

Låt Dylan få nobelpriset i litteratur.

6 april

Nu kör vi!

Har en fullspäckad dag. Sitter och attackpluggar i bibblan. Har seminarie klockan två, följt av ett annat. Sedan midterm imorgon. Bunch of shizz to do!

Längtar efter lite traditionell tentafest. Mina ungerska vänner är tillbaka från Budapest, palinkaparty inbokat på onsdag.

Nu måste jag studera. Och vadå undrar ni kanske? Jag ska ska plugga history of regions in central europe, in a comparative perspective. Regional agenda and the up rising of regional history. Wehu!

4 april

Du har inte sett mig så här

Jag blickar framåt. Det finns så mycket jag kunde ha gjort annorlunda. Så många val som bara nästan gjordes. Det är inte första gången, och förmodligen inte den sista, jag ångrar kvällar, nätter och misstagen som som gjorts under timmarna som flytt. Jag blickar framåt.

Du har inte sett mig så här. För jag har inte sett mig så här.

Så här nyvaket medveten.

Jag är inte förtivlad längre. Det var förra veckans tema. Ångesten är idag en skrynklig sönderläst liten papperslapp jag slängt på min bakgård. Den ligger där och skräpar i ögonvrån och jag kan skratta åt dess ynklighet.

En ny vecka väntar runt hörnet. Jag är redo för att vara så där löjligt oförskämt glad igen.

New times..

2 april

Spanskt skratt

Som jag nämnde i förra inlägget har det varit en tuff vecka i Prag. Tillvaron har varit snudd på bergmaniansk. Mina roomies har peppat och varit snälla.

"You cant sitt and listen to this Morrissey-shit all the time", ropade fransmannen på bruten engelska från sitt rum förra kvällen. "come ooon, soon it will be fine, I know it", fortsatte han.

Spanjorskan har varit mer moderlig i sitt sätt. Hon bjuder på glass och märkliga spanska korvar. Igår kväll berättade hon en historia, troligtivs rolig, från hennes jobb. Hon har problem med engelskan så jag fattade nada. Vid historiens slut brast hon ut i ett skratt utan like. Hela rummet vibrerade och jag rycktes med. Jag skrattade högt och länge utan att veta åt vad, men det kändes bra.

Idag ska jag studera i solen. Den finns på balkongen.

dobriden